::: IC: NUMOORI :::

Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad

2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle

Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Den enormt stora hanen vandrar genom skogen. Han vet inte vad han ska tycka om skogar. Det känns instängt. Som om man är iaktagen hela tiden. Med hanens storlek är han inte direkt bra på att gömma sig heller. Men han rör sig ändå förvånandsvärt smidigt för en varg i den storleken.

Hanen är ensam. Han har alltid varit ensam. Vill han vara ensam?
Han rör sig med lugna steg genom skogen. De tätvuxna buskarna smeker hans svarta ben i förbifarten. Den ljusa blå blicken söker över området. Sveper från träd till träd. Ännu har han inte funnit något intressant här. Hanen suckar uttråkat. Öronen ligger som alltid placerade mot hans nacke. Det är inte ofta de lämnar den platsen. Som om de vuxit fast.

Snart för vinden dock med sig doften av varg. Hanen stannar upp. Huvudet höjs en bit och han ser sig omkring. Det darrar lätt i den randiga nosryggen när han försöker separera alla dofter och bestämma var ifrån doften av varg kommer. Sen sätter han kroppen i rörelse igen. Söker sig genom skogen. Doften blir starkare. Hanen stannar åter upp. Den ljust blå blicken söker sig över ömgivningen.

Den är en väldigt ljus dag. Solen letar sig enkelt ner mellan träden. Men hanen andas ändå ut ånga som om det vore kallaste vintern. Även ett tunt lager frost vilar i hans päls och får den att glittra. Solens värme tycks inte rå på den. Hanen ruskar på huvudet. Lite frost lossnar ur pälsen på hans huvud men det bildas snabbt nytt. Han står och stirrar uttryckslöst in i skogen.

[Pax till Riley]

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Ännu en dag, vad ungvargen skulle säga om det var han inte säker på, men det var knappast den tiden på dygnet som han ansåg sig föredra, inte var det väll något direkt fel på dagen och solljuset, det var bara det att natten och månljuset var det han helt klart föredrog. Den silvergrå hanen vandrade endast planlöst omkring mellan trädstammarna, till synes utan någonting i tankarna, eller så var det så att han hade för mycket att tänka på. Han spekulerade inte i det hela. En sval vindbris svepte till mellan träden och fick det att dra i hanens turkosa man, det var på ett sätt uppfriskande, rensade tankarna som inte endast var hanens egna. De hade blivit fler på sistone, svårare att ignorera och stänga ute, men det var inte endast det, utan allting verkade liksom starkare, alla tankar, känslor och intryck. Och av den enkla anledningen så lade han märke till det främmande sinnet betydligt tidigare än vad han vanligtvis brukade kunna, och intrycken från individen sade honom ingenting särskilt, endast någonting som gick att förknippa med kyla. Han hade inte lärt sig kontrollera sin telepati särskilt väl ännu, utan den gjorde mest som den ville, förmedlade honom saker utan att han egentligen kanske ville det. Han var heller inte den bästa på att tyda det hela. Han lade dock inga vidare tankar på det utan lät stegen föras åt den främmande hanens håll, någonting som både dennes röst i tankarna och doften som nu nått honom avslöjade. Varför han egentligen styrde sina steg just ditåt gick att fråga sig, men han hade inget svar, för vanligtvis så brukade han knappast vara den som sökte sig efter nya bekantskaper, brukade oftast inte bry sig mer än om de sökte upp honom. Han hade visserligen lagt märke till att hanen styrde stegen åt hans håll, av den enkla anledningen att sinnet tog sig närmare, så kanske var det svaret på frågan, att han ansåg det lika då de ändå troligen skulle stöta ihop med varandra för eller senare, lika bra att få det överstökat då. Han stannade upp då den betydligt större hanen kom inom synhåll och de tre olikfärgade svansarna bakom honom svepte till. Till det yttre så var han inte annat än likgiltig och stel, avslöjade inte mycket för främlingen.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Han får syn på den underliga mindre hanen. Shetan lägger snabbt märke till de tre svansarna och tycker att det är på ett sätt fascinerande. Tre svansar? Så underligt.
Den kluvna tungan smiter ut mellan de svarta läpparna och han smakar på luften. Han smackar lätt några gånger men rör inte på sig. Talar inte heller. Öronen vilar som vanligt mot hans nacke. Vägrar röra sig från den positionen. Men ett lugn vilar över hanen. Inte aggressivt på något sätt.
Han vet inte ännu om den mindre hanen är intressant eller inte. Det återstår väl att se. Han trampar lätt med ena framtassen innan den lugn placeras mot marken igen. Det rycker lätt i nosen på honom. Den ljust blå blicken studerar främlingen. Studerar varje liten del av det han kan se av främlingens kropp. Shetan vet att man inte ska underskatta någon. Även den minsta varg kan göra mycket skada om man har otur. Men Shetan är inte ute efter bråk. Det är han aldrig.
Den kluvna tungan fuktar de svarta läpparna.
Men han finner den andres doft väldigt lockande.

[Kom inte på något bättre. xD]

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han granskade kort främlingen, både till det yttre och till det inre, kanske kunde den andre känna det, han visste inte riktigt, var varken insatt i sin kraft, särskilt kunnig, eller särskilt intresserad, inte i hanen i alla fall. Ingenting särskilt med denne, endast ännu en av de i mängden, eller, tja, lite annorlunda kanske han var, han saknade svans, och hade en kluven tunga som påminde väldigt mycket om en orms. Han själv såg dock det ordinära och unika i det underliga, så som han själv ville säga, en underlig blandning skulle nog många säga, med allting från måntatueringar till tre svansar och en man som påminde om ett lejons. Kanske det fanns något samband där, en likhet, om inte annat så ironisk. De båda hade en liknelse till andra djur, främlingen saknade svans medan han hade fler än vad en av de skulle kalla normalt. Nej de var inte som honom, kunde inte se och inte förstå, men ändå så var han inte dömande, inte för det mesta i alla fall, det berodde kanske på vilken tid på dygnet man frågade, eller bara överhuvudtaget när. Han höjde vagt på ena ögonbrynet och mötte hanens blick, ''Var det någonting särskilt du ville??'' det gick att höra på hans röst att det kanske inte egentligen var en fråga, snarare ett påstående av något slag, det fick även att höra att han fortfarande var ung, ingen liten valp visserligen, men knappast vuxen heller. Stämman han talade med lät närmast uttråkad och likgiltig, men det var väll så han oftast lät gentemot främlingar, för de intresserade honom vanligtvis inte, och denna hane var inget undantag, uppenbarligen.

| Haha, så dåligt xD |

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Det kittlar till i hans inre. En irriterande känsla. Men han lägger ingen större fokus på det hela. Fokus ligger på främlingen. Den korta svansen rycker till. Hade den varit längre hade den svept till med böljande rörelser. Den mindre främlingen öppnar munnen. Ett kallt flin lägger sig på Shetan's läppar för ett ögonblick. Men snart är det borta igen. Han tar ett steg framåt. Respektlöst kan tyckas då hans hållning är höjd och han ser på den mindre hanen med en nedvärderande blick.
"Det beror på om det finns något av intresse här att söka". Säger han med en mörk melodisk stämma. Lite väsande likt en orms.
Shetan brukar i vanliga fall inte vara sådan här. Inte sådan han brukar vara just nu. Han har under många år blivit nedtryckt i skoskaften och självförtroendet har aldrig varit på topp. Men nu. Nu tänker han inte på allt det han har råkat ut för utan han agerar bara på känslan. Något han aldrig har gjort förut. Och det känns underligt bra.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

De mörkblå ögonen mötte för en stund främlingens ljusare blå, försökte lista ut vad som svepte igenom dennes tankar, men det var svårt, han fick inte fatt på någonting mer än enstaka ord, som vanligt när han försökte. Han tyckte att han vid det här laget borde ha lärt sig att det kom av sig självt när det ville, men för det så hindrade det inte honom ifrån att försöka, det sades ju att träning ger färdighet. Han rörde inte en min då hanen tog ett steg emot honom, och han fick intrycket av att denne var en sådan stolt, jobbig varg, men sinnet hos honom sade annat, det var ofta så, att det yttre och det inre sade helt olika saker, och ibland var det svårt att veta vilket man skulle tro på. Han drog vagt på munnen i ett kyligt flin då han hörde hanens svar, ''Vad är mer intressant än främlingar mitt på dagen'' rösten var tydligt sarkastisk och det klippte till i öronen på honom innan han sedan slog sig ner på marken, svepte de tre svansarna intill sig och höjde på ögonbrynen då han sedan mötte hanens blick igen. Fortfarande så kunde han inte finna någonting med denne som skulle kunna vara intressant, ens som gav honom en orsak till att lägga ner någon tid på att lära känna denne bättre, endast ännu en främling som skulle vara glömd inom loppet av några dagar, ingen annan än en förbipasserande, så var det nog.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Flinet kyler ner hans anlete när främlingen talar. Det är roande på ett underligt sätt.
"Det beror på om det är en främling som faller än i smaken". Säger han med ett oläsligt uttryck i ansiktet. Vad han menar med de orden kan ha många betydelser. Inte ens han tänker på någon särskild koppling.
Shetan tar ännu några steg närmare. Sedan börjar han cirkla runt främlingen. Varför han gör som han gör vet han inte. Men han försöker blockera sig själv. Men det är som att kroppen inte lyder. Som om alla spärrar har släppt och han roar sig helt på ett sätt som liknar hans far. Eller ja, han har två möjliga fäder. Men endast den ene känner han till. Men av andras ord att dömma är han inte alls lik denne.
Shetan fullbordar cirkeln och sätter sig sedan ner framför främlingen och ser på denne. Han har ingen svans att tänka på så han bara sätter sig helt sonika. Bestämt och lite tafatt på ett udda sätt.
"Vem är du då?" Frågar han sedan med en lite stöddig attityd. Kanske vill han helt enkelt se om han kan lyckas reta upp en främling. För han har alltid varit en slagpåse vart han än har vandrat. Kanske vill han nu vara den som mäter sin styrka och utdelar slag och hugg på någon annan? Han tänker i alla fall inte på något särskilt.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Denna främling kanske inte intresserade honom på så sätt att han skulle lägga någon energi på att lära känna denne, men ingenting sade emot att hanen ändå inte kunde komma till nytta för honom, på ett eller annat sätt. ''Ja, om det inte är det så är det synd, speciellt om främlingen'' svarade han med en nästan lömsk ton och ett kyligt flin lade sig på hans läppar, vad exakt han syftade på visste bara han, men nog gick det att ana vilken karaktär orden hade, vilken kategori som de föll under. Han följde inte hanen med blicken då denne rundade en, även om han hela tiden höll koll på främlingen via sinnet, det var dessutom så mycket mindre ansträngande eller komplicerat. Han behövde ju inte vrida på sig, inte koncentrera sig på dennes uttryck eller någonting, utan kunde endast sitta där och tomt stirra ut i luften framför honom innan hanen slog sig ner i hans synfällt igen. Hanen frågade vem han var, tja, det gick ju att fråga sig, kärt barn har många namn, inte för att han precis kunde påstå att han varit älskad, men det var väll så ordspråket löd. Flinet låg kvar på hans läppar, och det gick rätt så tydligt att se att han tänkte på någonting annat än endast kallprat. ''Det är irrelevant'' svarade han kort innan han vickade huvudet på sned, verkligen såg in i dennes sinne. Den där kylan som han känt ifrån hanen förut fanns kvar som en isande ton varje gång han kände eller hörde någonting ifrån honom, men det störde honom inte, det var knappt ens märkbart. Kanske att denne hane kunde hjälpa honom med en sak, troligen mot sin vilja då, men det gjorde väll det hela på ett sätt bättre. Å nej, han var ingen god varelse, men ond skulle han inte kalla sig, egentligen så skulle han nog inte klassa sig själv som någonting av det vanliga, han var sig själv, och skulle så förbli. ''Hur som helst så var namnet Mithrile'' stämman han talade med var kort och sträv, stel, men fortfarande så låg det vaga flinet på hans läppar, bara just så att det var synligt.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Han ignorerar lite lätt de ord som kommer ut främlingens mun. Det är bara ett namn han är för stunden intresserad av. Så det första meningarna som lämnar främlingen rinner bara av Shetan som om de vore vatten. Öronen har fortfarande inte lämnat sin plats mot hans nacke.
Sen presenterar sig främlingen äntligen. Mithrile. Inget namn av betydelse för Shetan. Så han stoppar undan det någonstans i minnet där det ligger bra tills vidare. Presentera sig själv har Shetan inga tankar på. Om då Mithrile inte har tänkt fråga honom om ett namn.
"På så sätt". Säger han bara med en lätt väsande stämma och den kluvna tungan smiter ut mellan läpparna en stund, smakar på luften och försvinner in i käften igen. Den kattlika blicken med avsmalnade pupiller sveper runt platsen de befinner sig. Huvudet vrids med i en mjuk rörelse. Ignorant för stunden.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

| Har tillåtelse att PP:a |

Han höjde vagt på ögonbrynen då han hörde vad hanen tänkte, så, han tänkte inte ta och presentera sig, oartigt kunde tyckas, om han nu varit en som brydde sig. Det var heller ingenting om han behövde då han snappat upp hanens namn bland de många tankar som för tillfället flödade över honom, när en tanke väl tagit sig igenom var det som om i princip alla gjorde det, någonting som han behövde ta och träna på. En sådan kraft som han hade var dock svår att träna utan någon att faktiskt träna på, men vad var då inte bättre än en irriterande främling? Smådjur och bytesdjur hade så primitiva hjärnor, för att inte tala om tankar, nej, inte uppskattat, det enda som de tycktes tänka på dagarna i ända var äta, sova, dricka och fly undan fara, tråkigt med andra ord. Vargar å andra sidan, det var någonting helt annat. ''Så, Shetan...'' sade han med samma stämma som tidigare, möjligen att den var en aning mer lömsk den här gången. Han reste sig upp och rundade hanen på samma sätt som denne gjort runt honom. ''Har du aldrig blivit lärd att det är oartigt att inte presentera sig om den andre gör det??'' självsäker och nästan stöddig lät han, men egentligen så var han inte det, han brukade inte vara sådan här alls, men ibland så drev alla tankar honom till vansinne, för att inte tala om den nästan ständiga huvudvärken. Han stannade upp framför hanen igen och mötte dennes blick, flinade kyligt innan han testade dra i några trådar, kanske så kunde man få den gamla att dansa, gammal kanske inte hanen direkt var, men äldre än han själv i alla fall. Han visste inte riktigt vad som styrde smärta och vad som styrde annat, han testade sig fram, experimenterade helt enkelt, han visste då en sak, det skulle bli intressant att se resultatet.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Lite ur balans blir han när Mithrile uttalar hans namn. Men sedan blir han lite mer butter. Han hade redan aningar på vad för kraft den andre kunde besitta. Nu var han mer säker. Han grymtar till och ser på den mindre hanen när denne börjar gå runt honom. Ett flin ligger åter på Shetan's läppar.
"Varför presentera sig utan anledning? Vill den andre veta namnet är det bara att fråga. Men nog är det minst lika oartigt sno åt sig information man inte är berättigad. Bara för att man råkar ha någon cool kraft". Svarar han Mithrile. När denne ställer sig framför honom mötet Shetan bryskt dennes blick.
Men inte långt senare känns det som att det kryper i kroppen. Det rycker till i ena frambenet. Shetan ser ner på sin tass och ett dovt morrande gräver sig fram ur hans strupe. Han lyfter snabbt på huvudet och hugger mot den mindre hanen. Ett varningshugg som inte behöver träffa. Han säger mer med kroppspråk att den andre ska hålla sig undan.
Platsen kring Shetan blir kyligare. Frost sprider sig i gräset kring platsen där han sitter.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han fnös kort och skakade på huvudet, fortfarande med det kyliga flinet på läpparna, bredare den här gången. Inte berättigad till, nej kanske inte, men då borde ju inte den andre heller slänga tankarna omkring sig hur som helst för vem som helst att läsa. Han sökte vidare i härvan av nervtrådar och annat, försökte sig på att påverka några av dem, men utan att det skedde särskilt mycket, kanske endast skulle orsaka en vag huvudvärk. ''Kanske jag inte är, men om någon lägger ut det som allmän information i tankarna utan att ens försöka dölja det så kan jag inte påstå att det är särskilt fel av mig'' för det var ju på ett sätt sant, han kunde inte rå för vilken kraft han föddes med, lika lite som någon annan kunde. Han rörde inte en min då hanen högg emot honom, eller åt hans håll, och blicken mötte endast lika likgiltigt hanens då dennes käftar slog igen endast centimeter ifrån hans nos. Han hade redan nästan listat ut vad det var för kraft som hanen besatt, med tanke på den kyliga känslan som hela tiden rotade sig inom honom, därför blev han inte förvånad då gräset omkring dem bägge bekläddes i frost, men, det var ju klart, det var sällan som han visade eller ens upplevde förvåning, kanske någonting som hade med hans kraft att göra ändå. Han suckade lågt och gick vidare till nästa del av hanens hjärna, och han anade att han kommit rätt då han nästan kunde känna det han själv gjorde, underligt, vilket måste vara känseln, och sedan smärtan där intill, ja, helt klart rätt. ''Ah, där har vi det'' sade han och framkallade sedan, med viss svårighet, en smärtvåg i den andres hjärna och kropp, inte för att han visste om det fungerade, men han trodde det.

| Konstigt |

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Han fnyser kort och irriterad åt snorvalpen.
"Jag slänger inte tankar omkring mig. De existerar endast i mitt huvud. Och det är mark du inte har rätt att beträda". Säger han mellan stela käkar. Det värker lätt i käkarna. Han vill sätta tänderna i något. Just nu är det Mithrile som är närmast.
Vad som händer därnäst är att en smärtvåg går genom hans kropp. Shetan kvider till. Men smärta är något som genom alla år har härdats in i hans kropp. Smärta kan han ta. Det är ingenting. Det dova morrandet i hans strupe växer. Han reser sig snabbt upp och med ett steg framåt hugger han mot den mindre vargens strupe. En sådan liten plutt borde vara lätt att knäcka. Bara han får in ett vitalt hugg. Men han vet ändå att storleken inte ska underskattas. Heller inte hans egen storlek.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Det gjorde det hela en aning mer intressant, hanen påverkades av smärtan, men härdade ut det hela, ingen vekling i alla fall. ''Mark har man under tassarna'' svarade han ironiskt och kanske även sarkastiskt, fortfarande flinandes. Sedan skakade han vagt på huvudet, ''Och dessutom så existerar de inte endast i ditt huvud, uppenbarligen, men det är väll klart, de flesta kan inte hålla sina tankar för sig själv'' med de orden så tog han ett steg tillbaka och mötte hanens blick, kände på sig att denne inte precis var på sitt bästa humör, han var inte förvånad. Hanen högg emot honom, inom räckhåll för att träffa hans strupe också, men dennes käftar slog inte igen kring annat än luft och mörka virvlande skuggor. Han dök upp igen bakom hanen, ruskade kort på huvudet innan flinet återigen drog i hans ena mungipa, sedan riktade han in ett hugg emot hanens mage samtidigt som han försökte sig på att chocka honom psykiskt, det ena troligen med bättre resultat än det andra. Han riktade inte in sig på att hålla kvar utan flyttade sig ur vägen för att undvika ett eventuellt mothugg, nästan garanterat ändå. Det enda man kunde göra var att försöka, och träna, sedan göra det bästa man kunde av vad man hade, men aldrig sluta sträva framåt. Det var hans egna ord som han nämnt förut, och han ville gärna tycka att de stämde rätt så bra, detta var vad det var, träning, träning i livets lära såväl som kroppslig, psykisk och kraftmässig, inte annat än ett vinnande argument.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Rappakalja är det vad som kommer ur den lilla skitens käft. Shetan blir vara mer irriterad.
Men hans hugg misslyckas. Käftarna klapprar missnöjt ihop i luft. Ljud bakom honom avslöjar främlingens position men Shetan hinner inte vända sig mot denne förrän främlingens tänder gräver sig in i skinnet på Shetans mage. Det var bara ett kort kugg. Men svider likt förbaskat. Och så är det något i huvudet som hamrar likt sprängande huvudvärk. Vad är det här. Shetan hugger mot främlingen. Medveten om att hans käftar kanske åter kommer slå igen om ingenting annat än luft. Han gruffar surt.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han skulle verkligen behöva träna på att få kontroll på teleporteringskraften också, den gjorde honom fortfarande en aning yr, och han kunde inte alltid använda den på kommando, bara ibland, för det mesta så aktiverades den endast då det skedde någonting plötsligt, som det hugg hanen riktat emot honom. Även vid det nästkommande hugget så förflyttade hans kraft honom utom räckhåll för att bli träffad, det störde honom en aning, för han visste aldrig vart hans faktiskt skulle landa efteråt, denna gången på andra sidan hanen. Han hämtade sig relativt fort ifrån teleporteringen innan han riktade in ett hugg emot den övre delen av hanens höga framben, ännu en gång utan tanke på att hålla kvar. Han visste att hans tänder var vassa, och en aning smalare än en normal vargs, någonting som han fått ifrån havsvargsblodet han bar på, men ändå så var hans tänder betydligt stadigare och hållbara än vad en renrasig havsvargs. Han tog ett par steg i sidled och smällde sedan till med den ena tassen emot hanen, försökte se till att riva upp så djupa sår som möjligt snarare än många. Öronen ströks bak emot nacken och huvudet sänktes en aning, kroppen hukades emot marken innan han sedan slängde sig emot hanen och riktade i ett hugg emot den högra sidan av hans hals.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Smärta i benet. Han ryter till. Ja det låter som en rytning i alla fall. Blodet rinner från benet. Även från magen. Det svider. Den där Mithrile verkar ha udda tänder. Shetan blir surare.
En kloförsedd tass river upp kinden. Han kvider till. Det var nära att det träffade ögat. Blodet rinner. Speciellt från såret på magen. Shetan börjar känna sig yr. Det är inte bra att röra sig för mycket när man har öppna sår som blöder. Men han tänker inte ge sig. Han måttar åter ett hugg mot Mithrile. Varför kan han inte träffa den lilla skiten? Han blir bara mer sur och frustrerad. Hans hugg var missbedömt och han känner den mindre hanens tänder sjunka in i högra sidan av halsen. Shetan reser högra framtassen och försöker drämma till den andre med utspärrade klor.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Han lyckades då få in ett par hugg och slag i alla fall, inte alltför dåligt med tanke på att det var första gången som han faktiskt var i strid emot en annan varg, på riktigt ville säga. Dessutom emot en betydligt större och även äldre hane, och det faktumet att han klarade sig rätt bra kändes inte allt för illa. Han kanske inte var typen som njöt av det hela, men han hade då ingenting egentligt emot det, han hade ingen anledning till att vara det, skyll på vad som skyllas kunde, men sant var det. Då hugget emot halsen träffade så höll han kvar greppet, använde sin tyngd, som kanske inte var så anmärkningsvärt mycket att tala om, för att dra ner hanen emot marken, men innan det att hanen ens tappat balansen, om han skulle det, så släppte han taget och flyttade sig ur vägen för dennes slag med tassen. Han var dock inte snabb nog utan hanens klor rev upp tre tjusiga revor över hans skuldra, och det var med ett lågt morrande som han mötte hanens blick. Han ökade den smärta som han förmedlade hanen innan han sedan slängde sig emot dennes strupe, varken tänkte eller tvekade, ett hugg som endast stod för en sak. Han högg med käftarnas fulla styrka i beredskap och riktade in sig på att försöka dra ner hanen emot marken. De känslor som spelade sig inom honom då han utdelade hugget var inte mycket att tala om, inget som tydde på någon ånger, men inte heller någon större skadeglädje, det endast var, men nog fick han erkänna att hanen tjänat sitt syfte väl, som inte mer än endast en försökskanin, inte mer intressant än så, men fortfarande inte tillräckligt ointressant för att endast vandra vidare, en farlig kombination, någonting som hanen kanske insåg, eller så var det endast hans tankar, han visste inte. Det gick sällan att veta nu för tiden, men han gav inte upp.

**Shetan** Död Spelas av : Bellz | Död

Balansen sviker honom. Hugger i halsen svider när Mithrile släpper taget. Smärtan i huvudet förstärks. Det känns som att huvudet ska sprängas. Lite glad är han i alla fall över att hans klor lyckats riva upp skinnet på den andre. Men sedan får Mithrile in ett hugg mot strupen. Shetan ger ifrån sig ett gurglande ljud när luftstrupen snörps samman. Luften kommer inte ner i lugnorna. Han faller till marken. Mithrile verkar inte släppa taget. Shetan försöker dra efter luft men det går inte. Han viftar vilt med alla fyra tassar. Hoppas på att träffa något med sina kraftiga klor. Det gör inte att inte kunna andas. Han känner medvetandet glida iväg.

**Mithrile** **Crew** Död Spelas av : Zara | Död

Var det meningen att han skulle känna någonting särskilt, då hans hugg träffade precis där vart det skulle och han faktiskt hade någon annans liv sinandes mellan sina käftar, i vilket fall som helst så gjorde han inte det. Detta var en flocklös, ensam främling, ingen som någon skulle sakna, inte för att det varken förbättrade eller förvärrade saken. Då hanen föll till marken så följde han med i rörelsen, lade sig ner som han skulle gjort om det varit ett bytesdjur, det var inte detta, men vargen betydde lika lite för honom som ett sådant, så kanske spelade det inte så stor roll egentligen. Enda skillnaden var väll att denne inte dog för att föda någon annan, nej, han tänkte inte sträcka sig riktigt så långt, lågt. Han kunde känna hanens smärta och hur hans andning avtog mer och mer ju längre som han höll sina käftar omkring hans strupe, allt eftersom så lämnade hanen detta jordliv, gled en bit närmare döden för var sekund, störde det honom? Nej. Han andades ut i något som kunde liknas vid en suckning innan han slutligen knyckte till med nacken och slet upp strupen hos hanen, mötte sedan den allt mer falnande blicken. ''Du tjänade ett syfte, och jag antar att jag får tacka dig för det'' sade han med en helt likgiltig stämma innan han reste sig upp och lät stegen föra honom ifrån platsen, lämnade den döende hanen bakom sig, den vars liv snart skulle rinna ut, glömmas bort, bli en i mängden av alla de döda i denna värld, så mycket visste han, denna hane var en nykomling i detta land, det hade han sett i hans minnen och tankar, och det var där det tog slut för honom, Shetan.

AVSLUTAT

» Frosty thoughts [BLACK & RONIA]

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen

Frosty sun [P]

::: IC: NUMOORI :::

Lövskogen

Lövskogen