HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Falska profeter [Wunjo]
Idag på 21:18 av Wunjo

» Bergens krav [Leutwin]
Idag på 21:09 av Wunjo

» Min färg [Ezekiel]
Idag på 20:56 av Kolzak

» Norr om floden [Isil Anar]
Idag på 20:34 av Rien

» En extraordinär berättelse [Giv-valpar]
Idag på 20:22 av Varya

» Lost, but not quite alone [Aliital]
Idag på 03:53 av Leutwin

» Varya
Idag på 01:21 av Varya

» Halv-spontana valpar (Kin)
Igår på 21:20 av Alin

» Släpp in ljuset [P]
Igår på 19:18 av Ezekiel

Vem är online
Totalt 7 användare online :: 2 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 2 Botar

Airi, Wunjo

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Släpp in ljuset [P]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Kolzak

Kolzak

Spelas av : Marjo/Bobcat

InläggRubrik: Släpp in ljuset [P]   lör 02 mar 2019, 22:12

Solen stod ännu högt på himlen. Den värmde Kolzaks rygg, och han mottog med stor glädje det uppiggande ljuset. Med tid hade han blivit större, starkare. Hornen hade växt ytterligare litet, och benen blivit ytterligare lite längre. Än hade han en något barnslig uppsyn, och lite för stora tassar, men han hade utvecklats långt sedan han tappat bort sin familj.
"Har du funderat på om vi borde vandra vidare nån dag, Ez?"
Kolzak frågade mest för att se om Ezekiel hade någon åsikt om saken. De hade mest hållt till i Ötamon det senaste, och nu beträtt rosornas skog. Kolzak hade varit här några gånger tidigare, men kände till Ötamon desto bättre. Han trivdes här. Han hade haft en del otrevliga möten, men även träffat många trevliga och snälla. Måntemplet låg nära och bra till hands, där det fanns många vargar att prata med, mat och en trygg plats att sova. Behovet av att söka efter sin familj fanns fortfarande där för Kolzak, men det kändes inte lika bråttom. Kolzak visste nämligen att om han skulle hitta familjen och återförenas med dem, skulle det innebära att han var tvungen att lämna Ezekiel. Det kunde han inte. Ville inte.
Ett ljud i rosenskogen fick dock Kolzak att reagera och han vände huvudet ditåt med spetsade öron allt medans han stannade upp. 
"Hörde du det där?" fick han ur sig efter en liten stunds tystnad och vände blicken mot sin vän.



[Till Ez, Aurora och Assar!]
Till överst på sidan Gå ner
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   lör 02 mar 2019, 22:29

Sången som lämnade Aurora var låg men klar där hon skred fram mellan träden. Då och då stannade hon upp, betraktade en särskilt vacker ros. Om hon bedömde blomman värdig, drog hon försiktigt loss den och stoppade ner i en liten flätad korg som hon bar på sidan av ryggen. Den var snart fylld till bredden av omsorgsfullt packade rankor och rosor, men Aurora vände inte tillbaka. Hon hade saknat doften från blommorna, trots att den gjorde hennes nu ovana hjärna snurrig. Kanske, insåg hon med ett fniss, hade hon också råkat få i sig lite av rosornas gift.
     Aurora vacklade till, och snubblade in med sidan i ett träd - tack och lov utan rosor. Den plötsliga smällen fick henne att häpet spärra upp ögonen, men det dröjde inte länge innan ett fnitter slapp ur henne. Trots att världen kanade fram och tillbaka, rätade tiken upp sig och fortsatte framåt. En större klick med rött mellan träden fångade hennes uppmärksamhet. Nyfiket rörde hon sig dit, och gestalten blev snart bekant.
     "Kolzaaak!" utbrast hon förtjust, och skyndade framåt med pendlade rörelser. Hon fladdrade med ögonlocken och försökte fokusera blicken. Det slog henne att han inte var ensam. "EzeeEEekiel!" Rösten var minst lika förtjust. Hon damp ner framför dem i en kaskad av röda lockar, smycken och rosor. "Mina favoriter! Tillsammans! Och titta, vad söta ni har blivit!" De kvittrande orden var förtjusta, men Auroras huvud gungade något fram och tillbaka, som för att kompensera för rörelserna som hennes eget synfält tycktes uppfatta.
Till överst på sidan Gå ner
Ezekiel

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   mån 04 mar 2019, 17:26

Ynglingen funderade ett tag över Kolzaks fråga där de vandrade sida vid sida. Vandra vidare? Han hade ingenting emot idén, faktum var att han nästan välkomnade den. Han hade befunnit sig i området så länge, och det låg så nära platsen där hans familj dödats för flera år sedan, att det egentligen var konstigt att han fortfarande var kvar. Han hade blivit äldre och hade nu förvandlats till en mycket ung tonåring, med en röst som precis börjat hoppa mellan olika tonlägen och en kropp som började växa i vingarna. Nu befann de sig i Itrozo, rosornas skog. Den var fantastiskt vacker. 
    “Kanske”, svarade han, inte helt närvarande — ögonen vilade på en rödbröstad fågel på en törnekvist längre bort. “Jag skulle vilja se lite andra ställen.” Ett ljud fick fågeln att lyfta. Hörde du det där? Överraskat såg sig fakargen omkring. 
    Plötsligt ljöd ännu ett ljud genom luften, och en rödfärgad tik gjorde sig synlig. Hon hälsade Kol på ett sätt som talade om att de träffats förut, och sekunden därpå hälsade hon på Ezekiel på samma sätt. Så mindes han henne. Det var länge sedan, men hon var sig lik. 
    “Aurora!” utbrast Ezekiel glatt och sprack upp i ett brett leende. “Vad fin du är!” tillade han sanningsenligt, för det var hon verkligen. “Alla smycken ...” Allt hon hade på sig fick henne att se så vacker ut. Smyckena skulle kunna tillhöra en prinsessa.
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak

Kolzak

Spelas av : Marjo/Bobcat

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   tis 05 mar 2019, 00:32

Jag skulle vilja se lite andra ställen.
Kolzak nickade åt det, hummade lågt. Frågan var bara vart de skulle gå. Behovet fanns ju att leta sig norröver igen, mot Eriinari. Snöslätten. Där hans familj förmodligen fanns.
Kolzaaaaak!
Kolzak ryckte till när en röst ropade hans namn. Blicken sökte sig mot röstens källa, och där, bland träden och rosorna.
Först såg Kolzak mest en rödtonad päls, sedan ett par krökta horn, en gyllene krona. Sedan ett par glimmande, ljusa ögon.
"A... Avrora?!"
Kolzak såg Aurora närma sig med en chockartad blick, blandad med förtjusning. Var det verkligen Aurora? Det var så länge sedan de setts!
Ezeeeeeeekiel!
Vänta... de kände varandra? Överraskningarna slutade inte landa. Aurora damp ner framför dem, hennes röda lockar virvlade runt hennes söta ansikte. Ezekiel hälsade glatt, ett brett leende spelade över den svarta fakargens läppar. Kolzak blinkade, fortfarande förvånad, och försökte återfå fattningen.
"U bogov, Avrora," haslpade han ur sig. Hon hade verkligen förändrats. Visst hade hon varit fin då när de setts, men nu var hon både större, slankare. Lockarna tycktes dansa runt henne, och hon bar vackra smycken och blommor i en korg. Den söta doften gick nästan Kolzak upp till huvudet. Hon var sig lik, ändå. Energisk, glad.
Vad fin du är!
Kolzak nickade instämmande, med lite överdrivna huvudrörelser. "Ja, wow!"
Han lät riktigt imponerad och log sedan brett. Tänka sig, att Ezekiel och Aurora båda hade träffats innan! Världen kanske inte var så stor trots allt.
"Tänk vilken tur att du skickade mig till Måntemplet," log Kolzak och vände blicken mot Ez. "För på väg dit träffade jag Ezekiel."

[U bogov = vid gudarna
slänger in ett skamlöst svar för kunde inte bärga mig :rawr: ]
Till överst på sidan Gå ner
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   tis 05 mar 2019, 17:10

Ett suckande åååh lämnade Aurora och hon vinklade huvudet på sned. Hon mindes att de båda varit ensamma när hon träffat dem, och det gladde henne att de funnit varandra. Det hade gått ett tag sedan hon träffade Kolzak, så de måste ha hängt ihop ett längre tag.
     "Det är ju underbart! Vandrar ni?" Det kändes otroligt att de skulle kunnat bo i Itrozo utan att hon märkt av dem medan hon fortfarande bodde här. Kanske hade de kommit hit nyligen. Hon lät orden forsa på. Inte ens i helt främmande sällskap hade Aurora problem med att föra låda helt själv.
     "Oavsett måste ni låta mig visa er Itrozos hemligheter!" Det glimmade i ögonen på henne och ett lurigt leende spelade i mungipan. "Om ni vågar, det vill säga." 
Till överst på sidan Gå ner
Ezekiel

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   tor 07 mar 2019, 18:55

På frågan om de vandrade var Ezekiel tvungen att tänka efter ett litet tag. De hade ju precis pratat om det, men kunde man säga att de var på vandring redan? 
    “Typ”, svarade han. Ett mycket givande svar. “Eller ja. Vi ska nog göra det i alla fall.” Han tittade på Kolzak för att få stöd i saken. 
    Aurora sa att hon kunde visa dem Itrozos hemligheter, om de vågade. Det lät minst sagt spännande. Ezekiel gillade skogen en hel del, och det låg något mystiskt över den som han inte kunde förklara. En liknande känsla fanns även i Ötamon, men inte riktigt på samma sätt. I vilket fall ville han gärna utforska skogen. 
    “Klart vi vågar! Vi är inte rädda för något”, sa han med ett busigt leende. Det var en stor kontrast mot den rädda lilla valpen han varit då han hade träffat Aurora för första gången, och förmodligen var det tack vare Kolzak. Tillsammans med sin bror kände han sig säkrare. Eller kanske berodde det bara på det faktum att han blivit äldre. Han fnös. “Vi har klarat av farligare saker än ett par rosor.”
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak

Kolzak

Spelas av : Marjo/Bobcat

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   lör 09 mar 2019, 11:19

Kolzak nickade instämmande. Ja, de kanske inte vandrade utbrett men de höll ihop och utforskade ofta tillsammans. Det var väl att vandra? 
När Aurora nämnde Itrozos hemligheter spetsade Kolzak nyfiket öronen. 
Om ni vågar, det vill säga.
Ezekiel hävdade direkt att de vågade, men Kolzak kände ett nervöst pirr djupt nere i magen. 
Vi är inte rädda för något.
Kolzak nickade instämmande trots att han kände sig lite pirrig. Han var ju så hemskt nyfiken, klart han ville se Itrozos hemligheter!
"Ja precis!" fick han ur sig, förvånad över hur säker han lät på rösten. "Klart att vi vågar. "
Om Aurora och Ezekiel båda vågade så var det ju klart att Kolzak också hade modet i sig!
Till överst på sidan Gå ner
Assar

Assar

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   lör 09 mar 2019, 19:43

Hon var en blomälskare och kanske var det kärleken till blommorna som fört henne tillbaka till den berusande rosenskogen. Senast hon vandrat här hade hon förstått att det inte endast var rosendoften som lugnade ner ens sinnen, en förbipasserande hade också lärt henne att rankornas taggar var spetsade med gift. Ett gift som var mer än lugnande i allt för höga doser. Därför höll hon sig på behörigt avstånd från dem täta snåren, hon rörde sig inte på en av numooris stora vandringsleder men följde likväl en upptrampad stig. Varelserna som hade sin hemvist i Itrozo, somliga behornade likt henne själv, såg till att det fanns gott om ofarliga utrymmen att röra sig på.
Ljud nådde hennes spetsade öron och hon stannade upp, sång och dunsar som övergick i utrop och samtal. Blommorna maskerade vargdoften men rösterna klingade bekant hos henne. Hon började rör sig framåt igen, först tveksamt men sen med allt större upprymdhet. Vad söta ni blivit... alla smycken... U bugov Avr..
Snart vilade hennes oskuldsfullt blå ögon på tre vargar. Det var Kolzak, hanen hon träffat för inte alls många nätter sedan ...på väg dit träffade jag Ezekiel. Hon hann inte reflektera över om den mörka fakargen verkligen var samma Eze som den hon stött på som vilsen valp för hennes blick hade trollbundits av besmyckade rödrosa lockar. Under en oklar tidsperiod stod hon som förstummad och insöp synen, vännernas ord tycktes inlindade i bomull och tog sig inte hela vägen in genom hennes hörselgångar. Det kunde inte vara sant.
Så bröts tystnaden som bara existerat i Assars chockade bubbla av ett uppspelt tjut och hon stampade otaliga gånger på stället innan hon flög framåt.
"AURORA!!!"
Skrek hon. Besserwissern i henne lade inte ens märkte till Ezekiels nylagda replik om att inte vara rädd för rosorna så ingen stöddig kommentar om blommornas gift yttrades, bara ett lyckligt - hysteriskt - fnitter.
"AURORA, AURORA! JAG KAN INTE TRO DET!"
Tjöt hon hest samtidigt som hon halvt omfamnade, halvt tacklade sin syster. Rosenbladen flög runtom dem och hon klonkade in med sina bockhorn i honans matchande. Att systrarna inte träffats sedan de var sex år gamla och egentligen inte kände varandra över huvud taget var inget hon reflekterade över.
Till överst på sidan Gå ner
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   mån 11 mar 2019, 18:00

Det fanns ingen tvekan hos varken Kolzak eller Ezekiel. Farligare än ett par rosor? Auroras leende var brett, men smalt.
     "Åh," kuttrade hon, "vi får väl-"
     "AURORA!" Hon ryckte till, men hann inte vända sig om innan något tungt omfamnade henne och halvt tacklade henne till en marken. För att inte mosa korgen lyckades Aurora slänga ut ett ben och ta emot sig själv, men de översta rosorna flög ändå ut i ett moln av kronblad.
     Rösten var inte bekant alls, men utseendet var det. Assar? Aurora var stum av chock. Hon stirrade på systern med stora ögon. Utseendet stämde precis, trots att hon säkert var en halvmeter större i mankhöjd. Uppenbarligen hade en av dem ärvt mer av moderns storlek än den andra.
     Det hade gått länge sedan de setts, men hon verkade vara densamma. Aurora kunde inte säga samma sak om sig själv. Hon kunde inte avgöra om hon var glad att se sin syster, eller fruktansvärt irriterad över att ha blivit påmind om sitt förflutna.
     Det dröjde inte mer än några förstummade sekunder innan hon klistrade på ett brett, glittrande leende.
     "Assar!" Tonen var nästan nynnande. Hon krånglade ut sina horn där de krockats fast i systerns, och vände sig mot hanarna med samma leende. Det fanns inget på utsidan som skvallrade om den svala förvirringen hon kände på insidan. "Kolzak, Ezekiel, det här är min syster, Assar."
Till överst på sidan Gå ner
Ezekiel

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   tor 14 mar 2019, 17:29

Plötsligt dök ännu en varg upp ur vad som verkade vara tomma intet; den liknade Aurora väldigt mycket, och den ropade hennes namn innan den kastade sig över henne i en våldsam hälsning. Ezekiel tyckte att han kände igen nykomlingen, men varifrån? Så mindes han, samtidigt som Aurora presenterade vargen som sin syster, Assar. Ezekiel viftade glatt på svansen och såg på Assar. 
    “Jag vet! Jag har träffat henne”, berättade han och hoppades innerligt att Assar också skulle minnas deras möte. Trots allt var det ju faktiskt ett ganska bra tag sedan, men intrycket han fått av tiken var enbart positivt. Det här började ju likna värsta återträffen! Det enda som behövdes var att någon mer trillade in och sen var festen igång. Glatt såg han från den ena till den andra. Det faktum att han var den minsta av dem alla fyra störde honom en aning, eftersom han var tvungen att sträcka på nacken för att kunna se dem andra i ögonen, och resulterade i att han hoppade lätt upp och ner hela tiden. 
   “Aurora skulle precis visa oss Itrozos hemligheter”, sa han till Assar, för att uppdatera henne om var de befunnit sig i mötet. “Är du med?”
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak

Kolzak

Spelas av : Marjo/Bobcat

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   lör 16 mar 2019, 14:33

En stor hop av varmt färgade lockar kastade sig in i sällskapet, eller rättare sagt, in i Aurora. Rösten som skrek hennes namn var mycket välbekant. Kolzak blinkade förvånat, och storögt åt händelsen som utspelades framför honom, men nog kände han igen Assar. Så de kände varandra?
Aurora presenterade Assar som hennes syster. Ja, det stämde ju, de var rätt lika ändå! Sedan deklarerade Ez att han träffat henne tidigare. Kolzak skrattade till. "Va! Men det har ju jag också."
Vad var oddsen att de alla kände varandra sen innan? Ja, för Aurora och Assar var det ju mindre konstigt. 
Aurora skulle precis visa oss Itrozos hemligheter. Är du med?
Kolzak nickade instämmande, nyfiket och uppspelt, men samtidigt spelade en nervös känsla djupt i hans buk. Han hoppades att det inte skulle vara något läskigt.
Till överst på sidan Gå ner
Assar

Assar

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   tis 19 mar 2019, 18:43

Wow. Wow hon kunde inte tro det. Det var som att ödet för dem samman tänkte hon medan hennes hesa skratt klingade av.
"Det här är nästan en mirakel."
Sade hon och pom-pomen som skulle föreställa en svans viftade från sida till sida. Faktiskt så vickade hela hennes höftparti. Hon hände sig lite snurrig, kunde inte släppa sin syster med blicken. Det verkligen strålade om dem två, eller så var det bara Aurorars glans som reflekterades i Assars tindrande ögon. Tillslut bröt sig Ezekiels ord igenom förtrollningen och hon nickade med ett varmt leende.
"Klart jag är med!"
Svarade hon högljutt, vände sig sedan åter till Aurora.
"Efter er, ers höghet"
Orden följdes av ett bubblande skratt som skar sig mot hennes mjuka, respektfulla bugning.
"Eller vill du ha en livvakt som går först?"
Hon fortsatte skratta samtidigt som hon sträckte på sig, flexade sina muskler med en självbelåten min.
Till överst på sidan Gå ner
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   fre 22 mar 2019, 17:03

Hade alla träffat varandra? Aurora stirrade på hanarna, nästan tvivlande. Vad var oddsen? 
     "Efter er, ers höghet. Eller vill du ha en livvakt som går först?" Hm. Lika burdus som Aurora kunde minnas hela syskonskaran. Hon log brett, genuint tillbaka, men djupt inne i blicken fanns något smalt och vasst.
     Aurora slängde en blick ner på rosorna som fallit ut, men bedömde snabbt samtliga bortom räddning. Så snabbt som möjligt rättade hon till de återståndende, och reste sig sedan nådigt upp med ett nu lurigt leende.
     "Följ med", viskade hon, svepte med svansen i ett moln av lockar och smycken, och ledde skaran genom skogen. Hon ledde dem in under ett fallet träd och dirigerade dem sedan genom ett nystan av törnrosor. Skogen blev snabbt tätare och rosorna grep alltmer efter dem, med långa, vassa armar. Det var för trångt för att kunna gå bredvid varandra, så de fick gå på led. Aurora, i spetsen, saktade in för att kontrollera så alla hängde med. Ett brett leende låg över de mörka läpparna.
     "Ingen som har ångrat sig?" Blicken flackade mellan följeslagarna. "Vi är snart framme." Hon satte fart igen, duckade under trassliga rosrankor som hängde från träden. Skogen fortsatte att bli allt mörkare.
      "Har ni hört historien om Pvri?", tog hon till orda, men utan att vända sig om. Det var så tyst runt om att hon visste att de skulle höra henne. "Silvervargen som vargarået tog? Det var här." Hon nickade runt om sig. "Han var så ung, så lättförledd. De dansade hela natten, hela dagen och sedan hela natten igen, tills hans tassar blödde och benen vek sig. Hon sa, 'Vill du inte vara med mig för alltid, Pvri?', men Pvri svarade: 'Du är så vacker, men jag måste gå'." Hon svängde höger, sedan vänster. "Så naiv. En ensam vandrare. Vem saknar vandrarna i världen? Hon tog honom, gjorde honom till hennes egen. Han kommer alltid vara med henne." Auroras steg blev mjuka, och hennes röst endast en viskning. "En sådan silverpäls. Fantastisk. Skulle vara synd att låta den gå till spillo, inte sant? Så hon tog hand om honom, fixade honom, precis som hon lovat. Stopp." Det sista ordet var abrupt, och hon tvärstannade. "Där är han." Framför dem öppnade skogen smått upp sig. Absolut inte till en glänta, men brett nog mellan träden för att gå två i bredd. Nå, två av Aurora i alla fall.
     Framför dem stod en silverfärgad enhörning och betade i gräset. Vinden blåste dem i ansiktet, och ännu hade djuret inte märkt av dem.
Till överst på sidan Gå ner
Ezekiel

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   Igår på 19:18

Assar meddelade att hon var med, och lydigt som en liten skolklass följde de efter Aurora när hon började gå. Hon ledde dem under ett nedfallet träd och genom ett snårigt parti med rosor. Ezekiel var noga med att akta sig för taggarna, för även om rosorna inte rörde på sig var det lätt hänt att man stack sig på deras taggar ändå, och han hade hört en del om effekterna av giftet. Det lät inte speciellt trevligt. De följde efter sin ledarinna på rad och under tiden lyssnade de på hennes berättelse om Prvi och vargarået. Det var här. En liten rysning letade sig upp längs hans ryggrad men han skakade snabbt av sig den. Var modig. Du kan inte vara modig om du är rädd. 
    Plötsligt stannade Aurora, och Ezekiel sträckte på sig för att kunna se varför. Skogen öppnade upp sig och där, en bit bort, stod ett fyrbent djur med ljus päls och huvudet sänkt för att äta av gräset. Där är han. Ezekiel rynkade pannan. Menade hon att hästen var Prvi? Han drog sig lite åt sidan för att se bättre, och då lade han märke till hornet som löpte från djurets panna. Det här var ingen vanlig häst, insåg han. 
    "Woah", andades han fascinerat. Djuret stod inte ens tio meter ifrån dem, men de var väl skymda och hade vinden till sin fördel. Solstrålar lyste in mellan trädens grenar och fick enhörningens päls att skimra som nyputsad metall. En vindpust fick dess man att dansa på den långa halsen och Ezekiel tittade på med hänförd min. Han vände långsamt på huvudet och fångade Kolzaks och Assars blickar. 
    "Ser ni den?" mumlade han. De fick bara inte missa den. Enhörningens mörka ögon var som hål i den ljusa pälsen och ungvargen följde varje steg den tog med ett uttryck av absolut fascination.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Släpp in ljuset [P]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Släpp in ljuset [P]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Itrozo-
Hoppa till: