HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Liten idé
Igår på 18:11 av Yargol

» Fuzzy logic [P]
mån 21 aug 2017, 14:04 av Wes

» MoonPhanter gör Commissions!
sön 20 aug 2017, 23:12 av Dimitrij

» Land of snow and giants (Aurora)
sön 20 aug 2017, 20:36 av Xhiro

» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Fortsätt ditt liv [Alin, Even]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Kenai

avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   mån 26 jun 2017, 16:40

Det var sent in på nattimmarna. Ovan de knotiga, åldrade träden och dess snåriga kronor låg pärlband av glödande stjärnor. Det var en vacker, molnfri natt. Men en efterhängsam, olustig känsla hade följt honom enda sedan de träffat en av de vandrande liken i utkanten av Silverpile. Den var tung och påtryckande – sände kalla kårar längs hela hans ryggrad. Kenai kunde inte vänta att få komma till Ötamon, lämna Ken-Yak och Silverpile så långt som möjligt bakom sig.
     Svala, friska brisar drog genom de lummiga träden och buskarna; de rasslade högljutt. Paret vandrade i tystnad. De hade inte fått en vidare sömn sedan mötet med zombien, då Kenai propsat på att de skulle vandra så ihärdigt de kunde bort från monstret och dess jämlikar. De var trötta, hungriga. Det låg en unken doft i luften, kadaver. Vad det var för kadaver var svårare att avgöra, men kanske fanns där något för dem att stilla den spirande hungern med.
     Avlägsna spår från bytesdjur och främmande vargar blåste lös ur buskage med vinden. Inget nämnvärt eller av vikt. Det var inte förrän en svag doft han väl kände igen blossade upp som han stannade. Öronen reste sig vaksamt på hjässan och han höjde huvudet. Nosen vibrerade febrilt när han sökte efter all information han kunde få.
     ”Vänta”, sade han plötsligt. Spåret var gammalt, näst intill utrotat, men där fanns den. När hade hon varit här? En milt misstänksam min klädde hans anlete och han såg på Alin. ”Loiana”, andades han lågt. Kenai såg sig om över den buskiga undervegetationen.
     ”Har du något emot att ta en liten omväg? Jag vill bara se efter”, erkände han med ett mildrat anletsuttryck. De tvåfärgade ögonen mötte Alins för ett ögonblick innan han såg ut över den dunkla omgivningen igen. Kenai var förvånad att hon varit här, att hon tagit sig så långt från Bergen. Lukten av Ciye eller Natanh fanns inte där – var de kvar med hans familj? Det var både med glädje och oro i sina steg som han fortsatte efter det vaga spåret.
Till överst på sidan Gå ner
Alin

avatar

Spelas av : Jenn

InläggRubrik: Sv: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   mån 26 jun 2017, 18:31

Hon stannade, såg frågande på honom när han bad henne att hålla upp, för att sedan slänga en orolig blick över sin skuldra. För att ännu en gång försäkra sig om att de inte var förföljda. Varelsen som de mött på sin vandring var som tagen ur en allt för verklig mardröm. Men Alin höll hårt i sin tro för Duraneir och bad tyst om att han skulle säkra deras väg så länge som de vandrade under hans beskydd. De hade klarat sig undan men en gemensam tanke hade sporrat dem båda att skynda sig vidare för att komma så långt bort från platsen som möjligt. 

Måntecknet lös relativt starkt över hals och bringa. Fick skenet den kastade att lämna en viss del av hennes päls att bada i ett mjukt, gyllene ljus. 
"Kenai?" Vad var det som han kände? Hon höjde nosen och vädrade men kunde inte förnimma några dofter hon var bekanta med, bara några få vaga, knappt existerande. När han nämner namnet så möter hon hans blick med förvirring. Här? Efter allt som han berättat så kändes det som en märklig plats att ta sig till. Kanske att hon på något sätt kommit till insikt och sökte nu en bättre väg i livet.
Ett varmt leende spred sig i honans anlete vid tanken och hon nickade kort som svar på hans fråga.
"Efter dig."
Hon vandrar vid hans sida samtidigt som den olivgröna blicken söker öppningar mellan trädkronorna för att få en skymt av natthimmelens betryggande gestalt. Månen lyser svagt denna natt till skillnad från den tidigare.
Till överst på sidan Gå ner
Even
Vampyr | Moderator
avatar

Spelas av : MoonPhanter

InläggRubrik: Sv: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   tis 27 jun 2017, 23:09

”Du vet, ibland undrar jag varför ni aldrig gav upp. Det hade varit så mycket lättare. Hade gjort mitt liv enklare.” Even avbröt sitt vankande och rätade på sig. Skrattet som slapp ur honom var hårt och ihåligt, och slutade lika snabbt som det börjat. Det halva leendet övergick i en tankfullare min.
     ”Var kom du ifrån, egentligen? Hm? Det hade jag gärna vetat.” Han återupptog sin makliga lunk genom skogen. Rundade planlöst ett par knotiga stammar medan tankarna ilade. Han följde gamla stigar, några han vandrat över många gånger under den tid och de tillfällen han spenderat i skogen. Han vävde sig fram mellan snår och rosor, utan större hänsyn till var han satte tassarna men tillräckligt medvetet för att inte låta taggar eller grenar fastna eller riva i den vita fällen.
     ”Norr? Söder? Var har du de andra?” De levande som oftare vandrade här befann sig inte i närheten. Kanske hade Grendel satt dem i rörelse. Kanske hade de valt att hålla sig undan för stunden. Det spelade ingen roll. Vad som spelade roll var svaren som han saknade. Han hade haft svårt att bli av med frustrationen som låg och sjöd under ytan, och misstänkte att han inte skulle bli av med den förrän han visste mer.
     ”Letade efter din familj? Even fnös hårt, avfärdande. ”Hade de övergett dig? Var du så hopplös att de lämnade dig? Ha! Du var kanske inte mer värd för dem än vad du är för mig, min vän.” Han stannade upp när han nådde en av skogens många bäckar. Den var grund, med porlande vatten över delvis mossklädda stenar. Even blev stående framför den, utan att egentligen se på den. Trots den tid som passerat sedan han återvänt så hade oron vägrat att dö helt i hans bröst. Oron över att fienden fortfarande fanns där ute. Att deras förbannade läror fortfarande levde. Även om den här vargen inte utgjort något hot så innebar faktumet att hon ens kunde något av det att hon hade lärt sig det någonstans. Tillsammans med sina tidigare misstankar så kunde han börja måla upp en riktning, och han var inte säker på om han gillade den.
     ”Vet du vad jag hade uppskattat mer än din tystnad? Information. Men jag antar att du inte känner för att dela med dig. Inte för att du gjorde det innan heller.” Han skrattade till igen, lika glädjelöst som tidigare, innan han blev tyst. Even fortsatte framåt igen, följde bäcken uppströms.
     ”Jag kunde ha lärt mig mycket av dig”, sade han efter en lång stunds tystnad. Han log, och slängde ett öga åt den vita. ”Men förhastade beslut är sånt som händer. Inte mycket att göra åt nu, eller hur?” Fällen som hängde över hans skuldror svarade inte. Den skulle aldrig svara, och egentligen visste han det. Ändå önskade han ibland att skinnet han virat runt sin nacke och som hängde över hans rygg skulle ge någon typ av svar. Där fanns inga ledtrådar i hennes vita päls, inget att hämta i de blå mönstren. Hennes ansikte hade varit helt från början. Nu saknades det ena örat och en del av nosen, märkt och slitet av ilskna bett från när ilskan läckt över. Det var synd. Hon hade haft ett fint ansikte.
     Den röda blicken pendlade snabbt ut bland träden när Even stannade upp på nytt. Doften av främlingar nådde honom bara kort innan ljudet. Vinden låg på fel håll. Han hade varit oaktsam, försjunken i sina obesvarade frågor. Vargarna var fortfarande för långt bort för att han skulle kunna se dem, men han behövde inte överväga länge innan han vände om och började röra sig emot dem. Tillbaks i sitt eget spår. Det dröjde inte länge förrän han kunde uppfatta mer av deras dofter. En hane och en hona. Två han inte mött tidigare. De verkade följa honom, eller ha gjort det tills han vände åtminstone. Han rörde sig med lugna, säkra steg utan ansats att gömma sig när han gick dem till mötes. Fällens tyngd över hans rygg höll honom dock vaksam. Allt för medveten om att fienden fortfarande fanns där ute.

[Deeet här blev mycket längre än vad jag tänkt, ursäkta allt ordbajs och att det mer eller mindre bara är sista biten som är relevant... Blir kortare härefter. Hepp!]

_________________
T͏̲̻rú̻̳s̛̞͖̼t͓ i̢s ̨̰̳t̖͙͙h͏͔̭̖ͅe̻͘ c̵͎͇̱̹͇͐o̯l͇̙̤͕̩̘̑᷾̓o̞̖̻͇̬u͍̫͚᷿̣̤͎͊͐r͎̀᷉ ̡̺̤̫͕o̝̺͈̳̟̟͈͘f͝ de̺̺̜͚̖᷁a̝t̙̳̳̤̞̼͉h͖͔̰͙͚

Till överst på sidan Gå ner
Kenai

avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   tis 27 jun 2017, 23:31

Stegen var långa och raska. Det låg inga andra dofter i närheten, inga andra spår; bara den vaga, nästan retande, lukten av henne. Kenai var beslutsam i sina rörelser, och Alin höll sig nära bakom honom. Han hoppades detta inte störde henne, att hon inte tog illa upp – inte för att han trodde det. Han var säker på Alin och det visste hon.
     Svaga, gömda stigar började växa fram under hans tassar. Detta var en plats besökt av andra, om än ödelagd nu. Den olustiga känslan höll i sig och han saktade ner en aning. Loiana’s doft blev ytterst lite starkare, men det fanns inga spår efter henne, inget som kunde leda honom till att tro att hon varit här, bara vindens pustande andetag som slog emot honom.
     Ett svagt ljud av någon annan än dem två fick honom att stanna. Öronen reste sig igen och svansen sträckte sig i linje med hans rygg. Tystnad rådde. Smög någon på dem? Var där någon som lurade i skuggorna? De heterokromatiska ögonen spanade i dunklet mellan de tjocka stammarna. Ingenting. Återigen kunde han urskilja rörelser, steg.
    ”Hallå?” Rösten var djup, på gränsen till ett rop. ”Är det du, Loiana?” Hennes lukt var så svag, men där fanns ingen annan att finna. Kunde det vara hon, eller var det bara ett bytesdjur som förvillat sig?
Till överst på sidan Gå ner
Even
Vampyr | Moderator
avatar

Spelas av : MoonPhanter

InläggRubrik: Sv: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   ons 28 jun 2017, 21:00

Even stannade abrupt när en av främlingarna kallade. Han blev stående för ett ögonblick, fortfarande utom synhåll från de båda vargarna, medan ett långsamt leende spred sig över hans läppar. Det nådde inte ögonen.
     ”Ah, där är ni ju.” Orden var mer en utandning än faktiska ljud, knappt en viskning. Jag antar att någon letar efter dig ändå, vännen. Två? Bara två? Even vek av från sin tidigare riktning i en hastig trav, tyst och målmedvetet. Han rörde sig snabbt i en vid cirkel runtom de båda vargarna, vädrade i vinden och lyssnande efter något som kunde röja fler. Hans minnen skrek om bakhåll och strider han gärna undvek. Onödigt slöseri med resurser. Onödiga risker. Han hade inte råd med sådana dumheter just nu.
     Först när Even en kort stund senare hade försäkrat sig om att där inte fanns fler i närheten saktade han av på nytt. De hade alltid en förmåga att vara många, de där kräken. Många och experter på att dyka upp när de var minst önskade. Han tänkte inte blint vandra in i en fälla. Vargen som ropat hade fortsatt kalla ut i natten, dess röst osäker, men mer angelägen för varje minut. Den vita var viktig för honom. Hade varit. Even blev stående utom synhåll efter att ha närmat sig vargarna. Han kunde låta dem irra efter ett dött doftspår hela natten. Han kunde gömma fällen och möta upp den från motsatt håll. Eller så kunde han lämna den där han var säker på att de skulle hitta den. Låta dem sörja. Följa dem om de återvände till den större skaran. Om hon var av vikt så kanske det kunde leda honom till svaren han sökte. Han kunde följa dem på håll. Kunde hålla sig på säkert avstånd om de blev fler. Han kunde…
     ”Det låter som att ni har mötts förr. Så oartigt av dig att inte svara när de kallar, vännen.” Even steg ut på stigen bakom vargarna med lugna, eleganta kliv. Fällen hängde kvar runtom honom. Kanske såg den vid första ögonkastet ut som en del av hans egen fäll, om han haft ett stort vitt mönster över kroppen. Vid första ögonkastet, och i nattens mörker.

_________________
T͏̲̻rú̻̳s̛̞͖̼t͓ i̢s ̨̰̳t̖͙͙h͏͔̭̖ͅe̻͘ c̵͎͇̱̹͇͐o̯l͇̙̤͕̩̘̑᷾̓o̞̖̻͇̬u͍̫͚᷿̣̤͎͊͐r͎̀᷉ ̡̺̤̫͕o̝̺͈̳̟̟͈͘f͝ de̺̺̜͚̖᷁a̝t̙̳̳̤̞̼͉h͖͔̰͙͚

Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Fortsätt ditt liv [Alin, Even]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Fortsätt ditt liv [Alin, Even]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Itrozo-
Hoppa till: