Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Idag på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 19 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 19 gäster. :: 1 Bot

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Chasing chaous [P] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Chasing chaous [P] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Chasing chaous [P]

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Janga
Janga 
 

Spelas av : Tatchit


InläggRubrik: Chasing chaous [P]    mån 19 mar 2012, 02:30

Den unga vargen satt under en bekväm tystnad och lät blicken bara långsamt begrunda den sol som nu endast syntes som ett smalt streck bortanför havet. Tankarna virrade i hans sinne, medan smärtan i hans ärr bultade, inte på riktigt, men när han tänkte på det kändes det som när de skapades, smärtan återupplevdes, skriken, bönerna, skratten. Allting hördes som en symfoni i hans minnen, medan dagens sista solljus försvann, och han för en stund önskade att mörkret skulle vara totalt.
Vågorna drog fortfarande in över stranden, trots att han slöt sina ögon, omfamnades utav det svarta, kunde han fortfarande höra vattnet och något leende liknande föll in över hans ansikte. Han öppnade sedan åter igen ögonen, höjde blicken och såg på nattens öga vars blick föll ner över honom, över jorden. Granskade hans handlingar och fick honom att åter igen vilja sluta sina ögon, tappa bort det vita klotet och inte se mer. Men vad var det för önskan? Att vara blind?
De som inte fick se världens alla färger önskade sin syn, ville ha något så dyrt och heligt som att faktiskt få se saker, ändå önskade han sig att slippa se. Hemskt utav honom, kanske. Men han slöt sina ögon igen och kände istället vinden viska i hans öron och föll in i sina tankar för att tappa bort stunden medan han hörde sin egna musik utav smärta spelas upp i tankarna. Han var antagligen sjuk i sin tystnad och hemlighet, försökte leka helt normal så fort han kom i kontakt med andra, men inom sig höll han sin sjuka sida instängd, gömd i det mörker han älskade.

Han blev förvirrad utav sina egna tankar och öppnade åter igen ögonen, och stirrade på månen likt innan, sänkte sin blick och stirrade ut över havet, som fortfarande bar sina vågor gungande fram. Sådant känslosamt kaos han levde i egentligen. Men han ruskade lite på sitt ljusa huvud, tappade bort sina tankar igen, och tappade bort alla funderingar på blindhet, minnen och smärta som nyligen funnits där, lämnade sitt sinne tomt och öppet för vad som fanns i hans närhet.
I väntan på någon att dela stunden med, om denna någon skulle anlända, om denna någon ens fanns.


pax Locura :3
Locura
Locura 
Vampyr 

Spelas av : Emmsa


InläggRubrik: Sv: Chasing chaous [P]    ons 21 mar 2012, 15:03

Som vanligt om natten var hon ute. Inte alltid på jakt efter blod, men på jakt efter något. Någon. Ty ensamheten roade henne inte lika mycket som den gjort i hennes förra liv, det dödliga livet. Nej, när hon nu hade sin makt och överlägsenhet så behövde hon även sällskap. För utan det kunde hon inte uppleva de två sakerna.
Därför hade hon sökt sig till stranden. En plats som förut skulle ha påmint henne om den glada havsvargen hon en gång hade älskat så högt. En varg som hade fått vampyren inom henne att dra sig undan, som hade lockat fram känslor och minnen. Men hon hade förskjutit honom, och för vad? Jo, att få vara med sin skapare, den enda varelsen som hon ansåg var henne överlägsen. Hade det varit värt det? Hon var inte säker. Det var därför hon övergav sig helt åt blodtörsten, för att slippa fundera och undra. För att slippa alla de bedrövliga bekymmer som de Dödliga upplevde i livet. Det var det enda hon kunde göra, för ifall hon skulle fundera och ångra sig i en evighet skulle hon till slut tyna bort.
Även om hon inte såg det som det var det till viss del en flykt undan det som kunde vara svårt i livet. Men så var inte heller hennes art skapade för att ha det svårt, de var skapade för att njuta av det eviga livet.

En doft nådde henne, doften av varg, av liv. De smala läpparna kröktes till ett illvilligt leende och de röda ögonen glimmade till i mörkret. I nästa sekund hade hon satt fart, susade fram över sanden i en övernaturlig hastighet. För att bara några sekunder senare stanna upp, helt ljudlöst. Och ett tag betrakade hon endast vargen som fanns framför henne, under total tystnad. Sedan gled några ord över hennes tunga.
- En vacker natt, inte sant?
Rösten var len och i månskenet (?) var den svarta varginnan bländande vacker. Det låg en mystik över henne, något som lockade de Dödliga.
Leende blev bredare, fortfarande lika illvilligt.

[Sorry för sget svar... -.- Men här är det i alla fall!]
Janga
Janga 
 

Spelas av : Tatchit


InläggRubrik: Sv: Chasing chaous [P]    ons 21 mar 2012, 20:51

Han hade inte märkt henne anlända, inte förens han hörde en röst bilda ord i mörkret fattade han att det var en annan intill honom. Han fryste till för endast en kort sekund, tänkte på att han kanske kunde inbillat sig en röst. Men den fråga som hade ställt lät inget som han skulle höra i sitt huvud. När han hittade på saker för sig själv var det mest klagomål, kränkningar emot han själv.
Så vargen rörde ganska långsamt på sitt huvud och fann en mörk varginna med blicken fäst på honom, hon stod inte allt för långt bort, vilket fick honom att haja till. Hur kunde hon möjligen slutit sig upp inpå honom sådär? Inte en doft, ett ljud eller känsla hade kunnat avslöja henne anlända, men mötet med hennes blick fick honom att tappa bort tankarna.
Hon var på något vis intresseväckande, konstigt med tanke på att han inte ofta brukade finna det hos en annan individ, men det låg mycket riktigt något över denna. Något lockande, som Janga själv dock inte hade planerat att falla för, inte nu, inte ännu i livet skulle han låta någon stjäla hans intresse nog att driva ett samtal, fast å andra sidan hade den andra redan talat till honom. Något som han kom på först nu efter att ha granskat främlingen i något som tycktes vara längre tid än det nog egentligt vart.
"Ja, mycket vacker, men de flesta nätter som skänker oss mörker brukar trots allt vara vackra. Fast det kan å andra sidan bara vara jag som finner skönheten i det där."
svarade han henne. Svaret blev mer utväcklat när han sa det än när han tänkte ett enkelt Ja i sin hjärna. Men hela livet gick väl för hans del ut på att verka normal, det gjorde att de andra orden las på som en täckmask för att han inte skulle verka allt för udda.
Han ville inte vara den konstiga som stack ut ur mängden, men vad visste han? Kanske man i detta land var precis som han själv var inom sig? Men med fakta baserat ifrån sitt gamla hem fungerade ett långt svar bättre.
Åter igen bar han på allt för många tankar, och lät blicken fokusera sig in i hennes ögon igen, eftersom han hade tappat bort dem lite halvt medan han tänkte. Och på en sekund var tankarna försvunna, bortglömda och bara nuet fanns där.

OFF:
jag skriver lite öh... stökigt.. men heh hoppas det e okej :]
Locura
Locura 
Vampyr 

Spelas av : Emmsa


InläggRubrik: Sv: Chasing chaous [P]    tor 22 mar 2012, 08:41

Den andre verkade ärligt förvånad över att finna Locura där hon var. Och det roade henne att se hans aningen förvirrade min då han såg åt hennes håll, och sedan tystnade som följde innan hon fick ett svar. Det var tydligt att hon hade överrumplat den främmande hanen som verkade ha varit förlorad i sina egna tankar. Och det var roligt, väldigt roligt. Men hon släppte inte fram skrattet, visade inget tecken på det utan behöll samma lugna min som hon hade. Och med samma lena röst svarade hon honom.
- Javisst, nätter är de vackraste som naturen ger oss. Världen blir en helt annan plats då den är insluten i mörker...
Blicken sökte sig mot himlen, såg kort över alla de meningslös stjärnorna och den patetiska månen, för att sedan åter vändas mot den främmande hanen. Han verkade inte ana oråd från henne, han verkade inte se något negativt i situationen. Var det bra eller dåligt? Det skulle snart visas. I vilket fall som skulle det bli kul, det var alltid kul.
Det var roligt att se dem chockade, rädda, arga, besvikna, skräckslagna när de väl insåg vad hon var och vad hon hade för avsikter med mötet. Det var alltid lika roligt att se deras överraskade min, skräcken i blicken då de försökte fly, och sedan hur livet rann ur dem.
Åh, det var sådant hon levde för.
- Mitt namn är Locura,
Presentationen verkade komma från ingenstans. Men hon gillade att tala om sitt namn för andra. För ifall de lyckades undfly så kunde de berätta om henne åt andra. På så vis skulle hon bli känd, och det var viktigt ifall man skulle bli en legend. Men hon hade egentligen inte bråttom, hon hade ju en evighet på sig.
- Vad är ditt?
 
Chasing chaous [P]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Hoppa till annat forum: