HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Surrender and resist [E]
Igår på 16:48 av Figaro

» Allt som krävs
lör 20 okt 2018, 19:09 av Nadie

» Långtråkig väntan [Even]
tis 16 okt 2018, 23:52 av Even

» Död karris
tis 16 okt 2018, 18:10 av Tapeesa

» Tidig morgon [Ronia]
mån 15 okt 2018, 19:40 av Blair

» Lyckliga steg [Arkal]
fre 12 okt 2018, 22:46 av Arkal

» Muttra lagom (Even)
fre 12 okt 2018, 22:40 av Arkal

» Krälande rötter [Arkal]
fre 12 okt 2018, 22:28 av Arkal

» Down the wolf hole [OPEN]
fre 12 okt 2018, 18:15 av Harlequin

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 2 registrerade, 0 dolda och 3 gäster. :: 1 Bot

Cerulean, Wes

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Nya platser, zombiejägare, och rollspelsprompts!
tor 30 aug 2018, 01:15 av Yargol
Hej allesammans!
Efter en härligt aktiv och levande sommar på Numoori så är det dags för lite nyheter. Mycket har hänt, och än mer är på gång!

Nya officiella platser!
Som ni kanske har märkt så har det tillkommit två nya platser på kartan och i forumet. Om ni har missat det så kan ni kika in på kartan för att se var de finns. De nya platserna är Arkona och Yanamorë!

Arkona är ett uråldrigt tempel åt Gudarna, som …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Ny sida: Guide för Karaktärsskapande och Rollspel
tis 10 apr 2018, 18:04 av Mivria
Hej kära Nissar!


Vi har under en tid arbetat på en helt ny sida som vi hoppas ska kunna vara till hjälp för er när man skapar karaktärer eller rollspel. Den är baserad på frågor vi diskuterat och svarat på genom åren, och som inte riktigt ryms under FAQ. Vi hoppas att sidan ska kunna vara givande för både nya som gamla medlemmar.

Syftet med denna sida är att kunna bidra med inspiration och hjälp om man känner att …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 5
Affiliates




Dela | 
 

 En mening att återvända

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Andúnë

avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: En mening att återvända   lör 16 sep 2017, 16:53

[Ensamroll, inga svar, tack.]

När ryktena om de odöda hade nått Andúnë hade hon tagit beslutet att dra sig undan. Hon var ingen krigare, det hade hon aldrig varit. Hon önskade inte stöta på en strid, och tänkte göra vad hon kunde för att undvika detta. Så hon hade vandrat, över de snötäckta marken, till foten av de norra bergen. Och där hade hon stannat.
Hur många solvarv som passerat hade hon tappat räkningen på, kanske för att varje dag var densamma i det ödsliga landskapet. Men det gjorde henne inget. Det hade legat ett lugn över det isklädda området som hon hade uppskattat. Det hade gett henne tid att fundera, söka och finna saker i hennes inre. Hon hade funnit svar på frågor hon länge hade burit med sig, och denna självinsikt hade gett henne nya krafter och nya mål. En vandrare, det var hon fortfarande, men äntligen kände hon att hon kanske hade funnit ett slut på den långa färden hon hittills hade fått genomgå.
Och så hade hon väntat på sin tid, tills en natt då månen viskat åt henne att det största hotet hade lagt sig. Att markerna i landet återigen var säkra, och att hon kunde återvända utan att behöva oroa sig över den hemska smitta som drabbat dem.
Och då hade Andúnë börjat sin vandring tillbaka mot landets inre.

När hennes tassar hade placerats i Kaiwoods västra del hade en lättnad spridit sig genom hennes kropp. Visserligen hade riket av snö och is varit vackert och stillsamt, men ingen plats hon velat stanna på. Nej, hon gillade växtligheten då det för henne var en symbol på liv, och vad kunde vara vackrare än livet självt?
Med ett litet leende vandrade hon sakta fram genom den mörka, gamla skogen. Skymningen började söka sig över landet, men hon hade inte bråttom. Natten var en underbar tid, det var då månen var framme och kunde vägleda henne. Och medan ljuden i skogen tystnade allt eftersom att mörkret kom smygandes så kände Andúnë hur allting tedde sig klarare för henne. Den självinsikt hon fått i snöriket ledde henne framåt, och hon tvekade inte det minsta. Hon visste att det var hennes tid, och ingenting kunde egentligen stå i hennes väg.
På något sätt var det som om hon för första gången i sitt liv hade ett syfte, en väg att vandra. En mening och ett mål. Och det kändes tryggt. Det kändes rätt. Det var befriande.

Den ståtliga varginnan förde sig alltjämt framåt med mjuka steg mellan träden, samtidigt som hon lät månens viskande röst guida henne genom nattens mörker.
Hon var på väg. Nu skulle hon äntligen finna det.
Till överst på sidan Gå ner
 
En mening att återvända
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Kaiwood-
Hoppa till: