HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Search [Unnown]
Igår på 19:26 av Unnown

» A wandering warrior [Capheus]
Igår på 18:48 av Capheus

» Fuzzy logic [P]
Igår på 18:10 av Sleazoid

» Meaning [Xerxes]
mån 24 jul 2017, 17:46 av Xerxes

» Airi © MoonPhanter
sön 23 jul 2017, 19:46 av Airi

» Den hemligaste tråden..
sön 23 jul 2017, 13:07 av Selva

» Tillståndsfråga om ängel
lör 22 jul 2017, 12:29 av Orkidé

» Chatt AU I guess
tor 20 jul 2017, 12:46 av Arno

» Sorgens budbärare (Erakan)
ons 19 jul 2017, 19:50 av Tezuka

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Beautiful. (Kaiito)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Beautiful. (Kaiito)   lör 23 aug 2014, 10:48

Klorna skrapade bergets yta för att hålla fast den tunga, vita kroppen. Xerxes besteg berget han en gång gått ned för. Det var inte så högt, men tillräckligt högt för att vara en utmaning att klättra uppför, i alla fall om man inte var särskilt smidig som Xerxes. Hans tassar var stora, byggda för att gå på snön utan sjunka ner i den, inte för klättring. Tassarna var klumpiga mot berget, fick inget grepp. Ändå fast han klättrade uppåt kändes det som om han inte kom någonstans, bara nedåt mot marken. För varje steg lossnade stenar och grus som drog ner honom. Den långa svansen som i vanliga fall var silkeslen och fin var nu trasslig. Gruset höll fast i hans svans och hans ben. Dammet la sig som ett täcke på hans ljus gråa päls, som nu var mer grå än ljus grå. Situationen var något frustrerade för hanen som brukade få det han ville, som inte brukade stötta på "problem" eller "hinder" i hans vardagliga liv. Men som vanligt var han mer lugn än frustrerad.

När han nådde toppen välkomnades han av solens strålar, rakt in i ögonen. Han blundade, en reflex. Långsamt, och försiktigt öppnade han ögonen igen. Det var svårt att se omgivningen då svarta prickar blockerade hans synfält. De svarta prickarna tonade till slut bort och han kunde undersöka omgivningen med hans ljusblåa blick. Omgivningen såg bekant ut. Han hade varit här tidigare med den flock han hade tillhört som nu förhoppningsvis var död. Flocken, inte han, hade oftast slappnat av i de varma vatten källorna. Xerxes gillade inte värmen. Han gillade bara känslan av avdomnade tassar på grund av snö som fastnat i hans päls. Känslan av kall luft i hans lungor, som smeker hans luft strupe. De andra vargarna i flocken hade skämtat om hans kärlek till kyla och sedan avslutat skämtet med ett flin. Xerxes, som var en väldigt dominant hane, hade inte accepterat det. Som straff hade han skadat vargens öga så att det blev oanvändbart. Det var lite av hans signatur, hans märke; att skada hans fiendes öga. Xerxes ville att hans fiender skulle komma ihåg honom. Som tur var hade hanen inte så många fiender så många slapp förlora synen. Enligt honom så var inte många varelser värda att bli skadade av honom, oh nej, de var inte ens värda att dela samma himmel som honom, att andas samma luft. De förtjänade inte ens döden för döden var så mycket bättre än dem.  

Hastigt vände han sig om när han hörde ett ljud, ett väl bekant ljud. En mammut. Han vände sig hastigt om. En flock. En stor flock. De gick med ganska klumpiga ,fast starka, steg. En gång hade Xerxes och flocken lyckats komma åt en Mammut, en unge, och ätit den. De var först tvungna att vänta tre dygn då mamman vägrade lämna dess unge. Som om den fortfarande hade hopp. [i]'Patetiskt'[i] enligt Xerxes. Förmodligen var det bara tur, tyckte Xerxes, för nästa gång blev en av dem döda. Fick en bete igenom magen som stack ut genom ryggen. Xerxes fnös åt minnet. Vilken idiot den vargen var. Det hade varit vargens fel. Vargen hade varit naiv och försökte bevisa något för Xerxes, bevisa hans styrka och intelligens som Xerxes tyckte att denne saknade, och han hade haft rätt.
Efter deras "kamrats" död hade de inte jagat mammutar igen.

Han tog ett djupt andetag för att lugna den puls som hade blivit något snabbare efter kampen med berget. Nu var han tvungen att komma ner. Pälsen skulle bli ännu tovigare och ännu gråare.

Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   lör 23 aug 2014, 11:20

Sten och åter sten. Klippor. Block. Det var ett berg han vandrade omkring på. Eller vandrade och vandrade, han hade suttit stilla på en liten platå en stund nu. Eller kanske det var i timmar. Han visste inte riktigt. Solen sken på honom i vilket fall som helst, vilket betydde att det var dag. Och visst hade det varit det även när han nått denna punkt? Han var osäker, kanske han hade suttit här medan solen klättrade uppåt på himlen. Fast egentligen brydde han sig inte vidare mycket heller, vad spelade det för roll?
Den dimmiga blicken stirrade mot något som han inte riktigt såg. Varför han ens hade ögonen öppna var en fråga som kunde korsa hans huvud ibland, för aldrig lade han märke till sin omgivning något mer. Hans kropp var inte mer än ett skal, ett magert, tovigt, smutsigt och nedgånget skal. Det var inuti kroppen som han levde, tillsammans med sin Älskade. Demonen som kommit från ingenstans och frälst den vilsna själen han varit. Hon hade visat honom vägen, Hon hade gett honom nytt liv, och det var hans plikt att älska Henne till sina sista andetag.

Kaiito var egentligen ganska meningslös för omvärlden. Den enda uppgiften han hade var att agera värd åt Ristaka som egentligen bara såg honom som ett instrument, en leksak. Men de ord som hon sade åt honom hade sedan länge övertalat Kaiito om att han hade den viktigaste uppgiften i världen. Och vad mer kunde han egentligen begära, när han hade vunnit hennes ovillkorliga och eviga kärlek?
Ett svag leende gled över hans läppar när Hennes viskande röst ekade i hans huvud. Ja, det här var verkligen som han ville leva. Det här var precis vad han alltid hade önskat sig. Att få vara med Henne, i tid och evighet.

[Gah, han är svår att rolla när det enda han tänker på är demonen xD]
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   lör 23 aug 2014, 11:41

Efter med möda och skrapsår på hans trampdynor stod han på marken. Han bestämde sig för att om han skulle komma tillbaka igen skulle han ta en mindre komplicerad väg. Han stönade lite när han märkte att en av hans tassar hade börjat blöda lite. Inget allvarligt men tillräckligt mycket för att någon skulle kunna känna lukten av det. Inte bara det, mammutarna hade blivit medveten om hans närvaro. De ställde sig i en ring för att skydda ungen, viftade ilsket med öronen och tuttade högt. De var inte allt för glada att se Xerxes helt enkelt. Han valde att sätta iväg i en elegant trav, bort från de högljudda varelserna.

Runt honom "exploderade" gejsrar. Sköt ifrån sig vatten upp till himlen som sedan regnade ner på Xerxes och blötte ner hans päls. Om det hade varit svalt vatten hade han kunnat njuta av det men detta vatten var ljummet och det fick honom att vilja sätta eld på hela Numoori med hans blick.

Den fuktiga luften runt omkring honom fick hans päls att bli lite mer lockig på svans och nacke där hans päls var som tjockast. När han var mindre hade han varit helt lockig och faktiskt sett söt ut. Om man inte kände honom så skulle man faktiskt kunna tro att han var en väldigt söt och lekfull valp, så som de brukar vara. Men faktum var att denna lockiga valp var lika kall som snön som omringade den lilla kroppen.

Snett framför honom såg han en annan varelse, en varg. Sittandes. Än hade den inte märkt honom(?) och bestämde sig för att Iaktta, eller snarare stirra på dess utseende en stund. Xerxes såg klart och tydligt en brun färg på vargen, mer kunde han inte se för han var för långt bort. Efter att han hade tröttnat på att iaktta den "simpla vargen"  bestämde han sig för att långsamt gå närmare den, med höjt huvud.

När Xerxes var cirka 50 meter ifrån denne stannade han och väntade på att vargen skulle upptäcka honom.



(Demon? Episkt c8<)
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   lör 23 aug 2014, 19:36

Den dimmiga blicken stirrade alltjämt ut i ingenting medan Kaiito var förlorad i sitt eget huvud där han ständigt sökte Hennes bekräftelse. Det var ett begär som inte gick att stilla, ett behov som han inte skulle överleva utan. Han behövde Henne, han älskade Henne och han kunde aldrig tänka sig ett liv utan Henne. Hon var allt, och varje sekund önskade han att ägna åt att påminna Henne om det.
Hon var hans liv. För evigt.

Från ingenstans ryckte det plötsligt till i den magra kroppen, som om en blixt hade träffat hanen där han suttit förlorad i tankar. Och huvudet vreds åt sidan, fastnade med blicken på en ljus varg som inte alls var långt ifrån honom. Underifrån den långa luggen såg de dimmigt blåa ögonen på främlingen med ett tomt uttryck. Inte en min rördes i Kaiitos ansikte.
Åh, älskade, att du aldrig lär dig!
Ristakas röst ekade i hans huvud, och det var en viss skam Kaiito kände inför henne. Han hade gjort det igen, förlorat sig från verkligheten och missat det som skedde i omgivningen. Men vad annat kunde han göra? Hon var ju det vackraste som fanns, han kunde inte slita sin uppmärksamhet från Henne.
Ristaka fnittrade då Hon noterade hans tankar, nöjd över att veta att han fortfarande var så förlorad i begäret efter Hennes kärlek. Kaiito tog det som ett tecken på att Hon var nöjd, och kunde inget annat känna än lycka.
Men allt detta hände inuti hans huvud. Utanpå, på skalet, syntes ingenting. Knappt ens några livstecken. Och med tanke på hur misskött och illa tilltygad hans kropp var hade han lätt kunnat bli tagen för en zombie, om det inte vore för att stanken av ruttnande kött saknades omkring honom.
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   lör 23 aug 2014, 20:06

Den främmande hanen tittade på Xerxes, uttryckslöst. Inte ett ord lämnade vargens mun. De stirrade på varandra i tystnad en stund(?). Det var som om de två individerna insisterade i tystnad att den andra skulle börja prata. Xerxes var tålmodig och han kände på sig att denna främling var det med. Xerxes hade ett mål ,förmodligen hade inte denna främling det. Eller så var bara den främmande hanen mycket mer tålmodig än Xerxes. Den ljus gråa, ragana hanen började närma sig hanen, så att han skulle kunna höra de ord som lämnade Xerxes strupe. 


När han var tio meter bort från hanen stannade han ännu en gång. Xerxes himlade med ögonen. Inte åt den andre vargen, som man skulle kunna tro. Han himlade med ögonen för att han tyckte att det var idiotiskt att de båda hade suttit tysta för länge. De hade väntat för länge. Det var helt enkelt som om de var en väldigt idiotisk tävling. 


"Why are you a little rude?" Xerxes bröt tystnaden och började gå framför den andre. Inte mot, men framåt och tillbaka. Långsamt, med tunga steg. Huvudet högt uppe i luften. När han gick krossade hans horn vinden, vinden krockade in i hans horn. Studsade emellan de grenliknande hornen. Det skapade en vacker, susande melodi. Det sved lite under hans ena tass varje gång den snuddade vid marken, men allvarligt talat kändes ett myggbett mer än den smärtan. Kanske skulle man inte ens kunna kalla det smärta. "Or are you too stupid to be able to communicate?" Frågade han. Tonen var inte kaxig. Hanen uttalade inte orden i en oförskämd ton, en ton som letade efter slagsmål och blod. Den var bara ärlig. Lite för ärlig, kanske. "Perhaps you're a psychopath. Too busy listening to the voices in your head. Or you're too busy making a plan. A plan to kill someone" Tassarna stannade till, slutade att lyftas. Musklerna slutade försöka få den tunga hanen att röra sig framåt. Långsamt vände han blicken till hanen igen. "Which one is it?" Långsamt och lugnt satte han sig ned, redo att skapa en konversation med denna främling. Lära känna honom. "What are you doing here? Are you on a journey, stranger?" 
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   tis 26 aug 2014, 09:05

Den andra vargen, den vita med hornen, började röra sig mot honom. Den tomma blicken hölls fäst på främlingen. En hane kunde han avgöra, men inte mycket mer än så. Och genast grep svartsjukan tag i Kaiito där han satt. Demonen fnissade mjukt inom honom då Hon kände den. Åh, Hon hade verkligen lyckats bra med den här varelsen, han var helt i Hennes våld.
Tomma ord nådde hans öron, ord som inte betydde något. Uttalade på ett språk som för Kaiito var främmande, mer främmande än det vanliga Nordspråket. Han hade fått lära sig Nimorian för länge sedan, kunskaper som han nu tappat tack vare Ristaka. Han hade blivit så innesluten i sig själv att han tappat bort sitt modersmål nästan helt, det Nordspråk som han talat hela livet hade han nu väldans svårt med. Nästan så att han borde skämmas, men såklart gjorde han det inte, han behövde inte så länge Hon var med honom.
Jag gillar honom. Hon väste i huvudet på Kaiito och hans puls steg vid hennes ord. Han har attityd, något som du alltid har saknat.
Nej, någon attityd skulle då inte den andre få han. Om denne trodde att han kunde komma här och ta Ristaka från Kaiito så trodde han fel. Kaiito skulle göra allt för Henne, och ingen skulle någonsin få separera dem.
"Försvinn," väste han samtidigt som han med stela rörelser reste sig upp. Kroppen som sett utmärglad ut redan vid första anblicken visade nu i stående läge hur mager och misskött den egentligen var. Det var knappt så man kunde se att det var en vargakropp, den bestod endast av skinn och ben. Varenda ben stack ut under huden och den toviga, smutsiga pälsen gjorde inte utseendet bättre. Ett skal, det var det enda hans kropp var.
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   tis 26 aug 2014, 17:53

Den andra hanen visade att Xerxes inte var välkommen. Väste åt honom. "Ouch" det var tomma, sarkastiska ord som uttalades snabbt. Munnen stängdes snabbt efter att tungan format orden och han tittade på främlingen med samma tomma blick. Hanen hade inte svarat på Xerxes fråga vilket gjorde att han antog att hanen inte kunde förstå Xerxes modersmål.


Som den dominanta hanen som Xerxes var lämnade han inte platsen utan höjde den långa svansen något. Sträckte på sig lite mer samtidigt som ögonen smalnade. 


Xerxes sonade vargen från öra till tass. Det enda som han kunde se var päls och ben. I de ljus blåa ögonen såg vargen grotesk ut, ohälsosam. Den andres toviga,smutsiga päls skilde sig från Xerxes silkeslena och vackra päls som han skötte med omsorg. Däremot var den ljus gråa hanen beredd på att smutsa ner den, färga den röd med den andres blod om han behövde. Dock var det inget han riktigt längtade efter. 


"Jag antar att du inte förstod min fråga eftersom du verkar sakna viss kunskap; Vad gör du här, främling?" Tonen var ännu en gång ärlig och neutral, inte kaxig eller oförskämd. 
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   tis 26 aug 2014, 20:35

Nordspråk. Det var Nordspråk som den andre talade nu, och orden som lämnade dennes strupe kändes obehagligt bekanta. Han förstod dem, eller... Han borde förstå dem. Desperat letade Kaiito i sitt dimmiga minne efter innebörden i det som uttalats och efter en stund fick han grepp om vad som sagts. Vad den andre undrade över. Vad han gjorde här.
Och bildad är han också, talar fler språk än dig. Jag vet inte, älskade, men kanske det betyder att han är mer intelligent?
Hennes retsamma ord tog hårt på hans redan sköra sinne. Det sårade honom något oerhört och han önskade inte längre den andres närvaro. Det ryckte svagt i hans överläpp och han ville inget annat än att den andre skulle lämna dem ifred, låta dem vara tillsammans och inte störa. Varför ville alla i hela världen ta ifrån honom hans Älskade? Varför fick han inte ha Henne? Det var det enda han önskade, drömde om och ville.
"Ensamhet," fick han fram till svar. Rösten var hes, skrovlig. Det var länge sedan han talade. "Jag sökte... ensamhet." Tystnaden lade sig åter över platsen då han slutade tala. Förvirrad över sina egna ord stod han stilla och såg emot den ljuse hanen. Vad ville denne egentligen? Kaiito förstod inte varför de aldrig kunde lämna honom och hans Älskade ifred.
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   ons 27 aug 2014, 17:11

"Ensamhet. Jag sökte... Ensamhet" Xerxes hummade hemlighetsfullt åt hanen ord. Den långa svansen rörde sig lite, för en ynka sekund. Höjdes och sänktes sen i en ganska avslappnad rörelse. 


"Varför just ensamhet?" frågade Xerxes lågt, men tillräckligt högt för att den andre skulle höra. 


"Vad är denna, något psykiskt sjuka, hanes namn?" frågade Xerxes. Såklart var det inte säkert att främlingen led av något, han kunde ju bara varit helt dum i huvudet, men något verkade inte så rätt till. Hur han välkomnade Xerxes. Tystnaden. Hans kropp. Xerxes la huvudet på sne ännu en gång. "Har du glömt bort hur man äter och jagar?" De ljus blåa ögonen travade över hanens kropp, över skinnet som desperat försökte gömma benen. 




(Bleh, förlåt för kort inlägg ;_;)
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   ons 22 okt 2014, 11:03

Ord, ännu mer ord. Och ännu mer koncentration krävdes från honom för att kunna förstå vad som skedde. Vad allt detta betydde. Det var svårt, så svårt. Demonen pratade visserligen med honom varje dag, men det var inte på samma sätt. De talade på ett stadie som inte gick att förklara. Så alla dessa ord var så svåra att förstå.
Hon fnissade roat inom honom, så Kaiito antog att han måste göra något bra då hon faktiskt var nöjd med honom.

Öronen ryckte svagt vid orden som den andre sade, och speciellt två fångade Kaiitos uppmärksamhet. I den röriga smeten som de andra lätena bildade var det två ord som stod ut.
"...äter och jagar."
En snabb minnesglimt av en brun hane som rusade över en slätt blixtrade förbi i hans huvud. Vid hans sida sprang en hona, brun likt honom. Och tillsammans jagade de efter en kanin. En liten, vettskrämd varelse som sprang undan de hungriga vargarna. Vinden ven runt omkring dem, känslan av frihet var total och det vackraste som fanns var varginnan bredvid hanen...
Bilden suddades ut lika fort som den kommit, och ilsket väste Ristaka åt sin värd att fokusera på verkligheten. Skamset bad Kaiito om ursäkt, och vände åter sin uppmärksamhet mot den vite hanen som hade talat så många ord åt honom. Vad hade han velat veta, vad undrade han över egentligen? Var inte något om... namn.
"Kaiito," svarade den hesa rösten. "Det är så jag... heter." Hans namn. Ja, det var hans namn. Det var länge sedan någon hade sagt det nu. Länge sedan någon hade talat till honom. Det var inte ens säkert att någon mindes honom på platsen han kom ifrån. Vilken plats det nu var. Demonen hade suddat ut allt, fått honom att glömma allt. Såklart för det bättre. Han behövde ju inte minnas, nu när han hade Henne.
Ett svagt leende letade sig fram på hans läppar då han tänkte på Henne.

[Kaiito är så underlig att rollspela när han är helt psykad xD]
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   tor 23 okt 2014, 08:38

Kaiito, det var hannes namn. "Kaiito." tänkte Xerxes, upprepade långsamt namnet i tankarna. Efter Kaiito presenterat sig spred sig ett leende över hans ansikte. Xerxes undrade varför, men hans ansikte förblev uttryckslöst. Kaiito hade inge skäl att le, enligt Xerxes. "Something is going on in his head... What can it be?" funderade Xerxes men han kunde inte komma på det. 


Kaiito verkade inte kunna socialisera med någon annan individ eller ens kunna vara en fungerande varg och Xerxes tänkte inte slösa tid på en psykiskt sjuk hane. Utan förvarning vände han sig mot höger och gick därifrån. Vad var det för mening att säga hej då till en varg som inte ens förstod vad som var verklighet och fantasi? Xerxes sneglade bak på hanen, skulle han följa efter eller skulle han stanna kvar?
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   fre 14 nov 2014, 17:21

Försjunken i sina tankar satt Kaiito där och dumflinade åt det som rörde sig i hans huvud. Osammanhängande tankar som han tyckte var så vackra, utan att han kunde förstå varför. Men det var länge sedan han hade haft ett eget tycke eller en egen vilja. Ristaka styrde allt, och han var nöjd med det då han inte längre kände till ett annat sätt att leva på.

Och så plötsligt blev han medveten om att den andre inte stod på samma plats längre. Förvirrat såg sig den magra hanen omkring, och slutligen landade blicken på den ljusa gestalten som vandrade ifrån honom. Lämnade honom.
Ett minne susade genom hans huvud, en kort tillbaka blick på den glömda tiden, en stund han inte längre fick tänka på, en stund som aldrig hade existerat. Kroppen fylldes med värme, hjärtat slog hårdare och leendet blev mer genuint på hans läppar. Framför sig kunde han se de violetta ögonen, den bruna vargen han ibland drömde om. Hur hon sprang från honom, hur han jagade henne, och skratten som klingade omkring dem fyllde hans huvud.
"Vänta..."
Ordet var inte mer än en hes viskning, framkallat av det korta ögonblicken han upplevde från sitt forna liv. Sedan steg Ristaka in, och det var över.

Med ett skri av smärta vek sig Kaiito under demonens vrede. Kroppen slog tungt i marken och han drog benen till kroppen, vred sig, plågad av det Hon orsakade honom. Vad hade han gjort? Varför var Hon inte nöjd?
Desperation och rädsla kröp genom hans kropp. Tankarna nådde den vita, stora vargen, och han undrade kort vad denne skulle tro om honom. I huvudet hade de glada skratten utbytts mot demonens elaka fnittrande.
Vad hade han gjort Henne?

[Ehm... Bara för att xD Sen för Xerxes gå eller stanna, det spelar inte mig någon roll. :'D hihi]
Till överst på sidan Gå ner
Xerxes

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   fre 14 nov 2014, 20:53

"Vänta..." Orden viskades, hesa. Trots att Xrdes visste vad som fanns bakom honom, vad han skulle se om han vände sig om, gjorde han det ändå, långsamt. Men synen han fick se var dock överraskande, om inte chockerande. Ett smärtsamt ljud lämnade den andras mun. Xerxes vände sig då runt så att hela kroppen var riktad mot vargen som låg på den kalla marken.


Till slut, efter att ha betraktat vargens rörelser, rörde sig Xerxes mot främlingen. Stegen var tunga men lika eleganta som vanligt. Xerxes var otåligt, han ville både nå fram till Ötamon men också hanen som han ville veta mer om. Nyfikenheten var där på grund utav det han hade hört i sina yngre dagar. En individ kunde bli besatt av en gud, en ängel, en demon. Minnet var suddigt så han kom inte ihåg exakt vad som hade sagts till honom. Men han kom ihåg att inbildningar var en av konsekvenserna. Xerxes rös till. Att komma ihåg hans barndom var det sista han ville, särskilt i hanens sällskap.




Till slut stod han bara några decimeter från vargen. Tittade ner på den magra kroppen. Xerxes var osäker om det inte var en sådan kallad zombie som han fått höra av främlingar. Men att hanen var de var han lika tveksam för som han var för det faktum att gudar och demoner fanns. 


Raganan sänkte huvudet till den andras och de blåa ögonen letade efter hanens blick. Pupillerna ändrade fokus från det ena ögat till det andra. Innan Xerxes började tala andades han in den kalla luften för att sedan andas ut den igen som en suck, likt en hjort som var redo att kollidera med hornen i dess fiendes. "Du." Började han. "Är väldigt konstig." Tonen var känslolös, dock fortfarande lugn och avslappnat. Men något mörk fanns där, blandat i allt det lugna.
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   mån 19 jan 2015, 21:44

[Då detta rollspel stått stilla väldigt länge pga mig avslutar jag nu det. Vi kan säga att Xerxes tröttnade och vandrade sin väg, och lämnade Kaiito så att han fick sjunka tillbaka i sina egna tankar. Så kanske de möts i framtiden då Kaiito är lite... friskare i huvudet. :'D ]
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Beautiful. (Kaiito)   

Till överst på sidan Gå ner
 
Beautiful. (Kaiito)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari-
Hoppa till: