HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Adfectus superi [Naberius, Varya]
Igår på 21:07 av Aurora

» ~ Om Norspiret ~
Igår på 20:29 av Admin

» Han som åtrår [Aurora]
Igår på 19:16 av Aurora

» Vem vill du vara [Varya]
Igår på 19:00 av Varya

» En extraordinär berättelse [Giv-valpar]
Igår på 15:54 av Varya

» Spiraler av trä[P]
Igår på 13:52 av Aurora

» Frostade avtryck [P]
Igår på 12:30 av Aurora

» Solnedgång (ÖPPET)
Igår på 11:20 av Caedes

» Stillsamhet klär mig inte [P]
Igår på 11:06 av Caedes

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 5 gäster. :: 1 Bot

Malphas

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Poesi [Nibber]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Fenris

Fenris

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Poesi [Nibber]   fre 08 feb 2019, 22:32

Allt hade gått åt helvete, inte sant?
Fenris låg stilla på intill en varm källa. Jordens inre värme spred sig upp ur vattnet, genom stenen och pulserade in i hans kropp. Hans turkosa blick tycktes frånvarande, fixerad någonstans bakom ångornas mitt. Dom långa morrhåren var klädda med vattendroppar och darrade knappt märkbart i takt med långsamma, tunga andetag. Ur hans skuldror sköt skimrande kristaller vars färger matchade Islagunens vattenkällor perfekt. Hans tjocka vita päls, klara blick och utsmyckade kropp gav intrycket av att han var född ur den här platsen. Det var han såklart inte, men något dom många främlingar som rörde sig i hans omgivning inte visste var att han skapats av samme varg som grundat denna mötesplats.
Halva sitt liv – om inte mer – hade han levt på glaciären och den typ av yttre värme som Eriinaris källor erbjöd var inget han kände ett behov av, men han hade dröjt här ett bra tag nu. Få ställen i landet erbjöd så mycket informationsutbyte som Islagunen. Först hade han kommit hit för att hitta vidare, lyssna på viskningarna och försöka lokalisera Othello. Figaro. Nätverket. Men en känsla hade infunnit sig i honom en mörk natt, källans varma vatten hade mjukat upp hans muskler och hans blick var hypnotiserat fäst vid norrskenet ovan bergen, och han hade vetat att det var över. Fenris var inte den som gav upp utan orsak, men han hade lärt sig att lita på sin magkänsla. Hade vid det här laget börjat ana att det rörde sig om mer än intuition, han var trotts allt inte kvinna. Övernaturligt klarseende var honom inte medfött på det viset, men möjligen på andra. Och detta seende sade honom att kampen var förlorad. Kanske inte den evigt stora, ännu kunde Numooris öde ändras markant, men Nätverket var nu en borttappad pusselbit. Öppningen dom haft var över, schack matt innan dom hunnit mer än att förflytta några bönder. Han hade känt bitterhet, sorg, ett stick av skam han ännu ej erkänt, och ett enormt lugn. Inte förrän horisonten börjat ljusna hade han lämnat vattnet och med det sina forna planer. Vattendroppar dansade runt honom då han ruskat sig torr och istället för att luska fram information om sina forna kamrater börjat fundera på vilka nya vägar som öppnat sig. Kaos uppskattade han ännu och kaos avsåg han uppnå.
Nå, givetvis fann han det aningen poetiskt att det var just slumpen som splittrat hans komplott.
Dom långa bleka klorna rispade mot stenen då han sträckte på sina tår. Det var månader sedan han fått sin insikt under norrskenet. Ofta hade han genom sitt liv tagit ära i att inte vara begränsad av stolthet, men ännu var det tveksamt om han skulle erkänna sig tillfälligt besegrad. Trotts att han så uppenbart blivit slagen ur spel var det en öm tå få skulle ges tillstånd att kliva på utan repression. Han kunde inte föreställa sig någon faktiskt, kanske delvis för att han var en herre som djupt värdesatte artighet. Få talar det språket numera. Han hummade.
Till överst på sidan Gå ner
Nibber

avatar

Spelas av : Julia

InläggRubrik: Sv: Poesi [Nibber]   sön 10 feb 2019, 13:21

Nibber hade betraktat honom ett tag nu, och den vitpälsade hanen verkade ännu inte ha upptäckt honom, där han låg platt på mage uppepå en högre mur. Hanen i fråga var inte särskilt sevärd, vit och fluffig som vem som helst, men vad som stack upp genom den tjocka fällen var desto mer intressant. Det såg ut som is, men var inte genomskinligt på samma vis en istapp skulle vara, och spelade istället i blått, turkos och vitt.  
   Nibber reste sig plötsligt upp. Han kikade ner över murens kant för att måtta höjden ner till marken, och landade smidigt nedanför, precis intill den främmande hanen. Han travade utan vidare halva varvet runt för att kunna positionera sig framför den andre, och stirrade (utan några som helst hämningar) rakt upp i hans ansikte. Även där fanns en – ja, vad det nu var. Lustigt.
   Han fortsatte runt under ett obegripligt, tankfullt muttrande, och stannade åter vid den vites sida. Blicken var nyfiket fäst vid de största föremålen över skuldrorna, och för ett ögonblick såg det nästan ut som om han tog sats för att undersöka närmre. Wapun verkade dock komma på andra tankar, och sneglade slutligen upp mot den främmande vargen.
   “Det där kan inte vara bekvämt”, kommenterade han. “Får du inte kramp?”
Till överst på sidan Gå ner
 
Poesi [Nibber]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari :: Islagunen-
Hoppa till: