HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» När dimman lättar
Idag på 18:30 av Figaro

» Lasse söker...
Idag på 18:26 av Figaro

» För ditt eget bästa [p]
Idag på 16:39 av Caedes

» Krälande rötter [Arkal]
Idag på 14:19 av Kolzak

» Färger i natten [P]
Idag på 14:13 av Kolzak

» Ända in till benet [Shiva]
Idag på 14:04 av Shiva

» Dimman tätnar (p)
Igår på 22:39 av Yuki

» Killing time [Blair]
Igår på 19:38 av Blair

» Minne från förr [Alfdis, Iriea]
mån 14 jan 2019, 17:41 av Blair

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 4 registrerade, 0 dolda och 2 gäster.

Azazel, Kremla, Loke, Ronia

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Bjällerklang [Kogan]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Harlequin

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Bjällerklang [Kogan]   mån 03 jul 2017, 14:56

Det var med lugna steg som den unga kargen rörde sig mellan trädstammarna. För en utomstående betraktare kunde det se ut som om hon var på väg någonstans, men faktum var att det var precis tvärtom. Hennes vita päls och röda markeringar, vilka hon inte hade någon aning om vad de betydde eftersom hon inte visste vad spelkort var för något, gjorde henne till ett naturligt blickfång i skarp kontrast mot den gröna och mörkbruna bak- och förgrunden. Bjällrorna som klädde hennes örons spetsar klämtade lite och käckt, som de alltid gjorde när hon gick. Blicken i de olikfärgade ögonen var stilla och nästan lite dåsig. Allt detta gav intryck av att hon var slö och trög, men i själva verket var hon mycket uppmärksam på vad som skedde runt henne; hon lät det bara inte synas i hennes ansikte. Quin stannade ett ögonblick och drog med blicken över ett buskage som prasslade misstänkt, men lukten talade om för henne att det bara var en liten harpalt, inte värd att slösa energi på. Med en lätt fnysning fortsatte hon att gå.

Harlequin hade förändrats mycket sedan hon lämnade familjen i Kawazatri och gav sig ut på sitt eget privata äventyr. Hon var inte längre någon dumdristig, överdrivet självständig valp som trodde att hon var någon. Nej, nu var hon tvärtom en tonåring, livfull bakom en mask av nonchalans, i många fall intelligentare än hon gav sken av att vara. Att ha levt mer än hälften av sitt liv på vandring hade fått henne att växa upp fort, även om barnsligheten ibland tittade fram. Hon hade mött många figurer, en del lustiga, andra intressanta, några tråkiga och vissa rent obehagliga, för att inte tala om fasaväckande. Hon hade lämnat djungeln med en stark tro på sig själv och den egna förmågan. Efter snart åtta år hade hon fått den bekräftad. Quin var i mångas ögon ett barn, men det var en illusion - hon klarade sig bättre i världen än många vuxna.

Quin stannade fundersamt, lyfte huvudet, vädrade i vinden och sorterade ut dofterna. En dryg halvkilometer bort löpte en revirgräns. Hon hade inte klivit över gränsen ännu, det var en ganska bra bit kvar, men det var nog bäst att vända och gå åt motsatt håll, för säkerhets skull. Hon var inte så dum att hon klampade rätt in på ett revir, även om hon var hyfsat uttråkad. Det var ett tidsfördriv som lätt kunde gå överstyr, och hon kände inte för att bli någons slagpåse idag. Så därför vände den lilla tiken helt om och började gå åt det håll hon precis kom från, bort från flockens marker, till ljudet av sina örons bjällerklang. 

[Reserverat för Kogan]
Till överst på sidan Gå ner
 
Bjällerklang [Kogan]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Kaiwood-
Hoppa till: