HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Kända skepnader i regnet [Jodano]
Idag på 01:31 av Even

» Fortsätt ditt liv [Alin, Even]
Idag på 01:04 av Even

» Inte så cool nu va?!
Idag på 00:37 av Even

» Sol och skugga [Draugai]
Igår på 23:12 av Nagini

» När mörkret fallit [Öppet]
Igår på 22:07 av Corson

» Återförenade [Jägarna]
Igår på 21:55 av Zayev

» Genom salta vindar [Zaynah, Jägarna]
Igår på 21:52 av Dimitrij

» Something I must do [Mivria]
Igår på 21:42 av Iwaku

» Blodspår [JÄGARNA]
Igår på 21:29 av Pandora

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster. :: 2 Botar

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Key
Ledarinna
avatar

Spelas av : Lullu

InläggRubrik: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   mån 05 dec 2011, 20:16

Temperaturen kanske sjunkit stadigt i resten av landet, men i lavaöknen förblev den densamma som alltid.
Fortfarande dallrade luften om man kom för nära någon av de många svackor som gjorde marken här så farlig. Lavan gjorde sakta väg för sig själv och var man inte uppmärksam på vars man placerade tassarna kunde man lätt mista päls, eller varför inte hela lemmar? Här ute fanns ingen som skulle hjälpa en vilsen själ. Om man inte såg det som hjälp att bli ledd till slutet av den långa väg som skulle föreställa livet. Nej, här väntade ingenting annat än döden för de som inget hade här att göra. Det kanske var ett okänt faktum, då den flock som hade sitt revir här legat lågt ett bra tag, och valde att stanna i skuggorna. Men det var bara någonting som eldade på själarnas hunger och blodtörst. Att hålla sig till dessa marker, förbli ett mysterium för omvärlden och sakta låta hat och ilska växa inom sig var just vad som gjorde medlemmarna till flocken så oförutsägbara. De var döva för omvärlden, liksom omvärlden var naiv och ovetande när de kom till deras sinnen och val.
Ja, det var en stor risk hon tagit.
Att hålla tillbaka medlemmarna, tvinga hela flocken och även sig själv till att hålla en låg profil medan hon tillät landet runt omkring dem förändras och utvecklas. Men utvecklas gjorde även hon, den äckliga smaken av hat och förakt på hennes tunga, såväl som hennes flock. Och kanske gjorde det ont ända in i märgen på medlemmarna som hon höll tillbaka, de livliga själarna som hungrade och törstade till den gräns att hon trodde att de snart kunde mäta sig med henne, men de skulle få utnyttja energin och rastlösheten som brann inom dem. När hon ansåg dem vara redo, när hon ansåg Numoori vara redo för henne.
Ja, alldeles för länge hade hon låtit skuggorna dölja den högresta varelse hon faktiskt var. Och det värkte inom henne när hon tänkte på att ett minne lätt glömmer. Inte för att hon önskade skräck från omvärlden, den skulle komma i sinom tid, men hon avskydde att inte få stilla sin egna hunger. Den som alltid brann inom henne, som hon med blodsmak på tungan och omgiven av ångan från en annan varelses hettande inre lätt kunde ge vika för. Inte för att hon var stolt över att visa upp det jag som var den enda äkta sidan av henne. Ilska som fick hennes kropp att skälva, hunger som fick dregel att droppa från hennes haka, en törst som fick det att svartna för hennes ögon och ett hat som lätt kunde få hennes ryggrad att skjuta upp genom det tunna skinn som dolde hennes mörka inre, hennes svarta blod. Det var hur hon egentligen såg ut. Kyla.. det var en mask. Men det var alltför sant att hon inte hade känslor, trots att monstret inom henne, den rätta sidan som vantrivdes, avskydde och äcklades av världen hon befann sig i, kokade av dem. Hat och ilska, avsky och längtan, men hon förstod dem inte. Hon lät dem endast föra henne, de få gånger hon släppte taget om den mask hon alltid visade upp ovan denna jord, i detta land.

En bubbla av lava sprack just intill hennes kloförsedda framtass, och hon stannade upp för att lyfta den en bit ovan marken. Lavan var inget hot för henne, hon kontrollerade den lika väl som hon kontrollera sin svarta eld. Men det var ljudet av den spräckta bubblan som väckte henne från tankarna hon låtit försjunka sig i.
Med rynkad nosrygg placerade hon åter tassen på marken under sig, innan hon höjde blicken och såg ut över området framför henne. I de isblå, näst intill vita ögonen, speglades utkanterna av lavaöknen. Det var de här gränserna som snart skulle komma att stå för någonting mycket mer än bara en vag varning om att en flock hade sitt revir här. Snart.
Med följsamma rörelser satte hon sig ned. Den långa svansen knyckte till innan den lade sig att vila intill hennes tassar, och hon höll huvudet högt medan hon med uttryckslös min blickade emot gränsen som skiljde öknen från slätten.
Den som väntade på något så gott som fulländad seger, den väntade aldrig för länge.

[ weei, weird 8D Blossom my hunhun, låt oss starta detta möte mellan dessa två mycket egotrippade damer xD kan komma att bli intressant. ]
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Sv: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   tor 08 dec 2011, 13:04

De breda tassarna, vilka snarare kunde liknas vid ramar, rörde sig över den spruckna marken. Hennes krafter var på helspänn, sökte efter de kallaste av de varma platser som fanns att placera tassarna, hon visste mycket väl hur opålitlig marken här var. Vad hon egentligen gjorde här var ett mysterium för de flesta, även henne själv. Visst hade hon en dimmig tanke – snarare en idé – om vad som kunde fört henne hit. Men det var inga frestande ord som seglade igenom hennes mörka sinne. För visst hade Blossoms värld klarnat, hennes ögon hade vidgats för att ta in mer ljus och hon kom allt oftare på sig själv med att le. Den slitning hennes kropp råkat ut för hade börjat läka, riktigt läka, och den sträva pälsen hade återfått ett skimmer – en glans. Honan hade och skulle troligen ha ett bekymrat sinne, vrickad var vad hon var, men hon hade inte varit i Kaiwood på månader nu och att andas numoorislätten – och många andra områdens – friska luft hade fått henne att klarna. Hennes historia tycktes blott som ett åskmoln vilket dragit förbi, och möjligen stormat lite på vägen.
Nu kunde man återgå till frågeställningen – vafan gjorde hon här – och kanske med lite djupare blick inse hur korkat det var av henne att styra färden rakt in på det vilande TDNs revir. De två varginnorna som med fruktan styrde sina flockar och omvärlden hade länge haft något utav ett outtalat avtal utan förpliktelser. Att dem kunde förvänta sig hjälp av varandra om möjligheten fanns, och att dem skulle låta varandras medlemmar ströva fritt – så länge dem inte jagade på respektive revir. Dessa var oskrivna regler som honorna vägrade erkänna för något, speciellt för varandra – men nu hade Blossom brutit emot dem. Eller i alla fall mot de finstilta där längst ner i hörnet på det oskrivna kontraktet. Och att sedan ströva in på detta fruktade revir för att säga detta öga mot öga med en allt för värdig fiende kunde liknas med en dödsönskan. Men av någon anledning så hade Blossom förtroende både för djävulsvargen och sig själv – kanske att hennes lite för långa vistelse med Qus och valpar hade gjort henne naiv?

Vilket som så fördes hon i rask takt över landskapet där sotmolnen skänkte konstant mörker, tills hon såg fienden/frändens lystrande isblå ögon. Dem var allt annat än muntra – även fast Key egentligen inte borde ha någon större aning om den stora synd Blossom begått. Detta var dock inget Blossom reflekterade över, hon hade aldrig någonsin sett den varginnan se just munter ut. Enbart iskyla fanns att möta hos dem båda.
Blossom stannade några meter ifrån Key, tog et steg åt sidan för att undvika en spricka som hastigt bildades just på den plats där hon stått. I en millisekund av inbördes respekt sänkte hon huvet någon centimeter inför den andre – men stod sedan pall lika stolt som vanligt. Hon hade äntligen kommer på rätkant med sig själv, visste vem hon var och vad hon ville, förvirringen hade släppt hennes sinne. Hon kanske inte längre var de onda TBBs stolta ledare som utan tvivel skulle anfalla Qu och slåss till sin död, men hon var stolt i sig själv och den hon äntligen erkänt sig vara. Och som ledare stod hon fortfarande rak.
”Godkväll.”
Rösten kall, monoton och stickt, blicken färst i den endes ögon – svackade inte för en sekund. Som vanligt vid de två (över sina huvuden stolta) honornas oregelbundna möten.
Till överst på sidan Gå ner
Key
Ledarinna
avatar

Spelas av : Lullu

InläggRubrik: Sv: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   fre 30 dec 2011, 23:04

Stanken av svavel som fyllde luften, gjorde den tjock och olustig att dra ner i lungorna, fyllde hennes nos och stängde ute många av de andra dofter som befann sig omkring henne.
Det var dock en stank som var van vid, alltför van vid, och hon kunde lätt sila bort den nästan kvävande lukten som grep hårt om hennes luktsinne, för att kunna uppmärksamma andra dofter som dök upp i öknen omkring henne. Detta inte endast på grund av att hon hållit till i denna öken nu en så lång tid, det var hennes revir och hon kände till det utan och innan, men det var huvudsakligen hennes vistelse i vad hon kallat hem alla de år som hon levat och vuxit som gjorde att hon var så bekant vid hettan, svaveln och bristen på rent syre.
Och det var tack vare detta, som hon kunde urskilja den svaga doften från en varg som inte hörde hemma i denna hettande öken av lava.

Nosen rynkades en aning, just och pass så att man fick en glimt av de långa huggtänderna som de svarta läpparna dolde, och hon vände huvudet för att kunna blicka ut över området som sträckte sig vida omkring henne.
Det var inte en doft som var obekant, men tillräckligt osäker på vem den tillhörde var hon för att veta att det inte var någon tillhörande henne flock som nu rörde sig närmare henne.
En låg fnysning lämnade henne och skulderbladen skjöts uppåt så det såg ut som att de hotade skära sig genom det tunna lager hud som låg skyddande över hennes muskler, men hon reste sig inte upp. Istället lät hon de långa klorna raspa på det hårda underlagets yta, samtidigt som hon diskret fortsatte att vädra i luften, lät hjärnan arbeta på högvarv i ett försök att hitta ansiktet till den varg denna doft tillhörde.
Och med ens, med en självklarhet som fick henne att höja huvudet så att den kraftiga nacken var helt sträckt, insåg hon exakt vilken varg det var som just vandrat in över hennes revirsgränser och var påväg emot henne.
Blicken smalande, om så bara en aning, och hon valde att sitta kvar, väntande, medan hon inte kunde låta bli att undra vad som kunde fört den andra vargen till hennes revir. Det var sällan de möttes av slumpen, och ja.. man kunde ju knappast säga att det bara var en ren tillfällighet att den andra honan nu befann sig på hennes revir, och närmade sig henne steg för steg. Men trots det solklara faktum att den andra närmade sig av en tydlig anledning, kunde hon omöjligt gissa sig till vad det kunde röra sig om. Tidigare hade de talat som sina flockar, om fiendeflockar, om allians... Ingen av dem gav någonsin vika. Ändå hade de ännu inte satt sig på kant med varandra. Någonting som var mycket underligt i den hornpryddas ögon, eftersom hon själv ansåg sig skära sig så grovt i sällskap med alla av de andra onda ledarna som befann sig i detta land. Devils ledare hade lyckats få henne som fiende vid deras första, korta möte. Nu var hon osäker på relationen som även vilade mellan dem.. och de andra ledarna för flockarna omkring i landet höll hon inte uppsikt över. Förutom Qu.. och H-C. Men TBB.. var den flock hon förundrades mest över. Varför hon inte ansåg den svarta ledarhonan vara fiende, men ändå inte bekant...

Trots att den andra honan kommit inom synhåll, så stannade hon kvar där hon satt. Lavan lekte kring hennes tassar, och hon lät den glida över hennes klor och upp över hennes långa, smala ben, innan hon tvingade ner den i marken igen.
Inte ett ljud lämnade henne, inte en muskel rörde sig under skinnet på henne, medan hon studerade den andra honan tills hon kom tillräckligt nära för att de skulle kunna höra varandra tydligt, och hon stannade upp.
Den svarta honan förblev stående, men för ett ögonblick sänkte hon faktiskt huvudet som en gest som kunde anas tyda på respekt. Den hornprydda mötte de blodröda ögonen, innan hon i sänkte huvudet, bara någon millimeter, i en styv nick, som för att besvara gesten den andra honan just kostat på sig.
"BloodBlossom."
Liksom den andra honan så var hennes ton kall, men det var en kyla som blandade sig på ett skärande sätt med den hesa, raspande tonen som låg och ruvade djupt nere i hennes strupe.
Det var dock inte ett tecken på att hon ignorerat den andra honan som hon sagt hennes namn istället för att hälsa henne på samma sätt tillbaka. Namnet lämnade hennes tunga med en klang som talade för att hon hälsade den andra honan välkommen, bara att hon inte gjorde det med ord.
"Ännu en gång befinner du dig på mitt revir, och jag måste fråga mig själv vilken anledning som kan ligga bakom detta möte."
Den skära tungan lämnade sin plats mellan hennes kraftiga käftar, och hon fuktade nos och läppar innan den återfann sin plats mellan de långa huggtänderna.
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Sv: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   lör 31 dec 2011, 11:03

Den allt äldre honan stod rak som en fura där hon stod, utan att släppa djävulsvargens ögon med blicken ens för en sekund. Den sprickande marken runtom dem oroade henne inte märkbart åtminstånde, där hon stod med sitt vanliga iskalla stenansikte och såg på den andre. Sot och glöd regnade över dem likt rosenblad, eller som körsbärsblad över Qu om sommaren. Ondskans egna charm, skönheten i det enkla och det fula, det farliga. Det var nog den romantiskaste förklaring av Numooris växande mörker som hon någonsin gjort. Och att på något vis jämnföra denna situation med en sommardag på Qus slätter var inget annat än patetiskt. Det fanns inget romantiskt över denna situation, en spricka som uppenbarade sig från ingenstans och spydde ut livsfarlig lava bara några meter från dem underströk detta faktum. En liten glödbit seglade ner från Vulkanen och landade på hennes kind, det fräste till då den blev till is, men likväl lämnade några svedda hårstrån. Blossom var fortfarande - förevigt - för stolt för att le mot Key, även om dem inåtvända leenderna gradvist börjat ersättas av en grimage på hennes mörka läppar den senaste tiden. Så, utan minsta tecken på vänlighet nickade hon kort, som för att säga att honans fråga var befogad. Hennes öron låg som alltid lätt bakåtlutade då hon fucktade läppar och nos med en, i det bristande ljuset, nästan lila tunga innan hon skulle tala.
För en sekund ville hon påminna den andre om att deras första möte faktiskt ägt rum då Key helt spontant vandrat rakt igenom hennes revir, men hon höll käft. Småprat var aldrig något som dem två honorna ägnat sig åt, åter igen kunde man ställa frågan om Blossom blivit vekare? och naiv i sitt umgänge av Qus frälsta vargar.
"Det var en lång tid sedan sist, och jag är övertygad om att vi har nyheter att utbyta - själv har jag iallafall information som en känsla i mig säger att du vill veta."
Hon höjde huvudet då hon talade, och med tanke på de nyheter som skulle komma att lämna hennes käft så var hon hurlöst respektlös och stolt - att de två honorna inte rykt ihop tidigare var ett smärre under.
"Och dessutom har jag vargar här som jag skulle uppskatta att återse."
Fortsatte hon i samma självklara iskalla ton, men orden hade ändå skapat chock i närvaron - om den bestått av fler än den enda hona som nu stod där. Detta var första gången Blossom uttalade dessa ord, första gången hon för Key erkände sin närhet till Raven och mer eller mindre krävde att få möta denna (och detta hennes nalkande nyheter till trotts). Sedan var Key förståss inte dum, att hon och Raven haft (en böjning som skulle observeras) en relation var inget som Djävulsvargen var ovis om - men orden hade aldrig uttalats i deras möten, vilka alltid hållts sig på en strikt professionell nivå.
Denna dag bröt Blossom mot allt fler av de oskrivna reglerna honorna målat upp sinsemellan, och detta utan att röra en min. Det enda man kunde läsa av från henne var hennes djupgående och aldrig upphörande stolthet. Hon andades ut djupt mellan särade läppar, mellan de framstickande hörntänderna bildades ett rökmoln. Om detta var omvänd ånga - skapad av hennes iskalla andedräkt - eller bara den samling rök hennes lungor hittills insupit under vistelsen i lavaöknen förblev okänt.


[Crapy shit is crapy, och kort.. men det blir inte bättre.. felåt, helt ur form med Bloms ^^'']
Till överst på sidan Gå ner
Key
Ledarinna
avatar

Spelas av : Lullu

InläggRubrik: Sv: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   sön 01 jan 2012, 20:36

De första orden som lämnade honan fick inte den minsta respons, om än den hornprydda mycket väl kunnat instämma med en lätt nickning, eller på annat sätt visa att hon höll med. Det var mycket länge sedan, kanske alltför länge sedan, de två honorna senast mötts för att talas vid. Mycket i landet hade hunnit hända, också säkert mycket i båda deras liv, men de hade inte, förrän nu, beslutat att uppsöka varandra och delge information. Tja, Key kunde väl uteslutas totalt då det kom till att tala om den som tagit initiativ. Anledningen till att de nu åter stod framför varandra var Blossom, som tydligen tröttnat på att inte höra av någonting om eller från TDN.
Hur som helst, exakt hur lång tid som passerat sedan deras senaste möte brydde hon sig inte ett skit om, utav det var honans fortsatta uttalande som lockade henne att lägga huvudet en aning på sned och studera henne med granskande, hård blick. Det var en ytterst stel rörelse, knappt märkbar, men likväl hade hon visat att honans ord fångat hennes fulla intresse. Inte för att intresset inte alltid vilade på den svarta honan de få gånger de möttes, hon ansåg det vara nödvändigt att uppfatta allt som sades, alla tecken som kunde avläsas dem emellan, och varför visste hon inte riktigt. Kanske var den största anledningen att hon sökte just anledning till att fatta ett beslut om denna hona. Vän eller fiende. Värd respekt, eller inte..
Den skära tungan lämnade åter sin plats mellan hennes käftar för att stryka över läpparna, men denna gång av annan anledning än att fukta dem. Om än luften här var tjock och torr så påverkade det inte kroppen på de levande varelserna att läppar och nos krävde återfuktning två gånger i minuten. Kanske var det bara ännu ett tecken på att hon faktiskt nu såg framemot att få höra vad det var den andra honan hade att säga, om hon nu kände på sig att det kunde vara nyheter som den hornprydda faktiskt önskade höra.

Inget svar hann dock lämna henne innan den svarta honan åter tog till orda, och de ord som denna gång lämnade hennes läppar fick Key att misstänksamt spänna blicken hårdare i den andre och lägga bak öronen, om så bara någon millimeter, närmare den kolsvarta nacken.
Att denna svarta ledarhona och en varg ur hennes egen flock hyst känslor för varandra var inget nytt för henne, men denna andra varg som det rörde sig om, den korpsvarta hanen Raven, hade varit död en längre tid nu. Och enligt henne verkade det inte rimligt att den andra honan inte skulle veta om hanens död. Så hon kunde inte låta bli att undra vilken annan varg som kunde vara av så stort intresse för den svarta honan, förutom Raven eller möjligen FrostCut, att hon var beredd att vandra in i lavaöknen för att möta denne.
Ravens död.. det var någonting som tidigare skurit i även den hornpryddas hjärta, någonting hon i dagsläget inte kunde förstå. Alltför mycket hade hänt henne sedan kaosveckan, sedan Ravens och FrostCuts död, för att hon längre skulle kunna förstå det starka band hon en gång känt till sina medlemmar. Hon hade inte bara förändrats fysiskt, vad som ändrats mest med henne var nog det starka psyke som för var dag bara plågades av växande aggression, ilska och hunger. Känslan av att vara instängd, längtan efter död och blodsmak, allt växte sig starkare inom henne och hon visste själv att hon snart kunde komma att vara en varelse som ingen annan ville befinna sig nära.
Nacken kröktes en aning, och i samma stund som hon utförde denna rörelse såg strupen ut att spricka upp på henne. Pälsen skingrade sig, och plötsligt kunde man skymta någonting som såg ut som läppar, tänder och till och med en tunga som nu såg ut att smaka på luften som vibrerade intill henne. Ja, hon hade givits en andra käft, som fungerade lika väl som hennes vanliga. Hon hanterade dock ännu inte att tala med den, så innan hon beslöt sig för att ta till orda slöts munnen och när pälsen åter dolde det andra paret läppar fanns inget tecken på den andra käften att finna.
"Om du har någon här att möta ska jag inte stå i vägen."
Medvetet valde hon att säga "ska jag inte stå ivägen", istället för att använda orden "kan jag inte hindra dig". Måhända att den andra honan också besatt en ledares position och rang, van att styra över de omkring sig, men i denna dödsfarliga öken var hon på Djävulsvargens revir, och Key tänkte inte ge den andra minsta anledning att tro att hon kunde följa sin vilja på eget bevåg så länge hon vilade tassarna på mark tillhörande TDN.
Ännu en bubbla av lava sprack intill henne, och hon kostade på sig att trycka undan all lava som befann sig omkring dem, samtidigt som hon lät sluta marken så att de båda skulle kunna förbli stilla utan att behöva bry sig om ifall marken bar eller inte.
"Men först vore det väl passande om vi talade information. Jag måste erkänna att när du lägger upp orden på det där sättet, kan jag inte låta bli att känna ett sting av.. nyfikenhet."
Ordet betonades som om det egentligen borde anses vara något äckligt, och det kanske inte var det bästa för att beskriva hur hon egentligen kände det, men att fundera över de exakta orden för att beskriva sina känslor korrekt, det var ingenting hon tänkte ödsla tid på.
"Och förhoppningsvis har jag någonting nytt jag i gengäld kan tala om. Allting beror ju på exakt vad för information det är du för med dig till mig."
Svansen knyckte åter till bakom henne, men nu fanns ingen lava i närheten av de två honorna som deras lemmar/kroppsdelar behövde oroa sig för att komma i kontakt med.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Pride Deep into the Medulla [Privat!Blossom]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Lavaöknen-
Hoppa till: