HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Ända in till benet [Shiva]
Igår på 20:06 av Blair

» En räddare i nöd [Kremla]
Igår på 16:15 av Pond

» Fler vänner i dimman [Pond, Larzarus]
Igår på 16:04 av Pond

» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
tor 17 jan 2019, 21:39 av Nibber

» Killing time [Blair]
tor 17 jan 2019, 16:54 av Figaro

» Färger i natten [P]
tor 17 jan 2019, 15:55 av Varya

» Namnändring
tor 17 jan 2019, 01:05 av Dorsz

» Sammanträffande [Malphas]
ons 16 jan 2019, 23:18 av Malphas

» Adopterbara - av MPh
ons 16 jan 2019, 22:23 av Abascal

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 What time taught us [Igra]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Dominus
Död
avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: What time taught us [Igra]   tis 09 feb 2016, 20:17

Det var ett evigt, rastlöst sökande. En jakt utan måltavla. Den hade lett honom över bergen, en farlig och långtråkig resa över ett illvilligt landskap. Men de låg nu honom äntligen i ryggen. Bergskedjan låg bara som en mörk remsa i horisonten. Förhoppningsvis skulle den nya platsen erbjuda mer av det han sökte.
     Dagarna av vandringen över bergskedjan hade inte erbjudit honom mycket till mat – fåglarna var för snabba, liksom de reptilliknande arterna och gnagarna. Den bitande hungern hade lett honom in på ett ensamt, några timmar gammalt, spår av ett hovdjur. Det hade inte tagit länge innan doften av bytets blod nått honom. Någon hade hunnit honom före, men förhoppningsvis skulle det finnas lite kvar för att stilla de allra rivigaste hungerkänslorna.
     Sæculi rörde sig i en lugn trav. Stegen var tunga och stötande på grund av hans vikt. Det var nästan omöjligt för honom att göra en tyst entré och det stilla området gjorde inte hans närvaro mindre uppenbar. Vinden som drog över området fick gräset att vissla och rassla, gräshoppornas låga stämmar samspelade med avlägsna skrin från en skara fåglar som seglade förbi. Det var en fridfull atmosfär, men Sæculi gav den ingen större notis. För honom hade det ingen betydelse. Han var hungrig, han var här för hennes skull. Det var allt som spelade roll.
Till överst på sidan Gå ner
Igra



Spelas av : Kristina

InläggRubrik: Sv: What time taught us [Igra]   tis 09 feb 2016, 21:58

Igra hade vandrat i vad som kändes som en evighet och inte stannat mer än nödvändigt. Hon ville lägga so mycket mark som möjligt mellan sig själv och sina föräldrars döda kroppar. Hennes hjärta pumpade hårt i bröstkorgen och hon ylade så högt hon kunde när den rispiga rösten fräste ”hundra själar, hundra själar, då är det glömt och förlåtet, ty det klarar du aldrig”.  Den höga hastigheten hade fått hennes ögon att tåras och hennes svarta päls att färgas i en mörkgrånyans. ”Patetiskt, som om jag skulle hysa sådana känslor”. Fräste hon åt sig själv. Plötsligt fick hon syn på ett rådjur mellan det höga gräset och den något torra marken. Hon stannade upp och betraktar djuret, det springer så snabbt det kan. Men hon visste att den inte har en chans. Hon skulle kunnat vänta tills den var en mil bort. Kanske för att ge sig själv en utmaning. Hon minndes tillbaka på tiden då hennes små jakter bara var oskyldiga. Hennes stora gap till mun formade nästan ett leende. Men hon hejdade sig snabbt. Nu, då har hon begått ett brott som hon är tvungen men villig att betala. För det måste hon hålla sig vid liv. Hennes tålamod började ta slut. Hon blottade sina tänder och gick sedan till attack. Rådjuret spretade emot men hade ingen chans emot Igras styrka och snabba slag.  Det lilla livet tittade sorgset på henne innan hon släckte det. Men blod kunde inte släcka törsten som vattnet kan. Flåsandes sprang hon vidare. Igra valde att stanna för att orientera sig, lyfte nosen för att vädra och spanade sedan ut över området med sina blodröda ögon. Hennes blick fastnade istället vid en gestalt..
Till överst på sidan Gå ner
 
What time taught us [Igra]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten :: Numoorislätten-
Hoppa till: