HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Falska profeter [Wunjo]
Idag på 21:18 av Wunjo

» Bergens krav [Leutwin]
Idag på 21:09 av Wunjo

» Min färg [Ezekiel]
Idag på 20:56 av Kolzak

» Norr om floden [Isil Anar]
Idag på 20:34 av Rien

» En extraordinär berättelse [Giv-valpar]
Idag på 20:22 av Varya

» Lost, but not quite alone [Aliital]
Idag på 03:53 av Leutwin

» Varya
Idag på 01:21 av Varya

» Halv-spontana valpar (Kin)
Igår på 21:20 av Alin

» Släpp in ljuset [P]
Igår på 19:18 av Ezekiel

Vem är online
Totalt 10 användare online :: 4 registrerade, 0 dolda och 6 gäster. :: 2 Botar

Airi, Rien, Varya, Wunjo

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 The soul that has been infected [Figaro]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: The soul that has been infected [Figaro]   sön 03 mar 2019, 11:21

Grottan han låg i var torr, ute stod regnet som spön i backen och smattrade mot bergets tak. Han låg och blickade ut över det vackra vädret, nu skulle inte många ge sig ut. Dem flesta skulle ligga inne i sina lyor och trycka, många skulle försöka söka skydd i närmsta grottöppning precis som Ledenu gjort. Han såg till vänster om sig på den vargkropp han just bragt om livet, han slickade sig om munnen och reste sig upp. Han hade aldrig varit särskilt förtjust i kargkött men det vore en skam att låta kroppen gå till spillo. Han bet tag i ena höften och lyfte upp bakdelen så vargen hängde i hans käft. Han gick med högburet huvud ut ur grottan och svingade med huvudet ett par gånger för att få kroppen i rörelse innan han kastade den livlösa varelsen nerför bergets kant. Regnet gjorde hans päls mörkare, precis som sanden i öknen blir av vatten. Öronen låg slickad mot huvudet för att undslippa vattnet, dofterna blev starkare men avståndet han kunde läsa av blev kortare. Ögonen smalnade något när han hörde ett ljud, han kunde inte avgöra precis vart ljudet kom ifrån då regnet dånade mot bergsväggen. En dov morrning steg ur hans mage, upp genom strupen och lämnade slutligen hans mun. Huvudet sänktes något och han vred den stora kroppen mot stigen där han själv kommit ifrån.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   sön 03 mar 2019, 18:12

Det regnade, och inte så lite heller. Pälsen hade aldrig varit särskilt vädertålig — genom alla år hade han klarat sig utan att frysa mest genom viljestyrka — och vätan letade sig in mellan hårstråna, till huden. Han önskade halvt om halvt att han haft någonstans att ta skydd, men han hade inte haft en riktig lya på flera år och hade inte för avsikt att bygga någon heller. Det var helt enkelt som det var, konstaterade han där han långsamt stegade fram över den mörkt rödfärgade stenen med det gröna ögat buttert spanande framåt. Han var åtminstone inte ensam. Han hade Henne, och Hon var bättre än den bästa lya. 
    Hon visste hur Hon skulle tala med honom för att få honom att lyssna. Hon visste vad han ville ha — makt — och Hon hade fått honom att förstå att han aldrig skulle lyckas om han fortsatte göra det han gjorde nu. Det hade inte krävts mycket av Henne för att övertyga honom om att Hennes sätt var det bästa, och han tyckte om att göra Henne nöjd. Hennes röst var som en drog. Han ville ha den — nej, han behövde den. Men samtidigt kunde han inte tycka om tanken på att Hon fanns i hans huvud alla timmar om dygnet. Han avskydde tankeläsare för att de rotade i folks huvuden — varför hatade han då inte Henne ännu mer? Svaret var enkelt. Hon hade sina metoder för att få sin vilja igenom, våldsamma metoder. Han tyckte inte om att ha Henne där, men han kunde inte göra något åt det, så han kunde lika gärna samarbeta. 

Vänta, vad är det där? Hon vaknade till liv med ett ryck och Figaro vände reflexmässigt på huvudet för att se gestalten längre fram. Den såg ut att kasta ifrån sig en klump — ett bytesdjur. Nej, ändrade han sig sedan, klumpen såg inte ut som något bytesdjur. Den hade en vargs form. En kannibal? Ristaka fnittrade förtjust. Ja, käraste! Det här kan bli roligt. Gå dit och se efter om han är mer hungrig! Hon skrattade sitt ljusa, porlande skratt och Figaro gick närmare. 
    Han stannade ett par meter ifrån, utan att ta notis om främlingens morrande. Han kastade en blick på den döda kroppen, genomblöt i regnet, och trots avståndet och det faktum att kroppen var i dåligt skick såg han tydligt att det rörde sig om en karg. Han lyfte huvudet och såg på främlingen. 
    “Här var det fikastund ser jag”, sa han helt utan glädje, snarare med en slags kylig likgiltighet, som om han bara sa det för att ha något att säga. Rösten var hes, det var länge sedan han talade sist. “Karg är kanske inte det godaste som finns, vi är ganska sega. Faller inte alla i smaken.” Han studerade främlingen under tystnad, dess tre gröna ögon och sandfärgade kropp, och Ristaka fnissade tyst. Morbida skämt utan humor tycktes åtminstone roa Henne, och Figaro rätade upp sig en aning.
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   sön 03 mar 2019, 19:15

Till en början såg Ledenu ingenting, han hörde lätta steg över bergsstigen. Hans nos försökte dofta sig till vad det var som kom men det gav inget till hjälp. Så dök ett grönt sken plötsligt upp i hans synfält och han borrade ner klorna i marken. Strupen vibrerade varnande att han sett denne och att han inte var ute efter att småprata.  Kargen som trädde fram i regnet fick Ledenu att flina, kanske han just dödat dess vän? Man kan ju alltid hoppas. Han slickade sig om munnen men stod kvar i samma attack position. Den dumma kommentaren som kom ur hanens mun fick hans läppar att spricka upp i ett flin.
-" Men sen har jag inte provat alla heller. " Han tog ett steg fram och höjde huvudet för att se ner på den andre och tog till orda igen.
-" Typ ditt öga ser aptitlig ut. " Flinet dansade kvar på läpparna när dom beska orden rullade ur hans mun. Han synade kroppen med sitt mittersta öga och doftade samtidigt in hans odör, något stämde inte med hur han luktade och Ledenus ögon smalnade.
-" Vad är det för fel på dig? " Blicken tindrade till och han vred på huvudet, rösten mumlade fram orden något ohörbart och blicken hade bytts ut från ilska till fascination. Han ville kolla på insidan av denne, det var något nytt som han aldrig känt förut! För andra hade doften av giftet nog fått dom att rygga tillbaka medan Ledenu ville fram och peta på honom, verkligen undersöka och se vad det kom ifrån.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   mån 04 mar 2019, 19:34

Men sen har jag inte provat alla heller. Främlingen tog ett steg framåt och höjde på huvudet så att han kunde titta ner på Figaro. Ett billigt trick för att verka större än man var. Han tog ingen notis om det. 
    “Sant. Man får ju inte dra alla över en kam”, svarade kargen med samma likgiltiga tonfall. Främlingen fortsatte med en kommentar om hans öga. Aptitligt? Knappast. Om hanen inte var förtjust i torkat gammalt blod och ärrvävnad. Figaro sprack upp i ett flin som blottade de gulnade tänderna och rynkade frågande pannan. 
    “Verkligen? Själv är jag lite osäker på vilket av dina jag borde titta i. Du kan inte tänka dig att donera ett?” Tonfallet hade blivit något lättare, något mer medgörligt. Samma ögonfärg hade de, men den andra hade två fler. Han kunde behöva ett. 
    Vad är det för fel på dig? Frågan fick kargen att ge ifrån sig ett ljud någonstans mellan ett kort, hårt skratt och en fnysning. Ville han ha ett svar på den frågan? Inuti huvudet rörde sig demonen, tyst för stunden men alltid närvarande. Vad var det egentligen för fel på honom? Berodde väl på vad man räknade som ett fel, eller? 
    “Jag vet inte”, sa han och det hade smugit sig in en road ton i rösten, tillsammans med ett diskret, vasst tonfall. Som om orden inte bara var lättsamma utan snarare en utmaning. Hur långt var den här figuren beredd att gå? Han lyfte ett ögonbryn. “Du vill inte ta dig en tugga och se efter?”
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   tis 05 mar 2019, 17:50

Ledenus ögon fortsatte tindra fascinerat över hanens unkna doft, dom tidigare kommentarerna om ögonen gav han ingen mer notis om förutom en syrlig men kort kommentar.
-" Jag är inte så dum att jag väljer att tappa bort ett av dom. "
Flinet dog av och han höjde bara ett av ögonbrynen och skakade kort på huvudet.
-" Som sagt så dum är jag inte, men jag rotar gärna runt i ditt inre. " Han slöt ögonen och lät mörkret fylla hans huvud innan han slog upp ögonen och stirrade in i främlingens. Det var något visst med den här individen och han ville gärna veta mer, se vad som hände om han skickade in lite mörker i honom? Skulle det göra honom galen, skulle det inte bita alls, vad skulle hända?

[Ta ett udda svar! 8D]
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   tor 07 mar 2019, 17:34

Som sagt så dum är jag inte, men jag rotar gärna runt i ditt inre. Ansiktet hos kargen visade ingen reaktion på detta — kanske tillhörde den här främlingen de som talar stort men utför lite. Förmodligen. De flesta gjorde det. Inte heller hade han någon aning om vad hanen hoppades hitta där, i hans inre. Det mesta där var antagligen skit i alla fall. Han var beredd på någonting, visste inte riktigt vad; en attack, måhända. Men det som hände var ingen attack, åtminstone inte rent fysiskt, och inte desto mindre var han inte beredd på det. Plötsligt fylldes han av en diffus känsla, något som tumlade runt inuti honom som en svart våg. Överraskat ryckte han till och strök bak öronen tills de låg platt mot nacken, men han stod kvar på alla fyra och blundade, nästan som om han funderade. Nästan som om han njöt. 
    Ristaka skrattade, högre än Hon någonsin gjort, ljudet fyllde hans öron och överröstade regnets smattrande. Hon älskade det här. Den treögde hade mörker som kraft, förstod han, men mörker var Hennes hemmaplan, Hennes naturliga habitat. Inom honom stormade det, det kändes som om han växte, men egentligen var det inte han utan Hon som frodades i allt det svarta. Det gjorde ont någonstans, väldigt ont, men han kunde inte avgöra var. När Hon skrattade sitt underbara skratt vreds hans egna mungipor uppåt i ett förvridet leende. Figaro öppnade ögat med ett ryck och mötte den andres blick med oväntad intensitet. 
    “Åh”, sa han, men det var inte hans röst. Nej, det var Hennes röst som kom ur hans mun, Hennes vackra röst som lämnade hans raggiga kropp. Mörkret stärkte Henne och gav Henne styrka att tala genom hans mun. “Åh, vi älskar det här! Gör vi inte, käraste? Vi älskar det!” Medan Hon talade skakade han långsamt på huvudet, fortfarande maniskt leende. Blicken lämnade inte främlingen. Hon skrattade igen, och det lät så fruktansvärt fel när det ljusa ljudet kom ur hans mun. Rösten hos en tik. “Det mörka … Allt det mörka … Är det inte vackert? Och det är du som gör det!” fortsatte Hon förtjust till främlingen. 
    Nu gjorde det verkligen ont i honom. Kroppen tog avstånd från det mörka, men Hon bjöd in det, och det skapade en konstig dragkamp inom Figaro. Han breddade leendet och blottade samtidigt tänderna i en ljudlös morrning. Hade det inte varit för Henne hade han flugit på främlingen där och då, men Hon hade kontrollen nu. Han kunde känna, kunde se och tänka, men han satt inte längre i förarsätet.

[Ah, detta blev skumt :')]
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   fre 08 mar 2019, 16:34

Ledenu kände hur mörkret fick fäste i den okände, adrenalinet och ruset fick pulsen att slå hårt. Spänningen över att få se vad den andre skulle göra fick Ledenu att börja dregla, saliven droppade i långa trådar från hans käft och dom tre ögonen stirrade frenetiskt på den andres. Men reaktionen var aldrig något han hade kunnat vänta sig, chocken över att höra en feminin röst lämna hanens fick öronen att vibrera - nej hela han vibrerade. När hon eller den eller vad det nu var tilltalade Ledenu vred han huvudet på sned.
-" Vad är du för något?" Rösten dröp av fascination och han tog ett steg fram för att sedan börja cirkulera runt honom, eller henne eller vad det nu var. Samtidigt lät han kraften löpa amok och släppte på alla sina spänningar, Ledenu ville se vad det var han hade på insindan. Vad var det här för fantastisk varelse?!

Doften från kargen fick det att sticka i hans bihålor, något stod inte helt rätt till med den här individen och Ledenu stannade nu upp bakom honom. Drog tillbaka kraften och väntade spänt på reaktionen, det här var nog nästan det mest intressanta mötet han haft.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   sön 10 mar 2019, 12:41

Som genom ett töcken uppfattade han ljudet av den andres röst, frågande. Fascinerad. Vad är du för något? Ilskan slog ut inom honom tillsammans med insikten att den andre behandlade honom som ett experiment, en testdocka, en försökskanin. Fastän det var demonen som styrde hans kropp lyckades han genom ren viljekraft återfå så pass mycket kontroll att han kunde skjuta fram huvudet och hugga efter den treögde, låta käftarna smälla ihop alldeles intill främlingens ansikte och samtidigt skvätta lite grönt saliv omkring sig. Han tolererade inte det här. 
    Men så kände han hur det mörka vällde fram, som en damm vars fördämningar brustit, och så motade Hon bort honom igen, Hon övertog kontrollen och när främlingen började cirkla runt honom följde han med i rörelsen, så att han alltid hade ansiktet vänt mot den andre. Munnen vreds till ett groteskt flin, för brett för att det skulle se friskt ut, särskilt med tanke på att nosryggen var rynkad som om han morrade och tänderna blottade. Men ändå log han. Eller, nej. Hon log med hans mun. 
    “Vi är Ristaka. Jag är Ristaka”, svarade han vargen, fortfarande med det sjuka flinet som delade ansiktet i två och den onaturligt ljusa rösten. “Vi är ett. Hans huvud är mitt. Mitt huvud är hans.” Hon gav ifrån sig en makaber fnittring. Figaros kropp tog ett hastigt steg närmare främlingen, och hade det inte varit för att mörkret hade lättat just då hade han förmodligen fortsatt. Men tack vare att främlingen minskat på kraften kunde han återvinna sin kroppskontroll, för stunden åtminstone. 
    “Låt bli”, väste Figaro fram med sin egen röst, vidrigt hes och mörk jämfört med Hennes. Han sänkte huvudet och stirrade på främlingen, ett vilt uttryck vilade i det gröna ögat och från käftarna, som han höll halvöppna, droppade den gröna saliven ner på marken. Nackmusklerna krampade och hans tunga huvud vreds åt sidan under bråkdelen av en sekund. Tungan slickade saliven från läpparna. Han skakade långsamt på huvudet samtidigt som ett varnande leende kröp upp på läpparna. 
    Han sände minst sagt mixade signaler — de blottade tänderna visade att han inte ville ha något med främlingen att göra, samtidigt som leendet var en utmaning för att se vem av dem som vågade göra mest.
    “Hon tillhör mig.”
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   sön 10 mar 2019, 14:03

Salivet som stängt var illavarslande färgat, det var grönt så där giftigt grönt. Ett ljus gick upp för Ledenu när han plötsligt förstod att det var en giftkarg han hade att göra med. Flinet som steg i mungipan när den feminina rösten plötsligt dök upp igen, han hade knappt blinkat åt hanens försök att bita honom utan stått orubbligt kvar. Fokuset återvände när hon sa deras eller nej sitt namn - Ristaka. Det klingade vackert i hans huvud och han hörde henne fortsätta prata. Kargen måste helt klart vara besatt av något eller så var det en främmande ras han aldrig hört talas om.

När Ledenus krafter dragit sig tillbaka blev ansiktsuttrycket på den andre plötsligt annorlunda, Ledenu morrade dovt i strupen och huvudet sänktes något. Han satte vikten mer på bakbenen för att kunna kasta sig mot den andre om denne plötsligt skulle ge sig på honom. Men orden som rullade ur strupen indikerade på annat. Hon tillhör mig.
-" Jag är inte mycket för att dela ändå. " Ledenus läppar sprack upp i ett flin innan han sköt ifrån med bakbenen och kastade sig med tassarna utsträckta och klorna i beredskap att riva den unkna idioten. Han hade tröttnat på alla ord och var nu redo att se vad eller vem det var som gömde sig där inne. Denne doftade inte Devils och han var alldeles för nära reviret det var dags att lära idioten sin plats. Ledenu hade inget intresse för denne okände kargen, men den som fanns inom honom ville han gärna träffa på igen - hon kanske kom ut om han separerade huden från hans kropp.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   tis 12 mar 2019, 18:37

Den treögde gjorde ett utfall med utdragna klor, men det hade sina nackdelar att vara stor — Figaro var mindre och smidigare och dessutom hade han snabbheten till hjälp, även om kraften försvunnit ganska mycket på senare tid. Han hoppade med lätthet undan och började vandra i en cirkel runt främlingen med huvudet sänkt. Han hade övertaget — han var full av gift. Om den andre bet honom hårt nog för att smaka hans blod, eller om Figaro bet honom hårt nog för att punktera hans hud, skulle giftet flöda mellan deras kroppar. Han kunde få främlingen att plågas som han aldrig gjort förut. Tanken fick honom att skratta lågt för sig själv, ett ljud som var hest och förvridet på grund av hans tunga andhämtning. 
    “Mitt blod”, fick han fram, “är gift. Min kropp är gift. Och det gör ont, kan jag tala om. Det bränner. Värker. Svider. Kargen skrockade, gläfste så att lite av saliven som droppade ur munnen på honom flög i främlingens riktning. “Du har ingen aning om hur mycket det svider.” Leendet breddades tills allt man såg var rader av gulnade tänder, separerade av en blek och missfärgad tunga. Kroppen darrade, blodet blandat med adrenalin. 
    I kaoset som virvlade i huvudet på honom var Hon där, betryggande lugn, med en kylig och nästan uttråkad röst. Döda honom inte, instruerade Ristaka. Gör vad du vill, men döda honom inte. Vi kan säkert ha lite roligt med honom. Hon behövde inte be honom. Just nu fanns ingenting han hellre ville göra än att plåga, men det fanns inget underhållande i att plåga någon som inte kunde känna det.
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   ons 13 mar 2019, 18:44

Ledenus tassar smällde i marken och hela kroppen skälvde till när tryckvågen spreds genom kroppen. Luften for ur hans lungor och pressades mellan tandraden. Tassarna gled framför honom medan han snabbt försökte vända på den stora kroppen. Den andre var mindre och därmed hade smidigheten med sig, det visste Ledenu men han visste också att om han fick tag i honom skulle han klyva honom på mitten i ett enda slag. Ledenu hann vända sig när den andre började cirkulera runt honom, han stod oberörd kvar och flinade. Pulsen slog hårt i öronen på honom och ögonen följde honom, öronen lyssnade medan han talade och han fick ett sarkastiskt uttryck i ansiktet.
-" Naaw har liten ont? " Han pratade med en daltande röst och tog ett steg framåt, blockerade vägen den andre just gått runt honom. Blicken följde det gröna salivet som droppade ner från hans käftar och han kunde inte låta bli att le irriterat åt det patetiska han var.
-" Ditt gnäll är patetiskt. " Han smällde igen käftarna åt honom och fnös, han hade inte tiden eller intresset för att dalta med en varg som gick runt och tyckte synd om sig själv. Klagade på det han var och det som fanns i honom - däremot Ristaka.. Det var någon han ville titta närmare på.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

Figaro

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   lör 16 mar 2019, 18:27

Främlingen log, och åsynen av det fick det att vända sig i magen av avsky på kargen. Han ville torka bort det där äckliga uttrycket från främlingens ansikte. Allting med vargen provocerade honom just nu, men han var tvungen att hålla sig i skinnet. I huvudet såg han gång på gång hur de rök ihop, så tydligt att han tyckte att han kunde känna främlingens blod bränna i munnen, och tungan kände sökande efter om det verkligen fanns något där. Det gjorde det inte, bara sur saliv. I själva verket hade han inte rört främlingen, utan bara fortsatt sin stilla vandring runt honom. 
    Hanen talade med ett avskyvärt nedlåtande tonfall, som uppenbarligen var till för att provocera honom ännu mer. Men den här vargen var inte värd att slösa energi på, även om han bra gärna velat skilja hans huvud från nacken. Det skulle vara så enkelt och tanken kittlade honom, retade honom genom att vara så genomförbar och lockande. Ett bett, max två, och sedan skulle hanen aldrig le mer. Han skulle göra världen en tjänst. Men Ristaka hade sagt åt Figaro att inte döda honom, och han visste bättre än att gå emot Hennes vilja. Så han bara drog upp läpparna kort, ett glädjelöst leende, och lät dem falla ner igen. Ett svagt suckande ljud lämnade hans kropp. Ditt gnäll är patetiskt. Den andres ord fick hans axlar att studsa till en gång i ett ljud mittemellan ett hånfullt skratt och en fnysning. "Se det inte som gnäll", sa han roat, "se det som en varning."
    Med ett par plötsliga, snabba steg slöt han upp framför främlingen och stannade med ansiktet bara några decimeter ifrån den andres. Han särade långsamt på käftarna och satte nosen tätt intill den andres. Kroppen vibrerade av energi, och impulsen att ta tag om hanens hals och vrida om var nästan omöjlig att stå emot. Ändå gjorde han det, och ansträngningen fick hans läppar att krökas i ett lätt leende. 
    "Jag skulle döda dig", mumlade han och ögat borrade sig in i den andres, "men Hon vill ha dig levande." Han stod nära nog för att den andre skulle kunna känna hans andedräkt, men så drog han tillbaka huvudet och lade det på sned. Ett uttryck som närmast kunde beskrivas som fundersamt lade sig över kargens ansikte. "Jag tror inte att du behöver alla de där ögonen", sa han plötsligt. "Vilket av dem gillar du mest?" 
Till överst på sidan Gå ner
Ledenu

Ledenu

Spelas av : LiljaTheAlmighty

InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   ons 20 mar 2019, 17:11

Ledenu började förstå att han stampat på någons tå, hanen verkade bli irriterad över hans närvaro och Ledenu kunde inte bli nöjdare. Ögonen följde den rosa tungan som sakta rörde sig över hans tänder, han kunde bara föreställa sig vad den andre tänkte på. Förmodligen få slita av hans kroppsdelar och slänga dom i en flod. Han skrockade till över bilden i hans huvudet över att den lille vargen skulle ge sig på honom. Se det som en varning - Ledenu vart så förvånad att han satte saliven i halsen. Hostan steg i halsen blandat med ett gapskratt rakt i ansiktet på den andre.
-" En Varning? Vad ska du göra, gnälla ihjäl mig? " Han höjde läpparna igen och just som han skulle ta ett steg framåt stötte deras näsor ihop, Ledenu tryckte sin rosa nostryffel hårt mot kargens och morrandet vibrerade i strupen på honom medans orden lämnade hans mun.
-" Du är inte värdig henne.. Fegis. " Käften gläfste argt och öronen var slickade bakåt, ögonen såg ner på honom och han skakade på huvudet med flinet liggandes på läpparna.
-" Ditt. " Han höjde tassen i samma ögonblick han sa det och svingade klorna mot hans öga.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: The soul that has been infected [Figaro]   

Till överst på sidan Gå ner
 
The soul that has been infected [Figaro]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Bergen :: Blodbergen-
Hoppa till: