HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Ända in till benet [Shiva]
Igår på 20:06 av Blair

» En räddare i nöd [Kremla]
Igår på 16:15 av Pond

» Fler vänner i dimman [Pond, Larzarus]
Igår på 16:04 av Pond

» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
tor 17 jan 2019, 21:39 av Nibber

» Killing time [Blair]
tor 17 jan 2019, 16:54 av Figaro

» Färger i natten [P]
tor 17 jan 2019, 15:55 av Varya

» Namnändring
tor 17 jan 2019, 01:05 av Dorsz

» Sammanträffande [Malphas]
ons 16 jan 2019, 23:18 av Malphas

» Adopterbara - av MPh
ons 16 jan 2019, 22:23 av Abascal

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster. :: 2 Botar

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 [SE] Ett sökande utan slut

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Doris
Utvandrad
avatar

Spelas av : MoonPhanter

InläggRubrik: [SE] Ett sökande utan slut   tis 06 okt 2015, 13:05

[Detta är endast ett ensamt inlägg. Svara inte i tråden, tack.]

Det var så vitt. Hela världen kläddes i vitheten. Hon kunde inte se mer än ett par steg framför sig själv. Hon var instängd, ensam i allt det vita. Tassarna dunkade mot den hårt packade marken. Då och då gled en eller två av tassarna i mjukare sand innan hon hann byta steg. Hon sprang så snabbt de långfingrade framtassarna tillät.
    "Alif!" Rösten tycktes nästan kvävas av den tjocka dimman. De tunga andetagen kändes ljudligare än orden. Blodet susade i Doris öron. Hjärtat dunkade hårt i hennes bröst. "ALIF!" Hon ropade så högt hon kunde. Den mångögda blicken flackade hastigt över det lilla hon kunde se runtom sig, över skuggor och skepnader i allt det vita.
    "VÄNTA!" Hon kunde svära på att ha sett vännen. Det hade varit en liten bevingad skepnad i dimman. En liten, grön bevingad skepnad. Det var Alice, det var så. Det måste vara så. Tanken på att det kunde ha varit någon annan fanns inte i Doris värld. Det var Alice. Hon hade sett Alice. På ett ögonblick hade rädslan för att förlora sin vän dränkt skräcken som dimman ingöt i henne. Hon hade sprungit in i vitheten utan en tanke. Nu skrek rädslorna i hennes ögonvrår. Det kändes som om dimman tryckte sig in mot hennes kropp, som om den försökte förtära henne, svälja henne hel. Men hon kunde inte sluta springa. Hon kunde inte vända tillbaka. Hon kunde inte förlora Alice igen.
    Hon visste inte hur länge hon sprungit när hennes tassar plötsligt kämpade genom vatten. Utan förvarning öppnade sig dimman framför henne igen, och Doris fann sig stående med havsvatten upp till buken, blickande ut över en oändlig horisont. Hon flåsade tungt, och kastade jäktade blickar runtom sig. Alice. Var fanns Alice? Vart hade hon tagit vägen? Bakom Doris reste sig en hög vägg av vit dimma. Den sträckte sig så långt ögat nådde åt båda hållen när hon såg längs vad hon antog var kusten. En kraftig rysning for genom hennes kropp och ställde raggen över ryggen på ända.
    "Alif?" Doris vände och började vanka av och an längs den vita väggen. Det salta vattnet var kallt, och vågor kluckade under hennes mage. Havsvinden luktade nästan lika salt som havet, men trots vindarna tycktes inte dimman röra sig. Doris blick flackade ut över havet. Alice. Alice. Var tog du vägen? Hjärtat fortsatte att trumma hårt i hennes bröst.
    Hennes blick fångades efter en lång stunds vankande av en stenformation längre bort. Det såg ut som en rad med stora, kantiga tänder som stack upp en liten bit ur vågorna, och som sträckte sig från kusten och ut över havet innan den försvann i horisonten. Benkusten. Doris hade varit här förut, för inte så länge sedan. Då hade inte dimman varit där, och då hade hon passerat utan att lägga mycket tanke på vart stenkammen ledde. Nu väcktes en tanke i hennes inre. En önskan så stark att hon inte kunde hålla den nere. Alice.
    Doris pulsade genom vattnet, noggrann med att inte vidröra den orörliga dimman på nytt. Om hon vandrade in i den igen skulle hon aldrig hitta ut. Hon var säker på det. Den enda anledningen att hon kommit ut den här gången var för att Alice hade visat henne vägen. Det hade alltid varit Alice som visat henne vägen. Hon andades mellan hårt slutna käkar, pressade ut luften ur nosen när hon tog sig upp på den första klippan av den oändliga rand som delade havet. Jag kommer Alice. Hon såg aldrig om innan hon började röra sig ut över stenarna.
    Vänta på mig.

[Doris har lämnat Numoori.]
Till överst på sidan Gå ner
 
[SE] Ett sökande utan slut
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Östkusten :: Benkusten-
Hoppa till: