HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» I gryningens ljus [Isil Anar]
Idag på 01:22 av Sraosha

» Det perfekta avslutet
Idag på 01:05 av Wunjo

» ᴡᴜɴᴊᴏ
Igår på 19:11 av Wunjo

» Lost, but not quite alone [Aliital]
Igår på 17:26 av Aliital

» Stjärnbilder [Aliital]
Igår på 17:18 av Aliital

» Kallelsen [Ezekiel]
Igår på 16:14 av Ezekiel

» ~ Om Samudr~
Igår på 14:19 av Admin

» En bön om beskydd
fre 22 mar 2019, 22:41 av Roop

» För din säkerhet [ensamroll]
fre 22 mar 2019, 22:34 av Roop

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 6 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Mjuka flingor [Öppet]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Nadie
Vampyrjägare
Nadie

Spelas av : Elsa

InläggRubrik: Mjuka flingor [Öppet]   sön 06 jan 2019, 18:38

Snön som föll var mjuk; tunna flingor som smälte så fort de kom i kontakt med Nadies tunga. Det var en fin dag. Sikten var bra, trots snöfallet, och luften kändes krispig. Med blicken på horisonten bestämde sig Nadie för att idag var hon på gott humör.
     "Obbe!" hojtade Nadie. "Vågar du käka en STOR mun med snö?!"
     "OM jag gör!", svarade vännen, och hejdade sig inte ens innan han körde ner hela huvudet i en stor snödriva. Ett genuint skratt från magen bubblade ur Nadie. Hon fick ögonkontakt med sin bror, som log mot henne. Det kändes bra att skratta. Ända sedan nyheterna om Loiana nått flocken hade Nadie burit runt en konstant klump i bröstet, men den blev lite lättare vid skratt.
     Oberon kikade mot henne med snö i ansiktet, och det såg ut som att han tänkte utmana henne tillbaka. 
     "Det kommer någon", insåg Nadie, och hennes leende föll bort direkt. Resten av patrullen verkade också räta på sig, nu på vakt.
     Patrullen var på väg mot en av utposterna, mest för att se om något nytt hade hänt och samla information om flockar, men Nadie hoppades att någon sett en gulögd blodsugare med jordnära färger. För varje dag som gick blev hon otåligare, och det kändes som att det var en känsla som delades med fler. Dimitrij släppte iväg dem mer och mer fritt, och hon kunde känna i bröstet hur det närmade sig. Jakt. De hade tränat hela livet, men trots det hade Nadie egentligen aldrig jagat vampyrer - hon hade bara varit jagad.
     Men det skulle ändras.
     "Levande", sa hon lågt när de fortsatte framåt. Det smått kuperade landskapet gjorde att de ännu inte kunde se ägaren av sinnet, men med telepatin höll Nadie koll på främlingen.

[Nadie, Oberon, Nepotonje och Niara spatserar genom Eriinari. Fritt fram!]
Till överst på sidan Gå ner
Pandora

avatar

Spelas av : Bellzpellz

InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   tis 08 jan 2019, 00:10

Hon hade tröttnat på isolationen i bergen. Länge hade hon spenderat tid bland spel och berg och granit och ännu mera sten. Hon ville se något nytt. Och efter att ha ägnat sig åt egentid så hade hennes kropp blivit både starkare och mer hälsosam. Även om hon fortfarande hade mycket mer jobb framför sig för att bli återställd. Men ändå var hon nu starkare än vad hon någonsin kan minnas att hon varit.

Slätten hade varit ett välkomnat miljöombyte. Dessutom kändes det nästan lite säkrare att vara ute på vidsträckta vidder. Mardrömmar jagar henne fortfarande men hon vägrar sluta försöka springa ifrån dem.
Något mer som har blivit starkare är surrandet i huvudet. Det är mycket mer än surranden. Speciellt om det finns andra vargar i närheten. Därför joggar hon fram med målmedvetna steg. Hon har uppfattat flera olika röster en bit ifrån. Förmodligen är det dumdristigt att vandra rakt mot en grupp men hon har varit ensam så länge att hon gärna kräver lite socialt umgänge. Även om främlingarna bara skulle jaga bort henne.

Den isblå blicken  får fäste på främlingarna längre bort. De är av olika storlekar och färg. Öronen står spetsade på tikens huvud och det känns som en stor ansamling av skilda personligheter i hennes huvud. Tiken stannar på behörigt avstånd. För att kunna ge sig själv försprång om främlingarna inte vill ha henne där.
"Hej". Hon studerar främlingarna. Tiken är fortfarande inte vidare bra på den sociala biten men vill man utvecklas så får man utsätta sig för saker. Hon hoppas på att någon gång kanske kan få minnas i alla fall något av vem hon är och var hon kommer ifrån. Eller kanske även möta på någon hon känt tidigare men inte kan minnas. Någon som känner henne. Och det kommer hon aldrig göra om hon håller sig borta från andra vargar.

Hon lägger märke till benprydnaderna som främlingarna bär. Öronen klipper till på huvudet och hon ser förvånat från den ene till den andre.
"Ni... Jag mötte på fler med sådana benprydnader i bergen för länge sedan". Då känner hon igen den bruna tiken i sällskapet. "Du var där!" Hon försökee komma ihåg namnet... "N... Nad..i!.. Nadie". Men hon känner inte igen de andra. Hur som helst. Även om de inte känner varandra ens det minsta så känns det ändå bra med att se ett ansikte hon känner igen för en gång skull.
Till överst på sidan Gå ner
Kogan
Kärleksguru
Kogan

Spelas av : Jenn

InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   tis 08 jan 2019, 00:37

De hade lämnat reviret och vandrat. Planlöst till en början men snart hade de valt en riktning och följt den. Trots deras olikheter så fann Kogan en oväntat vän i den mindre flockbrodern. Han var kompetent och hade en stark vilja, men framförallt så hade han lärt sig att ignorera Kogans egenheter.
Orsaken till att de nu var här, tillsammans, låg i det faktum att de behövde medlemmar. Medlemmar som skulle stå bakom dem när allt rasade samman, och inte bakom honom.
Kogan gäspade slött där han satt och blickade ut över fältet av ångande källor. Titt som tätt sprutade den heta vattenångan ut från jordens inre och fick marken att skälva. Han log.
"Jag brukar inte vara en för att beundra platser... men det här området är sannerligen något annat." Han såg över sin skuldra, mot Corson, och bytte snabbt ut sitt leende mot ett självgott flin. 
"Tyst."Stämman var hård och han såg på den yngre flockbrodern med ett höjt, frågande ögonbryn. "En grupp. Sex individer."
"Åh, låt oss gå och förföra dem." Kogan reste sig upp, sänkte de främre armbågarna så att de vilade mot marken och höjde sin bakdel till luften så att de väldiga stjärtfjädrar dansade mjukt i vinden.
Det var sannerligen uppfriskande att komma ut från den mörka, instängda skogen. Han kände sig full med kraft och vitalitet igen. Ett välbehövligt miljöombyte.
Utan ett ord så hade Corson börjat röra sig mot gruppen av individer, och när Kogan insåg att han inte skulle kommentera hans pose så följde han efter på kvicka tassar.

En tid passerade innan de kunde skymta främlingarnas skepnader längre fram. En högrest blå, två bruna i liknande höjd och en liten silverfärgad. Samt den bruna som med sin kroppshållning såg malplacerad ut vid sidan om gruppen.
"Väl mött, väl mött! Herr- och fru-vargar. Visst är det så man säger, väl mött?" Kogan brölade högt och ljudligt över den öppna slätten samtidigt som han svajade överdrivet på sitt bakparti under tiden de närmade sig gruppen.
Till överst på sidan Gå ner
Nepotonje
Antagen
Nepotonje

Spelas av : Skruk

InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   tis 08 jan 2019, 16:35

Tiden sedan den dramatiska återföreningen av familjen, och nyheterna, hade varit väldigt skumpig resa, och många känslor som svallande. Men tillsammans skulle de klara allt.
 Nepotonje skrattade hjärtligt åt Oberon som utan tvekan efter Nadies utmaning stuckit ner hela huvudet i en driva snö. Skrattet ebbade ut och han såg mot sin syster, att se henne skratta var en bra känsla, och han log mot henne då deras blickar möttes. Idag var en bra dag.
 Samtidigt som han tänkte tanken talade Nadie igen, hennes leende som bortblåst från läpparna och det var med en lika bistert sammanbiten min som han såg i riktningen hon talade om, gläntade försiktigt, med en stor spänning i bröstet, på sinnet och sökte av området, medan han försiktigt följde systern, tvekan fanns inte i hans steg. De var klara med att vara jagade, de var jägarna och det var dags att deras handlingar speglade det. Hans sinne låg över systerns som en förtröstan och precis när han kunde skymta främlingen de talat om så dök det upp två nya sinnen i utkanten av hans medvetande. Det ena öppet och lättläst, även om han inte försökte sig på det, och det ändra mer stängt, oåtkomligt om än närvarande. Telepat.
 Han slöt snabbt sinnet igen, lade de mentala trådarna hårt slingrande som skydd om det. Systerns betryggande tankar plötsligt borta inför hans inte blick.
 "Två till på väg, levande, en telepat" Han kastade med blicken åt det hållet och sedan på den bruna tiken som närmade sig dem. Hans röst bara låg nog för sällskapet att höra.

Den första främlingen talade, och det uppstod en tystnad dem emellan när patrullen misstänksamt granskade denne. Historierna om levande som anslöt sig till vampyrer hade inte varit verkliga i hans sinne fören skatan förföljt dem och förmedlat sitt budskap. Främlings misstänksamheten var större än någonsin.
 Han såg på Oberon, sen tillbaka på Nadie, något igenkännande i hennes blick.
 Främlingen fortsatte, efter den spända tystnaden, och hennes ord fick Nepotonje att bli mer misstänksam än lugnad. Hade hon följt efter dem hit? Var hon ännu en spion?

Han hann inte reflektera mer då de andra två främlingarna nådde patrullens synfält. Två mörka individer, den ena som brölade högt över landskapet, långt innan han hunnit nära nog för normal samtals ton. Nepotonje förblev tyst och sneglade mot sina flocksyskon i hopp att någon av dem skulle ta ledningen.

[Ta ett, som alltid, udda svar ifrån Nepotonje :rawr: ]
Till överst på sidan Gå ner
Corson

Corson

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   ons 09 jan 2019, 15:04

Eriinari kändes närmare än någonsin med den tydliga väg som ledde genom landskapen. Den hade blivit en väldig tillgång för många, men inte för dem, inte för TBB ansåg han. Efter den första utposten Tassemark hade de fått vidare information om nästkommande - Islagunen. Det hade blivit en tydlig riktpunkt i deras sökande.
     Snön föll tyst ifrån en till synes klar himmel men marken var våt och till och med varm på sina ställen. Det var de otaliga värmekällornas förtjänst. Snön fann aldrig sin plats bara högt uppe på höjderna dit värmen inte nådde.
     “[...] men det här området är sannerligen något annat.” Corson stod en bit bakom vännen med blicken vänd ut i fjärran. Han kunde förstå konceptet Kogan försökte presentera men tycktes inte kunna se det själv.
     “Tyst.” Ögonen slöts för att han skulle kunna fokusera. På den svarta bakgrund som representerade hans sinne lyste klara punkter upp. “En grupp. Fem individer.” Unghannen öppnade ögonen igen. Kogans kommentar var slapp förbi obemärkt, som vanligt av Corson. Det hade kommit till hans kännedom att vännens egenheter kunde vara provokativ, men han hade då aldrig stört sig. Istället började han bara röra sig. Då och då slöt han ögonen kort för att kunna lokalisera gruppen.
     Det var omöjligt att gömma sig i ett landskap som Eriinari så de gjorde ingen ansats för det. Gruppen vargar var inte svår att ta miste på när de väl kom i sikte. Varierande i storlek och färg - det enda som de hade gemensamt var de udda lädret på deras framben; olika färger och olika många. Det betydde uppenbarligen något med Corson kunde inte förstå vad. Fascinerande. Den färglösa blicken såg över dem alla snabbt, lade dem till minnet. Dessa här var inga kandidater för värvning, det var uppenbart.
Kogan tog till orda, högt och tydligt.
     “Var hälsad.” Fyllde Corson i tyst åt Kogan som ett förslag till vad man kunde säga och inte som hälsning till främlingarna. “Ser du benlindorna?” fortsatte han i samma lågmälda ton noga med att de andra inte skulle kunna höra. Corson antog att han inte behövde säga mer, att Kogan skulle förstå vad han menade - man kunde tro mycket om Kogan men dum var han inte. Om än dessa vargar inte kunde ge honom vad han ville ha, fann han ett intresse i dem, just på grund av deras tydliga samhörighet. Varför? Vilka var dem? Corson ville ta reda på mer och bestämde sig för att gå närmare.

Plötsligt mullrade marken och Corson tvingades stanna tvärt. Allting skakade, gejsrarna runt omkring erupterade flera gånger i rad och stenar bröt sig lös och hoppade på landskapet som om de vore vid liv. Sinnet blev blankt när han sjönk till marken för att få ett stadigare fäste. Den enda tanken som cirkulerade var den av Moriko, av hur marken vänt och böjt sig i hennes vilja. Var det här hon, igen? Var hon här för att säga dem något? Vad? Trots att han kunde höra omvärldens dundrande, gejsrar som jämrade sig och de andra vargarna så var det enda han kunde tänka på var Moriko.

[!!! Eriinari skakas av event!jordbävning. Mild jordbävning då.]
Till överst på sidan Gå ner
Niara
Antagen
Niara

Spelas av : Lin

InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   tis 22 jan 2019, 23:25

Niara lät sig inte skrämmas av de stora vargarna som närmade sig. På håll verkade de inte vara från en direkt elegant eller särskilt civiliserad tillvaro med ett oborstat yttre med ärr och tänder. Men Niara visste bättre än att döma efter utseendet. 

Hon bugade sig djupt efter deras hälsning. "Angenämt och väl mött, det var då ett par förträffligt artiga herrar vi stött på." Sa hon med en lätt saltig ton. Den lätta sarkasmen i främlingarnas ton hade inte undgått henne. Hon studerade dem från sida till sida. Kände snabbt av deras sinnen. Den ena hade ett mörker i sig, men den var som attraktiv.. lockande. Den andra.. Ja Niara skulle nog beskrivit hans sinne lite mer som en simpel gråsugga. Men en gråsugga kunde va minst lika obehagligt som det mörkaste sinne, för där visste man inte vad man skulle förvänta sig.

Hon såg mellan dem båda, uppifrån och ner gick hennes blick. 

"Ni verkar vara långt hemifrån. Ni bär med er dofter av stinkmistel.. Eldmossa och.. visst är det giftsippa. Om jag inte skulle missta mig fullständigt skulle jag säga att de fina herrarna är från Kaiwood." Hon såg utmanande på dem och ett leende bredde ut sig i hennes ansikte. "Eller har jag fel?" Frågade hon med sin glada klingande röst.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Mjuka flingor [Öppet]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Mjuka flingor [Öppet]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari :: Eriinari-
Hoppa till: