Pågående Event
Senaste ämnen
» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Hoppsan [Nuksimvalpar]
ons 20 mar 2024, 16:55 av Maksim

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 10 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 10 gäster. :: 1 Bot

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Mine Now[p] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Mine Now[p] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Mine Now[p]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
avatar
Shady 
Död 

Spelas av : Skruk | Död


InläggRubrik: Mine Now[p]    lör 10 jun 2017, 16:12

Solen stod högt på himlen, dess strålar brännande heta då de sträckte sig ner mot jorden. Obarmhärtiga mot allt levande de lade sina fingrar på. Luften var torr, utan minsta fukt och marken var sprucken, det värsta tilltänka stället för en skuggvarg, men Shady hade stannat här. Det retade Envidia, och den lilla vinsten var nog för att hon skulle klara alla fysiska smärtor, den brännande huden och halsen som lika gärna kunnat vara sandpapper. Detta trots att hon låg under några buskage, den enda lilla skugga hon hade glädjen av att känna. Hennes egna skuggor hade också tagit sitt ifrån solen, och de var tystare än vanligt, inte av eget val, utan de hade helt enkelt inte kraften nog att låta högt, men de var inte desto lugnare för de. Aggrersivt väste de med upprörda röster, de ville vara kvar på slätten lika lite som Envidia. Men den fysiska smärtan var den bästa medicinen den mörka varg hyndan haft på länge, den dämpade sjävföraktet, demonen och det vältrande mörkret som var hennes galna sinne, hon kände sig friskare än på länge. Ett faktum hon för ett par månader sen hade fnyst åt, men som hon nu med öppna armar omfamnade. Det var helt enkelt lättare att leva när alla hundra röster i huvudet inte lät så högt, när demonen in smärtade henne och när ångesten inte krampade i bröstet. Dock blev det så mycket mer tomt, och då hade hon istället denna fysiska brännande smärta. 

 Belåtelsen med att vinna över demonen hade efter ett par dagar börjat dö ut, och nu, när hon spenderat någon månad på slätten, kunde hon inte känna den längre, hon hade mest envetet, i ren envishet, stannat. Kanske var det ändå dags att gå, ångesten hade ändå hittat sin väg tillbaka. Den tryckade kvävande känslan i bröstet, svårigheten med att sova om dagarna, och andnöden om nätterna.
 Den eld färgade blicken, på den en gång stolta honan, var inte längre flammande eller intensiv, som om lågan bakom den dött ut. Hon hade inget att leva för längre, ingen flock hon behövde hålla den hårda fasaden för. Demonen hade varit tyst, begraven, så länge att hon nästan trodde att hon blivit kvitt den, men hon hade haft fel, så fel.

Envidia hade först klagat när Shady gått ut på slätten, och hon hade faktiskt till en början trott att skuggtiken skulle rygga undan den av red leda, men hon hade envist fortsatt, och blivit äänu mer benägen till det då Envidia instinktivt klagat på värmen. Demonen hade stått ut med det i några dar, i v'ntan på att Shady skulle tröttna, men när det stod klart för henne att Shady av ren envishet tänkta stanna så hade hon gömt sig, långt bak, i det mörka sinnet och bidat sin tid, samlat sin styrka medan Shady förlorade sin. Hon hade inte tagit Skuggan i besittning ifall hon vetat att hon skulle låta sig fallera såhär.
 Det var dags nu. Ett belåtet kuttrande lämnade henne, och kort därefter ett ivilligt skratt som ekade i det numer tysta sinnet.

Det sköt kårar genom den mörka kroppen av Demonens skratt, men hon hann inte reagera mer innan ljudet ljudade ifrån hennes egna käftar. De eldfärgade ögonen skiftade snabbt i färg och iställlet var det nu med en giftgrön färg på ögonen varg hyndan skådade världen.
"Äntligen" Hon kuttrade med en stämmare ljusare än den som vanligtvis huserade i kroppen, med en mer förförisk underton. 
"Du är min nu" en känsla av belåtenhet drog igenom demonens kropp innan ett leende klöv ansiktet och den mörka kroppen började snart röra sig igen, mot de stora skogarna i norr.

[Ensamroll, vänligen svara ej]
 
Mine Now[p]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» A friend of mine [Öppet]
» One day I'll be back and claim what's mine (Ashkii & Gideon)
» [P, Mivria] Goddess of mine. Your curls touching my face, and now I can fly
Hoppa till annat forum: