HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» I gryningens ljus [Isil Anar]
Idag på 01:22 av Sraosha

» Det perfekta avslutet
Idag på 01:05 av Wunjo

» ᴡᴜɴᴊᴏ
Igår på 19:11 av Wunjo

» Lost, but not quite alone [Aliital]
Igår på 17:26 av Aliital

» Stjärnbilder [Aliital]
Igår på 17:18 av Aliital

» Kallelsen [Ezekiel]
Igår på 16:14 av Ezekiel

» ~ Om Samudr~
Igår på 14:19 av Admin

» En bön om beskydd
fre 22 mar 2019, 22:41 av Roop

» För din säkerhet [ensamroll]
fre 22 mar 2019, 22:34 av Roop

Vem är online
Totalt 7 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 7 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 O ledstjärna, visa mig vägen [Even]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: O ledstjärna, visa mig vägen [Even]   ons 09 jan 2019, 19:49

På nätter med nymåne, som den här, var Aurora halvblind. Hon hade försämrad syn även i dagsljus, men när ljuset försvann så gjorde det mesta av hennes synfält det också. Hotet om att sticka sig på Itrozos rosor fick henne att vandra mycket, mycket sakta genom skogen. Det var endast med stjärnornas hjälp som hon inte gick helt på måfå.
     Hade det inte varit för att hon var i Itrozo, hade hon använt sitt eget ljus. Efter månader av träning bedömde sig Aurora vara bra på att hantera ljuskraften. Hon hade med lätthet kunnat lysa upp sin omgivning och vägen framför henne - men det gick inte, för hon befann sig i just Itrozo och här var hennes kraft en hemlighet.
     Men inte länge till. Hon skulle berätta sanningen för sin pappa, och allt hon kunde hoppas på var att han inte körde bort henne.
     För varje steg Aurora tog slog hjärtat hårdare, och utan resultat försökte hon lugna det. Han skulle höra henne på hundra meters avstånd, så det fanns i alla fall ingen risk att han skulle missa att hon var på väg mot honom.
     Det tog ett antal minuter, men sedan var hon äntligen framme vid platsen hon hoppats kunna finna honom vid, och mycket riktigt väntade han på henne. Hade det inte varit för att lite av stjärnornas ljus föll över hans päls och reflekterades i ett öga, så hade hon inte ens kunnat vara säker på att det var han.
     "Pappa", började hon darrande. "Jag har något jag måste berätta." Redan nu kände hon hur underkäken började darra, men hon spände den hårt och fortsatte. Det var lika bra att få ut det. "Jag- jag har ljuskrafter." Att säga ordet högt fyllde henne med sådan skam, och hon snyftade till. "Förlåt. Jag har tränat för att aldrig riskera att skada dig, och helst skulle jag bara glömma den men det började läcka ut och jag var tvungen så att jag kunde kontrollera det men det var verkligen inte meningen pappa, det var verkligen inte meningen-" Nu grät hon på riktigt. Om det var på grund av lättnaden över att äntligen ha sagt det, eller av den fruktansvärda rädslan i bröstet visste hon inte. Hon kunde inte lämna den här familjen. Det skulle förstöra henne. 
     "Förlåt, förlåt, jag ville inte", snyftade Aurora. "Snälla förlåt mig. Visa mig vägen. Jag ska aldrig svika dig såhär igen."
Till överst på sidan Gå ner
Even
Moderator | Vampyr
Even

Spelas av : MoonPhanter

InläggRubrik: Sv: O ledstjärna, visa mig vägen [Even]   mån 04 feb 2019, 18:36

Han hade väntat på henne.
Even stod kvar i skuggorna när Aurora närmade sig. Han förblev stilla när hon samlade sig och tog till orda. Orörlig, när hon, skakande av nervositet och rädsla, erkände sin synd. Han hade väntat på hennes erkännande, velat höra det från hennes egen mun. Han hade vetat att hon skulle komma till honom, förr eller senare. Och här stod hon nu; gråtande och bedjande med sprucken röst.
     Skarp vrede spelade i hans inre. En våldsam, hungrig ilska gentemot det brännande ljuset. Mot kraften som Aurora erkände sig bära. Det skoningslösa ljuset som brände och slet i hans skinn, ett hot, något som borde avslutats direkt. Utan tvekan eller barmhärtighet. Vreden i hans inre var mörk och hård, men den var också kontrollerad.
     Tunga, rungande snyftningar skakade Auroras kropp när hon bad om förlåtelse. Hon bad om hans vägledning. Bad om hans nåd. Even drog ett djupt, långsamt andetag, innan han till slut rörde sig. Han slöt lugnt avståndet mellan dem, och bjöd med en gest henne in till sin famn. Han höll henne nära, med nosen pressad mot hennes nacke när hon kröp ihop mot honom. Rösten var låg när han hyschade hennes gråt. För ett par långa minuter satt han stilla, med hennes skälvande form i sin famn, och väntade ut hennes tårar. När han äntligen tog till orda var det med en varm, tröstande stämma.
     ”Jag är stolt över dig, Aurora.” Han lutade sidan av nosen ner i hennes päls. Höll henne närmre. ”Det kräver stort mod att erkänna något sådant.” Han tystnade igen för en kort stund. Lyssnade till hennes snyftande andhämtning. Det stressande ljudet av hennes hjärta. Han kunde känna pulsen under sin nos. Han hyschade henne igen, lågt och tryggt.
     ”Hush nu. Det är okej. Det kommer bli okej. Du har gjort rätt som kommer till mig.” Even lyfte sitt huvud från hennes nacke, och såg ner på henne med mörka ögon. ”Du har inte valt din kraft, Aurora. Jag kan inte lära dig använda den, men jag kan hjälpa dig att ge den syfte. Och jag kan ta den ifrån dig, om bördan är för tung.”

_________________
Patient is the night

Till överst på sidan Gå ner
Aurora

Aurora

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Sv: O ledstjärna, visa mig vägen [Even]   tor 14 feb 2019, 08:35

Det dröjde ett ögonblick, men sedan kände Aurora vampyrens kalla famn. Hon pressade sig mot honom och försökte kontrollera sina tårar, men lättnaden som forsade genom hennes blod verkade bara göra dem ytligare.
    ”Jag är stolt över dig, Aurora.” Gråbrodet lyssnade på Evens ord med en växande varm känsla i bröstet. Tårarna hade slutat, men andhämtningen var fortfarande sliten. När hon kände honom lyfta nosen från hennes nacke, höjde Aurora blicken. Ljust mötte mörkt, men i sitt hjärta kände hon sig närmare vampyren än någonsin förut. Inga fler hemligheter - någonsin.
    ”Ge mig ett syfte,” viskade hon, ”jag följer dig vart än.” Där och då visste hon att hon inte såg honom som en pappa längre. Pappor kunde svika, överge och göra en besviken - men inte Even. Han var en ledstjärna, bländande, ironin till trots. Aurora skulle följa honom blint in i mörkret. Triviala spärrar som moral och etik föll bort framför henne när hon såg på honom. Ledstjärnan.
     ”Vad som helst för dig.”
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: O ledstjärna, visa mig vägen [Even]   

Till överst på sidan Gå ner
 
O ledstjärna, visa mig vägen [Even]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Itrozo-
Hoppa till: