HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
Igår på 21:39 av Nibber

» Killing time [Blair]
Igår på 16:54 av Figaro

» Färger i natten [P]
Igår på 15:55 av Varya

» Namnändring
Igår på 01:05 av Dorsz

» Sammanträffande [Malphas]
ons 16 jan 2019, 23:18 av Malphas

» Adopterbara - av MPh
ons 16 jan 2019, 22:23 av Abascal

» Mammutkött (Nibber, öppet)
ons 16 jan 2019, 21:55 av Garn

» Lasse söker...
ons 16 jan 2019, 20:37 av Kremla

» Fler vänner i dimman [Pond, Larzarus]
ons 16 jan 2019, 20:36 av Kremla

Vem är online
Totalt 8 användare online :: 4 registrerade, 0 dolda och 4 gäster. :: 1 Bot

Loke, Nibber, Othello, Pond

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 I ett mörker av likgiltighet [Öppet]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Erathor



Spelas av : Vic

InläggRubrik: I ett mörker av likgiltighet [Öppet]   sön 28 sep 2014, 21:03

Det var besynnerligt hur dagen tycktes bli till skymning så fort han äntrade den sedan länge döda skogen. Solens strålar hade ersatts av ett annalkande mörker och en ännu svag månskära. Om bara en timme, kanske mindre, skulle himmelen anta sin mörkblåa skepnad. Månen skulle härska över himlavalvet och natten tillsammans med stjärnorna tills solen åter vaknade. Träden, fortfarande bra mycket mörkare är himmelen själv, reste sig över honom likt hotfulla skepnader. Månens blygsamma väsen skymdes av grenverken, men hennes närvaro gick inte att ta miste på. Med hennes energi som flödade genom kroppen blev det påtagligt när hon var i hans närhet. 
   Temperaturen hade sjunkit betydligt, men var fortfarande några grader över minusstrecket. Hans steg var vida och taktfasta i den täta dimman som dragit in. Den lindade sig kring de långa benen och yviga svansen som hängde bakom honom. Målmedvetet rörde han sig mellan de täta snåren. Grenar och kvistar grep efter hans fäll men han gjorde ingen ansats till att undvika dem. Huvudet vilade för ovanlighetens skull i höjd med skuldrorna och blicken tycktes fäst på en punkt långt borta. Fixerad men frånvarande på en och samma gång. 
   För den som var uppmärksam var tystnaden tydligt märkbar, nästan tryckande. Inga aktiviteter från skogens djur- eller insektsliv fyllde omgivningen. Även vindens vinande lyste med sin frånvaro. Han hade vandrat genom denna skog en gång tidigare och den var så som han mindes den. Däremot så misslyckades den denna gång med att ge honom kalla kårar. Vemod och ilska hade avtrubbat honom så till den grad att ingenting tycktes beröra honom längre. Ingen värme fanns i de spräckliga ögonen som glödde lätt i mörkret. De var dömande och hårda. Kalla, som alltid. Vad som pågick innanför pannbenet var svårt att avgöra från det likgiltiga anletet när han kompromisslöst plöjde genom buskagen. Torra kvistar bröts i tu av hans bryska framfart. Han försökte inte vara tyst. Nej, inte alls. Hans medvetande var allt för upptaget för att bry sig om det. Han ville – skulle –  ta sig igenom, det var det enda viktiga, och denna gång lät han inte snåren eller grenarna som ständigt rev honom vinna.

[Erathor pressar sig fram mellan ris och sly och är allmänt grinig. Fritt fram för en eller två spelare till.]

EDIT När Erathor behöver komma vidare avslutar jag detta.
AVSLUTAT!
Till överst på sidan Gå ner
 
I ett mörker av likgiltighet [Öppet]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Döda skogen-
Hoppa till: