HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Stjärnbilder [Aliital]
Varya EmptyIgår på 19:00 av Ezekiel

» Någonstans dolt [Blair]
Varya EmptyIgår på 16:45 av Blair

» Grön växtlighet [Caedes]
Varya EmptyIgår på 16:30 av Blair

» Spetsade öron [Blair]
Varya EmptyIgår på 16:20 av Blair

» Det som lurar i utkanten [Yrjö]
Varya EmptyIgår på 16:10 av Vidar

» Luften vibrerar
Varya EmptyIgår på 15:56 av Vidar

» Ett ljus bland skuggor [P]
Varya EmptyIgår på 13:21 av Lune

» Norr om floden [Isil Anar]
Varya EmptyIgår på 09:53 av Rien

» Var är våra vänner [Qu och Devils]
Varya Emptysön 21 apr 2019, 21:57 av Zephyr

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
Varya Emptytis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
Varya Emptymån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela
 

 Varya

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Varya
Blodbanan
Varya

Spelas av : My

Varya Empty
InläggRubrik: Varya   Varya Emptymån 25 mar 2019, 01:21







Varya Varya_diva_2

“We feel most alive when we are closest to death.”

Varya NNwIYSu

♥ Livet innan
Efter en vecka av världslig andlöshet exploderade stjärnhimlen i de mäktigaste norrsken
Numoori någonsin skådat. Under den livliga ljusshowen föddes tre syskon; Valkyrian, Varya
och Vit. I Ötamons djupa vrår fann sig en mamma ny mening i livet. Ur den hemsökande
historia hon aldrig skulle kunna fly, ur förruttnelse och svärta, hade något magiskt grott. Blue tackade Gudarna för miraklet av hennes friska barn.

Kärleken modern hade för sina barn var bottenlös. Men med dess överväldigande styrka kom
också ett rivande vemod. Det tunga, mörka förflutna hade missfärgat hennes äkta, pura
färger; fläckar av outgrundlig fasa och paranoia. Rädslan att förlora dem, att de skulle skadas
eller något värre än så, åt upp henne inifrån. I en akt av fruktan, men förklädd i kärlek,
isolerade hon dem från omvärlden.

Barndomen var en fylld av lycka, värme och kärlek. Om än den lilla familjen var långt från
perfekt kändes det aldrig så. Varje dag presenterades som deras, och världen var deras
lekplats. Inget kunde skada dem. Monster, väsen av skuggor och mörker fanns bara i sagor.

♥ Hans uppenbarelse
Det var precis som i berättelserna. Månen stod högt på himlavalvet och stjärnorna låg spridda
likt pärlband av diamanter. De förvuxna träden och bäddarna av månblom väntade i tystnad
på skådespelet som skulle äga rum. Under Ötamons trollbindade atmosfär träffades Varya av verkligheten för första gången. Den råa, hårda, bitande och blödande verkligheten.

Hans ögon glödde likt solar. Handlöst föll hon för Hans ord, Hans sätt att röra och föra sig.
Berusad av Honom, av känslan Han gav henne, blev hon ett lätt byte. Varya hade inte haft
något emot att förlora sitt liv till Honom, men ödet hade andra planer. Det liv som färgade månblommorna röda den natten var inte hennes eget, utan hennes mor.

De tre, unga syskonen fann sig rådlös av den hårda förlusten. Tiden efter var suddig och rörig.
I sitt sökande efter tröst, trygghet och svar flöt dagar och veckor bara samman. Livet utan
deras mor, bortom Ötamon och allt de vetat, var skräckinjagande. Vilsenheten i det unga vargahjärtat var världsomvälvande. Det lilla de visste om verkligheten smulades långsamt
sönder inför dem. Fanns det någon sanning i vad deras mor lärt dem, eller var de bara lögner maskerade?

Motgångarna var många. Men när världen omkring dem rasade samman höll syskonen hårt
om varandra. De fann styrka, mod och hopp i sitt syskonskap. Men de var ännu unga och
oerfarna, och världen delade deras vägar åt. I en hjord av odöda splittrades syskonskaran, oförmögna att hitta varandra igen.

♥ Hans kallelse
Det gapande hålet i hennes hjärta växte sig bara större. En hotfull ensamhet och en skärande besvikelse fyllde henne. Hoppet hade börjat sina, och Varya hade tappat sin tro på livet. Men
i hennes mörker fann Han henne. När viljan var förlorad och mörkret trängt sig tätt inpå kom
Han. Som en gåva skänkt från någon högre makt skred Han fram med ett brinnande ljus.
Vintern hade lämnat hennes själ blå av kyla, men vid Hans beröring var det som att våren blommade inom henne. Han gav henne de svar hon så länge sökt. Han gav henne en plats i
världen, en trygghet i verkligheten som äntligen visade sin sanning. Varya kan aldrig glömma
den känslan.

Even blev svaret på allt. Svaret på hennes ensamhet, hennes saknad av föräldrar, hennes
mentor och hennes ledstjärna. Kärleken hon hyste honom var oändlig och det fanns inget Han kunde kräva som var för mycket. I Hans gyllene ögon badade hon i strålglans, och när de var
röda blev det hennes order. Det var en akt av närhet, av uppskattning, och Varya njöt av att
vara Hans att dricka.

Men hur mycket än Varya önskade att tiden skulle stanna, gjorde den aldrig det. Med hennes mognad kom nya lustar. En dröm om att var Hans, i alla dess formler. De blå ögonen såg inte
längre på Honom med kärleken från ett barn, utan istället med en åtrå. En obesvarad kärlek,
en sådan hon aldrig skulle yttra högt, men som ändå skar likt knivblad i hennes hjärta. Ur
hennes bristande självkänsla, ur det fruktansvärda självhatet, grodde en avundsjuka. Varför
var hon inte tillräcklig? Känslan kom att svälja henne hel.

Skönheten blev ett vapen och ett försvar. I sin förtvivlan fann hon sin tröst i den, i att vara
vacker. Det var en passion, ett ivrigt begär, att vara den vackraste. Men hon var inte det, och
skulle aldrig komma att bli. Det var insikt som torterade henne, som slet i henne i bitar.
Avundet blev större, intensivare. Andra honors fägring blev ett hot, och långsamt växte viljan
att beröva dem på det större. Om hon kunde se ut precis som Han ville, när Han än ville,
skulle hon då vara den enda?

Hungern var lika vild som det stormande havet. Den outhärdliga törsten att vara åtrådd ledde
henne in i ett våldsamt mörker. Svald av sitt begär fann hon sig själv i Ötamon igen, i sin egen
allra djupaste avgrund. Där mötte hon någon som gav hon allt hon sökt, allt hon längtat efter.
Hans blå ögon såg på henne med en förtrollande hänfördhet. Ruset av hans blickar, av de
elektriska vibrationerna som genomsyrade hennes kropp, ledde henne djupare in i sitt eget
fördärv. Tanklöst, hjärtlöst, försökte hon ta hans liv, för att stilla sin egen själviska svält.

♥ Hans välsignelse
Världen förblev svart efter den natten. Förblindad i sitt eget vredesmod och sin rädsla. Skam
präglade henne, om än dess ursprung var lika tvetydigt som hennes sinne. Hon fann sig själv splittrad, sprucken under tyngden av hennes självhat, av hennes otillräcklighet.

Hennes hjärta hade vissnat, torkat ut likt en blomma. Den vackraste tik hon någonsin lagt
ögonen på var det som fick det att falla sönder. I blicken fanns bara ett djuriskt, otämjbart hat.
I sin vrede, sin avundsjuka, i sin tröst och i sin hunger, förlorade hon det sista greppet om sig
själv. Varya grät högt, ropade patetiskt efter Honom, hennes befriare, hennes ledande ljus.
Vem kunde rädda henne, om inte Honom?

Och Han fanns där. Återigen uppenbarade Han sig, som en gåva från ovan. Hans röst var likt
den mjukaste melodi och när Han ömt hyschade henne till tystnad lyfte smärtan. I Hans famn
kunde hon se livet få färg igen.

♥ Hennes förkastelse
Kommer...







Till överst på sidan Gå ner
 
Varya
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: OOC ::: :: Presentationer-
Hoppa till: