[Öppet rollspel, bara hoppa in de som vill!]

Othello hade aldrig förr besökt Silverpile. Om än han uppskattade långt kyligare områden med temperaturer långt under minusgraden, så fann han sig röra sig mellan de silvergrå pilarna med en viss uppskattning. Kanske var det för att de bleka färgerna påminde honom om de i norr - även om skogen låg mer centralt än så. Det milda vädret störde honom inget nämnvärt längre, efter att ha vandrat Numoori runt så länge, men han saknade ofta isen, snön, andetag som synligt vandrade mot skyarna. Väta, varm utandningsluft, som frös till is i morrhåren. Han var oberörd av det, lika tydligt som att varma platser störde honom. Gjorde honom irriterad, lättretlig, fick det att bulta obehagligt i huvudet.
  Duggregnet hade fallit i flera dagar, ett ljusgrått täcke där ovan, för att sedan spricka upp och låta sol och månljus skina igenom. Spridda molntussar hade jagat varandra över himlavalvet under eftermiddagen, för att sedan skingras och lämna en djupblå, blankputsad kupol när natten sänkt sig över silverskogen. Marken var fortfarande fuktig under tassarna. Regndroppar reflekterade ljuset som flödade från de glödande måntatureingarna i hans ansikte, undersida av svansen, och de vagt triangelformade ovan frambenen. Månen var stark, denna natt, ett sken så uppfriskande underbart för en av Månvargsblod, men Othello var noga att se till att inte förlora sig i känslan. Han hade ett uppdrag att uppfylla. 
  Han behövde veta mer om flocken, eller flocken som inte fanns, i Silverpile.