Nu var han här. Han var här. Framför den högresta hanen låg den ökända Benkusten. Det hade inte varit några svårigheter för honom att hitta bron eller hitta dit. Han skulle aldrig kunna glömma hur han tog sig in i Numoori från första början. Det var där utifrån han kom ifrån. Det var där han hade färdats ifrån, tillbaka igen? Sista äventyret att ta sig över bron kanske skulle bli hans död. Kanske inte. Han hade tagit farväl av alla så många gånger, några hade han mött på sin resa med intressant härkomst. Artemis. Lukario's troligen ända avkomma vid liv. Vilken far han varit. Han suckade. Han kunde gjort så mycket bättre. Han försökte minnas alla bra stunder. Då de kämpat i krigen med varandra, för överlevnad och styrka. Han saknade Laulu så mycket nu förtiden att det gjorde ont i hans själ. Han saknade Mivria, Damon, Sleazoid, ja alla i Qu, de hade varit hans allt, hans själ och livskraft så länge nu. Det var för dem han hade väntat så länge. Ett avsked hade skett efter den långa vandringen. Weed hade följt honom nästan helavägen, men sedan hade han själv bett både Weed och Blossom vända tillbaka. De behövdes i respektive flockar. Det var där de hörde hemma, inte med honom. Han hade varit näst intill tårögd, men han hade anat samma tendens hos dem båda. Han hade sagt farväl till Achilles stacks innan avfärden runt Numoori. Han hade inte sagt hela sanningen och det ångrar han nu. Kanske förstod ungvargen vart Dolor var påväg att göra? På väg att försvinna för alltid. Han hade dock sagt till Mivria att hon skulle berätta en dag för Achilles om det behövdes. Han ljög sällan, men han ville inte att den unge och envise skulle följa efter, det var bäst så. Bäst så för honom.

Han lät några steg åt sidan vända honom halvt tillbaka emot Numoori. Ett sista farväl. Han skulle aldrig glömma dem, om han lyckades överleva bron så hade han trotts allt inte kvar många dagar i livet ändå. Han skulle sakna dem, men detta var något han måste göra. För honom var det något viktigt. För honom var det något som betydde att han aldrig skulle ge upp igen, att han aldrig skulle sluta kämpa tills det inte gick längre. Dessutom tänkte han inte fastna i Chaibosgrottor, så han tänkte lämna landet med ett mål i sikte. Benkustens bro och överleva så länge som möjligt. Han bad en tyst bön för de få själar han satt i grottorna eller i oråd. Att mörda eller bli mördad var ett måtto som följt honom sedan han föddes och ändå önskade han de stackars själarna ledsaga. Så som Halloween, forna medlem av TDN och även Nisha av TBB. Inga som stod honom nära, men de var några av de senaste offren. Kyoko, en forna fiende och värdig slagskämpe, även henne och Devils önskade han lyckatill. Han önskade även Qu frid och fröjd så länge som möjligt och han önskade dem alla lycka i detta Kaos som gudarna började bygga upp. Ännu hade det inte nått Benkusten och förhoppningsvis så skulle han hinna över. Kanske inte. Han hade haft sina guldår och glansdagar här, med Laulu och nu skulle han äntligen återförenas med henne. Han la en sista blick på Numoori, landet som nu stod inför en svår period, men det oroade honom inte längre. Han önskade dem lycka till med hela sin själ och inre. Han visste att när han tog sig utanför Numooris gränser så skulle alla dem som blivit berörda av hans Energi någon gång i livet, negativt som positivt. De alla skulle känna hans frånvaro, ont anat eller så skulle de förstå och andra skulle bara undra vad som hände, men han visste att de skulle märka av frånvaron. Kanske skulle de sakna honom lika mycket som han redan saknade dem? Han flinade kort för sig själv innan han vände blicken tillbaka emot den svaga antydan till bron som låg i vattnet framför honom. Han spände musklerna en aning, hans sista ansträningar. Han började gå. Bort från Numoori och bort från allt han en gång höll så kärt. Det var dags att försvinna.
- Farwell.. Farwell my dear friends..


[Nu är han borta föralltid <3 Hoppas alla märker av hans frånvaro, alla som någon gång mött honom, för nu försvinner hans energi föralltid, men jag hoppas att era minnen av honom kommer få honom att leva vidare länge, speciellt i Qu, för då snackar vi om att vara del av något stort.. Jag kommer sakna honom.. :'( <3 ]