HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» När dimman lättar
Idag på 18:30 av Figaro

» Lasse söker...
Idag på 18:26 av Figaro

» För ditt eget bästa [p]
Idag på 16:39 av Caedes

» Krälande rötter [Arkal]
Idag på 14:19 av Kolzak

» Färger i natten [P]
Idag på 14:13 av Kolzak

» Ända in till benet [Shiva]
Idag på 14:04 av Shiva

» Dimman tätnar (p)
Igår på 22:39 av Yuki

» Killing time [Blair]
Igår på 19:38 av Blair

» Minne från förr [Alfdis, Iriea]
mån 14 jan 2019, 17:41 av Blair

Vem är online
Totalt 9 användare online :: 5 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Azazel, Niyaha, Oberon, Ronia, Weles

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Utan svar

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Azazel
Moderator
avatar

Spelas av : MoonPhanter

InläggRubrik: Utan svar   tis 13 mar 2018, 02:09

[Ett ensamt inlägg. Svara inte i tråden, tack.]

När bergen först kommit inom synhåll igen så hade hans hjärta fyllts av en ofantlig nostalgi. Han hade seglat över dem på vida vingar, precis som förut. Då, för så många år sedan, hade han varit på väg in i ett nytt land. En ny, för honom oupptäckt värld. Då hade han fortfarande varit ung. Alla val, alla konsekvenser och allt han upplevt hade fortfarande legat framför honom. Det var annorlunda nu. Han hade fortfarande mycket att se, hade fortfarande fler resor framför sig. Men när vindarna burit honom in över bergen hade det inte varit in i ett nytt land. Han var inte på väg till en ny, okänd plats. Han var på väg hem.
     När Azazel hade återvänt till sin familj utanför Numoori så hade han välkomnats tillbaks av öppna famnar. Tiden ifrån dem hade förändrat mycket, men mycket hade samtidigt varit sig likt. Han hade lätt funnit sin plats igen bland nära och kära, hade haft mycket att dela och många berättelser att själv höra om vad som hänt under den livstid han varit borta. Det hade varit skönt. Han hade varit lycklig. Men trots åren som gått så hade han aldrig kunnat skaka av sig känslan av saknad. Det var en känsla som dragit i honom, och som slutligen fått honom att ge sig av igen. Ett löfte han givit, till någon som betytt mer för honom än många andra i hans liv. Nu var han tillbaka. Nu var han på väg. På väg hem till sin broder.
     På väg hem till Zayev.
Det var med bara ett kort uppehåll i utkanten av ett snöklätt Nordan som Azazel snabbt fortsatte söderut. Förbi Lövskogen, längs kusten och över öarnas bräcka vatten. Det var med bröstet fullt av en brinnande iver och bubblande glädje som han fann sig tillbaks bland Acheratiskogens bambu och lagerblad. Hans röst bröt syrsornas välbekanta sång. Han kallade, dovt och ljudligt, medan han flög in över skogen. Han kallade igen när han fann en glänta att tillfälligt landa i. Han kallade när han fortsatte in över skogen, in över det område han visste varit deras. Utan svar. Han fortsatte att kalla när han nådde savannens gräns och medan den glättiga känslan i hans inre långsamt gav plats åt osäkerhet och oro.
     De var inte kvar. En röst i hans inre sade att han inte borde ha varit förvånad. Det hade gått så lång tid att han nog inte borde ha förväntat sig något annat. Ändå fortsatte han att röra sig runt på området. Kallade, hoppades. Deras dofter fanns inte kvar. De enda spåren var gamla stigar som trampats upp för länge sedan och inga egentliga spår. Där fanns inga tecken på att de skulle ha varit här på länge. Den tidigare glädjen i Azazels bröst ersattes med en smärtsam hopplöshet. De fanns kvar. Han vägrade att acceptera något annat. De fanns kvar, bara inte här. Han hade vetat redan då att de inte skulle stanna på samma plats för alltid. Deras ledare hade gjort det tydligt redan tidigt. Ändå hade han naivt hoppats på att finna dem här. På samma plats som han lämnat dem. Trygga, säkra. Han intalade sig själv att de fortfarande var det, bara på annan plats.
     Han stannade i skogen tillräckligt länge för att låta sig själv återhämta sig från den långa resan han gjort, men inte längre. De få dagarnas vila kändes som bland de längsta i hans liv. Det var med ny beslutsamhet och ett tydligt mål som han lämnade Acherati igen. Han behövde hitta dem.
     Han behövde hitta Zayev.
Till överst på sidan Gå ner
 
Utan svar
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Acheratiskogen-
Hoppa till: