Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Idag på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 15 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 15 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
avatar
Avarice 
 

Spelas av : Tilda


InläggRubrik: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    mån 25 jul 2011, 17:37

Solen steg. Sakta, men alltjämt steg den upp, högre och högre på himlen. Den gassade ner på landet under den, och på de av invånarna som inte gömde sig för dess skarpa, värmande, ja brännande ljus. Framför honom låg havet. En mörk, skiftande blå avgrund med stråk av gyllene ljus i där solen reflekterades. Som honom. Precis som honom.

Den mörke varghannen låg intill vattenbrynet. Han spred sina tassar över det mörka område där havet redan träffat sanden i en av dess kramper. Ännu en sköljde nu över hans mörka högertass, vågen av vatten blötte ner hans tår, och smet in mellan vartenda djupblå hårstrå i den träffade pälsen. Havet ändrade sig och drog sig hetsigt tillbaka, så som det alltid gör. Aldrig kan man lita på att det ska hålla sig stilla. Eller alltid vara ens vän.

Avarice kände suget när vattnet forsade tillbaka och sträckte nästan längtansfullt på klorna efter det, innan han också, ändrade sig, och grävde ner dem bland de fuktiga, fina sandkornen.
Hjärtat dunkade i bröstet på honom. Han kände sig rastlös idag, Syndaren inom honom likaså. Den ville ut. Den ville ha. Mer. Mer. Mer!

Vargen väste, nästan kattlikt, ruskade på huvudet och i ett enda smidigt svep satte han sig upp och vände nosen mot skyn. Klagade.
Han klagade aldrig annars. Men nu.
Lätet var ihåligt, skrapande och hest. Det skar i öronen av det, även i hans egna. Men han brydde sig inte. Han kunde inte.

Avarice ville ta en tugga av världen, känna dess smak och sedan svälja den hel. Göra allt till sitt.
Nej.
Han ville inte det! Det var Syndaren, men de senaste månaderna hade han svårt att urskilja sig själv från Syndaren. Vad ville han?

Bytesdjur hade Avarice jagat, dödat och sedan ätit trots att han var utan hunger.
Mer!
Vandrat hade Avarice gjort, över nästan hela landet, sett mycket, men inte nog.
Mer!
Vargar hade Avarice träffat, talat med en stund... och sedan flytt från. Av rädsla för sig själv.
MER!

Han kunde inte avvärja sig, pupillerna vidgades, dolde de indigo regnbågshinnorna nästan helt och läpparna drogs bakåt i ett obehagligt grin. Han blev ett monster med ett gap utan slut; en törst omöjlig att släcka; en hunger omöjlig att mätta. Ett monster som inte alls passade in på en så fridfull plats som denna, men ändock nu låg här och vältrade sig i mjukt, vänligt solljus.
Avarice gömde sig djupt bakom detta monster, lät sin skadade själ få ro utan att bry sig om vad som nu än kunde hända med omvärlden. Han hade kämpat för länge om behärskning, och nu stod han inte ut.

Mer. Min. Mer!
Medusa
Medusa 
Död 

Spelas av : Mikkis | Död


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 01:39

Vrenen, eller rättare sagt raganan, hade sökt sig längst strandkanten, bort från reviret. Det var inte ofta hon tog sig ut så långt bort. Hon ville finnas nära till flocken, nära till sin ledare och alltid ställa upp.
Men ibland fanns det även vissa orsaker att söka sig bort, kanske var det just borta man kunde finna det som saknades. Kanske, kanske inte.
Den mörka tiken ruskade på huvudet för att bli av med den långa luggen som ständigt låg henne i ögonen. Dessa chokladbruna ögon, likt ett rådjur. Men hela hennes kropp var nästan byggd efter dessa behornade djuren. Liksom hennes kroppsrörelser.
Huvudet for snabbt på snedden, blicken drog sig mot hannen som befann sig längst strandkanten.
Dess väsande ljud nådde hennes känsliga öron och ögonbryna sjönk ner, det långa öronen placerades även dom mot nacken.
Den långa, mörka svansen släpades längst med sanden då det smala bena tog henne över stranden.
Solen som kastade sitt sken över det klara vattnet tycktes blända henne då hon ständigt kisade med blicken.
Stegen upphörde och tiken hade stannat upp, endast ett fåtal meter bort från främlingen. Återigen slängde hon smått med huvudet innan hon fegt vågade sig fram till vattnet, sänkte halsen och lät nosen fånga upp dess dofter. Men i smyg höll hon hela tiden den bruna blicken bort mot hannen. Vaksam.
Hon kände inte denna, men något sade henne att allt inte stod rätt till.
För varför annars väsa likt ett helt annat djur? och för sig själv..
avatar
Avarice 
 

Spelas av : Tilda


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 02:02

Vinden lekte med hans halvlånga päls, svepte den i virvlar över hans kropp och han blundade. Han blundade och log, blottade tänderna och skrattade åt havet.
Han skrattade åt det, reste sig, och dansade ut i den, blind för omgivningen. Vätan nådde in tills hans hud nästan direkt. Vargen snurrade runt, graciös för sin storlek, och skrapade våldsamt över havsbotten med tassen.
Mitt!
Ännu ett varv snurrade han, svepte hotande med tassen genom vattnet, kände hur det vek undan för hans klor.
MITT!

En dov rytm nådde hans öron, och han skrockade hest. Utan att försöka hindra sig själv rörde han sig tillsammans med takten utan att tänka. Kastade sig fram och tillbaka... Tills det plötsligt tog slut.

Avarice -- Syndaren -- stannade upp, med ryggen mot stranden, och lyssnade. En bris visslade i hans öron, men inget mer urskiljde han nu.

Doften.
Den böljade över honom likt ett moln av parfym och i ett så vände han hela sin uppmärksamhet och stora kroppsbyggnad mot dess ursprung.

Där stod hon. En varghona. Han tog sig inte tid att undersöka hennes form utan kastade sig snabbt framåt med en morrning... Sedan stannade han. Han visste inte varför själv, men han stannade, och släppte istället ut en guttural morrning. Över hans nosrygg bildade huden rynkor, som visade hans missnöje även efter att lätet från hans strupe abrupt tystnat.

Han iaktog, med de nu svarta ögonen stirrade han stilla på henne. Han stod tyst, och väntade.

Från något, någon, djupt inom honom kom en fråga svävande.

Vem?
Medusa
Medusa 
Död 

Spelas av : Mikkis | Död


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 02:22

Hennes blick, så lugnt och försiktigt följde vargen som verkade dansa ut i vattnet. Hon själv ville inte gå längre ut, hon kunde inte. Hon visste inte varför heller, men varje gång hon stod nära vattnet tog det sådan stopp.
Något djupt inom henne skrek stanna. Det var en rysande obehaglig känsla som smög sig fram. Vattnet.. Hon avskydde det.
Öronen klipptes till, den långa halsen höjdes och det smala ansiktet med tydliga kindben såg bort mot vargen som så hastigt lagt märke till henne.
Och likt dom flest andra så morrade han, ilsket.
Trots hans storlek, liksom hela uppbyggnaden kunde han ses som större än vrenen. Men egentligen hade hon en högre mank, bara smalare kropp. Men skulle det sen spela någon roll i en närstrid?
Knappast.
Nosryggen rynkades och det smala men sylvassa tänderna blottades. Blicken såg inte hotfull ut, istället glittrade dessa bruna ögon mer än förr. Det smala tassarna drog sig upp ur vattnet. Hon tog ett kliv ut på stranden.
- Medusa.
Hennes röst var inte vad den en gång vart. Hennes sanna stämma var hemsk! Nästan brutal. Hennes nya röst var vacker, len, nästan helt ny. Och visst var den helt ny, hon hade stulit den från Malag då hon mördade den lilla tiken. Hon behövde minst sagt rösten mycket mer... Istället för den gräsliga som delade två stämband och riktigt fick det att skära i öronen.
- Och vem är du, argsinta hane..?
Nosryggen slätades ut och det smala ansiktet pryddes nu utav ett flin istället. Den klyva tungan sökte sig snabbt ut, gav ifrån sig ett ormliknande läte innan den återigen försvann mellan de vassa tänderna.
avatar
Avarice 
 

Spelas av : Tilda


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 02:44

Tungan fladdrade för en kort stund över de mörka läpparna och han tog några steg in mot stranden. Inte direkt mot henne, utan bara bort, bort från vattnet.
Hans blick gled ofokuserat bort från henne och ner över hans egna fötter. Ännu en väsning undslapp honom, riktad direkt mot honom själv. Syndaren hade blivit påmind om att han inte var ensam inombords, långt därinne gömde sig en annan. En mer nyfiken. Han hatade det faktum att det var hans röst som talat först till henne.

När hon talade glömde han bort alla tankar, och riktade sig tillbaka mot henne. Hennes röst var len och mjuk. Den var vacker, oskyldig.
Men för mycket. Morrningen försvann ur hans ansikte, istället uppstod en liten, liten rynka mellan hans ögonbryn. Fel. Det var fel.

Passar inte..., började han, nu med den hesa, grova rösten, bara en gnutta lik hur den nyss varit.
Inte förren han yttrade sig insåg han vad hon sagt.

Medusa. Det passade. Det verkade mer... rätt för henne. Han undrade varför han brydde sig och skakade det sedan av sig.

Medusa. Mig kallar man Avarice. Ett namn den nu Gömde hatade, men som Syndaren tyckte passade precis perfekt. Han skrattade grovt. Han njöt av stunden. Aldrig förr hade han haft hel kontroll -- alltid hade han blivit undanputtad.
Det kändes ovant och.. underbart!

Blicken granskade snabbt omgivningarna, och gled sedan tillbaka på honan, Medusa. Hon var hög och smal. Ormlik. Självsäker.

Han log hårt. Min?
Medusa
Medusa 
Död 

Spelas av : Mikkis | Död


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 03:09

Det första, korta ordet som han sade fick henne att återigen rynka förundrat på ögonbryna. Han valde så kortfattiga ord att säga, han försökte inte ens formulera det korrekt. Hon själv var upplärd till att tala på ett respektabelt sätt, och att alltid försöka bli förstådd till fullo.
Men samtidigt var den mörka vrenen den som höll sig i skuggan. Hon tog inte till ord eller hugg i första taget.
Nej, hon höll sig tillbaka. För det mesta..
- Passar.. inte?
Huvudet slogs på snedden, men hon skakade bort tanken med en ruskning.
Hon brydde sig inte, absolut inte. Vargen framför henne verkade redan ha ett antal problem att ta tag i. Varför annars så aggressiv?

Avarice..
Ett namn som aldrig hade nått hennes öron förut, ett namn så vitt hon visste saknade ett rykte. Ett namn som inom ett par dagar skulle vara helt bortglömt.
Endast viktiga detaljer fick lägga sig och ta plats i minnet. Inget så simpelt som enbart ett.. namn.
Hannens, Avarices, leende fick henne återigen att ta upp ett fundersamt uttryck. Eller snarare spänt. Hon tog ett halvt steg med ena frambenet, vred smått på kroppen och höjde huvudet. Hon bytte till en helt annan ställning, något som tydligt skvallrade att hon inte gillade situationen - men skulle vara beredd.
Leendet besvarade hon lika vigt och nickade sen kort för att få bekräftat för den andre att hon faktiskt hade hört honom.
- Och vad fick dig äran att komma hit denna vackra morgon, Avarice?
Trots att Malags röst hade en plats i hennes stämband förhindrade det inte hennes läspande läte då hon talade. Dock inte lika illa som det en gång vart, men inte heller allt för tydligt var det nu. Liksom, just hans namn hade hon på något sätt problem med att uttala.
Ena ögonbrynets höjdes smått och blicken slet sig fortfarande inte undan den andra vargen.
Hon vägrade lämna honom utan sikte.
avatar
Avarice 
 

Spelas av : Tilda


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 03:33

Han blinkade, segt, som om han inte riktigt vaknat ännu. Och det var väl på ett sätt sant. Allt kändes ovant, klart och tydligt.

Medusa anmärkte hans första ord. De ord han själv knappt varit medveten om att ha yttrat.

Ah, bara något som snabbt passerade min tankegång, han fortsatte le, med ögonen så dystert svarta och betraktande ihopknipna.

Jag är här för..., började han och tog ofrivilligt några steg mot henne. Han såg roat ner på sina tassar, och kom sedan på att han redan börjat tala. Han var här för att... ja.

Jag är här för att göra mig fri från mina demoner, kan man säga. Ett gurglande skratt letade sig ut, och glimten i hans ögon blev än vassare. Vargen hade varit i området i flera dagar. Rastlöst och utan mål hade Avarice vandrat, under denna tid hade Syndaren varit undantryckt, såklart, inte så fri som han var nu. Nu kunde han välja att gå varhelst han än ville. Göra vadhelst han än ville. Med synen tog han in hennes uppenbarelse, granskade oblygt varenda centimeter av hennes kropp, kunde det tyckas.

..Hur kommer det sig att du är här, kära Medusa? undrade hannen, medan han sakta gled sidväges, långsamt närmre. Du som tillhör en flock och allt.
Det var svårt att missa. Flockvargar stank ofta av samhörighet. Precis som han en gång i tiden luktat av mor, far och syskongemenskap..

Det stack till i hjärtat, drog och slet, inte hårt, men det pockade på uppmärksamhet och han fann det ytterst obehagligt.

LÅT MIG VARA. Väste han ursinnigt ut i tomma luften och strök de långa, gulblå öronen bakåt.
Så föll hans blick återigen på honan och han stirrade, innan han kände obehaget sjunka undan och han mjuknade lite.
Dock kunde han inte hindra sig från att muttra ett hånfullt;

Ursäkta mig. Utan att själv riktigt veta hur det var menat.
Medusa
Medusa 
Död 

Spelas av : Mikkis | Död


InläggRubrik: Sv: I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]    tor 28 jul 2011, 03:53

Hon lyssnade uppmärksamt till hans röst, men stegen han slutligen tog mot henne fick det ena örat att rycka till. Smått vrida sig bakåt.
Han fortsatte att tala, men tycktes då och då avbryta sig själv. En roande tanke slog till och ett svagt leende la sig på hennes svarta vargläppar, men precis då han nämnde demoner försvann leendet illa kvickt.
Demoner.. Avskyvärda demoner. Djävulen, Chaibos, slavar. Det var allt som gick emot hennes stolthet. Hon avskydde dess mörka krafter - även om det smått fascinerade henne.
- Demoner..
Sade hon med avsmak och drog kort i ena mungipan.
Nog skulle han lägga märke till hennes reaktion då han nämnde dessa demoner. Men hon var inte blyg, heller inte osäker. Hon stod fast vid sin åsikt.
Ett steg bakåt...
Hon piskade till med svansen genom luften, och vid hans fråga rätade hon på sig igen.
- Jag ville endast söka mig bort ett tag från verkligheten. Se om det fanns här. Det jag saknar.
Hon visste knappt själv vad hon sade eller menande. Men genom hela hennes liv hade det vart något som fattades. Något som inte stod rätt till.
Hans väsande röst fick även henne att väsa, eller snarare fräsa likt en argsint orm. Svansen slog irriterat bakom henne och ännu ett hastigt kliv bak tog hon då han fortsatte sig närma henne. Sakta men säkert.
- Avarice.. Du och ditt mörker bör inte närma er mig.
Kanske skulle han ta det som en utmaning, det nästan lät så. Men om denna varg verkligen var besatt utav demoner - kunde hon då förvänta sig något annat?
- Jag blandar mig inte med en sådan skam.
 
I just can't HELP IT!? [öppet för vemsomhelst c:]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» What are we doing here? Öppet!
» Are you here? [öppet]
» Ett liv, ett öde. [Öppet]
» My way is a way[ÖPPET]
» Where am I? [Öppet]
Hoppa till annat forum: