HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Have a chat [Inamorta]
Idag på 21:24 av Inamorta

» Famla blint [Unnown]
Idag på 21:08 av Culpa

» Se, så stolt! [Andúnë/Haqim]
Igår på 16:41 av Xejja

» Tillbaka, men inte hem [Lucius]
ons 21 feb 2018, 21:40 av Xejja

» Blodspilla mellan bröder
ons 21 feb 2018, 19:44 av Haqim

» Solsyskon [Haqim]
ons 21 feb 2018, 18:55 av Haqim

» Skuggpasset, IC-kategori?
ons 21 feb 2018, 17:46 av Ursa

» Än minns jag det strålande norrskenet
ons 21 feb 2018, 17:37 av Andúnë

» Meaning [Xerxes]
tis 20 feb 2018, 17:26 av Duva

Vem är online
Totalt 8 användare online :: 4 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Even, Haqim, Malphas, Xejja

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Nytt år, nya uppdateringar på gång! Kontorensning!
mån 08 jan 2018, 20:24 av Yargol
Gott nytt år, go nissar!
Med 2017 bakom oss och ett helt nytt 2018 framför dörren så har vi lite nya uppdateringar på gång till Numoori!

Dags att städa medlemslistan!
Som titeln på nyheten och den här rubriken säger, så är det dags för en kontorensning! Det innebär att vi i Crew kommer att gå igenom medlemslistan och börja rensa bort aldrig inloggade och helt tomma, oanvända konton. Vi har i nuläget nästan två hela …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 The night is late, but the time is now[p]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: The night is late, but the time is now[p]   fre 15 jul 2011, 22:54



Det var natt.
Såklart att det var.
Temeraire hade då inte kommit hit för att njuta i solskenet och småprata med de som vågade röra sig här
under dagarna - de var få, även fast risken att möta en vampyr under dagen i princip inte ens existerade.
Det var inte vargars sällskap han sökte. Man kunde säga att han spelade med livet som insats - men det
skulle vara en lögn. Det var en risk för stor att ta, iallafall för honom som hade allt för mycket att förlora.
Han litade helt enkelt på sin förmåga, att oskadd slinka ifrån även de mest invecklade situationer, utan att
väcka hat eller ogillande. Slingra sig ur saker - ja, det var han definitivt bra på. Han bar inte sina ormlika
drag utan orsak.
Mörkret bar ingen oro med sig till honom. Dock hade den en intressant effekt på hans ständigt växlade
ögon - hans pupill stod inte stilla, och hela tiden tycktes någonting virvla inom dem, som om hans ögon
ändrade sin fokus. Vilket de faktiskt gjorde. Bytte från grässtrå till grässtrå och träd till träd. Det var en
effektiv avskanning av omgivningen. Inte för att den unge hanen trodde att han skulle kunna få syn på
en vampyr, iallafall inte innan den såg honom. Men man kunde alltid spela. Han var en mästare på bedrägeri
och lögner, men av någon orsak var denne underlige blandning till hane sällan en lögnare. Ärlig? Kanske
fel ord att använda. Men låt oss säga att han sällan helt talade osanning
Tem lyfte nosen ett par centimeter högre, stannade upp ifrån sin naturligt smygande, men samtidigt
värdiga gång med en lugn tass höjd i luften. De långa, grönbleka klorna kröktes in mot de likfärgade
trampdynorna, och slappnades sedan av igen.En kluven tunga fladdrade ut, smakade på luften och gav
honom så många fler intryck än en simpel sniffning skulle kunna ge honom. Det knyckte i läpparna -
skuggan av ett flin, ett leende, kanske. Den svala sommarluften gjorde honom gott. Dessa eviga, heta
dagar som brände i hans skinn och fick hela honom att hetta i hans täta, tjocka päls. Temeraire var en
kylans varelse.
De han kommit hit för att möta och få synvinklar, svar ifrån, var inte födda ur kylan.
De var blodets varelser.
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   lör 16 jul 2011, 12:04

Vad skiljde egentligen den ena natten från det andra?
Ingenting.
Visserligen var det alltid ett nytt offer, det var alltid nya ställen att sätta sin tass på och det fanns alltid nya möjligheter. Men ifall man kolla riktigt noga på det så låg svaret på frågan och hånflinade, eftersom att var så simpelt och, rent ut sagt, patetiskt. För det fanns ingenting att hämta.
Ingenting.
Så varför vandrade hon runt varje natt då de alla var likadana? Då hon upplevt dem så många gånger förr.
För att hon inte brydde sig.
En av de finare sidorna med att vara mentalt rubbad. Hon behövde inte bry sig, åtminstone inte om mycket. Det var en känsla av frihet, att slippa alla känslor och samvetet som så ofta verkade plåga alla andra. De dödliga. Men inte henne, inte den svarta vampyren som sakta tog sig fram över slätten.

Men plötsligt stannade hon upp, lyfte nosen mot skyn. Och mycket riktigt, hon var inte längre ensam.
Ett svagt leende trädde fram på hennes smala läppar samtidigt som den rosa tungan for ut och fuktade dem. De röda ögonen glimmade till och det var med ett svagt väsande hon åter började röra sig frammåt, denna gång aningen fortare.
Så, det fanns en levande på de dödligas slätt?
Och mycket snart kunde hon lägga ögoen på honom, en ljus hane, på något vis lik en orm. Och leendet blev aningen bredare.
Med en övernaturlig hastighet susade hon emot honom, stannade alldeles vid hans sida och höjde nosen emot hans öra.
"Farlig plats om natten, dödlige," viskade hon med en silkeslen röst.
Sedan stod hon framför honom, blockerade hans väg, fortfarande med det smala leendet på läpparna.
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   ons 20 jul 2011, 20:32

Han kände henne närma sig - kände en annalkande tomhet. Det var ingen förvarning, inget som kunde hjälpa honom i annat än det att han stålsatte sig inför det lockande mörkret i vampyren, som tycktes påverka honom mer än de flesta andra. Det var som ett svart hål, som snärjde honom, hotade hans kontroll. Men han kunde inte hålla sig borta - han var för nyfiken, för angelägen om att skaffa sig kunskap, för att göra det.
Plötsligt stod en annan varelse vid hans sida, så nära att han antog att hans långa, spretiga päls nästan vidrörde hennes. En röst i hans öra, och ett tofsprytt öra klippte till av intresse. Han höjde huvudet några millimeter, och de knyckte i hans bleka läppar, och så försvagades det vid det här laget nästan bekanta suget från vampyrinnans essens, hennes icke existerande själ, då hon flyttade sig. Honan var en perfekt avbildning av mörkret - kolfärgad päls, ögonen tindrande som den enda ljuspunkten, och över henne låg den distinkta aningen av perfektion, en fulländad varelse.
Tem hade ofta funderat över detta förändrande i vampyrernas utseende, då de blev vampyrer. Det var som om den normala vargen bara var ett mellansteg. Som om vampyrismen var det man strävade till, den plats där man borde hamna. En beredd plats i livet.
Hanen beräknade att rätt mängd sekunder gått sedan hans sällskap uttalat de ord som hörts i hans öra.
"Bevisligen, ärade vampyrinna."
Väste han, och böjde huvudet någon millimeter i hälsning. De klara, livfulla ögonen lämnade inte honan, och de smala pupillerna tycktes betrakta varje pälsstrå som rörde sig, varje muskel som skiftade, utan att han verkade rädd, orolig ... inte ens nervös.
En kluven tunga fladdrade ut, fuktade läpparna med det lätt grönskimrande, genomskinliga giftet som gav hans andedräkt en aning av honung. Han hade redan stått stilla då denna hona nått honom, men nu placerade han mjukt ner den tass han hållit lyft.
Och besvarade hennes leende med ett knivskarpt, snett smil.
"Temeraire."
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   ons 20 jul 2011, 21:07

Ett förtjust ljud kom ur vampyrens strupe då hon tog några steg i sidled samtidigt som hennes blodröda blick gled över hanen flera gånger om. Hon gillade smicker, komplimanger... och det var första gången som någon kallade henne för en ärad vampyr. Och ifall han ansåg att en vampyr kunde vara ärad... Då måste han få pluspoäng.
Dessutom gjorde det faktum att han visste vad hon var bara det hela ännu mer intressant.
Hon noterade snabbt hans namn, lade det bland alla de andra hon hade lagrade i huvudet. Lät den rosa tungan sakta glida över de smala läpparna samtidigt som en förförisk blick gav åt den ljuse.
"Låt mig gissa," sade hon med en eftertänksam ton utan att bry sig om att presentera sig själv. "Du är bara på en nattlig vandring som alla andra?"
Självklart skulle han tycka att hennes babblande var udda, att det kom ur ingenting. Men sådan var hon, sinnessjuk. Då pratade man om saker som kom ur ingenting. Besvarade frågor som ännu inte var ställda och sade sanningen invävd i så många lögner att man aldrig kunde finna den.
Det var vampyren.
"Men nej, det är fel. Du är inte som alla andra, jag kan se det på dig. Du har något extra, något speciellt... Kanske det till och med skulle vara värt att döda för att få reda på vad din ytterst magnifika egenskap kan vara? Vad det än är gör det att du skiljer dig från mängden..."
Hon tystnade efter att ha sagt sina tankar rakt ut, samtidigt som hon vände och gick åt andra håller.
Som om hon vandrade i en halvcirkel framför honom.
"Frågan är ju dock, vad du gör här? Inte heller verkar du nervös eller skrämd, kanske du hade väntat mig? Säg mig, är jag nära sanningen..."
Hon stannade upp, log emot honom, och ögonblicket senare stod hon alldeles vid hans ansikte, så nära att hennes nos nästan rörde i hans. Hon kunde känna hans andedräkt, höra hjärtslagen. Och inom henne morrade monstret efter blod.
"Temeraire?"
Namnet viskades ut, alltmedan hennes intensivt röda ögon såg rakt in i hans.

[Hahaha, såhär har Locura aldrig betett sig tidigare xD Hon verkar gilla Tem ;ppp]
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   ons 20 jul 2011, 22:02


[hahh Locura gone wild? :''D]

Han hade träffat vampyrer tidigare. Såklart han hade. Han var till och med släkt med en av dem.
Men denna, tills vidare bara för honom 'vampyrinnan' då hon inte givit honom något namn, .. hon var udda. Han blev granskad, utsatt för hennes blodröda blick. Men lika lugnt stod han kvar, huvudet högt, de distinkt skarpa ansiktsdragen skuggade av hans långa, skiftande gröna lugg. Hans blick följde henne, mötte då och då hennes sökande ögon, men aldrig länge, av respekt.
Varje ord hon sa uppfattades, analyserades med försiktighet. För många kanske de inte bar mening. Men för honom .. de lockade honom. Fångade hans intresse.
Han särade lätt på läpparna, blottade en glimmande tandrad då det sneda leendet blev skarpare. Skulle just till att svara, då honan åter rörde sig, plötsligt befann sig så nära att hans sinne vacklade till, balansen i den obalans hans aura bar med sig rubbades, om så bara för en sekund.
Han drog efter andan - men det var inte överraskning eller rädsla. Det var en darrande inandning, ett lyckat försök att återta kontrollen över sina tankar.
Temeraires pupiller smalnade, synliga bara som två smala streck som löpte genom hans för många fängslande, virvlande blick.
Hans kluvna tunga fladdrade åter ut - det var en ovana han hade - och smakade på luften mellan dem, vidrörde sedan vampyrens nosrygg, intog än mer information. Bröt inte ögonkontakten.
Han sade ingenting. Inte på en stund. Men sedan, med ett lågmält 'klack' då hans tänder av käkarna tvingades isär, talade han.
"Vem dömer, vad som är sanning, och vad som är lögn?"
Ett lågmält, väsande viskande. Hans blick brann.
"Men, om vi skall gå efter de mått som är allmänna ..."
Hans ord blåste av giftet svagt honungsanade andedräkt i luften.
"Är det en sanning ni talar. Jag har funnit på denna slätt vad jag sökte .. men jag fann nya mål."
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   tor 21 jul 2011, 00:15

[Kan man lugnt säga! Helt galen ;o]

Flinet i vampyrens ansikte blev bredare och när hon sakta backade undan från honom glänste de vita huggtänderna vackert i månljuset.
Hon var skapt för en sak, och endast den saken. Att döda. Hon hade allt - Snabbhet, styrka, sinnen som var fördubblade flera gånger om. Allting som vilken jägare som helst skulle drömma om. Och det lustiga var att hon inte ens behövde det. Hennes vackra utsida och mysteriska insida lockade varelser till henne, utan att hon behövde jaga dem.
Det perfekta rovdjuret.
"På så vis," sade vampyren med sin silkeslena ton.
Svansen svepte bakom henne då hon för några sekunder vände blicken mot skyn, såg upp på månen som var det enda ljusskenet hon någonsin kunde skåda in i utan att ta skada. Men lika fort var den åter vänd emot hanen och det var med ännu ett steg bakåt som hon fortsatte tala.
"Då återstår bara två frågor..."
Blicken glödde till då hon betraktade den ljusa med en hunger i ögonen, en hunger som inte gick att missa.
"Vad var det du sökte som du har funnit..."
Det var fel av henne, det visste hon. Inte för att hon hade några känslor för denna hane, åtminstone inte ännu. Men ifall Demetri skulle se dem... Hon visste att han bara skulle se henne som ännu mer patetisk. På grund av sättet hon betedde sig emot de dödliga. Men det var annorlunda med denna hane, han hade något som tilltalade henne. Till och med mer än vad hennes havsvarg tilltalade henne. Vad kunde det vara? Hon måste ta reda på det, vilket priset än kunde vara.
"... och vad det är som du nu söker?"
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   tor 21 jul 2011, 11:38

Han höll sig stilla, öronen avslappnat fallna mot nacken, liksom de var den mesta av tiden. Men den bleke hanen lyssnade, visst gjorde han det. Men det fanns andra sätt att lyssna och förstå på, än att bara höra.
Hon backade undan, om än långsamt. Han kunde inte se det som varken positivt eller negativt.
Det sneda leendet stannade kvar över hans läppar, men det skiftade hela tiden, olika skuggor, olika uttryck, för snabbt förändrande för att egentligen kunna följa.
Tem fann den fortfarande namnlösa honans röst intressant. Det var inte tonen hos en blodtörstig vampyr. Det var en len röst, bräcklig som silke. Hans egen, onaturligt hes och raspig, var permanent skadad av hans mors upprepade attacker mot hans strupe, under de bestraffningar han fått utstå i sina yngsta år, då han gav sig bort från familjen i timmar, ibland dagar. Tills han bröt upp för gott. Anslöt sig till Key.
".. Jag sökte min mors mördare. För svar..."
Han kunde läsa hunger i hennes ögon, lika tydligt som då han läste rädsla i de som fick möta döden i hans klor. Han var dock oförmögen att läsa vad hon hungrade efter. Det mest naturliga skulle förstås vara blod. Hans. Men ändock ..
"... Vad jag söker nu, är än fler svar, på frågor ännu okända för mig.
Säg mig, min dam, kunde ert namn vara ett av dessa svar?"

Han hade funnit att hon tycktes svara väl på vackra ord. Överdrivet var kanske aldrig något Temeraire gjorde, men att vrida ord och meningar till fraser som kunde låta som vad som helst ... man kunde säga att hans ord vridit om huvudet på många vargar.
Denna vampyr verkade tillräckligt skarptänkt för att läsa betydelsen i dem.
Det hoppades han - eller så skulle detta bara vara ännu en natt bland många.
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   tor 21 jul 2011, 22:25

Vampyren kunde inte låta bli att fnissa lågt åt hans ord. De var charmerande, nästan till den grad då det blev misstänksamt. Och visst gillade hon att höra dem, vem skulle inte? Men det gjort henne inte dum. Hon var inte fängslad av sina känslor, för hon hade inga. Olikt de dödliga så blev inte förblindad så fort någon smickrade henne.
Kunde det vara så att han ville ha ut mer än bara henns namn av detta möte? Mest troligt.
"Du är charmerande, det måste jag säga. Nästan för mycket... För vampyrer brukar inte bli bemötta på detta sätt, det får mig nästan att undra vilka sluga idéer som ligger bakom dina ord."
Som vanligt sade hon precis vad hon tänkte. Vissa såg det som en fördel, andra som en nackdel.
Hon själv brydde sig inte.
"Men att säga mitt namn kan inte skada, eftersom att det knappast är en hemlighet... Locura är det. Dock anar jag att du söker mer än endast det."
Riktigt varför hon anade det hade hon ingen aning. Kanske var det sättet han talade på. Eller sättet han betedde sig på. Eller så var det endast en outgrundlig föraning som kröp i hennes kropp.
Monstret fortsatte morra. Ville ha blod.
Locura själv var inte säker på att den bästa lösningen var att döda vargen framför henne. För det verkade som att det kunde bli så mycket intressantare med honom i livet. Som om han hade någonting som ville ha. Det var löjligt, endast tanken. De dödliga hade ingenting att erbjuda henne. Eller, hade de?
Ifall hon dödade honom skulle hon aldrig få veta.
Så det var med stillsamma rörelser hon satte sig ned, lade svansen över tassarna och åter såg upp på honom.
Temeraire...
Det verkade mest troligt bli ett namn som var värt att minnas.
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   tor 21 jul 2011, 23:23

[hittade en låt jag av någon anledning kopplar till detta roll direkt? x'D http://www.youtube.com/watch?v=5Zsnw6yxH2o ]

Hans öron svepte fram, i olika takt, och föll sedan tillbaka mot nacken igen. Lyssnade til fnissningen, som verkade så malplacerad, nästan abnorm, då den löpte över en vampyrs tunga.
Den ljuse hanen log, det där bländande sneda leendet. Han använde ofta tekniker som gick ut på att göra det bästa av sina skarpa ansiktsdrag, slanka kropp och närmast mystiska natur med honvargar. Detta var en helt annan situation. Här var den förföriska den mörka honan. Naturligt - hon var en vampyrinna. Som precis som Amanita satte flykt på hans tankar likt höstlöv.
Men han fann det enklare att behålla sin balans, sin koncentration, i Locuras närhet. Hon försökte inte. Och hennes ord var alltför intressanta för att han skulle låta någonting distrahera honom.
Blicken smalnade - inte pupillen, den var redan så tunn att den i princip bara syntes om man blickade rakt in i hans virvlande gröna ögon. Tungan fladdrade en kort sekund mellan dem, leendet knyckte till.
"Kanske jag bara vrider mina ord, beräknar mina handlingar, för att få dig tro att jag är något av intresse. Hindra dig från att mörda mig."
Han tog ett steg närmre, ett ormlikt väsande flöt mellan hans sammanbitna huggtänder då han sänkte huvudet en aning och såg rakt in i hennes röda, hungriga blick.
"Men det kan du inte veta. Det skulle du aldrig få reda på .. om inte jag berättade det."
Temeraires sneda leende blottade plötsligt de vassa tänderna, en sekund ryckte det i läpparna.
"Men, Locura ..."
Han hade smygit upp vid hennes sida, såklart inte på långa vägar lika snabbt som hon, men snabbt likväl för en vanlig varg, och viskade orden i hennes öra på samma sätt som hon närmat sig honom då hon nått fram och inlett deras möte.
"Att berätta min avsikter med detta möte, skulle göra det beklagligt tråkigt .. tycker inte du det?"
Hanen backade undan igen. Låste åter sin livfulla blick i hennes lysande ögon.
"Jag skall dock vara ärlig. Jag söker någonting. Men vad detta är, är okänt för mig i detta nu. Vampyrer har ingen själ jag är förmögen till att läsa. Jag har ingen kontroll över era känslor. Jag kan inte ta reda på er kärastes namn, eller vem ni var i livet före er död. Om jag inte frågar er rakt ut, och jag antar att dessa frågor är sådana som skulle förbli obesvarade, så jag låter bli."
Det sneda smilet hade falnat, ett exakt mått av sekunder. Nu skärptes det igen.
"Känslan är ovärdelig. Bara min mästarinna, och ni vampyrer, ger mig sådan oförmögenhet till kontroll. Det borde vara något jag skulle hålla mig undan, avsky ... men det ger mig alltid någonting nytt.
Ni är inte ordinär, Locura. Ni är .. annorlunda. Jag behöver inte kunna läsa er essens för att förstå det."
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   fre 22 jul 2011, 09:47

Allt medan han talade granskade Locura honom med en lurig blick. För visst fann hon hans ord intressanta, det kunde hon inte neka till. Men samtidigt... Så underhållande.
Och när han väl hade talat klart skrattade hon. Huvudet kastades bakåt och det gälla ljudet som lämnade henne strupe verkade så missplacerat i den tysta natten så det var skrämmande att höra det. Någonstans lyfte en fågel med skrämda flaxanden och mössen som låg gömda bakom några buskar kröp närmare varandra med darrande rörelser.
Men självklart var det endast Locura som kunde uppfatta dessa saker, hanens sinnen var för svaga.
Och så tystnade hon, vred sakta tillbaka blicken mot den dödlige. Hon fann det aningen roande att hon kunde finna intresse i dessa patetiska varelser. De som inte hade evigt liv, de som borde vara tjänare.
"Vad är det för spel vi spelar?"
Fortfarande låg det sluga leendet på hennes läppar, och varje drag i hennes ansikte lös av mystik och skönhet.
Hon var perfekt, och hon var medveten om det.
"Dina komplimanger är visserligen uppskattade, men jag tror inte att du kom enda hit ut för att charma mig. Inte för att jag har något emot det, men du borde tänka igenom dina handlingar innan du utför dem. För en vampyr som inser att hennes förhoppningar endast var lögner som syftade till att dra information ur henne inte är någon som du vill möta en mörk natt."Något kyligt kom över henne där hon satt. För Locura hade fått lära sig, fått veta det av sin skapare.
Visst, man kunde skona de dödligas liv. Men man kunde aldrig börja tycka om dem så mycket att man inte kunde döda dem när tiden var kommen.
"Jag hör varje ord du säger, om att vi endast är stora tomrum för dina förmågor. Men det verkar endast som en maskerad, så låt oss ta av våra masker. Ett möte där ingen vet vad som är sanning och lögn kan man inte få någonting ut av."
Vad ville hon själv ha ut av det? Hon visste inte.
Och enligt hanens ord verkade det som att han ville ha ut någon sorts rus eller liknande som han kände när han var i närheten av hennes släkte. Men hon kunde aldrig vara säker, då han talade i gåtor.
"Ifall du berättar dina sanna avsikter, berättat jag mina."
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   lör 23 jul 2011, 17:36

Han väste till, nästan som en fnysning. Ett 'heh'.
Locuras skratt var så malplacerat, så plötsligt. Han kunde inte låta bli att fundera på om hon var vad de kallade sinnesjuk.
Men samtidigt var hon så skarptänkt, kvick i sinnet och snabb att reagera. Han kanske inte medgav det, inte ens för sig själv, men han hade redan fattat tycke för de tydliga karaktärsdragen.
"Vampyrinna, jag fruktar att era avsikter är att långsamt och smärtfyllt suga mig tom på blod och dra mig till gravgården i Relictus, och det är något jag inte gärna vill höra från era läppar - hellre antar jag sådana saker, än vet."
Mer av detta konstiga, väsande skratt.
"Och tro mig, jag är långt för skarpsinnad för att medvetet dra på mig en vampyrs ilska."
Han vände lite på huvudet, så att det högra ormögat endast var synligt för vampyrinnan. En närmast mjuk rörelse, ovanligt att se hos Temeraire.
"Men låt gå, jag har ingen avsikt att få er att hysa illa känslor för mig. Om ni vampyrer ens kan känna.
Vad min avsikt med detta möte, för tillfället, är, är att skaffa mig fakta. Jag är högst intresserad av vampyrismen. Varför ni är som ni är, för det verkar sannerligen inte som någon gudaförbannelse, ert tillstånd. Jag har redan diskuterat detta med min ... kusin .. Amanita, men jag var mycket ung då, och det var svårt att koncentrera sig när hon var fast besluten på att spela på mina såkallade känslor till den utsträckning att jag närmast kunde jämföras med en dreglande casanova.
Jag avser också skaffa mig någon form av kontakt med er, Locura. Jag har ingen aning om vampyrers förmåga till allianser, eller ens bekantskap, men det är något jag gärna skulle utforska.
Jag måste också få påpeka, att den som inledde detta möte var ni, vampyrinna. Mina avsikter är därmed de, som formats under denna korta tid vi samtalat."

Han gjorde en kort paus. Vände åter hela blicken mot henne.
"Säg mig .. vrenen i mitt blod, det ändrar inte någonting på min vittring för dig? Gör den oaptitlig?"
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   sön 24 jul 2011, 10:57

Ena ögonbrynet höjdes svagt då hon hörde hans ord och det var med ett roat uttryck hon betraktade den ljusa vargen.
"Så ni säger alltså att jag inte är mer än ett experiment för stilla eran nyfikenhet? I såna fall måste jag tala om för er att ni har ett konstigt sätt att inte förarga mig. Jag kan inte tänka mig att någon skulle vilja det..."
hon log slugt emot honom och den röda ögonen glimmade till i nattens mörker.
Så det var det han var ute efter? Information... Tanken var fascinerande, men samtidigt skrämmande. För vad skulle han egentligen ha den till förutom att förgöra dem? Locura tvivlade om att det endast rörde sig om nyfikenhet.
"Däremot måste jag hålla med er, det var jag som inledde detta möte. Dock med all rätt, eftersom ni vandrar på mina marker. Och min första tanke var att tömma dig på blod och släpa iväg din kropp... Däremot,Temeraire, så ändrades mina avsikter."
hon tystnade, en kort paus, ett slugt leende.
Samma hungrande blick såg på honom, som om hon snart skulle ställa ett krav på honom.
"Jag kan säga dig, blod klarar jag mig utan i natt. Det jag nu söker av dig är något jag inte kan tala om, med risk att Vitben hör mig. Men jag tror nog att du har dina aningar."
Hon var plötsligen alldeles bredvid honom, vandrade stillsamt runt hans kropp. Drog in hans doft samtidigt som svansen rörde vid hans sida.
"Trots allt är vi inte helt utan känslor och begär..."

[sorry om det blev konstigt, men skriver på mobilen ;p]
Till överst på sidan Gå ner
temeraire~



Spelas av : Matuski

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   tor 25 aug 2011, 18:50

Han lyfte ena tassen. Lät den långsmala tungan svepa mellan tårna och över klorna, lät blicken lämna hennes för någon halv sekund då och då, men aldrig längre.
Att påstå att han inte skulle ha lyssnat på henne var dock omöjligt, då hans öron var spetsade till den nivå att de spända musklerna som höll dem uppe - vanligtvis låg de bakåtfallna, lätt pressade mot nacken - darrade av styrkan deras rörelser krävde.
"Ni tyder mig fel, Locura. Att experimentera är för riskfyllt för att jag skulle pröva mig på det, allra minst av någon av er sort."
Han bemötte hennes leende med ett knivskarpt, nästan en reflex.
"Tillåt mig omformulera mig på ett tydligare sätt .."
Hon hade plötsligt kommit närmare, lugn, mycket stilla, men han spände de välbearbetade musklerna under hans vita päls då hennes svans vidrörde honom.
Sänkte sedan huvudet en aning, gav henne en låg, svårtydd blick med sammanbitna käkar.
".. Tjänster och gentjänster."
Han höjde på ställningen igen, drog huvudet bakåt över nackkotorna och böjde nosen in mot strupen för att kunna se ner på henne.
"Ni är alla likadana i grunden, är ni inte? Förför, förlitar er på de förmågor ni givits ... Jag undrar hur ni skulle klara er utan dem."
[superkort. men nu är det svarat iallafall. >.< har verkligen inte tid för numori just nu, med skolan och stallet och dimension. förlåt gånger oändligt, även om det förmodligen inte hjälper.]
Till överst på sidan Gå ner
Locura
Vampyr
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   fre 26 aug 2011, 12:58

Hon fortsatte att vandra, stannade inne förrän hon åter stod framför honom. Och de röda ögonen mötte hans gröna blick med samma hunger som de alltid hade. Svårtydd, outgrundlig - men ändå brinnande stark. Hon levde för jakten, för att få det hon ville ha.
"Så det är vad det handlar om... Tjänster och gentjänster."
Ett slugt leende drog över hennes läppar och det var med en väldigt intresserad blick som hon granskade den vitgröna vargen som stod framför henne.
"Ifall ni söker en tjänst av mig tvivlar jag på att den inte skulle intressera mig, eftersom att ni dödliga oftast söker oss vampyrer för att vi ska göra det vi är bäst på åt er - Mörda. Men såklart kan det även gälla andra saker, och sanningen är den att jag nog inte skulle ha något emot att göra vad ni än bad mig om, kära Temeraire."
Ett steg närmare, det outgrundliga leendet klistrat på läpparna och den hungrande blicken fäst på hans ögonpar.
"Men jag måste säga att mina tjänster inte kommer gratis... Och vad kan du möjligen ha för gentjänst att erbjuda mig?"
Sanningen var att hon faktiskt var intresserad. För nog undrade hon vad denna dödliga hade för tankar som gjorde att han vågade talade på detta våghalsiga sätt till en varelse så överlägsen honom. Det var en gåta, och hon älskade gåtor. Mysterier och frågor utan svar. Det skulle bli ett nöje att få reda på hans avsikter, hans tankar. Det upptog allt hennes intresse, hon ägnade inte ens en tanke åt hans ord av undran över vad hon skulle vara utan sina förmågor. Det var lönlöst, hon skulle alltid äga dem och lev långt efter honom.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: The night is late, but the time is now[p]   

Till överst på sidan Gå ner
 
The night is late, but the time is now[p]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Azhekaslätten-
Hoppa till: