HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Inte vet jag
Idag på 10:52 av Ronia

» Strimmor av hopp [P]
Idag på 01:15 av Culpa

» How the tables have turned [Corson]
Igår på 18:05 av Corson

» Vindarna av vinter [Exopuss]
Igår på 15:22 av Malphas

» Sammanträffande [Malphas]
Igår på 14:59 av Aurora

» Slemmigt [Tezuka]
Igår på 14:26 av Zaron

» Fågelsång
Igår på 10:42 av Lazuli

» Sökandet efter frid
Igår på 03:46 av Niara

» Längre än för alltid [Niara]
Igår på 03:36 av Niara

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Ett möte vid himlens början [P]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Ett möte vid himlens början [P]   tis 04 okt 2011, 19:31

Solen sken, himlen var klarblå och temperaturen var precis under nollan. Solen stod mitt på himlen, ljudet av tassar dunkande mot den hårt packade snön ljöd. Stegen var inte särskilt tysta, inga försök att dölja sin existens, men de slog inte heller hårt som om de skulle visa exakt var de kom ifrån. De lät i de flestas öron perfekt, inget som försökte dölja dem men inget som försökte framhäva dem. En perfekt harmoni av volym.
Tassarna tillhörde en aning smal, kritvit hanne, långhårig med neonklara gula tecken både i ansiktet, på ryggen och på vristerna. Han rörde sig med en självsäkerhet inte många vargar hade, som om han visste att ingen skulle attackera.
Hans gula klor krafsade i snön när de var nere, gjorde smala hål i skaren.
Hela han var gul och vit, som om ingen annan färg existerade, det enda som var i en annan färg var de kolsvarta ovala pupillerna, lika en katts. De gula ögonen såg sig omkring, han med högt huvud, efter annat liv. Han var nära toppen på att av bergen, det var ett högt, ganska bredd berg med en platt platå på toppen.
En snövit hare skuttade ut ur en liten snödriva, troligen hade den sitt bo just där. När den mötte hanens ögon tvärnitade dem, såg chockat på honom och slappnade av. Zarec, hanen, flinade elakt mot den, lät en bild av en djup spricka i marken vandra från hans hjärna till harens. Pipande kastade djuret sig åt sidan, troligen medveten om hur farligt det var att fastna i en spricka. Vargen flinade, djuret drog åter igen sin blick mot honom. Sprickan den sett var borta.
Han fortsatte leka lite med den förvirrade harens syn, lät den bli omringad av snöleoparder och en massa olika syner. Efter några minuter lät han illusionen försvinna, haren tog sin chans och kastade sig livsskrämt ner i sin håla igen. Zarec flinade igen, tog några lätta steg åt sidan.

[ Pax till Fallulah<3 ]
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tis 04 okt 2011, 22:10

En slank, rosa hona befann sig på berget.
Hon låg på toppen, med den stora svansen över tassarna.
Den var tjock och fluffig, och värmde de nätta tassarna från kylan.
Vinden lekte med den silvervita manen, svepte över den ganska så släta snön och lyfte ibland virvlande små moln av nyfallen snö en meter upp i luften.
Det var vackert.
Men inte lika vackert som den iögonfallande honan.
Hon var vackrast, med sina förföriska blickar och eleganta rörelser.
Så hade det alltid varit, och allt skulle det fortsätta på detta vis.

Den giftrosa blicken var skarp, tungan rapp som en piska.
Hon klippte till med öronen och svepte med blicken över snön.
Allt det vita stack en aning i ögonen, men annars trivdes hon här.
Hon ogillade värmeböljor, och detta berg hade en viss charm, med sin flata topp.

En fågel av okänd art flög över berget.
Den gav ifrån sig ett tjattrande, väsande läte och dök ner mot marken på berget.
När den vände upp i luften igen, lastad med en sork i klorna, lät den höra det skärande lätet igen.
Honan grimarserade, men när fågeln var utom synhåll igen slätades de symmetriska dragen åter ut.

Hon såg sig över axeln, sökte med blicken nerför kanten på platån.
berget sluttade först bara en aning, rundades och stupade sedan brant ner mot en avsats, långt där nere fanns en sjö.
Solnedgången var glödande, blodröd, skär, orange och gyllene stråk for över himlen, färgade molnen och snön.

Honan tippade öronen bakåt.
Den omisskännliga doften följde med vinden förbi hennes nos.
Hane.
Hon vände huvudet åt riktningen doften kom från, men låg avvaktande kvar på sin plats.
Vinden fick böljan av vit man att lyftas en aning i draget, innan den lade sig till rätta över skuldrorna igen.
Hon väntade in honom, medan blicken smalnade av.



(OFF: Heej :D)






Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 17:10

Snön började falla lätt, som ett duggregn fast med snö. Solen lyste fortfarande i solnedgången, men molnen från norr blåste dit snöflingorna.
Den vita hanen lyfte på huvudet, lät snöflingorna landa på hans varma nos och smälta. Han tag ett djupt andetag, kände den friska luften av nyfallen snö och klar himmel, han kände doften av haren i sitt gryt längre bort och lukten av... en varg. En tik, för att vara exakt, var i närheten av honom, troligen längre upp på berget. Zarec flinade, tikar brukade vara lättare att charma.
Han klev med spänstiga steg uppåt, klättrade snabbt utan att skynda uppför berget. Han höll hela tiden huvudet högt, stärkte sin charm allt han kunde.
Toppen var nästan helt platt, bara små gropar snön hade blåst fram visade att den inte var konstgjord av magi eller liknande. Solnedgången syntes mera därifrån, lös som om den var precis på andra sidan platån och inte flera miljarder kilometer bort.
Vinden blåste mer häruppe, blåste bort den mesta av snöflingorna i luften. Det ryckte i hans päls när vinden försökte blåsa ner allt.
Men det var inte den fantastiska solnedgången, den otroligt platta fjälltoppen eller dansen av snöflingorna i luften som drog till sig hans blick. Framför honom låg en rosa hona, ja en rosa hona, med lätt silvervit man. Hon var smal, inte av hunger utan av själva kroppsformen. Giftrosa, smala ögon mötte hans, de var vackra men aningen annorlunda av sin verkligen giftrosa färg. Zarec log, honan var en av de vackraste av sitt slag. Troligen ensam i sitt slag, men fortfarande.
En lätt ljusrosa hona verkade inte särskilt skrämmande, troligen inte särskilt farlig heller. Troligen var hon ganska lätt att charma med.
Han fortsatte le, visade tänderna lite grann på det sättet som skulle varit skrämmande på de flesta vargar, men på honom bara charmigt. Skaren vek lite grann för hans tyngd när han vandrade fram till honan, några meter framför henne öppnade han munnen, fortfarande leende. Charmen var tänd till det yttersta.
"Hej," var allt som kom ur hans mun.

[Fallulah får det jobbigt med sin han-fobi och en hane med charm som kraft xD]
Till överst på sidan Gå ner
AquaEye



Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 21:09

(Svarade med fel konto...)


Senast ändrad av AquaEye den tor 06 okt 2011, 21:17, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 21:16

Snart dök han upp från krönet, en vit hane med gyllene mönster.
Ögonen smalnade ytterligare lite till, och ögonen glimmade bakom de svarta ögonfransarna.
Hon höjde på huvudet, och ruskade snön ur pälsen på halsen så att de stora lockarna - som annars inramade ansiktet - studsade och for.
Sedan stannade hon upp och reste sig smidigt.

Hon synade hanen uppifrån och ner, och höjde sedan ett perfekt ögonbryn.
"Du leker med döden, grabben. Kom inte närmare..." sa hon syrligt.
Tonen passade inte riktigt hennes klangfulla röst, och det hördes att hon kunde sjunga.
För det kunde hon, förr hade hon gjort det ofta.
Men inte nu längre.
Likt näktergalen sjunger Fallulah bara när hon är lycklig, och det hade hon inte varit på ett tag.

Vinden rörde upp nyfallen snö för att sedan låta det lägga sig som puder på skaren, och där låg det tills nästa vindil kom farande.
Himlen sträckte sig som ett intensivt blått, enormt valv runt omkring och ovanför dem.



(Go bitches, go bitches, go, go go bitches! xD)
Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 21:36

Han höjde ett ögonbryn när hon talade, det lät inte som ord som skulle kunna komma från en söt rosa hona. Hon verkade så oskyldigt söt, och så kom ord och tonfall som det. Förbryllat rynkade han ögonbrynet, funderade lite på saken men struntade i det sen. Han log, ett stort leende som om han försökte sälja något, och bredde på charmkraften ännu mer. Jobbiga honor brukade behöva mer... övertygelse innan han kunde leka med deras känslor. Det var en av de roligaste sakerna man kunde göra i livet, låtsas älska dem eller vara en otroligt nära vän och sedan krossa allt genom att ta bort charmkraften. Deras ansiktsuttryck, ord och attacker brukade alltid vara roande.
Han tog prövande ett steg framåt, när inget hände gick han närmare. Han lät en illusion långsamt dra in över berget, få den varmt färgade solnedgången att också färga den blå himlen runt, så runt dem var luften röd, rosa guldig och flera andra varma nyanser. Berget i sig var ganska romantiskt som det var, ensamma utan någon annan levande själ än dem, och med illusionen som gjorde solnedgången ännu extremare blev det riktigt mysigt. Han log fortfarande, hans ögon tindrade och låtsades lite småchockad över hennes ord.
"Sköna, varför vill du inte ha sällskap i denna kyla?" frågade han, tog några steg framåt igen. Han övertygade nästan sig själv med sin teater, hur otroligt vacker honan var och att han kände kärlek vid första ögonkastet. De små fel han gjorde i sitt lilla skådespeleri täcktes direkt av illusionen och han verkade så perfekt, så trevlig och mest av allt vacker. Han älskade att fejka den snälla när han träffade andra vargar, sanningen var så underbar att berätta när man skulle skiljas.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 21:52

Runt omkring dem färgades himlen i varma, lysande färger.
Hanen kom närmare, log och lirkade och höll på.
Med silkeslen, nästan flytande röst kallade han henne för "sköna", undrade oskyldigt varför hon inte ville ha sällskap?
Hon fnös honom rakt i ansiktet och sköt fram hakan, såg trotsigt honom i ögonen.

"Inte av en sliskig typ som du, herregud. Nej tack!" fräste hon till.
Hon himlade med ögonen så att ögonfransarna klippte.
Sedan genomborrade hon honom med blicken.
"Vem tror du att du är?! Va?"
Hennes röst antog en syrlig ton, ögonen kalla och hårda.
Men ack så vackra.

Fallulah tyckte inte om att vara så vacker, det störde hennes koncentration när hanarna började stirra.
Att man aldrig ska få vara ifred för de där.. de där... han-slynglarna!



(OFF: Gillar att skriva off xD)



Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   tor 06 okt 2011, 22:10

Honan var irriterande, rent av bitchig. Han flinade lite i tanken över ordet bitch, det var från grunden ett engelskt ord för tik som sedan blivit mer av ett skällsord. Han tog ett steg bakåt när hon talade, verkade lite stött och såg lite skamsen ner på snön. Allt var självklart skådespeleri, men lite skämde han faktiskt över att hans krafter inte fungerade som de brukade. Varför blev inte honan överlycklig och dödsförälskad?
Han låtsades inte våga möta hennes blick, hade svansen lite mellan benen. Vanligtvis, utan charmen, skulle han sett dum och korkad ut, självklart, så undergiven han var, men han hade charmen igång så det blev bara lite gulligt när han blev så skamsen. Det var en av de underbara fördelarna med charmkraften, man behövde inte vara charmig för att verka charmig.
Han såg lite upp på henne, sa sedan en enkel mening, inte helt sorgsen utan med lite ilska i sig. Det gick inte att fejka för mycket, då blev det så genomskinligt.
"Förlåt, sköna, jag kommer här utan att ens presentera mig." Han gjorde en sekunds konstpaus. "Jag är Zarec, av ingen flock."
Han höjde huvudet lite, vågade se henne i ögonen igen. "Får man be om Den Rosas namn?" Han talade artigt, inte särskilt stötande. Artigheten var motsatsen till de flesta vargar som likt honom gillade att leka med andras känslor, de brukade tala rakt på sak, smickrande men inget kallprat. Han log lite mot honan medan han väntade på svar.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 18:54

Fallulah sänkte huvudet och såg mistänksamt på honom.
Hanen kom närmare och närmare, kallade henne för sköna, lirkade, lirkade.
Hon kände hur hans krafter höll på att påverka henne, utan att ens vilja det tog hon ett par steg närmare honom.
Kraften charm.

Så listig, oförutsägbar den är, tänkte hon innan hon gav vika.
Hon kände hur hennes slanka, feminina kropp kråmade sig framför hans gula blick.
Hon hatade det.
Hans röst var som en slags hypnos.

Hon klippte med ögonfransarna och såg upp på honom med en plötsligt förförisk blick.
Hon log utmanande och gick ett varv runt honom - svansen rörde vid hans haka och ritade sedan en linje längs hans sidor medan hon gick.
Sedan stannade hon framför honom.
Hon var tvungen att luta huvudet bakåt för att kunna se den större hanen i ögonen, så nära stod honom.

"Värst vad kaxig han blev nu då.." spann hon och flinade svagt.




(Mysko o_o)



Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 19:11

Zarec log när honan gav vika och gick nära honom, men började flina rejält när hon kom ända fram, lät den rosa fluffiga svansen svepa förbi på hans sida. Hon var vacker. Ovanligt vacker, faktiskt, det var inte många som kunde mäta sig med hennes pastellrosa, slanka kropp och chockceriserosa ögon. Han kunde inte låta bli att medge, hon hade viss charm också. Men inte tillräckligt för att få honom på fall, han lekte bara med henne, såg hur långt han kunde gå innan hans krafter svek honom och hon såg sanningen bakom illsuionen, charmen.
När hon talade ruskade han på huvudet, fortfarande med ett brett leende på läpparna. Inte som om han skakade på det som ett nej, utan som om han behövde tänka någon sekund. Han tittade åter ner på henne, hon var mindre än honom, och talade.
"Ibland kan det vara bra att vara kaxig," viskade han i hennes öra, släppte lös all sin charm, som en hypnos. Ju mer han kom in i att använda krafterna desto starkare blev dem, ju mer kraften var igång blev den mer hypnotiserande.
"Kom igen, min sköna, säg mig ditt namn? Är det lika vackert som du?" Han talade i komplimanger, försökte lirka henne. Hon var otroligt vacker, han kunde helt enkelt inte hålla på med sina vanliga spydigheter just nu. Undra vilka krafter denna rosa hona bar på? funderade han, hennes krafter borde väl inte vara särskilt farliga, om man såg på hennes utseende.
Han hukade huvudet lite, lät det sjunka till hennes ögonhöjd. Hans klargula ögon tittade rakt in i hennes giftrosa, roade.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 20:32

(Passande Musik: "Kan inte säga nej" - Veronica Maggio.)


Han såg in i hennes ögon, höjde kraften, och hon smälte.
Hon var hjälplös.
Han uppmanade henne att berätta sitt namn - och hon hade inte en chans.
"Fallulah" viskade hon.
Tippade huvudet på sned, vilket fick henne att se söt och oskyldig ut.

Den hypnotiserande charmen genomsyrade hela hennes kropp, fick hennes väsen att sprudla och bubbla.
Hennes hjärta lurades att känna kärlek och... lycka.
Vilket fick henne att vilja släppa ut sin lycka i sång.

Hon log.
För första gången sedan förra vintern ett leende från denna hona.
Och han som fick det var falsk.
Sorgligt, men det anade inte hon.

Hon tassade bort till kanten, såg ut över landskapet och svansen svepte långsamt fram och tillbaka bakom henne, lockade sig i topparna.
Hon nynnade lågt och betraktade himlens alla glänsande färger.
Hennes hypnotiserade ögon såg inte att de var alldeles onaturliga.

Så småningom utvecklades nynnandet till en melodi, och hennes röst var otrolig - den går inte att glömma.
Klangen fyllde den tunna kyliga luften på berget, vandrade ner längs bergssidan och nådde öronen hos en polarrävsfamilj.
De spetsade öronen och satt alldeles blickstilla.
Ungarna stannade upp mitt i leken, en av dem just i färg att hoppa.
men alla hejdade sig och lyssnade.

Sången var spansk - Fallulah hade aldrig talat med någon om sina rötter.
Eller om sin tvillingbror.
Eller om tortyren.
Eller vem som torterat vem.
Fallulah var inte helt oskyldig i det anseendet.

Men som det nu var började rävarna trampa i snön, det ryckte i deras nosryggar.
De skakade på sina små huvuden och återgick sedan, smått förvirrade, till sitt.
Ett tanigt litet träd med kala grenar vajade i vinden en bit ner på bergets sida.
En grupp småfåglar satt och kurade i det.
När de nåddes av sången ryckte de till och tittade upp.
Sedan stämde de in i melodin, i flera stämmor, olika nyanser.
Alla med sin egen sorts röst.

Fallulah blundade medan hon sjöng, allt var som förtrollat, tyckte hon.
Det låg en viss sanning i det...





(Skit.)





Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 20:53

Han kunde inte låta bli, han gapade när honan började sjunga. Rösten var otrolig, nästan magisk, Han hade aldrig hört en sådan röst, så klar, mjuk och med varje ton rätt. Han förstod inte orden hon sjöng, men han älskade dem. Kanske kunde han dra ut på denna lek en liten stund till, även om han hade tänkt avslöja allt snart, bara för att få chansen att höra mer.
Han njöt av ljudet när han gick fram till henne och tittade in i hennes ögon igen. De giftrosa ögonen, de långa ögonfransarna och den lyckliga blicken. Otroligt vacker. Men han blev mer lycklig över att tänka sig blicken i hennes ögon, när han släppte charmen. Hur arg, ledsen och död hon borde bli, han visste inte hur hon skulle reagera. Det var det som var det roliga med dessa lekar, att se deras reaktion i slutet. Hur lurade de blivit.
Han kunde inte låta bli, utan kysste henne ömt på nosen, så mjukt, så snällt. Så fejkat.
Han såg åter på hennes ögon, log av lät illusionen av en flock duvor flyga över skyn, försökte göra det mer romantiskt än det redan var.
"Fallulah... hur kan någon vara så vacker, så fin och så underbar?" Han talade med inlevelse, som en sann älskare, men himlade med ögonen i tanken. Naiva hona. Han såg ut över fjällen igen, njöt av utsikten. Tack vara illusionen han skapat var det mer vackert än något berg i världen. Han såg på henne igen, uppmanande, kärleksfullt. Han såg så förälskad ut, men tänkte bara på hur slutet av detta skulle bli.
"Sköna, berätta mer om dig själv? Vad är det du sjunger om?" Han talade med mjuk röst, kysste henne på örat denna gången.
Varför lekte han med vargars känslor såhär? För att det var kul. För att få se hur olika honor reagerade. För att såra.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 21:19


Eftersom hon blundade såg hon honom inte, men hörde på hans röst att han var hänförd.
Hon log medan hon sjöng.
Sedan kände hon hans tunga på sin nos, och slog upp ögonen.
Tvivlet nafsade hennes medvetande i hasorna, men när hon mötte hans blick glömde hon allt annat.
Igen.

Sedan tystnade hon, klippte till med öronen innan de riktades åt hans håll.
"Mer.. om mig själv?" mumlade hon, helt borta i tankarna.
Hon ruskade på huvudet.
Vad sjöng hon om?

Hennes undermedvetna skrek.
NEJ! BERÄTTA INTE!
Men hon var ju i hans våld, han hade makten över henne.
hennes undermedvetna fick snällt se på medan hon avslöjade.

"Det är en mycket ... gammal sång som funnits i ... familjen ... i århundraden." ljöd hennes klara röst.
"Den... sjöngs enligt sägnen av en spansk ... gudinna, och sägs vara... magisk."
Hon log lugnt, tankarna var helt snurriga.

Hon koncentrerade sig på hans ansikte.
Lade åter huvudet på sned.
"Men du då? Berätta om... dig?"



(Haha xD Lulah goes knarkare<3)



Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 21:50

Zarec lyssnade på henne, men hon verkade ha svårt att stanna i charmtransen. Han tittade noga in i hennes blick, leende och försökte se förälskad ut. Han lyckades, i alla fall lite grann. Resten fixade charmen till, gjorde misstagen svåra att märka.
Lite irriterad blev han när hon inte talade om allt, men försökte hålla sin blick kärleksfull. Han kysste hennes ögonlock, ett för ett, för att sluta dem igen. Han sneglade uppåt, lät illusionen av solnedgången försvinna. Det blev tyst omrking dem, det som förut varit en aprikos himmel var nu mörkblå med små vita ljus lysande ner på dem. Han viskade i hennes öra, det var dags att säga sanningen till henne.
"Fallulah... ni honor är så naiva. Några smickrande ord, lite charm och ni tror seriöst att man älskar er?" Han gav upp ett hest skratt, lät alla illusioner och hela sin charm falla, visa den sanna vargen bakom allt. Han var fortfarande vacker, det hade han inte fejkat, men man såg den intensiva, elaka blicken i hans ögon, såg hur han mun kröktes i förakt och inte kärlek, man såg allt. Han kunde inte låta bli att skratta, hur korkad kunde hon vara? Men så var hon ju hona, och honor är ju svaga.
"Men min älskade," sa han, sista ordet nästan spottade han ut av ren förakt, "hur kan du tro att någon ska älska dig?" flinade han, fnös. "Kolla på dig, tror du verkligen att du är vacker? Att någon skulle älska dig utan att ens sagt något annat än om ditt utseende?" Han skrattade, vände sig om. "Man ska inte lita på varenda varg man möter, hona. De flesta av oss är bara ute efter en stunds skoj, inget mera."
Han vände sig om, flinade åt henne och skrattade lite igen innan han började gå med spänstiga steg därifrån.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 22:10

Det var som att få en elchock, eller som att ha fått en rejäl örfil.
Hon ruskade på huvudet och såg sig omkring, fann sig att stirra rakt upp i ett elakt hånflin.
Hon spärrade upp ögonen och tog ett par steg bort från honom.
Hon blev häpen när hon upptäckte att han äcklade henne med sitt själviska flin.

Hon gav till ett ogillande läte och öronen ströks bakåt, medan hon tog in allt.
Hennes undermedvetna började i skrikande ton tala om allt för henne.
Allt hon missat under hypnosen.
Sedan gick det upp för henne - han var en falsk, manipulativ skurk.

Hennes ögon smalnade av, hon höjde på huvudet.
Raggen restes omedelbart.
En morrning som definitivt inte passade ihop med det söta utseendet lämnade hennes strupe.
"Usted es un perro feo..." väste hon.

Han spottade fram en massa förolämpningar, men vid sista ordet rann bägaren över.
DET VAR DROPPEN.

"EL LADRÓN ESTÚPIDO! VOY A CARTAR LA GARGANTA DE USTED! TE VAS A ARREPENTIR QUE NACIÓ!" vrålade hon.
Sedan spände hon den svartnande blicken i honom och skickade en kraftig smärtstöt rakt in i hans huvud och rygg, hans tassar och hans svans.




(Haha ;))







Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 22:30

Han roades av hennes ord bakom sig, sättet hon uttalade dem på lät som svordomar. Troligen var de det också, vilket bara roade honom mera. Han älskade att se deras reaktioner efter.
Hans tassar slog mot marken i samma rytm hela tiden när han gick därifrån, flinande och med tänderna visade. Han njöt av att höra henne skrika åt honom bakom sig. Så kände han en stark smarta i huvudet, som snabbt spridde sig till ryggen och vidare till resten av kroppen. Inom två sekunder var hela hans kropp darrande i smärta, han kände sig som om någon delat upp honom i hundratals bitar och sedan börjat tända eld på dem, och han kunde fortfarande känna dem. Han tjöt, verkligen illtjöt, ylade av smärtan. Hur kunde den där rosa lilla molnet kunna orsaka en sådan smärta? Det passade bara inte in, med en sådan kraft och ett sådant sött utseende. Det var som om utsidan av henne var motsatsen till insidan, ett kamouflage.
Smärtan försvann snabbt till att bara kännas som ett vanligt sår som nyss läkt, men högra framtassen gjorde fortfarande ont, inte på samma sätt men mer som en nybliven skada. Han morrade åt henne och fräste likt en katt, försökte rusa därifrån hoppandes på tre ben, men högra frambenet i luften. Försiktigt försökte han stödja sig på det, det gick om han inte lade i för mycket tyngd på det.
Haltande försökte han småspringa, det gick inte så bra. Han fräste åt henne, skapade illusionen av en snöstorm runt dem för att dölja sig. Han skämdes över att behöva fly från en hona, men han var tvungen.
Snöstormen kändes inte, den var bara som en syn framför honan,och han hoppades att den skulle göra att hon inte skulle kunna skicka fler smärtor till honom med blicken. Försiktigt haltade han därifrån, men snubblade på en liten upphöjning i snön. Han kunde inte låta bli, han morrade lågt. Han hade inte hunnit långt från honan, han var fortfarande på bergstoppen, och ljudet skulle troligen avslöja hans position för Fallulah.
Till överst på sidan Gå ner
Fallulah
Död
avatar

Spelas av : Eve

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 22:56

(Musik http://www.youtube.com/watch?v=hZjRMa7Pmj4 )


"NO SE PUEDE OCULTAR PARA SIEMPRE! DU KAN INTE GÖMMA DIG FÖR EVIGT, SVINHUVUD!"
Hon stampade hårt i snön av ilska, stirrade ner i snön medan ögonen blixtrade.
Hon såg röda figurer pulsera i synfältet, skrek av frustration och damp sedan ner i snön medan snöflingor tycktes yra omkring henne.

Hon tvingade sig att lugnas, slöt ögonen och vilade kinden mot den iskalla snön, de vita lockarna virvlade i vinden.
Ett kvävt läte lämnade hennes strupe.

Hon drog upp tassarna under sig och lade sig på sidan, och svansen värmde.
Medan den verkliga världens alla intryck slog emot henne, och vindarnas kalla fingrar sökte sig ner i pälsen, kunde man se henne ligga där, tyst.
Men ingen såg, genom den inbillade yrande snön, tårarna som rann nerför hennes kinder.

En tyst sång, hon nästan mumlade fram den.
Den här gången var den på engelska, och den var sorgsen.

"She never slows down
She doesen't know why but she knows that when
she's all alone
feels like it's all
coming down.

She won't turn around
The shadows are long
and she fears if she cries
the first tear
the tears will not stop
raining down.

So stand in the rain!
Stand your ground
Stand up
when it's all
crashing down!

You stand through the pain
You won't drown
And one day
what's lost can be found
You stand in the rain.

She won't make a sound
Alone in this fight
with herself
and the fears
whispering if she stands
she'll fall down

She wants to be found
The only way out
is through everything
she's running from
Want's to get up
and lie down

So stand in the rain
Stand your ground
Stand up
when it's all
crashing down!

You stand through the pain
You won't drown
and one day
what's lost
can be found
You stand in the rain.

So stand in the rain
Stand your ground
Stand up when it's all
crashing down!


Hon hackade tänder i kylan, men fortsatte tyst att sjunga.

Stand through the pain...
You won't drown..
And.. one day..
what's lost.. can be..
found.

You stand in.. the rain...
"

Tårarna fortsatte att strömma när hon tystnade, och när de nådde snön, frös de till isdroppar, glänsande i månskenet.
Hon somnade kall den natten.



(Efter ditt svar avslutar vi. (?) :3)








Till överst på sidan Gå ner
Zarec

avatar

Spelas av : Nelly

InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   lör 08 okt 2011, 23:22

Han andades tungt, det värkte i kroppen. Hennes ord ekade bakom honom medan han kröp framåt, nästan drog sig fram med framtassarna. Han hade aldrig mött en hona som gett igen så direkt, han hade inte alls varit med på det. Han hörde nynnandet av en låt bakom honom, han lät illusionen av snöstormen stanna kvar. Så länge hon inte visste vart hon skulle sätta blicken borde hon inte kunna skada honom.
Han närmast rullade nerför berget, hade ont i hela kroppen efter smärtan hon överfört. En kraft som hennes hade han aldrig stött på innan, han var lite småchockad över faktumet att det existerade krafter som var psykiska men skadade fysiskt också. Han var tvungen att hålla sig borta från den rosa honan framöver, om han ville undvika strid. Hon skulle troligen inte gå att lura igen.
Han kröp framåt de närmsta kilometrarna, men började kunna gå riktigt efter någon mil. Sakta lämnade han bergen bakom sig, släppte illusionen av snöstormen runt dem och började åter igen sin vandring runt i Numoori.
Även om det värkte i hela hans kropp, hade mötet varit underhållande, men mest av allt en läxa. Ta reda på vargens krafter innan du börjar leka med dens känslor.

AVSLUTAT
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Ett möte vid himlens början [P]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Ett möte vid himlens början [P]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Bergen-
Hoppa till: