HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorWikiKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Are You Lonely? [Privat]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIdag på 16:20 av Aldor

» En rund och fin sten [KJ]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIdag på 15:15 av Karl Johan

» In this dark forest... [Salem]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIdag på 15:08 av Ethiezhte

» Spetsade öron [Blair]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIdag på 12:53 av Ephie

» Halv-spontana valpar (Kin)
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIgår på 23:16 av Alin

» För er, för alltid [Kin]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIgår på 23:04 av Alin

» Salt i såren [Niara]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIgår på 22:00 av Niara

» Ekon från förr [Jägarna]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIgår på 19:24 av Niyaha

» Representanter [Isil Anar, Nordriket]
Men jag kan bara bli fri med dig EmptyIgår på 19:19 av Ronia

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 3 gäster.

Blair

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
Men jag kan bara bli fri med dig Emptytis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
Men jag kan bara bli fri med dig Emptymån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela
 

 Men jag kan bara bli fri med dig

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Malvado
Sad boys club
Malvado

Spelas av : Merran

Men jag kan bara bli fri med dig Empty
InläggRubrik: Men jag kan bara bli fri med dig   Men jag kan bara bli fri med dig Emptytis 15 sep 2015, 22:17

[Ensamroll]

Han hade lugnt och sansat vandrat ut ur Ötamon, även om hans insida skrek åt honom att springa allt vad benen orkade. Han var stolt i sig själv, han ville gå därifrån med högburet huvud, även om han egentligen bara ville lägga sig ner och tyna bort. Hans stolthet hade tvingat honom att långsamt låta benen bära honom bort från skogen, en skog han kanske aldrig mer skulle se. Kanske hade han även vandrat långsamt för att han hoppades att hon skulle ändra sig... Ja, kanske. Hoppet om att hon skulle komma efter honom bar han med sig ända tills dess han såg Azhekaslätten breda ut sig framför honom. Långt där borta kunde han se Blodbergen.

Varför går du inte bara hem, till Devils igen?

Orden ekade inom honom, och han visste inte hur han skulle bli kvitt dem. Han både ville höra dem och inte. Hennes röst klingade vackert även i hans huvud, men ordens innebörd gjorde så ont i hjärtat att han inte visste vad han skulle ta sig till.
Han vände på huvudet och såg bak, in mot träden, där han visste att Hon var. Någonstans. Han skakade uppgivet på huvudet samtidigt som han svalde gråten som stockade sig i halsen. Hon skulle inte komma efter honom. Hon förlikade sig i deras avslut, och det var väl bäst att han också gjorde det, även om det var svårt. Någonstans skulle han nog aldrig kunna förlika sig med att det var över, att det verkligen och slutgiltigt var över.
Det var med trötta steg som han satte ner tassen och gick ut på den kala slätten. Solen började gå ner i väst och kastade eldens alla färger över himlen. Att han skulle behöva korsa Azheka under natten var inget som oroade honom. Skulle döden komma i vargbeklädnad så fick den göra det. Han kanske rent utav skulle välkomna den, vilken vampyr den än skulle ta sin skepnad i. Hans tid på jorden tycktes över, han visste inte riktigt vad han skulle leva för längre. Hans kall i livet hade så länge pendlat mellan Henne och Devils, men han visste inte om hans kall nu var Devils.

Varför går du inte bara hem, till Devils igen?

Var Devils verkligen hans hem? Han hade letat efter ett nytt hem hos Henne. Sade egentligen inte det allt? Att han faktiskt hade gett upp Devils för att skapa sig ett hem vid Hennes sida. Sade egentligen inte det att han inte längre såg Devils som sitt hem?
Han stannade upp och slöt ögonen. Andades in slättens alla dofter, vilket inte var speciellt många. Sand, grus, sten. Han tog ett djupt andetag och öppnade efter en lång stund ögonen igen. Sakta började han gå igen. I samma stund som solen försvann helt bakom horisonten började han springa. Han fortsatte springa genom slätten med tårar som brände bakom ögonlocken. Om han sprang för att komma fram till Devils, eller i hopp om att stupa, det visste han inte. Det var nästan så att han hoppades på det sistnämnda. Han fortsatte att springa, hela tiden i en rakt linje, rakt mot bergen. Han hade trots allt ingen annanstans att ta vägen.
Benen vek sig i samma stund som solen åter tittade fram över världens streck. Handfallen föll han rakt ner på den hårda ytan. I munnen uppenbarade sig en välbekant, metallisk smak. Tydligen hade han bitit sig i tungan i fallet. Framför honom låg något han först inte kunde identifiera, men när han öppnade munnen och för att spotta ut en del av blodet insåg han vad det var som låg där. Han hade inte bara bitit i tungan i fallet, han hade fullständigt bitit av en bit av tungan. Han stack ut tungan ur munnen och svepte den över nos och läppar, så gott det gick med det som fanns kvar av den, och insåg att det inte gjorde ont. Han kunde inte känna någon smärta alls.
Han suckade tungt och slöt ögonen, i hopp om att somna och aldrig vakna mer. Han ville aldrig vakna mer. Den fysiska smärtan i tungan kunde han ej känna, men smärtan i hjärtat gjorde så ont att han inte visste vad han skulle ta sig till. Han vill skrika rakt ut, men han kunde inte förmå sig att göra ett enda ljud. Så han bara låg där.

Hur länge han låg där visste han inte, men när han öppnade ögonen igen var det fortfarande dag. Eller igen. Ärligt talat så hade han ingen aning om natten hade kommit och gått igen utan att han märkt det. Han bemödade sig inte ens att kolla på solen för att se vilken tidpunkt på dagen det var. Det gjorde detsamma. Han reste sig långsamt upp, spottade ut lite av det blod som var kvar i munnen och började sakta men säkert vandra mot Blodbergen igen. Devils fick bli hans kall. Han hade trots allt inget annat mål med sitt liv.
Hon hade frågat honom varför han inte bara gick tillbaka hem till Devils. Hem till Devils, det var så hon sagt det. Så det var väl det han gjorde nu. Men Hon skulle alltid vara med honom. I ett alldeles speciellt ställe i hans hjärta skulle Hon finnas, Hon skulle alltid stanna där. Men nu gick han tillbaka hem.

Jag vet inte längre om jag kan bli fri.. med dig.

Och sedan, i en tyst viskning, samtidigt som han äntrade Blodbergen:
"Men jag kan bara bli fri med dig"

_________________
They should keep in mind,
THERE IS NOTHING I DO BETTER THAN REVENGE
Till överst på sidan Gå ner
 
Men jag kan bara bli fri med dig
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Azhekaslätten :: Azhekaslätten-
Hoppa till: