HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Hear the mountains roar [ÖPPET]
Idag på 01:06 av Abascal

» Krokiga flin [Eirocalyphtica]
Igår på 22:03 av Inamorta

» Blodskog [p]
Igår på 20:20 av Elite

» Poesi [Nibber]
Igår på 19:27 av Fenris

» Here we are... [Bushi]
Igår på 18:07 av Ethiezhte

» Let's do this frens
Igår på 17:46 av Nibber

» Aldrig försent [Sraosha]
Igår på 11:45 av Kaato

» Fixa berget, annars biter jag [Kolzak]
Igår på 11:19 av Kolzak

» Färger i natten [P]
Igår på 11:13 av Kolzak

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Bloddroppar (E)

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Nyxe
Moderator | Ninjavarg av Oga
Nyxe

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Bloddroppar (E)   lör 24 jun 2017, 18:14

| Detta är ett roll mellan två av mina egna karaktärer, Nyxe och Zachary, skrivet ur Nyxe's perspektiv, vänligen svara inte här |

Natten låg fallen över den vidsträckta slätten. Det gulnade gräset, den något kyliga temperaturen och det annars väldigt karga landskapet gav inte direkt en inbjudande känsla. Kantat av diverse gejsrar som med jämna mellanrum fick utbrott och väldiga djur stora nog att kunna mosa en med ett felplacerat steg. Det var olikt mycket annat den unga vita honan hade hunnit se i sitt hittills korta liv. Hon visste inte egentligen vart hon var på väg längre, hade sedan länge passerat allt som var bekant, som hon visste fanns i landet. Det gjorde det hela än mer intressant, samtidigt som ensamheten gjorde sig allt mer påmind för vareviga dag som förflöt. Hon hade endast stött på några vargar som hon flyktigt hälsat på i förbifarten, inga direkta möten med djupa konversationer och utbytande av livshistorier. Märkligt det där, att hon när hon varit hemma endast velat lämna platsen för att utforska, men nu när hon väl fick chansen så var det en del av henne som saknade hemmet något enormt. Eller var det kanske främst familjen hon saknade? Det trodde hon mer på. Den blå blicken vändes upp mot halvmånen ovanför henne samtidigt som hon slog sig ner på marken. Lät tankarna vandra iväg.

''En vacker natt, inte sant?''. Rösten fick henne att rycka till och vända sig om i samma rörelse som hon ställde sig upp. Blicken fästes vid en högrest varg framför henne, en vars närvaro hon varit helt omedveten om. ''Jag ber om ursäkt, det var inte min avsikt att skrämma dig''. Hon svalde för att försöka bli av med den klump som satt sig i halsen på henne och rätade upp sin hållning. ''Jag hörde dig inte komma, trodde att jag var ensam här''. Blicken fästes vid hanens blick och ett försiktigt, om än inte särskilt glatt, leende drog sig i den ena mungipan för någon sekund. Varför hade hon inte märkt att han kommit hit? Hon kunde inte lägga märke till någon doft i luften, men vinden låg inte åt hennes håll så det kunde säkerligen vara en orsak. Eller så var han så som hennes fader, en som kunde dölja sin doft. Det skulle inte förvåna henne, men hade hon verkligen varit så förlorad i tankar att hon helt kunnat missa ljudet? Det var någonting med situationen som fick en känsla av obehag att dra sig över henne. Samtidigt så fanns det dock någonting annat över honom, något som nästan ingav ett sorts lugn? ''Namnet är Zachary, får jag fråga om ditt?''. Efter några sekunders övervägande så nickade hon vagt. ''Nyxe, av Oga''. Majoriteten av vargarna i landet kände antagligen inte till ninjaklanerna, men det hindrade henne inte från att presentera sig med titeln ändå. Det var en central del av hennes liv, en titel som hon var stolt över att bära. ''Vad kan du tänkas göra här ute på Eriinari helt ensam, Nyxe?''. Hennes panna rynkades vagt vid frågan. Ja, det var en väldigt bra fråga faktiskt. En som hon själv inte hade något vidare bra svar på. ''Jag är bara ute på en vandring, och det var hit mina steg råkade föra mig. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om platsen ännu, den verkar inte allt för gästvänlig''. Hanen skrockade roat till svar och nickade. ''Nej, det har du alldeles rätt i''. Tystnaden lade sig under några långa sekunder, och under den tiden så var det någonting som förändrades. Hon kunde inte riktigt sätta tassen på vad det var men obehagskänslan växte än mer då hanen fortsatte att studera henne. ''Jag tror att jag ska fortsätta nu''. Hon försökte att dölja osäkerheten i stämman efter bästa förmåga, men misslyckades säkert fatalt. Det flin som spred sig på hanens läppar fick en kall kåre att gå längs med hennes ryggrad. ''Det kan jag tyvärr inte tillåta''. Från ingenstans, innan hon ens hunnit reagera på orden, så kastade sig hanen fram mot henne med en förvånansvärd fart. Han tog ett grepp om hennes nacke och naglade fast henne mot marken. Smärtan från tänderna strålade ut i hela nacken och ett panikartat skrik lämnade henne då hon försökte ta sig ur hans grepp, men förgäves. Bara tyngden som lades över hennes smäckra kropp var nog för att skapa oro, för att inte tala om den blodsugande besten som sakta men säkert sög livet ur henne. Fadern hade varnat dem för dessa, för vampyrer, men hon hade inte velat tro på det riktigt. Nu fick hon sota för det. Om inte? Snälla. För allt i världen, fungera. I ren panik försökte hon greppa tag om sin flyktiga kraft, en som inte ens ville samarbeta under lugna omständigheter, hur skulle det här gå? Efter mycket koncentration så lyckades hon till sist få kontroll över kraften och kände den där svindlande känslan då kroppen förflyttade sig från en punkt till en annan. Hon dök upp en ganska bra bit ifrån hanen och lyckades mödosamt kravla sig upp på benen. Blod färgade den vita pälsen röd, och åtskilliga droppar rann från såret ner på marken under henne då hon tvingade benen till rörelse. Hon behövde bort från platsen, innan han hade tillfälle att följa efter henne. Alldeles, alldeles för nära...

_________________
Till överst på sidan Gå ner
 
Bloddroppar (E)
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari :: Eriinari-
Hoppa till: