Pågående Event
Senaste ämnen
» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Hoppsan [Nuksimvalpar]
ons 20 mar 2024, 16:55 av Maksim

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 15 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 15 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Take away my pain. (P) Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Take away my pain. (P) Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Take away my pain. (P)

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Fallulah
Fallulah 
Död 

Spelas av : Eve | Död


InläggRubrik: Take away my pain. (P)    sön 11 sep 2011, 16:01

Det var en helt vanlig eftermiddag på slätten.
Hösten nalkades och luften var en aning kyligare än dagen innan.
De fåtal träd som på slätten växte hade på vissa ställen antagit en gulaktig ton.
Vissa löv föll redan långsamt.
Singlade till marken.

En rosa hona vandrade över slätten med lätta, nästan travande steg.
Tassarna trummade taktfast mot det trötta gräset.
Öronen vinklades än åt ena hållet, än åt det andra.
Fångade upp varenda ljud slätten hade att erbjuda.
De giftrosa ögonen spanade ut över det vidsträckta gräset.
Pälsen glänste svagt i solskenet, som för övrigt inte gav någon större värme, rosa och mjuk.
Den vita manen inramade ansiktet och lockade sig svagt i vinden.

Svansen, stor och fluffig, hängde bara med.
Även den lockade sig i topparna, rörde sig i vinddraget.
Den släpades i marken, men blev inte smutsigare för det.
Honan var vacker, men hade ett ganska bistert ansiktsuttryck.
Som om hon bar på en dysterhet, något smärtade hennes sinne.
Hon kanske tänkte på något som hade hänt henne?
Det kunde ingen annan gissa sig fram till utan att fråga, och då låg man illa till.
Hon hade redan dödat den dagen, och var beredd att göra det en gång till.

Denna hona, så vacker men ack så farlig, hette Fallulah.
Hon bar på en sorg, visst, men det störde inte hennes stridsskicklighet.
Fysiskt sett var hon inte alls muskulös, snarare liten, nätt och med en slank kroppsbyggnad.
Nej, makten låg hos de giftrosa ögonen, och medvetandet innanför dem.

Det faktum att hon kan fälla folk med en blick gjorde henne åtråvärd för flockledarna, medan flockmedlemmarna såg henne lite som ett missfoster, med den rosa pälsen och makten.
Insikten hade faktiskt slagit henne, att hon var nog den enda rosa vargen i hela numoori.
Tanken var lite läskig.
Varför såg hon ut som hon gjorde?
Färgen på pälsen, de syrliga ögonen med sina svarta ögonfransar, den vita manen?
Och svansen, för att inte tala om den.
Hon hade ingen aning om sin härkomst, sin bakgrund.

Visst hade hon minnen, massor.
En flock - det hade väl varit så?
En tvillingbror...
Namnet, hon mindes inte hans namn!
Hon visste att hon hade en tvillingbror någonstans.
Hon tänkte efter riktigt ordentligt, försökte tvinga sitt medvetand etill att minnas honom.
Dragoste.

Det var hans namn!
Hon ryckte till vid minnet av hans leende, hans vänliga ögon.
Han hade blivit besatt av ljuset, en god själ...
Till skillnad från henne, hans syster.
Elak mot alla utom honom.

Minnena slog emot henne likt svallvågorna på stranden.
Grön.. hade han varit grön?
Det kunde hon inte minnas, bara hans skratt, hans lekar - hans doft fanns svagt i den mörkaste, dunklaste vrån av hennes minne.
tassarna fortsatte att trumma mot marken.
Dunk dunk dunk dunk, dunk dunk dunk dunk..
Hon rynkade pannan, bet ihop käkarna och ökade farten.
Dunkdunk dunkdunk dunkdunk..
Hon sprang, släppte lös all bakåthållen ilska, sorg, alla sådana känslor.
Dunkdunkdunkdunkdunk!

När hon - efter en lång språngmarch - inte orkade springa längre, saktade hon in och flämtade.
Ögonen var fuktiga av tillbakahållna tårar.
Inte börja gråta.
Hon kollapsade i gräset, snyftade kort, och lade den varma kinden mot den kalla marken.
Det kändes skönt, och snart var hennes ögon torra igen.
Normal.

Ordet ringde i hennes öron, hon bet sig i underläppen.
"Somebody save me, I fall, I cry, there's no end ..." sjöng hon tyst för sig själv.
Att sjunga, att vara lycklig.
Sådan kände så avlägset.
Fallulah hade alltid - alltid - älskat att sjunga, släppa lös sig röst.
Alla skulle höra, alla skulle älska det.
Det hade varit hennes livs glädje.
Men inte efter förra vintern.
Inte börja gråta.

Förra vintern, förra - fruktansvärda - vintern.
När han hade vänt sig om och gått.
Hon bet sig i underläppen, där hon låg på sidan i det halvhöga gräset med kinden mot marken och lockarna som en vit solfjäder kring huvudet.
Vad skulle hon ta sig till?
Snart skulle hon bryta ihop, allt hon byggt upp denna sommar skulle kollapsa.
Falla.
hela den stålhårda skölden, barriären, som hon satt upp kring sitt sinne och sina tårar.

Det förvånade henne att inte hala numoori var översvämamt av tårarna hon fällt den vintern.
Hon orkade inte stå emot när hans namn flyktigt, flackande som en tunn ljuslåga, svävade genom hennes tankar.
bara för ett ögonblick tillät hon sig tänka på honom.
Serpie.

Hennes hjärta skrek, det kändes som om det ville slita sönder hennes vita, mjuka buk.
Hon slöt ögonen.
Hans gråskiftande päls, så mjuk att borra in nosen i, hans ögon, gyllene vid fullmåne..
Gyllene när han såg på mig, tänkte hon.
Annars hade de varit röda.
Han hade plågats av sin fars ilskna ande...

Hon ruskade mentalt på huvudet, egentligen låg ju hennes kropp kvar i gräset, och tryckte bestämd men sårat undan alla tankar och minnen som hade med honom at göra.
Han var borta.
Hade lämnat henne gråtande i snön.
Han var historia.

Hon satte sig upp och kände solen på ryggen, slog upp ögonen och såg en solig eftermiddag på slätten.
Ingen snö, ingen snö alls.
Hon andades ut, och ignorerade det faktum att andetaget darrat våldsamt.
Hon rätade på ryggen, höjde blicken mot horisonten och reste sig upp.
Faller man, måste man se till att resa sig upp igen.
Annars är det kört.

Hon började gå, med sikte på ett av träden som skulle kunna ge en trygg, skyddande skugga mitt i solens elände.






Shikage
Shikage 
Vandrare 

Spelas av : Nelly


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    sön 11 sep 2011, 16:48

Hanen smög omkring bland träden, gräset var grönt och allt såg så ljust och... glatt ut. Solen lyste, gjorde både slätten och den lilla dungen av lövträd ljust. Marken var täckt av flera olika sorters blommor, i fler färger än hanen kunde räkna. Luften var varm, inte överdrivet varm, men i den temperaturen de flesta varelser och växter föredrog. Fåglarna sjöng glatt, pratade ivrigt med varandra. Hela området var fullt av liv och ljus.
Men runt hanen smög sig skuggorna runt, gjorde de tiotal närmsta meterna mörka och liknande en ljus natt. Där hans skugga låg, blev det genast svalare, inte så man skulle börja frysa, men fortfarande kallt.
De iskalla, lysande blåa ögonen uppmärksammade varenda lilla rörelse runt honom, koltrasten som tystnade när den såg honom, hur den fällde ut sina vingar och flög därifrån. Hur hararna på hans vänstra sida tryckte sig mot marken, försökte göra sig osynliga för honom. Men han såg dem. Skuggorna märkte dem, skickade över bilder av dem till hans huvud.
Han lät skuggorna glida närmare honom, sjunka närmare marken. Djuren som skuggan lämnade i fred hoppade snabbt upp och rusade därifrån.
Skuggorna var som egna varelser, men mörka och omöjliga att sätta en fast form på. De var egentligen som en hel individ, som kunde dela upp sig och sätta ihop sig. De skickade över sina tankar automatiskt till vargen som styrde dem, tankar som oftast bara innehöll vad de såg eller rörde.
Kage, som vargen hette, gick med lugna steg i takt hela tiden. Ett par svarta, fjäderklädda vingar låg tätt mot hans kropp, stora nog att lyfta en dubbelt så stor varg. Han såg ner på skuggorna, som följde honom troget och lyckliga över att ha en härskare, och skickade bara en tanke till dem. Undersök norrut. Det var allt han sa till dem, den största delen av skuggorna, eller skuggan som det egentligen var, lämnade honom, formade sig till något som såg ut som en stor, svart orm av någon främmande gas. Den flög iväg norrut, lämnade honom med endast en liten skugga dansandes runt hans fötter.
Han såg framåt, slätten närmade sig och han började springa. När träden tog slut lyfte han, såg ner på den gröna marken och gav till ett leende som han snabbt kvävde. Han var inte förtjust i att visa starka känslor, men de slank ofta ut ur honom om han inte tänkte på dem.
Mitt på slätten vandrade en rosa, fluffig varelse. Den verkade gå mot ett ensamt träd. Kage såg chockat på vargen nedanför honom. Han hade aldrig sett en varg som liknade den, han hade sett färgglada vargar innan men aldrig en stor rosa fluffig sak. Vanligtvis brukade färgglada vargar ha tecken i färg, resten av sig i mer vanliga färger. Men den här vargen var helt ljusrosa, med en massa, rosa päls som lockade sig lite. Ganska chockad landade han på marken nära henne, och gjorde något han inte brukade göra - han gick fram till en varg självvalt.
"Var hälsad, främling," sa han med en mörk, men mjuk röst.



[Jaaaaaaaa! Ge Nelly kaka :D Jag skrev lååååångt 8D]
Fallulah
Fallulah 
Död 

Spelas av : Eve | Död


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    fre 16 sep 2011, 13:49

Till en början orkade hon inte bry sig om hanen som närmade sig, hälsade vänligt.
Hon höll blicken stadigt på trädet, låtsades inte om honom.
Hon litade inte längre på hanar.
Men till slut tog nyfikenheten bistert över och hon vände den starka, giftrosa blicken trotsigt mot hanen.
Den vita manen rörde sig i vinden en slinga alldeles nära ena ögat.
Hon granskade honom skeptiskt och började sedan gå igen, men tog inte blicken från hanen.
Vem visste vad han kunde göra.

"Hoppar du på mig kommer du ångra dig" väste hon, och försökte visa sig tuff nog att klara sig.
Men rädslan lyste ändå igenom hennes blick.
Tankarna virrade runt, hon darrade en aning på rösten.
den lät ljusare än hon hade hoppats, och för att slippa undan skyndade hon på stegen.

Varför var hon tvungen att bli så osäker i hanars närhet?
Så sårad var hon väl inte?
Men, det verkade visst så.
Hon bannade sig själv medan hon fortsatte sin färd mot trädet, plågsamt medveten om hanens blick på sig.
Shikage
Shikage 
Vandrare 

Spelas av : Nelly


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    fre 16 sep 2011, 14:52

Den svarta hanen höjde ett ögonbryn, hon började gå bort från honom och hotade honom om ifall han skulle hoppa på henne. Vad var med den här honan, hennes ögon var fyllda med skräck men ändå så såg hon så.. sårad ut. Kage följde efter henne, även om hon tydligt visade att hon inte ville. Vinden tilltog och det blev lite svalare, han uppskattade det.
Hon ökade takten och han följde efter, han visste inte riktigt varför. Honan kom en bit framför honom, han såg inte längre henne från profil. Han vingar låg hopvällda mot sidan av hans revben, men han fällde ut dem, lyfte och landade smidigt framför honan, spärrade av vägen hon verkade följa.
"Vad är det?" frågade han, förbryllad. Hon verkade inte rädd för honom för hans utseende, kylan eller skuggorna, mer som om hon bara var rädd för honom som hon var rädd för alla vargar.
Den rosa tiken verkade så känslig, rädd och osäker samtidigt som hon försökte inför andra gömma sig inom ett tufft skal.
Kage stod still framför henne, högrest och svart som natten. Han kunde vara en ganska skrämmande syn, en mycket stor hane, kolsvart med vingar på flera meter och skuggor glidande runt hans tassar. Men han försökte trycka undan det skrämmande över honom, smålog lite i mungiporna och hade huvudet lite grann på sned. Hans ögon var klara, lysande blå med en glans i dem, lugna och vänliga. När han inte var kylig var han inte lika skrämmande som han annars verkade, han var faktiskt en ganska charmig ung hane när han väl satte den sidan till.
Fallulah
Fallulah 
Död 

Spelas av : Eve | Död


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    fre 16 sep 2011, 16:08

Han landade framför henne, stor och svart.
Hon ryggade tillbaka, reste ragg.
Ögonen var stora och skrämda, hon tänkte inte på att dölja det i den stunden.
Öronen slickades bak mot nacken, och hon snubblade till i sin iver att hålla sig borta från honom.
"Håll dig borta från mig!"
Rösten skälvde.
"Annars..." Hon svalde. "..annars kommer du att ångra dig!"
För att understryka hotet sände hon en våg av smärta in i hans ena framtass.
Det skulle kännas ungefär som när man sticker sig på en tagg, eller liknande.

Hon bet ihop och tvingade sig att tufft och trotsigt se rakt upp i hans ögon.

(Kort)
Shikage
Shikage 
Vandrare 

Spelas av : Nelly


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    fre 16 sep 2011, 16:54

[Skrev med Nellaahh först, raderade och kom på att jag glömt kopiera texten. Pappa snodde min data och jag kunde inte skriva ner det jag kom ihåg. Kort förklaring varför den här texten är så konstig xD Mindes inte vad jag skulle skriva så skrev bara nått ^^]

Kage såg lugnt på den skrämda tiken, hon darrade på rösten samtidigt som hon hotade honom. Nån sekund efter hennes sista ord sved det till i hans högra tass, inte ogenlomlidligt ont, men fortfarande ont nog att få honom att chockad hoppa ett steg bakåt och hålla tassen upp i luften, inte vilja stödja på den. Han såg chockat på marken, ingenting där som han kunde ha skadat sig på och på hans tass var inga märken. Han såg förvånat på den ljusrosa honan, klippte med öronen och rynkade pannan åt honan.
"Vad har jag gjort dig, hona? Jag har aldrig sett dig förr, så det måste vara nått jag gjorde nu, huh?" Han sade det lugnt, men ganska spänt då det var tydligt att det var vargen framför honom som orsakat smärtan.
I ögonvrån såg han skuggan sväva mot honom, han gav den bara en tanke och lydigt gled den in runt honom. Han lät den vara tunn och liten, inte dölja hela honom i skuggor, då han kunde göra nästan vad han ville utan att någon kunde uppfatta det. Många vargar tyckte det var obehagligt att inte se vargen framför dem, och han trodde inte den här skärrade honan skulle bli mycket lugnare om hon inte kunde se honom.
Shikage
Shikage 
Vandrare 

Spelas av : Nelly


InläggRubrik: Sv: Take away my pain. (P)    fre 14 okt 2011, 21:27

[ Det här rollet har stått still i en månad nu ewy D: Svara annars leker jag gud och avslutar :( OCH JAG VILL INTE DET<3 ]
 
Take away my pain. (P)
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» It's up to you, take my pain away [P]
» Now you'll know real pain[E]
» The Pain We Share[E]
» PAiN iS A BiTCH
» Pain and relief [Black]
Hoppa till annat forum: