HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» What is dead may never die.
Idag på 13:52 av Amanita

» Kaiito x Xhie
Idag på 10:33 av Kaiito

» Måne [Amanita]
Igår på 20:04 av Amanita

» Sparkling lights [AMANITA]
Igår på 19:56 av Amanita

» Frostig morgon
Igår på 17:22 av Figaro

» Äldre än vinden [Locura]
Igår på 17:06 av Locura

» Alla är ju fina, på insidan åtminstone.
Igår på 13:39 av Enilorac

» Rött guld [Öppet]
Igår på 11:25 av Varya

» [Avslutat] Namnbyte?
Igår på 10:46 av Yargol

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 6 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 En sjuka i sinnet [Öppet]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: En sjuka i sinnet [Öppet]   sön 13 dec 2015, 18:29

Den kraftiga bergsvargen var inte räddhågsen av sig. Det kunde man inte påstå. Han hade vandrat i de högsta av berg och på förrädiskt marskland. Han var inte rädd för mycket. Han var stor och björnlik i kroppen, pälsen var tjock och rufsig och ibland fläckad av blod. 
Nej, det han verkligen fruktade, det var demonerna i hans eget sinne.
De kom till honom om natten, då han låg ensam - ha! Som om han inte alltid var ensam - och viskade saker i hans öra. Saker som han inte ville höra på, men det spelade ingen roll hur mycket han dunkade huvudet mot marken. De försvann inte. Speciellt i det trasiga örat höll de till, det hade han märkt. 
Han hade gjort dem till viljes. Han hade gått dit de begärde honom. Till den plats där ondskan var som starkast och låg som en filt över den store varghanen. 
Till Döda Skogen.
Dimman strök sig mot hans ben, omfamnade honom i en dödligt kall kram. De röda ögonen skannade av omgivningen i jakt på något, vad som helst. Fiende eller vän (som om han hade några), byte, något att avreagera sig på. Han var inte kräsen.
Dimman förde med sig minnen från svunna tider till den grå hanen med den förlorade tån.
En gång, när demonerna var som högljuddast, hade han gråtit. En enda gång. Tysta, salta tårar hade fallit från hans ögon och han mindes att han hade förundrats över dem. Men därefter verkade hans tårkanaler ha täppts till. Inte en enda tår hade fällts, inte på många år.
Ljudet av annalkande, smygande steg fick Volga att stelna till. 

(Öppet för två-tre rollspelare till).
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   sön 13 dec 2015, 23:57

Hesther visste inte varför hon överhuvudtaget ansträngt sig för att skugga vargen, det blev rätt tråkigt i längden då hon inte skett skymten av honom och det var inte förrän nyligen som hon plockat upp hans doft. Nåväl, vinden gynnade henne, hon kände varghanens doft utan att hennes egna skulle föras tillbaka till henne sålänge den knappa vinden höll sig åt samma håll. Lukten bar med sig spår av blandande terränger vilket i indikerade att han var en rörlig själ, precis som henne och hon smålog för sig själv och tänkte ”Det här kan bli intressant”. Anledningen till hans rastlösa själ kunde hon inte tyda dock då hennes empatiska krafter inte var tillräckligt välutvecklade men när hon tidigare kännt av en förbipasserande känsla som uppenbarade sig likt ett fotspår i nysnö så var det omöjligt att avstå från att utforska vem det tillhörde

Nu i efterhand förundrade hon sig över hur hon kommit till beslutet att följa efter hanen in i Döda Skogens område, förmodligen för att hon redan följt honom tillräckligt länge att det hade stört henne dagar framöver om hon gett upp, delvis för att bristen på vargar i hennes områden hade gjort henne ofantligt uttråkad och rastlösheten skavde värre än den mest ihåliga hungern. Det var svårt att minnas specifikt hur hon hade resonerat då den omkringliggande dimman låg som ett tätt och fuktigt moln över hennes hjärna vilket ytterligare förhindrade hennes empatiska förmågor att verka maximalt och ännu en gång tänkte hon över vad hon skulle göra ifall hanen var aggressiv för utan krafterna i fulla bruk skulle hon inte kunna minska chansen för attack då hon inte kan empatisera känslan av lugn och trygghet.

I den absoluta tystnaden så började hennes öron plocka upp ljudet av andetag från avstånd samt svårtydande känslor. En solitär tunghet la sig över henne likt ett täcke men Hesther kunde inte avgöra om det var skogens karaktär som började göra sig känd eller om hennes empatiska förmåga släppt in för mycket av främlingens känslor över henne. Hade hon varit en klok varg hade hon bytt kurs så fort Döda Skogen tornat upp sig mot horisonten likt en fysisk manifestation av Chaibos, osande av likgiltig kyla och en dödsönskan som få skulle vågat närma sig.
Hade hon värnat om sitt liv likt den allmänbildade individen hon blivit uppfostrad till så hade hon vänt om och tagit sig så långt borta som möjligt men ack så var hon ingetdera. Rädslan för rastlösheten var värre än rädslan för döden. 
Hon närmade sig med tysta mjuka steg tills hon började se konturerna av besten och som i trans så frös hennes kropp så fort det första rycken i varghanens öron indikerade att han hört henne. Om inte Hesther var en sådan komplett idiot, befriad från vett och skräck, så hade hon vänt sig om och sprungit för sitt liv.

[ Hej! Ursäktar om mitt inlägg inte är så bra, har inte rollspelat på ca 5 år och jag skriver inget vidare på svenska jämnfört med engelska ^^’ Om du vill kan jag även ta bort biten med ‘ryck i öronen’ tänkte bara att det är en korrekt beskrivning av hur en märker att en annan är i närheten! ]
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   mån 14 dec 2015, 19:31

En doft nådde Volgas känsliga, svarta nostryffel. Kroppen var spänd som en bågsträng, redo att flyga iväg eller ta strid. Musklerna spelade under huden, dock osynliga under den tjocka fällen.
En säregen doft, som han inte hade känt på länge. Doften av en tik.
Han vände på huvudet, en långsam rörelse, och lät blicken vandra. Dimma. Dimma, överallt. Mörka träd, dimhöljda buskar. Han kunde inte se någonting, ingen, men han visste att det fanns någon där. Han kände det.
Hur länge hade hon varit där?
Hur kunde han ha missat det?
Han förbannade sig själv. Det låg ungefär sist på listan över saker han behövde just nu. Hur svårt kunde det vara att ligga lågt, vara osynlig - han önskade att det hade varit hans kraft - och inte dra till sig någon uppmärksamhet?
De röda ögonen stirrade ut i dimman i jakt på någon avslöjande rörelse som kunde skvallra om vart främlingen befann sig. Men de fann ingenting. Vem denna någon än var, var den duktig på att gömma sig.
"Främling i skuggorna", morrade han fram, ett dovt ljud långt nere i strupen. "Vill du vara så vänlig att visa dig?"
Om ingen dök upp hade han förmodligen blivit förlägen, för några månader sedan. Men nu var det länge sedan Volga hade varit generad.
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   mån 14 dec 2015, 22:19

Hon bemöttes med en dov röst så fort hanen förstått att hon befann sig i närheten. Hon observerade snabbt hur skärpt och överspänd han blivit men det var inte direkt en överraskning, den första reaktionen på hennes närvaro var nästintill alltid misstänksamhet. Hesther försökte koncentrera sin förmåga för att empatisera känslan av trygghet och lugn men det var omöjligt att se någon direkt inverkan, hon skulle skulle behöva återgå att förlita sig på att hennes ord skulle hålla henne undan trubbel ännu en gång. Men med dödens skogs täta dimma och tysta klimat kände hon sig inte som sig själv, hon kände sig mer som ett fördummat kreatur som kastade bort logikens trygghet för känslors kontraproduktivitet. 



Det ryckte svagt över ena ögat och i tårna på henne innan hon tog första steget mot att synliggöra sig själv. Hon sträckte på ryggen, la svansen vågrätt längst med ryggen för att snarare indikera nyfikenhet och neutralitet än aggressivitet med öronen riktade framåt. Buskaget vek undan för hennes försiktiga framfart, taggiga, styva grenar och blad som rörde sig längsmed pälsen medans hon sträckte lite ytterligare på sig och sa; ”Så, det är nog dags att jag introducerar mig” med den självsäkraste stämman som hon kunde uppmana.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 15:38

När Volgas röda blick föll på tiken skedde en bedömning. Han granskade hennes kropp, hennes hållning, hennes svansföring. Hon utstrålade inget aggressivt, och han slappnade av en aning. Henne skulle han nog kunna klara av om det visade sig nödvändigt.
"Så, det är nog dags att jag introducerar mig."
Det ryckte något i Volgas mungipor, de drogs nästan omärkligt uppåt i ett väl dolt flin. Om man inte visste vad man letade efter hade minen varit helt omöjlig att upptäcka. 
"Jo, det är det nog", sade han, och rösten färgades av en pytteliten nyans av munterhet. "Mitt namn är Volga. Nu frågar jag om ditt, främling i skuggorna."
Han undrade hur länge hon hade varit i närheten. Att döma av repliken var det nog en rätt god stund. Kanske svaret han skulle få kunde föra honom närmare sanningen? Han tyckte inte om tanken på att ha varit förföljd, skuggad, eller vad han nu hade blivit. Tyckte inte om att inte ha kontroll över situationen. 
Kalla honom ett kontrollfreak, men så var den bittra sanningen. Anledningen till varför han var rädd för sina demoner var mycket enkel. 
Han hade ingen kontroll över dem, men de hade kontroll över honom.
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 16:19

Draugais ledare satt nedanför ett träd, strax utanför revirets gränser, och bara kollade bortåt mot en horisont hon inte riktigt kunde se. Den kyliga brisen som då och då tog tag i hennes päls förde med sig mängder av dofter, som alla blandades med varandra. Det var dofter av jord, bark och gräs, blandat med doften an kyla och flockens medlemmar. Men när dofterna från okända vargar letade sig in i hennes nos reste hon kvickt på sig. Hon smålog lite för sig själv innan hon satte av i rask takt, längre ifrån reviret och närmre främlingarna. Kanske var de inte längre kvar, men hon ville ändå undersöka saken. Även om ledarskapet ännu kändes nytt och oprövat så ville hon se till att hålla främlingar borta från gränserna. Hon var åtminstone så pass lojal.
(Lojal? Du vet inte vad ordet betyder. Släpp ut mig!)
Hon bara flinade när hon hörde rösten inom henne. Allt för länge hade hon varit fast i den kropp som rättmätigen borde givits till henne, men nu var hon äntligen fri. Och själen inom henne kunde inte säga någonting för att ändra på det. Hon skrattade lågt åt den tanken.
Hon fortsatte sin vandring, fortfarande i samma snabba takt, och när dofterna blev starkare insåg hon att vargarna trots allt verkade vara kvar. Först när hon fick syn på dem saktade hon av, och gjorde det väldigt hastigt tills dess att hon stod helt stilla. Hon tippade huvudet på sned och betraktade dem med ett likgiltigt lugn. De var inte så nära reviret att hon kunde köra iväg dem, men det faktum att de befann sig i hennes skog gjorde så att hon åtminstone kunde ge dem ett varningens ord. Hon försökte alltid sitt yttersta för göra allting på det sättet som hon hade sett sin själskompanjon göra, allt för att inte bli avslöjad som en bluffmakerska. Flocken var nu hennes, och hon skulle inte förlora den utan en kamp, och om det innebar att hon var tvungen att förändra hela sin personlighet så fick det väl vara så.
Just därför klev hon framåt, närmre de båda vargarna, med spetsade öron och ett litet, knappt märkbart leende, mer än så kunde hon inte förmå sig att ge två totala främlingar.
"God dag", sade hon högtidligt.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 16:59

Volga granskade främlingen som klivit ut ur skuggorna uppifrån och ner. Det låg något bekant över henne, men han kom inte på vad. Hon skulle kunna vara flockledare eller högt uppsatt, men för vilken flock? Det spelade ingen roll. Han hade ingen koll på vart revirens gränser gick, och om han befann sig i hennes revir, då var han illa ute.
"God dag", sade hon med hög och klar stämma.
Volgas blick gled för ett ögonblick till den andra främmande tiken, hon som följt efter honom av en för honom okänd anledning. Sedan såg han på flockledaren igen.
"God dag", sade han och såg till att hålla oron som pyrde under ytan av högtidligt, stelt lugn borta från rösten. Den fick inte skina igenom. Volga avskydde att visa sig svag, något han inte behövt göra många gånger tack vare det faktum att han aldrig stannade länge någonstans eller lärde känna några individer. Resandet var bra för honom på så sätt, att han inte behövde öppna och blotta sig. Ingen ifrågasatte vandraren som ännu inte funnit sin plats i världen, och ingen frågade honom heller.
Kanske var det därför han valt det här livet. Kanske därför, eller på grund av demonerna som jagade honom vidare. Men alldeles oavsett så längtade han efter den plats som kunde skänka hans rastlösa vandrarhjärta frid.
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 20:23

[ Ursäktar om mitt inlägg blir krystat, det gick väldigt fort för Aisu att dyka upp och introducera sig själv men försöker förhålla mig till det så gott som möjligt, hade uppskattat en förvarning ^^’ ]

Innan Hesther hunnit svara dök en annan varg upp ifrån ingenstans, ingen lukt eller den bekanta förvarningen i form av igenkännandet av andras känslor. Kanske berodde det på att hon varit så upptagen av varghanen framför henne, förmodligen på grund av skogens egensinniga karaktär som gjorde hennes sinne dunklare, hon påminde sig om att vara mer vaksam i fortsättningen.
Den nyanlända honan var mer i Hesthers storlek än hanen som säkerligen låg på över 100 cm i manken, hennes mörka päls fick henne att passa in i skogen och hon verkade röra sig bekvämt till skillnad från Hesther själv som inte kände sig hemma i tystnaden. Honan  tillhörde antagligen en närliggande flock om hon kände till området så väl eftersom hon verkade ha dykt upp ifrån ingenstans men om hon tillhörde flocken Draugai vilket var den enda i närheten så kunde det betyda trubbel ifall honan ville ha dem båda på avstånd ifrån reviret.

Istället för att svara direkt på hanens fråga så nickade Hesther endast åt den nyanlända, blicken spänd på ett nyfiket sätt snarare än aggressivt och med ett öra vikt mot hanen.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 20:31

Off: Jo, det blev lite plötsligt, men vi får väl göra det bästa av situationen helt enkelt  :)

Varje fiber i Volgas kropp var spänd som en bågsträng. Hjärtat rusade, och även om han gjorde sitt bästa för att dölja det så brusade det högt och irriterande i öronen. Om flockledaren var här för att köra bort dem från reviret, innebar det rejält med problem. Han ville inte komma på kant med henne, inte som ensam vandrare utan vänner eller allierade eller ens någon som stod på hans sida.
Han väntade fortfarande på den andra honans svar, men det verkade inte som om hon tänkte klämma ut det inom den närmaste framtiden. Hon stod med ett öra vänt mot honom och betraktade honan med nyfikna ögon. Han kunde inte uppfatta någon form av aggressivitet hos henne, men han var inte så säker vad gällde flockledaren.
Draugai.
Så var det förstås. Hon ledde flocken Draugai. Aj då. Han ville inte ha hela Draugai på sig för att ha inkräktat på deras revir.
"Om detta är ert revir erbjuder jag mig givetvis att flytta", sa Volga respektfullt, för till och med han hade vett nog att inte sätta sig upp mot flockledaren som förresten var äldre än han. "Jag vill inte inkräkta någonstans."
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tis 15 dec 2015, 21:38

Hesther såg snabbt hur hanen gick från någorlunda avspänd till helspänd. Hon övervägde kort att försöka använda sin Empati men bestämde sig snabbt för att inte slösa på energi utifall något skulle eskalera även om det inte var en stor chans att hennes kraft skulle ha någon större inverkan på mötet då de fortfarande var relativt svaga men det var bättre än inget. Hon sänkte svansen någorlunda och slappnade av i kroppen, kanske hanen skulle lugna ner sig ifall han såg att hon var ostörd men han verkade hantera situationen artigt åtminstone.
Samma här, jag råkar bara vara i området för att jag kände av hans känsloavtryck” inflikade Hesther snabbt med en nick mot hanen. ”Inget illa menat alltså, jag kände bara för att ha någon att prata med” Hon la in en ursäktande och oskyldig ton då hon sneglade mot hanen. Det skulle vara effektivare i längden om de trodde att hon var korkad och naiv, honan skulle antagligen se hanen som ett större hot än en vimsig ung varghona och ifall det blev strid skulle hon med större sannolikhet kunna dra sig tillbaka, Hesther ville trots allt inte slåss, fysiska slagsmål hade aldrig varit hennes talang då hon likaväl kunde använda sina ord för att skada.

Hållning förblev neutral, lung men mer undergiven utifall honan var besatt av rang och respekt som många flockvargar kunde vara. 
Situationen kändes känslig, speciellt eftersom hennes förmåga förblev latent för tillfället men honan verkade lugn och självsäker i kroppsspråket och hanen skulle förmodligen inte ställa till med bråk trots hans fysiska övertag vilket var gynnsamt då hon sett alldeles för många hanar som verkade bära på någon inneboende ilska med en längtan efter att förtrycka och förnedra andra vilket aldrig slutade bra samt att Hesther inte hade något intresse för ologiska kreatur som bara högg för huggandets skull. Hon ångrade sig inte att hon följt efter varghanen, hjärtat dunkade lätt i bröstkorgen fritt från rastlöshetens bojor och hon såg fram emot allt det intressanta och roande som hon kunde bevittna och delta i.
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   ons 16 dec 2015, 15:17

[Själv tycker jag att det är segt att bara skriva 'vandringinlägg', eller vad man nu ska kalla det. Främst därför det kanske går fort fram för mig ibland x) Men ja, du har en poäng, sorry om jag ställde till det lite för er ^^ ]


De var i hennes ålder, lite yngre. Ibland var det svårt att avgöra ålder på andra. Vissa var äldre än vad de såg ut att vara, andra mycket äldre, det mesta berodde på vad de bar med sig i bagaget. Hon misstänkte att ledarskapet skulle ta ut sin rätt på henne för eller senare och få henne att se äldre ut än vad hon egentligen var.
"Vem har sagt att detta är mitt revir?" hon drog på munnen. Det var visserligen hennes revir, och dofterna i hennes päls avslöjade henne säkerligen som en flockvarg.
(Det är inte ditt revir!)
Hon fnissade till, ville svara den instängda lilla råttan där inne, men höll sig för att göra det. Hon kunde allt få känna på hur det var att vara instängd, att kunna se allt men inte kunna ingripa. Det här skulle bli så roligt!
"Marken ni står på är inte mitt revir", log hon illmarigt. "Men marken som ligger en bit in bakom mig tillhör mig och min flock", lade hon sedan till. Rösten inom henne fortsatte att skrika om att det inte alls var hennes revir eller hennes flock, men för tillfället talade rösten för döva öron.
"Ni inkräktar inte, så var inte oroliga. Jag var bara nyfiken av att se vilka det var som trots allt rörde sig nära våra gränser. Men stanna ni om ni vill", sade hon stillsamt, som om hon egentligen inte brydde sig om att de var här. Men självklart gjorde hon det, det anbelangade henne vilka som rörde sig i skogen utanför gränserna. Nu när hon visste att de var här skulle hon hålla ett vakande öga över den här delen av skogen.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   ons 16 dec 2015, 15:32

[Volga tycker det är helt ok, iaf!]

Volga nickade nästan omärkligt när ledaren försäkrade dem om att detta var fri mark. Han skulle hålla sig borta från tveksamma ställen, där risken att överträda gränserna var överhängande. Det kom för honom att han kanske borde presentera sig för båda främlingarna.
"Mitt namn är Volga. Törs jag fråga om era?" sade han artigt. 
Något han hade fått lära sig den hårda vägen var att artighet alltid lönade sig. Man kunde aldrig vara nog artig och väluppfostrad i samspel med andra. Levande, emotionella varelser var farliga och oberäkneliga, man visste aldrig vad de kunde ta sig till eller vad som rörde sig i deras sinnen. Vissa kunde häva ur sig vad som helst, och man kunde svara dem hur som helst utan att de tog illa vid sig. Medan andra bara väntade på en chans att få visa sig aggressiv och blotta tänderna. Han hade mött all sorts vargar på sina vandringar och var tvungen att medge för sig själv att den första typen var något - vem försökte han lura? Mycket - enklare att vara med.
Men ingen av de vargar han mött när han var ute och vandrade, både i detta land och i andra, hade varit som han önskade. Men någonstans måste han väl finna den själ som han kunde tala öppet och okrystat med? Någon som han själv?
En tvillingsjäl?
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   ons 16 dec 2015, 21:34

[ Ah det är okej, blev lite skärrad bara för att jag är ny här och håller på att komma in i rollspel igen  men dethär funkar bra så! ^^]

Hesther iakttog honan närmare medans denne pratade, utmärkande röda ögon med svart päls och verkade vara i god hälsa. Förvånansvärt avslappnad för att vara en flockvarg då majoriteten av erfarenheter som Hesther haft med flockvargar var deras främlingsfientlighet samt besattheten av rang. Själv hade hon växt upp utanför en flocks trygghet vilket hade varit ganska ostimulerande då hon snabbt tröttnat på att se samma ansikten och beteenden de första åren av hennes liv samt att begränsningarna på vart hon fick vara och inte fick vara hade varit frustrerande. 
Båda öronen vinklade sig mot honan då hon verkade fnissa, Hesther flinade någotlunda själv och undrade över vad honan fann så lustigt medans intresset för henne ökade något. Hon hade uppsökt dem självmant och hon bar på tillräckligt mycket dofter så att man kunde anta att hon inte hade någon lägre position, hänvisad till yttre sikten av flockområden med uppgiften att hålla främlingar borta. 
Hesther la hanens minne på minnet, inget familjärt där men det gjorde inget, det okända var alltid spännande. ”Mitt namn är Hesther!” svarade hon i en glad ton och sökte Volgas blick. ”Trevligt att råkas, själv brukar jag inte vara i dessa områden så värst ofta så ni behöver inte oroa er för att jag ska inkräkta” sa hon och nickade åt honan. Artigt babbel för att inte provocera för mycket, självklart hade hon inga kval för att ta sig in på andras revir då det oftast garanterade ett laddat möte, det var alltförmånga gånger hon begett sig in på flockrevir för att bli utjagad men hon såg det mer som en jakt lek då hon var tillräckligt snabb för att undfly de som högg först och snackade sen. ”Om jag inte blir inbjuden förstås!” la hon till i en skämtsam ton, mest för att testa gränser och se om hon kunde skynda på artighetsfasen av mötet.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   ons 16 dec 2015, 21:42

Den där Hesther verkade vara en glad prick. Volga drog lite på munnen, om det var åt hennes muntra tonfall eller åt orden som faktiskt flödade ur munnen på henne var han inte säker på själv men han antog att det gällde båda två. Lite glädje och optimism var alltid välkommet in i hans annars så dystra och sorgliga liv.
Han mötte Hesthers blick och nickade kort. Han behöll det lilla leendet. Nu när han börjat verkade det som om han inte kunde tvinga ner mungiporna i sina normala positioner igen.
Döda Skogen var inte en plats för glädje, det var uppenbart. Ändå var Hesther här. Döda Skogen var inte en plats för glada vargar, det var en plats för sorg och ondska och tyngd. Så vad gjorde hon här, hon som kom med glada tonfall och leenden?
Han klädde sin undran i ord och såg på henne.
"Vad för Hesther till Döda Skogen? Det verkar inte vara det första stället man tänker på när någon säger 'glädje'", sade Volga.
Han var ärligt talat nyfiken på svaret. Nyfikenhet var inte en vanlig känsla för Volga, han var van vid det gamla säkra, stadiga, likgiltiga. Han visste inte riktigt vad han skulle tycka om den där nyfikenheten. Å andra sidan visste han inte riktigt vad han skulle tycka om leendet på läpparna heller. Han knep ihop munnen och äntligen - äntligen - försvann det där dumma flinet.
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   ons 16 dec 2015, 22:45

En välkomnande våg av lättsamhet strök förbi Hesther men hon visste inte säkert om det var en egen känsla eller någon annans, när hon sneglade mot Volga som verkade ha ett ovant leende på sina läppar och det gjorde henne överraskande stolt! Hon hade levt så länge med sina krafter att det ibland kändes som hon förlitade sig lite för mycket på dem, de empatiska iallafall då de förmodade jordkrafterna som hon ärvt låg mera latent. Stoltheten över att kunna liva upp stämningen, att få någon som verkade så dyster och spänd att le blommade i bröstkorgen där hjärtat dunkade exalterat. ”Jag följde faktiskt efter dig! Det är så tråkigt att vara ensam och jag hade inget bättre för mig” svarade hon i en nonchalant ton infallande i rollen av naiv unghona som hon börjat ta sig in i. ”Jag bryr mig inte direkt vart jag hamnar, sålänge det finns förutsättningar för att någon roande kan hända” la hon till, oavsiktligt blev hennes ton seriösare mot slutet av meningen, men det la förhoppningsvis bara till en mystik som hon försökte tona ner lite med ett leende som matchade ärlighet mot Volga.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   tor 17 dec 2015, 15:41

Volga höjde ett frågande ögonbryn när Hesther talade om hur nedrigt det var att vara ensam. Hon var yngre än han, och han undrade hur länge hon varit ensam. Knappast lika länge som han. Knappast lika ensam.
"Jag förstod nästan det", sade Volga. "Att du följde efter mig, alltså. Men jag upptäckte dig inte förrän alldeles nyss."
Retade det honom? Ja. Utan tvekan. Men han hade inte känt hennes lukt förrän nyligen, även om han hade haft en brännande känsla av att vara iakttagen. Han hade avfärdat den lättvindigt, sagt åt sig själv att han bara inbillade sig, och så länge han inte hade någon doft som bevis kunde han ju inte vara säker.
"Jag antar att man inte får det roligare än man gör det", tillade han fundersamt med blicken fokuserad på någonting som bara Volga kunde se.
Var det en tanke som han burit med sig en längre tid men som aldrig bubblat upp till ytan? Eller kanske ett alldeles nytt infall? Helt oavsett så var det nog något att fundera närmare på, det här med roligheten. Sant var det, i alla fall. Han behövde ju någonting som gjorde dagarna i ensamt mörker roliga. Eller i varje fall roligare.
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   fre 18 dec 2015, 16:50

Hon lyssnade på de andra tvås konversation. De verkade mer eller mindre ha glömt av henne, vilket roade henne en aning. Hon hade egentligen inget problem med det, nu visste hon vilka de var, utan att de visste det minsta om henne. Hon fortsatte lyssna på deras konversation, emellanåt flinade hon till, även om ingen av dem sagt något speciellt roande.
(Kan du inte bara låta allting vara, och släppa ut mig?)
Tystnaden från henne hade fått den andra själen att börja tala istället.
(Släpp bara ut mig! Det är mitt liv du leker med!)
Ett kort skratt undslapp henne.
(Ha ha! Du har fått bestämma länge nog nu, Aisu. Nu är det min tur att leka lite.)
Huvudet fylldes av ett gällt skrik när själen inom henne gav upp. Ansiktet sprack upp i ett nöjt leende och hon riktade sin uppmärksamhet mot de andra två vargarna igen. Det fanns ingenting med de två som intresserade henne, så frågan var om hon skulle ta och roa sig själv istället? Med ett lömskt intresse inspekterade hon båda två. Hanen var stor, större än henne, men tiken var i jämnhöjd med henne själv. Hon tvivlade på att hon kunde ta sig an båda i en strid, det vore nog till att utmana ödet. Men kanske det fanns någonting annat roligt hon kunde hitta på? Hon knyckte på nacken så att det lät och tog några steg närmre de båda.
"Så, om hennes anledning till att vara här var för att hon följde efter er... Vad gör då ni här, herr Volga?" hennes röst var stillsam, len - lite som när en moder talade med sina små valpar. Att hon eventuellt hade avbrutit deras konversation var ingenting som rörde henne i ryggen. Blicken var fäst på hannen, och för tillfället så ignorerade hon tiken totalt.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   fre 18 dec 2015, 19:16

Han vände uppmärksamheten mot flockhonan igen. Han hade för ett ögonblick glömt bort henne, när han talade med Hesther, men nu gjorde hon sig påmind igen.
"Om hennes anledning till att vara här var för att hon följde efter er, vad gör då ni här, herr Volga?"
Rösten var som något mjukt doppat i honung, silkeslen. Han tog ett steg framåt och lät blicken löpa längs de svarta trädstammarna bakom Aisu medan han talade.
"Det är en utmärkt fråga", sade han. "Jag är inte säker på att jag vet svaret själv, men jag drevs till en början av lusten att finna min plats på jorden. Därefter trampade tassarna på av sig själva, och de ledde mig hit."
Vad var svaret? Vad hade fört honom hit? Vad hade fått hans tassar att finna vägen till Döda Skogen, till detta land överhuvudtaget? Behovet av att hitta rätt? Känslan av att inte höra hemma någonstans? 
Det var en synnerligen utmärkt fråga.

[Kortis]
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   lör 19 dec 2015, 00:40

Hesther nickade instämmande till Volgas svar, hon började tycka om honom men inte på det sättet som hon tyckte om de flesta hon haft kontakt med, relationerna som var korta och intensiva då hon levde på de stunderna som gav henne adrenalinkickar, som fick henne att skratta eller hennes hjärta att slå mot bröstkorgen av rädsla. Hon livnärande sig på det som en vampyr och så fort offret blev förutsägbart så kunde hon antingen ställa till med besvär för att göra saker intressanta tills hon tröttnade helt och lämnade den. Volga var möjligtvis den typen som hon nödvändigtvis inte krävde drama och underhållning av för att hålla intresset, de få som hon kunde stanna med för att lyssna på och försöka hjälpa eller fixa. 

Honan började prata igen utan att nappa på något av det Hesther sagt vilket var en överraskande besvikelse men det var heller inte första gången hon blivit ignorerad så det skadade inte hennes ego så värst mycket. Volga svarade något filosoferande, det märktes ganska tydligt att han var den grubblande typen och Hesther hoppades att han inte var någon av de nervösa vargarna som gick vilse i sina tankespår av all konstant överanalysering och egocentrism som grodde hos dem, självdistans var viktigt för utan den så tog man sig på för stort allvar helt enkelt. Flockhonan som fortfarande inte anget sitt namn var svår att tyda dock och Hesther funderade kort över bästa sättet att lirka information ur honan. ”Du ställer många frågor men du har inte presenterat dig själv ännu?” framförde hon som en harmlös fråga som skulle försöka locka fram namnet åtminstone.
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   lör 19 dec 2015, 12:54

Hanen svarade, gav ifrån sig ett svar som fick henne att betrakta honom med något form av nyvunnet intresse. En varg utan mening? Utan sin plats på jorden? Hon log hemlighetsfullt för sig själv. Innan hon hann svara började den andra tiken svara, och hon vände blicken åt tikens håll.
"Jag ber om ursäkt för min brist på artighet, fröken Hesther", sade hon ursäktande. "Mitt namn är Aisu..."
(Lögnare!)
"...ledare för flocken Draugai, vars revir ni finner en bit in i skogen bakom mig", sade hon lugnt, och tog ingen notis om rösten i huvudet som skrek åt henne att hon ljög. Hon ljög egentligen inte, det var hon som var ledare nu, även om hennes namn kanske egentligen var något annat. Men det var det ingen som visste, hon var Aisu för flocken, för dessa två vargar, hon var Aisu för alla.
"Är ni på jakt över att finna er plats på jorden också, Hesther?" frågade hon sedan, för visa att hon inte helt tänkte ignorera tiken, även om hon inte var lika intressant som den andra främlingen i sällskapet. Kanske behövde de båda någonting som gav deras existens mening?
Till överst på sidan Gå ner
Hesther

avatar

Spelas av : Mel / Lollipopocoaster

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   mån 21 dec 2015, 11:18

Döda Skogens dimma verkade tätna kring sällskapet, stammarna av de mörka träden förvandlades gravdis till siluetter som om skogen gjorde en ansats till att ringa in och isolera dem tre vargarna.
Hesther lutade sig mot hälarna så att trampdynorna borrade ner sig i den fuktiga mossan, smått överraskad av att honan, Aisu, var en flockledare. Men mest var hon nyfiken. Ett litet leende spridde sig på nytt över hennes läppar när hon blev tilltalad, ”Jag skulle inte påstå att min plats på jorden behöver jagas” svarade hon med ett underliggande flin, ”Jag tror inte att det är värt besväret att söka efter ens plats, svaret behöver inte vara mer komplicerat än att man bara existerar, blir man för fokuserad på att leta så går man miste om att leva” la hon till och rätade på sin hållning och sökte efter Aisus blick.
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   fre 22 jan 2016, 14:49

Hon snörpte på munnen, och nosryggen rynkades i en ogillande gest.
"Så vadå? Ni bara existerar?" sade hon tankfullt. Sedan fnös hon och ett därefter lämnade ett dovt skrockande hennes lungor.
"Att endast leva för att existera låter otroligt tråkigt. Och det måste ju betyda att jag skulle kunna ha ihjäl er här och nu? Om nu ni inte lever för något speciellt..." hon synade den unga tiken uppifrån och ner, såg över sina chanser i en strid, som hon tyckte såg goda ut. Hon hade dock inte för avsikt att ta någons liv, eller att ens ge sig in i strid. Inte för att inte tanken var lite lockande, men hon såg ingen anledning till att slåss med den här tiken.
"...det var bara en liten fundering", lade hon till sist till med ett illmarigt flin som spred sig på hennes svarta läppar.
Till överst på sidan Gå ner
Volga

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   fre 22 jan 2016, 16:01

Han lyssnade stilla till de båda tikarnas konversation, och anade ett sjudande missnöje eller kanske en gnutta hån hos flockhonan. Han stod lugnt kvar utan att röra en muskel, men grävde klorna djupare ner i marken där han stod. För säkerhets skull, bara. Han gjorde en inte en min, röjde inte sina känslor med ett enda uttryck, utan stod bara och iakttog dem.
Han drog ett djupare andetag när Aisu hade avslutat sina funderingar och tog till orda.
"Var det ett mordhot?" frågade han med ena ögonbrynet höjt. Sedan skakade han på huvudet som för att bli av med tankarna som rörde sig i skallen på honom. "Oavsett vilket så har jag inte hela dagen på mig. Vill ni stå här och hota varandra till livet, är det helt upp till er själva."
Sedan gav han var och en av dem ett ögonkast innan han vände sig om och var på väg att ge sig av. Han hejdade sig med ena tassen i luften.
"Och, fröken Aisu, jag ska inte beträda Draugais marker. Det har ni mitt ord på."
Han satte ner tassen i marken igen och den här gången stannade han inte mer utan traskade på ut i skogen. Bort från de båda tikarna. Han var färdig här.

[Volga lämnar rollet, vill ni tillägga någonting så gör ni det, annars avslutar jag det! :P)
Till överst på sidan Gå ner
Aisu
Död
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   mån 25 jan 2016, 09:13

Hon fnissade till vid Volgas ord. Ja, det hade nog låtit som ett mordhot, även om det inte direkt var menat på det viset.
"Absolut inte", konstaterade hon sedan och mötte Volgas blick. Han var aningen intressant, den här hanen. Han var i hennes ålder, men samtidigt så talade han som om han varit med desto längre. Det fick henne att undra var han kom ifrån, och vad som egentligen lett honom dit han stod idag. Men... det fick bli en annan gång.
Hon vände lite på huvudet och såg på tiken, Hesther, igen. "Bara en liten fundering, som sagt", hon tippade huvudet från ena sidan till den andra, och ett roat leende spred sig på hennes läppar. "Det är inte rätt tid för mig att ta liv", hennes röst var lugn, samlad, och orden hon sagt vittnade om att hon trots allt inte skulle ha några problem med att ta liv. Hon kunde rent utav njuta av det, men med det sagt så var hon ingen kallblodig mördare, vilket hon visste det fanns de som var.
När hanen talade igen så nickade hon mot honom.
"Bra", svarade hon med en röst som fortfarande var så där lugn, och nu till och med lite mjuk. Men det var egentligen bara ett skådespel. Hon var inte kapabel till att visa kärlek eller värme, aldrig på det där äkta sättet. Men hon visste minsann hur det såg ut när vargar visade det.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: En sjuka i sinnet [Öppet]   

Till överst på sidan Gå ner
 
En sjuka i sinnet [Öppet]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1
 Liknande ämnen
-
» Intet ont i sinnet (Doris)
» Isolation [Öppet]
» Vad har ni gjort för småsjuka saker som yngre? :)
» Eldens färger [ÖPPET]
» Eldars vrede [Öppet]

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Döda Skogen-
Hoppa till: