HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Plask-plask [Vera]
Igår på 15:27 av Oreliel

» Kyla från norr [Öppet]
Igår på 14:40 av Vera

» Spår av ett moln
Igår på 13:30 av Kione

» Förbannelse
Igår på 13:24 av Amanita

» Mejländring
Igår på 10:27 av Xejja

» Akuma x Shiva valpar
Igår på 10:27 av Xejja

» Upp på torra land
tor 19 okt 2017, 16:19 av Dafne

» Blod & Jord
tor 19 okt 2017, 10:54 av Tannin

» Ta en svamp, ge en svamp.
ons 18 okt 2017, 23:11 av Jodano

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 This so called night (ÖPPET)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: This so called night (ÖPPET)   tor 14 jul 2011, 21:20

Natthimlen om sommaren var aldrig densamma som annars, inget påtagligt mörker, ingen framträdande måne och inga stjärnor, inte denna natt i alla fall. Dagen och natten liksom smälte ihop mer under sommaren än vad den gjorde under de övriga årstiderna, nästan rätt så deprimerande, i alla fall för den som föredrog mörkret. Den svartvita tvättbjörnsmönstrade hanen som vandrade omkring mellan träden var en av dem, en som älskade mörkret och avskydde ljuset, såhär års var det nästan endast ljus som dominerade världen. Och han kunde inte påstå att han uppskattade det. Likväl så vandrade han ändå omkring i den alltför ljusa natten, det var dock hursomhelst att föredra framför dagen på alla de sätt och vis, det fick han erkänna. De formlösa gestalterna tycktes dansa omkring hans kropp i det vaga duggregnet, berördes inte av varken vatten eller vind, utan fortsatte endast oberört att virvla omkring honom i takt med hans steg, men alltid redo att följa hans minsta vink om den så gavs. Omgivningen var ingenting som för tillfället precis låg i hans tankar, nej de var upptagna av helt andra saker, så som sorgen som ännu låg över honom, visserligen inte lika smärtsam och akut som innan, men konstant närvarande. Att mista någon som stod en nära var aldrig lätt, och det tog sin tid att hämta sig ifrån det, någonting som han ännu inte helt gjort. Till det yttre så syntes dock ingenting av dessa tankar och känslor, utan det var endast lika stelt och känslolöst som vanligt, på den fronten så skulle han alltid vara sig lik, det var ingenting som ens den hona som hade hans hjärta kunde förändra, inte mer än de stunder han tillbringade i hennes närvaro. En låg suckning lämnade hanen innan den skogsgröna lysande blicken vändes in mellan träden, skuggornas viskande röster meddelade honom om att han inte längre var ensam, om denne var en främling eller ej visste han inte, för den enda doft som låg i luften var fukt, vinden var inte på hans sida denna natt, om den nu gick att benämna som sådan.

| Fritt för vem som helst att joina som känner för det, men inte mer än en, så, först till kvarn 8D |

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Caligato
Ande
avatar

Spelas av : Bubbah

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   mån 18 jul 2011, 10:56

[JAAAH JOINAR!! 8DD]

Natten, mörker och tystnad.
Allt detta var trevligt och man kunde rensa tankarna ifred och låta sig undersöka mer
än mitt på ljusa dagen då solen alltid stodd som högst och det var som mest liv, vargar
över allt. Nyfikna hjortar och sågelkvitter som inte alltid kunde uppfattas som en lugn
harmoni, nej då lyssnade han hellre på ugglas enstaka hoande i den mörka fuktiga
natten. Lövskogen, det som en gång hade varit den mörka hannens var nu som bortblåst
för honom. Tiden som han spänderade här var väl rolig och lärsam, men det var kul
så länge det varade. Nu fnös han nästan i stället av avsky och skamhet när han paserade
sitt gamla hen, hoppades på att det skulle stå i brand när han paserade det. Ty det
gjorde det inte och inte heller kunde han själv sätta eld på det. Åter en ogillande
fnysning lämnade hannens blåa nos och han traskade snabbt vidare på dom ljusa
tassarna. En underlig teckning sträckte sig över hela hannens kropp, lika underlig och unik
som hans mor. Även om han var svart och vit och hans mor brun och vit så kunde man
snabbt se likheter om man hade träffat den ena före och sedan den andre. Även om
Gato's kropp var betydligt tanigare, högre och mindre musklad så var det ingen tvivel,
han var son till Thzuki. Den galne inferon i TBB. Även om han inte riktigt känner till
hennes position i flocken så är han stolt över henne på alla möjliga vis, stolt att ha
henne som mor. Ett litet gillande leende kunde skymtas på dom svarta läpparna medans
den mörka höga hannen lunkade på bland skuggorna och träden. Hans kropp smälte in
perfekt, trotts som ljusa mönstrerna på ben och mage, det enda som stack ut var dom
glödande röda ögonen och dom ljusa zomande blixtrarna som kunde färdas längst
den höga långa kroppen. Man kunde tro att det var blixten som denna unga hanne bar
som kraft, men det var det icke. Nej det var den kraften som bar samma styrka som solen
själv. Därför behöver han aldrig oroa sig vart han än går. Ljuset står alltid på hans sida.

Med en tung gäsp stannade den unga hannen upp och sträckte lite grann
på den långa höga kroppen. Hans ben var smala och höga,
men tassarna breda och stora. Huvudet smalt och öronen stora,
kroppen tanigt byggt och svansen lång men yvig.
Ja han såg nästan ut som en vren där han står i mörkret. En liten vren.
Men så var inte fallet, han är fortfarande ung och har mycket att växa i.
Även om han inte är mycket större än sin mor ännu så är han inte liten längre.
Och tack vare denna kroppsbyggnad så tar han sig lättare fram på ställen
som ingen annan, kan hoppa högre än dom flesta och borde nog tacka sin
far för det, vem han då är. Dom mörka öronen klippte till och en vind svepte
över vargen, men den var inte ensammen. En doft fanns med i den svaga
vindpusten och snabbt fångade den blåa nosen upp dofterna. Det luckade varg,
en äldre sådan också. Han slöt ögonen för att koncentrera sig bättre medans öronen klippte efter ljud i omgivningen. När han sedan öppnade ögonen så såg han sig bara om och den skära tungan gled över den blåa nosen och sedan längst den vita vassa tandraden. Dom ljusa tassarna började åter att röra sig framfåt bland skuggorna, men nu rörde dom sig emot ett mål. Vem än denna okända hanne var så skulle han ta reda på det.


[hoppas att detta duger? ^^]
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   mån 18 jul 2011, 12:23

| Det duger mer än väl 8D |

Att säga att hanen blev på sin vakt var nog ett felaktigt uttryck, uppmärksam visserligen, granskande kanske, men inte speciellt mycket mer än så. Främlingar hade han stött på sin beskärda del av genom åren, och vad sade att just denne skulle vara någonting särskilt? Ingenting egentligen. Det gick ju dock inte att veta först de stött ihop med varandra, vilket verkade ske rätt snart, av skuggornas uppmaningar att döma. En låg, nästan ohörbar suckning lämnade honom innan det klippte till i de svartvita öronen, visserligen så var han inte på något vidare humör för att stöta ihop med någon, men att vända ryggen till och vandra iväg åt andra hållet var ingenting som han brukade göra, så kanske var det ändå lika att gå ungvargen till mötes. Utan att tänka över det hela något mer så lät han stegen styra honom i riktning mot den andra vargen, han var inte den som dömde andra på förhand, men heller så hade han inga vidare förhoppningar över att detta möte skulle bli någonting annat än ett som endast föll i glömska med tiden. Bli ett i mängden med alla andra bortglömda vargar han stött på i sina dagar. Han hade levt ett längre liv än vad han var gammal, det var det inte många som kunde säga och relatera till, men sant var det likväl, om det inte varit för att han dött så skulle han varit ett år äldre, ungefär. Hur mycket han än tänkte över det hela, och hur lång tid som än förflöt sedan han kommit tillbaka till de levande så skulle han aldrig kunna komma underfund med det, det skulle förbli endast ett stort mysterium, även om han visste orsaken till att han levde, men inte varför. Zoid. Han vred upp blicken emot de skuggor som svepte omkring honom, kanske så hade han förlorat sig själv i sina tankar ännu en gång, och lite för mycket. Då var det väll positivt att de fanns där för att dra tillbaka honom till verkligheten. Det var så det ofta blev, tankarna vandrade över helt orelevanta saker för att inte upptas av det som faktiskt tyngde honom. Det var han det. Han stannade upp och fäste sekunden senare blicken på ungvargen, en vars teckning påminde honom om en TBB:are, just perfekt.

| Haha, ska inte låtsas om att det där blev bra xD |

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Caligato
Ande
avatar

Spelas av : Bubbah

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   mån 18 jul 2011, 13:32

Dom ljusa tassarna bar han tyst och smidigt över den mörka slukande marken.
Skuggorna var inte hans fristad, men att hela tiden gå under solens strålar var inte heller
hans fristad. Natten, månens upplysande sken var hans fristad. En plats utan
slutande skuggor och solens ständiga blick i nacken. Men ty det kunde han inte
göra någonting åt, skuggorna kunde han undvika och solen lika så. Men att förbli en
nattvandrande varelse ville han inte heller. Natten var en lugn plats, men ack för lugn
för denna unga hanne. Det fanns visserligen tid att träna utan att någon störde honom
och han kunde även se bättre vad han gjorde, vilket inte gick under solens gasande
strålar. Åter en till sval vind svepte över den vita kinden och dom röda ögonen slöts
för en sekund och han njöt av den svalkande vinden. Dom blåa mönsterna runt om dom
båda ögonen lös till av ett ljust sken och ett knaster hördes ifrån hannen då ljusa strimmor
av liv färdades längst den mörka och ljusa pälsen innan det fortsatte ner på marken och
dog ut. Det lös till för en sekund runt om hannen och han öppnade åter ögonen och kände
av den okände hannen. Han hade börjat att röra på sig, röra sig emot hans håll.
~Intressant.~ tänkte Gato och la huvudet lite på sne och dom röda ögonen blev till
smala sträck och det lös starkare ifrån dom är förr. Dom vassa klorna borrades ned i marken
och han började åter att röra på sig i lunkande röreler, den långa svansen svajade i tack bara
bara några få cm ifrån marken och dom vita öronspetsarna lyssnade efter ljud.
Egentligen så skulle han varken ha behövt syn, doft eller hörsel just nu. Även träden
består av liv och fanns därför också dom i hans sinne, även om dom inte talade lika
högt som en levande och rörande livsform så skulle han kunna ta sig fram även
om han var blind. Det var en förmåga han hade haft så länge han kan minnas.
Även att läsa av andras humör och rörelser.

När ett par gröna ögon sken upp i mörkret stannade han till och stirrade bara
lugnt tillbaka på dom. Hannen som han hade träffat på verkade inte vara på
sitt bästa humör och den unga hannen strök bak öronen en aning och dom lysande
ögonen granskade hannen. Även om det var mörkt som i en grotta så kunde han
utan problem se hur hannen såg ut, hans kroppsformer och teckningar på kroppen.
Kanske var även det en förmåga som hade följt honom, en förmåga som hans krafter
gav honom. Även om han inte visste så var han tacksam över att ha ett oerhört
bra mörkeseende. Den blåsvarta svansen svepte till och Gato fuktade den blåa nosen
och kände av hannens energi. Han tänkte på något som hade med honom att göra,
hans bakgrund kanske. Något var det.

"Ni tänker på något som stör er?" sade han med en lugn och smått
frågande röst, även om han visste att det kunde innebära döden så ville han få
svar på allt han tänker på. Allt som rör honom och ännu mer, kunskap var det
viktigaste vapnet. Att man kan sina krafter i blindo må vara bra, men kan man inte
sin motståndares svaghet så spelar det ingen roll hur bra man kan sina krafter.
Det hade han lärt sig snabbt och granskade lugnt hannen där han stod. Det mörka
som svävade och rörde sig runt om hannen kände Gato igen, men kände sig lite
osäker på om han hade rätt eller ej. Han hade träffat på en annan varg tidigare
som hade liknande mörker runt om sig, men det rörde inte sig inte lika elegant
som detta gjorde och därför uteslöt han kraften Mörker snabbt.

"Ni bär skuggor runt om er. Inte sant?"


[Dina blir ju bra... Titta på mina och typ kräks! D: ]
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   mån 18 jul 2011, 16:46

De lysande skogsgröna ögonen mötte ett par lika lysande röda innan blicken ännu en gång gled över den unga hanens kropp, granskade denne och lade utseendet på minnet, sådant som endast skedde automatiskt. Det var dock inte allt för synligt det han gjorde, utan glöden dolde det mesta i hans blick, så även känslor som pupill. Han hade inga som helst problem med att urskilja hanen i den alltför ljusa natten, självklart inte, men det skulle han inte heller ha haft om mörkret varit det det skulle, ty hanens mörkerseende var det inget fel på. Han var ju född till att leva och se i mörker, till hälften visserligen, men den andra halvan hade ingenting som motverkade det faktumet, så skuggvargsgenerna var rätt så dominanta hos honom, med mer än tydliga resultat. Skuggorna svepte till innan de lade sig omkring honom, skymde det mesta av hans kropp, det var nog endast de lysande ögonen som riktigt gick att skymta, bortsett från skuggornas rörliga former, men som i även detta ringa mörker var rätt svåra att urskilja. Då hanen ställde frågan, eller snarare påståendet, om att det var någonting som störde honom så fnös han endast kort, visserligen så kunde han inte avgöra om hanen var en tankeläsare eller inte, han kunde ju endast vara bra på att läsa andra, likt honom själv. Han visste dock att hans yttre var väldigt svårläst, om inte nästan omöjligt då han nästan helt doldes av skuggorna. Tankeläsare var dock ingenting som denna hanen någonsin uppskattat, de var endast avskyvärda, i alla fall de som medvetet använde sig av sina krafter, gjorde intrång på marker som de inte hade någonting att göra med. Det fanns undantag, som de som verkligen försökte att inte göra det, men det var inte särskilt många. Han tvekade dock över om så faktiskt var fallet med denna hanen, för, om det varit telepati så skulle han troligtvis ha känt det då skuggorna skyddade även hans sinne, om inte annat så skulle de nämna någonting om saken, det gjorde de inte nu. Det var någonting som fick honom att fundera, men ej synbart. ''Ja, inte för att jag vet vad du har med det att göra'' rösten var som vanligt stel och känslolös, men inte särskilt ovänlig i alla fall, kanske positivt. Han slog sig ner på marken och svepte den randiga svansen intill kroppen, lyssnade till vad hanen hade att säga innan blicken hans vändes upp emot skuggorna. ''Så sant, din gissning är helt rätt'' stämman hade inte förändrats det minsta i tonläge sedan sist han talat, den sida han visade främlingar var alltid densamma, ett drag som många skulle säga utmärkte honom, det där stela och likgiltiga bemötandet de fick. Han hade dock en helt annan sida samtidigt, eller, egentligen så var det nog flera, mer än vad han själv troligen visste om, det var endast en varg som verkligen sett allting, sett vem han var. Blicken följde en skuggstrimma då den bröt sig ut ur hopen av skuggor och letade sig i riktning mot hanen, svepte mellan dennes tassar och omkring kroppen utan att faktiskt vidröra honom. Sedan så svepte den tillbaka till honom, slöt upp med resten av skuggorna och hans blick fästes istället vid hanens. ''Energi, inte dåligt'' kanske så skulle det kunna tyckas underligt, att han fått reda på det bara genom en skugga, men de var mer levande än vad många trodde, deras konstant närvarande röster i hans huvud var bara ett av de många tecknen på detta.

| Nej, dom är ju bra, mina blev så korta och tråkiga... |

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Caligato
Ande
avatar

Spelas av : Bubbah

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   mån 18 jul 2011, 17:15

Den andres stela och kalla stämma fick hannen att smått stryka bak öronen och sedan
skaka på huvudet och le lite smått roat inombords. Så sant, ingen var lik den andre
vilket denna varg tyckte var oerhört skönt. Även om en del var otrevligare än den
andre så var det någonting gott i denna värld. Att han hade haft rätt på att skuggan
var hans trogne följeslagare, likt alla andra blev han inte förvånad. Inte heller att
denna varg kunde använda sig av sin skugga, töja ut den och använda den i strid.
Det talade mörkret runt om hannen tydligt om och han la huvudet lite på sne och såg in i
hannens mörka ögon och flinade kyligt till. Att han inte hade något med hannens tankar
att göra var en lögn, det visste dom båda.

"Jag tror minsann att jag har det du svarte. Eller vad tror ni?" Gato rätade på sig och
svepte till med svansen och satte sig ned någon meter ifrån hannen.

"Era ord säger något annat än era sinnen." rösten var fortfarande lugn och det smala
huvudet vreds lite på sne igen. Han kände mycket väl igen denna rörelse. Hans syster
hade försökt med den många gången och aldrig lärt sig att det inte går att ljuga för
honom, energin i kroppen talade väl, oavsett om hannen skulle vara omringad av ett
tjockt lager skuggor och väsen. Det enda som han inte kunde läsa av var vargen
som bar på mörkerkrafter. Vilket bara hade varit en än så länge och de mötet skulle han
nog aldrig glömma. När skuggorna runt om hannen och under tassarna började att röra
sig såg han bara ned emot dom med sina lysande ögon och hörde senan hannens ord.
Energi, ja det var det han bar som kraft och var även stolt över det, lika mycket
som han hatade det. Men utan att säga nå tittade han bara på hannen och nickade kort.
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   tis 19 jul 2011, 10:46

Han grymtade lågt och en låg, kort morrning lämnade honom, andra borde veta vart de hade sin plats, och det var då verkligen inte i hans tankar, någonting han med lätthet kunde säga att han avskydde. Han var inte den som ljög, men av någon anledning så lyckades andra rätt ofta missuppfatta hans ord, han talade ofta i gåtor och gjorde det mesta oklart, vad än hans sinnen kunde tänkas säga, även det var någonting som han emellanåt lyckades med att styra. ''Mina tankar är mina egna, och det är ingen annans ensak vad de antingen säger eller visar'' talade han tillräckligt klarspråk nu för att ynglingen skulle förstå, men han tvivlade på det, det skulle heller inte förvåna honom om hanen fortsatte att truga på ämnet. Svansen piskade till emot marken vid hans sida innan den lade sig stilla på samma ställe som tidigare. ''Men ja, för din upplysning så är det någonting som stör mig, men knappast lika mycket som allting annat för tillfället, men jag antar att du redan visste det'' den delen av hans tankar som faktiskt störde honom angående det faktum att hanen liknade Thzuki var väldigt liten i jämförelse med allting annat som rörde sig i hans tankar för tillfället, saker som inte alls hade med detta möte att göra, som han för upplysningens skull totalt sket i hur det i slutändan blev, det fanns viktigare saker att tänka på. Det skulle hur som helst inte förvåna honom om det visade sig att denna hanen var en son till TBB:aren, han var nästan övertygad om det, lika irriterande var han då i alla fall. ''Är det möjligen så att det är en son av Thzuki som står framför mig'' det var ingen fråga.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Caligato
Ande
avatar

Spelas av : Bubbah

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   tis 19 jul 2011, 13:23

"Det ni säger må stämma du svarta hanne." dom röda ögonen såg in i dom gröna och han svepte till med den långa yviga svansen och tänkte inte tala mer om det. Det fanns många saker som man kunde störa sig på i denna värld, det hände alltid något och om man frågade Gato så skulle han bara säga att det finns mörker i detta land. Dom som försöker finna fred och lycka skulle aldrig finna den här. Inte nu åtminstone. När han talade om modern så satt den unga hannen lugn kvar och lossades som om att han aldrig hade hört namnet förr. Många andra skulle ha reagerat, vinklat på öronen för att vara säker på att dom har hört rätt. Eller så skulle det tändas något i blicken, men inte denna gång. Gato kände av att hannen framför honom hade träffat på varginnan och gillade henne inte. Med en fnysning la han huvudet lite på sne och log ett leende. Ett varmt leende och dom vita tänderna kunde skymtas för en sekund innan han särade på läpparna för att tala.
"Så ni har träffat Thzuki? Inte blir jag förvånad över det." med ett djupt andetag såg han bort och strök öronen emot den svartvita hannen innan den lysande blicken vändes emot honom. "Ni är en sådan som tillhör Qu, eller tar jag fel?" skuggorna må dölja energin som strömmar inom hannen, men när han nämnde Thzukis namn så rörde det sig i en piskade och ilsken rörelse. Dom enda som han visste avskydde TBB var Qu, men sedan så kunde hon visserligen ha gjort livet surt för en vanlig förbi förbipasserande stackars krake.
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   ons 20 jul 2011, 22:00

''Sleazoid'' nämnde han kort, att bli kallad för 'du svarta hane' kunde bli rätt så enformigt, om inte till och med jobbigt och irriterande, i längden. Han hade heller inget emot att presentera sig själv utan att fått frågan ställd, hade aldrig varit den som fann sig själv osäker inför det hela, det fanns ingen som helst anledning till det, även om han kunde hålla med om att det faktiskt inte alltid var nödvändigt att presentera sig själv, inte för att han precis ansåg det nödvändigt nu, men ändå. Det klippte till i de svartvita öronen då han hörde hanens första fråga, om han hade träffat den rödbruna honan, ja, mer än en gång, även om det inte riktigt gick att kalla för möte alla gånger, speciellt inte i kriget, men det var ingenting som han gav några vidare tankar. ’’Det kan man säga att jag har gjort, om det var ett nöje går dock att diskutera’’ han kunde inte låta bli att flina vagt för sig själv vid tanken, inte precis som så att han tänkte på mötet i sig, utan snarare hur resultatet skulle ha artat sig om de rykt ihop, rätt så roande på ett sätt, intressant. Då var det ju dock den där nedrans freden, så hans tankar förblev endast det, tankar. Till det sista han sade så nickade han vagt, ’’Det kan du räkna med, till hjärta och själ’’ det var ingenting annat än sanningen som låg bakom de orden, flocken var en av de saker i hans liv som betydde allra mest, det fanns endast tre saker som översteg det hela, eller, två numera.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Caligato
Ande
avatar

Spelas av : Bubbah

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   lör 30 jul 2011, 19:32

[damn var jag skriver enformigt ser jag nu ^^'']

När den mörka äldre hannen presenterade sig spred sig ett leende i ansiktet och han
nickade tillbaka om att han förstod. Sleazoid, ett namn han aldrig tidigare hade hört
och kände på sig att det var värt att lägga på minnet.
"Trevligt att träffas Sleazoid." sade han med en lugn stämma och sänkte huvudet för
en kort sekund och såg emot Zoid. Skulle han själv presentera sig eller skulle han låta
sina svarta läppar ligga kvar som ett sträck i det färglandade ansiktet.
"Mitt namn är Caligato, son av fiende och mörker." sade han med en hörd stämma och
svepte till med svansen, om han skulle förstå var något helt annat. Men nu hade han
gjort sitt drag, presenterat sig så att det var överstökat tills senare.
När den äldre talade om modern så vinklade han öronen framåt för att höra bättre
och ett leende växte fram på läpparna, bredare och bredare. Ett leende med blandade
känslor, dels så kunde man svagt se att han kände den varginnan som denne Sleazoid
talade om. Men nog hade han mycket fel i det han sa också och Gato skakade på huvudet.
"Kanske borde ni träffa denna 'Thzuki' en gång till innan ni bildar uppfattning om omvärlden.
Hon må vara med i den flock som din dödsfiende finns i. Men gör det henne till en sämre
varelse att vistas med? Hur vet ni om hennes själ är svart eller vit." orden blev nästan
mer och mer fylld av irritation ju längre in i meningen han kom och dom röda ögonen
hade blivit smala och lös ännu kraftigare denna gång.
"Jag kan väl säga att Qu inte är min favorit flock, och inte TBB heller.
Men hyser jag agg emot alla jag träffar på som är med inom dessa flockar?
Nej jag vill veta vem det är jag träffar innan jag beslutar om dom borde få
stanna kvar på denna jord eller ligga under mina tassar.
"
han andades in
och suckade tung och skakade åter på huvudet. Vad var det han höll på med, skapa
sin egna död eller bara vara stor i munnen som vanligt. Det var han bra på det visste
han redan och irriterade sig på det något oerhört.
Till överst på sidan Gå ner
Sleazoid
Alfa | Moderator
avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   tis 02 aug 2011, 19:15

Han muttrade någonting ohörbart, trevligt, det visste han inte om han skulle hålla med om, det fanns inte så mycket negativt med mötet visserligen, men knappast mycket positivt, eller intressant. Han hade inte riktigt bildat sig en nog stor uppfattning för att sträcka sig så långt som att det var trevligt. Han nickade endast vagt till svar då hanen presenterade sig, mest för att säga att han hört honom. Egentligen så intresserade denna hane inte honom alls, och det faktum att han var en tankeläsare, på sitt egna vis, fick honom endast att samla på än mer minuspoäng hos honom. Han hade inte mycket till övers för sådana, hade aldrig haft, sådant var bara överskattat, speciellt då de inkräktade på områden de inte hade någonting att göra med, och inte ens försökte att låta bli. Nej, det var någonting som irriterade honom helt enkelt. Orsaken till att han avskydde tankekrafter så pass mycket var inte endast för att han inte ville dela med sig av sina tankar, utan det hämnade honom också, för han styrka låg i hans hjärna, inte i kroppen. Och om någon läste hans tankar så förlorade han ju uppenbarligen den fördelen. Dessutom så var det också störande. Då hanen fortsatte att tala om Thzuki så himlade han kort med ögonen, även om det inte gick att se med tanke på glöden i ögonen, inte riktigt ett samtalsämne som han ville fortsätta att gräva i, men men, man fick ta vad som slängdes åt ens håll. ’’Tro mig, jag har redan en uppfattning om honan, och inte gör det saken bättre att hon tillhör just den flocken, de är hatade, och dödsfiende är ett alldeles riktigt ord’’ hanen visste nog ändå vad han talade om, han verkade ju ändå veta allt så varför inte lite mer. Tankarna vandrade kort till hans död, såg än en gång de där blodröda ögonen framför sig, och hur han gett henne ett löfte att återvända innan hon sedan tagit livet av honom, och han hade hållt sitt löfte, det gjorde han alltid. Lögner var nog det som han avskydde mest, bortsett från den honan, men det var en helt annan sak. ’’Jag har inte fördomar mot andra som inte tillhör TBB, men mot dem, ja, jag hatar nästan hela bunten’’ ett nästan smög sig in i hans ord utan att han ens tänkte över det. Det var dock sant, det fanns tre individer som han bara inte kunde hata, även om han kanske egentligen ville.

_________________
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: This so called night (ÖPPET)   

Till överst på sidan Gå ner
 
This so called night (ÖPPET)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1
 Liknande ämnen
-
» Isolation [Öppet]
» Eldens färger [ÖPPET]
» Eldars vrede [Öppet]
» Vid gränsen [Öppet]

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Lövskogen-
Hoppa till: