HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Avlägset regn [Alénya]
Idag på 16:52 av Kilah

» Meaning [Xerxes]
Idag på 10:10 av Duva

» Search [Unnown]
tis 25 jul 2017, 19:26 av Unnown

» A wandering warrior [Capheus]
tis 25 jul 2017, 18:48 av Capheus

» Fuzzy logic [P]
tis 25 jul 2017, 18:10 av Sleazoid

» Airi © MoonPhanter
sön 23 jul 2017, 19:46 av Airi

» Den hemligaste tråden..
sön 23 jul 2017, 13:07 av Selva

» Tillståndsfråga om ängel
lör 22 jul 2017, 12:29 av Orkidé

» Chatt AU I guess
tor 20 jul 2017, 12:46 av Arno

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 2 registrerade, 0 dolda och 3 gäster.

Kilah, Nadie

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Legender [Kaiito]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Verdandi

avatar


InläggRubrik: Legender [Kaiito]   mån 24 feb 2014, 00:08

Het ånga låg som en dimma över det okända området. Enorma varelser som fick marken att vibrera där de placerade sina fötter vandrade i sitt sökande efter bättre betesmarker. Regelbundet sköts kokande hett vatten upp ur källor i marken. Där värmen inte var för påtaglig täckte ett tunt snölager  marken, enstaka träd stod groteskt böjda och glest bevuxna. En skrämmande plats för en individ vars liv utspelat sig på en begränsad yta större delen av sitt liv. Och visst minsann var hon skrämd, livrädd till och med. Men det fanns ett uppdrag som var viktigare än rädsla, nämligen att hitta Tidens grotta, en legend hon som liten fått höra talas om. En av många sagor och myter Freke berättade medan han ännu var i livet. Hanen hade sökt efter heliga platser och mytologiska väsen under hela sin livstid, något som Verdandi nu tagit över. Uppdraget fyllde henne med stolthet, för hon visste att hon skulle klara det, om det så skulle ta 100 år. 

Honan hade vandrat långt från sitt hem i Västra bergen och hon saknade redan sin familj. Både Urd och Skuld hade nekat hennes förfrågan om att följa med och det hade på sätt och vis sårat henne. Meningen hade varit att hänga ihop för alltid och nu hade hon svikit dem. Mor och far hade inte tagit illa upp, de accepterade sina döttrars vilja utan motstånd. Där fanns en trygghet om hennes äventyr gick åt skogen, det fanns alltid ett hem som väntade på henne i bergen. Men nu.. nu fick hon klara sig själv och i första hand förlita sig på sina egna kunskaper och instinkter. Det där passagen borde vara i närheten. 

[Befinner sig nära bergskedjans fot]
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   tor 06 mar 2014, 09:36

[Åhå! Haha, fick nyss syn på detta rollspel :'D]

Genom den dimmiga riket där de enorma, pälsbeklädda varelserna härskade rörde sig en mycket mindre figur. Denne bar nästa samma pälsfärg som de stora, men han tillhörde vargasläktet. Åtminstone genetiskt, för både hans psykiska del och fysiska del gick att diskutera ifall det liknade det som var passande för en varg längre.
Han var mager, revbenen stack ut så det var obehagligt. Pälsen var smutsig, tovig, matt, vanvårdad. Och i blicken fanns inte längre livets gnista. De blåa ögonen som en gång hade sett på världen med nyfikenhet var nu täckta med en dimma. Han åt inte ordentligt, han sov inte ordentligt... Faktum var att det var länge sedan han hade gjort någonting ordentligt. Han var på gränsen till död, men han brydde sig inte. Det enda som höll honom levande och gav honom krafter nog att vandra var Demonen som besatt hans inre väsen.

Han hade blivit vilseledd. I en tid som inte längre var viktig hade Hon kommit till honom, lovat honom makt och evigt liv, allt han kunde önska sig. Och såklart Hennes odödliga kärlek. Och det var den han hade tagit emot, det var den han hade suktat efter. Hennes kärlek, att bli älskad av någon som Henne. Och med tiden hade han börjat lida hennes minsta vink utan att ifrågasätta. Men det var väl så - kärleken var blind. Och han hade blivit blind, inte sett och inte förstått. Och nu var han för avtrubbad för att längre bry sig. Detta var hans liv nu, att göra allt för henne. Och i gengäld älskade Hon honom, och det var allt Kaiito önskade.

Och nu vandrade han här, genom den ångande dimman, utan mål och mening, med energi från en annan varelse. Och han kände sig lycklig.
Till överst på sidan Gå ner
Verdandi

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   lör 15 mar 2014, 13:45

Honans spanande utefter bergkedjans vägg gjorde henne blind för omvärlden. Hon passerade gejsrar och heta källor utan större notis och riskerade vid en del tillfällen att bli nedtrampad av de stora betförsedda djuren. Vilsenhet tyngde hennes sinnen, men att ge upp fanns det inte en tanke på. Ännu hade hon inte sökt tillräckligt länge för att komma på sådant strunt. Förhoppningsvis skulle hon inte komma till den punkten. Frekes berättelser hade tidigt väckt hennes intresse och tagit henne med storm. Som trollbunden hade hon suttit i månskenet och lyssnat till hans sagor om bäckavargen och den enorma björnen, större än någon annan björn som någonsin levat. Äventyren att finna allt detta lockade. Hennes mor hade dock varnat om att inte ta det hela på för stort allvar, ty den gamle vargen kunde like gärna bara hitta på, något Verdandi vägrat att tro på.

Av en slump såg hon upp och i den ångande dimman skymtades en siluett. Den verkade större än henne själv men kunde förmodligen inte trampa ned henne. Att storleksbestämma varelser och ting på håll var dock inte hennes starkaste sida. En hjord av hårbollar var det med säkerhet inte i alla fall. Nyfiket gick hon i avslappnad takt mot varelsen. Kanske var det en varg hon kunde samtala med. De kanske kunde leta efter tidens grotta tillsammans, om denne visste något om den. Tankarna fick ett leende att leka på läpparna och svansen att lätt vaja bakom henne. 
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   fre 21 mar 2014, 13:27

Den dimmiga luften gjorde det svårt att se och tyngre att andas. All den vattenånga som befann sig på marknivå var ingenting som hans kropp var van vid, och hade han varit sig själv skulle nog Kaiito inte ha vandrat in i detta område. Men vad gjorde det egentligen, när han var så pass avtrubbad som han var? Ingenting, ingenting alls. Och även om det var lika fuktigt och dimmigt som om molnen själva hade lämnat sin plats på himlen och lagt sig över jordytan så bekom det honom inte.
Han var borta, förlorad in i en drömvärld som endast han levde i, beskyddad av den trygghet Demonens närvaro gav honom. Och det var alldeles nog för den magra vargen.

Ett högt väsande hördes i hans huvud och en känsla av att totalt tappa kontrollen grep honom när Ristaka tog över och med en hastig rörelse vred hans nacke. Den dimmiga blicken landade på en mörk skepnad som rörde sig mot honom genom den täta ångan. Och utan förvarning släppte Ristaka sitt grepp, vilket nästan fick Kaiito att slå hakan i marken.
Hon hånskrattade åt honom. Kan du inte ens visa dig från din bästa sida när vi stöter på främlingar? Det är ju nästan så jag får skämmas...
Snabbt tog han sig samman, rätade på sig så gott han kunde. Hon skulle inte behöva skämmas över honom, aldrig. Det enda han ville vara var det hon önskade att han skulle vara. Det sorgliga var dock att utåt gjorde denna resning ingen skillnad. Han var fortfarande en mager, tovig, smutsig och livlös varelse som inte såg ut att ha många timmar kvar.
Stilla stod han där, men blicken på främlingen. Övertygad om att han såg ståtlig ut, övertygad om att Hon kunde vara stolt över honom.
Till överst på sidan Gå ner
Verdandi

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   sön 23 mar 2014, 22:10

Tidens grotta är en helig plats, dold djupt inne i berget. En plats där två själar förenas till en. Två själar som omöjligt skulle kunna överleva utan den andre. Gudarna får genom grottväggen tillgång till de två varelsernas själar. De binds, vävs, smälts samman och blir för alltid en. 

Verdandi minns hans berättelser ordagrant. Han ville ibland verka poetisk och ibland handlade det om spänning. Genom att berätta samma historia på olika sätt lyckades de alltid snärja intresset, oavsett hur många gånger hon än hört dem. Hennes mor och far hade alltid varit tacksamma över att Freke funnits där och hållit valparna borta från trubbel. Urd och Skuld hade dock alltid tröttnat efter en stund och gett sig iväg ändå. Det gick aldrig att riktigt lita på vad dem lovade. 

Drakvargen släppte tankarna om sina systrar när hon kom allt närmare den främmande individen. Det syntes nu tydligt att det var en varg, trots dimman som så förrädiskt dolde omgivningens objekt. Dess fäll var inte täckande av samma färg, precis som hennes egen. Öronen var dock bra mycket kortare än hennes familjs och ögonen tycktes näst intill lysa. Hon kunde genast konstatera att detta inte var någon av hennes egen ras. 

På ett lagom avstånd stannade hon upp. Det var varken för långt bort för att kunna kommunicera normalt eller för nära för att verka oförskämt eller hotfullt. "Goddag" sade hon vänligt och såg närmare på främlingen. Dess päls var tovig, smutsig och glanslös. Kroppen såg ut att ha fått allt för lite näring att Verdandi undrade över om den åt överhuvudtaget. Vad hon såg skulle dock aldrig lämna hennes tankar. "Mitt namn är Verdandi och jag letar efter Tidens grotta" Mor hade lärt henne att alltid vara artig och tydlig med sina avsikter för att undvika missförstånd. 
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   tor 27 mar 2014, 13:15

"God dag." De första orden nådde hans öron och fick honom att rycka till. Nästan lite smått desperat letade han i sitt minne efter dessa ord, ville veta vad de betydde, ville förstå vad den andre sade honom. Demonen skrattade mjukt åt honom, uppenbart road över de panikartade känslorna han kände och dumheten som han besatt när han inte förstod enklare ord.
En hälsningfras, väste hon sedan mjukt åt honom, innan hennes uppmärksamhet åter vändes mot den andra vargen. Denne fortsatte tala, använde ord som förvirrade Kaiito. Han kunde inte riktigt förstå den andre, även om han försökte. För han gjorde verkligen det, och Demonen fortsatte att skratta, road av hans patetiska beteende.
Svara henne då, din värdelösa loppa!
Svara henne? Javisst, svara... Det var ju så man skulle göra, det var ju så man skulle bete sig. Blicken som hade sänkts mot marken höjdes och fästes åter på den långörade vargen som stod framför honom och väntade på ett svar.
"Tidens..." Rösten var fumlande och dog ut innan Kaiito han yttra mer än ett ord. Bakbenen darrade lätt. Han försökte samla tankarna. Tidens? Vad var Tidens för nått? "Du... Tidens... Vad..?" Ett lätt flin drog över hans läppar, endast för att sedan försvinna igen. Hade det blivit rätt, det där? Ja, nog trodde han det. Nog skulle de andre förstå.
Till överst på sidan Gå ner
Verdandi

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   tor 27 mar 2014, 21:16

Verdandi såg nyfiket på hanen som av någon anledning verkade lite borta. Svårigheterna att tala fick henne att undra vad som pågick med denna hane. Kanske var han bara ovan att vara i sällskap. Hon blev lite fundersam när han pratade så ryckigt och undrade vad han menade. Tillslut insåg hon att det var en fråga om vad hon hade sagt. 

"Mitt namn är Verdandi" Hennes röst var klar, tydlig och hon talade långsamt. "Jag letar efter Tidens grotta" Upprepandet fick henne att känna sig osäker. Precis på samma sätt brukade Urd tala med henne när de var yngre, dumförklarade henne. Men å andra sidan så verkade hanen inte ha förstått henne. Hon såg på honom och försökte avgöra hur han reagerade. Kanske han inte hade svaren på hennes frågor? Var skulle hon då vända sig? Hur som helst skulle hon inte ge upp förrän hon stod med tassarna på grottgolvet.
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   fre 28 mar 2014, 12:44

Den andre talade igen. Sade ännu fler konstiga ord. Det ryckte svagt i Kaiitos öron, och den tomma blicken hölls stadigt på den andra vargen även om han inte ens verkade se denna. Det var som om han tittade rakt igenom henne, bort mot horisonten.
Hon var ju trots allt inte viktig...
Det tog ett tag för Kaiito att förstå att honan hade upprepat samma ord som hon sagt innan. Och när det slog honom kände han sig förvirrad. Varför sade hon det igen? Varför upprepade hon sig? Det måste ju vara något fel på henne, för inte talade man ju på det viset. Det verkade ju bara underligt.
Han hörde hur Demonen fnissade hest inom honom, men åt vad kunde Kaiito inte förstå. Men han borde vara nöjd, han var nöjd, så länge Hon var nöjd.

Ett av de stora djuren hade avlägsnat sig en bit ifrån sin flock, men då denne fick syn på den båda vargarna vände den snabbt och rusade tillbaka, så gott som ett sådant stort djur kunde rusa. De tunga stegen fick marken under Kaiitos tassar att vibrera, innan dimman åter slöt sig bakom den stora besten som försvann bort mot de sina.
"Tidens..."
Mumlandes uttalade han ordet som han hört den andre säga två gånger nu, helt obrydd om vad som nyss hade skett inte alls långt ifrån dem. Han försökte förstå, försökte minnas. Han hade kunnat tala en gång i tiden, visst hade han det? Visst hade han talat med andra vargar. Men inte någon som denna, som inte verkade kunna mer än just det som den sade. Dessutom verkade denna tala ett underligt språk, då han inte heller kunde förstå vad den sade.
"Kaiito," sade han sedan, helt utan förvarning. Ja, sitt namn mindes han. Det var egentligen det enda han mindes från sitt gamla liv, det enda Ristaka tillät honom att minnas.
Till överst på sidan Gå ner
Verdandi

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   tor 17 apr 2014, 11:13

Vibrationerna det stora flyende djuret orsakade fick henne att bredda tassavståndet för ett säkrare fäste. Den skulle lika gärna kunna komma tillbaka och stampa eller så kunde en annan dyka upp. Även om honan inte var lättskrämd så skadade det inte att vara på den säkra sidan. Van med de osäkra stenarna och rasen i bergen hade hon stadiga steg och bra balans. Som valpar hade drakvargssystrarna snubblat konstant, men nu, 20 år senare var hon ett proffs. 

"Tidens grotta" upprepade hon ännu en gång när den främmande vargen mumlade fram det första. Hade han talat för att han visste eller på grund av ovisshet? Det kunde hon inte avgöra. Hon var inte direkt en bra vargkännare utan behövde uppenbara tecken för att kunna avgöra. Huvudet tippades aningen på sned och blicken sökte av den andres ansikte och kroppsspråk. 

Presentationen gjorde henne nästan förvånad med tanke på hans beteende. Man skulle kunna tro att han hade blivit hypnotiserad av en drake. Hon rös. Freke hade berättat om drakar och dem verkade inte särskilt trevliga, kanske hon kunde söka upp en och se om det stämde? 

"Vet du var Tidens grotta ligger? Eller var drakar håller till?" frågade hon, noga med att inte tala allt för fort. Eftersom hon aldrig tidigare mött en varg påverkad av en drakes hypnos så kunde hon omöjligt veta hur denne betedde sig och hur pass medvetande denne var.
Till överst på sidan Gå ner
Kaiito

avatar


InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   tor 08 maj 2014, 15:10

Även om den andre talade var det en ekande tystnad som nådde Kaiitos öron där han stod. Den dimmiga blicken hölls alltjämt fäst på den främmande vargen, även om det var omöjligt att säga ifall han verkligen såg henne eller ifall han såg rakt genom henne. Hans ben darrade till, ett tecken på den trötthet hans kropp upplevde men hans själv var omedveten om.
Han blinkade en gång, blinkade två gånger. Orden den andre hade sagt hade dött ut, försvunnit med den svaga vinden som svepte över slätten. Men ändå kom inget svar från Kaiito. Tystnaden mellan dem blev allt längre medan han endast stod där, förlorad i sin egen värld.
Och sedan, som från ingenstans, gled ett missnöjt uttryck över hans utmärglade ansikte och han fnös till samtidigt som han ruskade på huvudet.
"Nej."
Ett hest skratt ekade i huvudet på den unga varghanen då demonen vred sig inom honom. Något mer roande än detta hade hon inte upplevt på länge, och i Ristakas ögon fanns det få nöjen som var lika stora som att se hur någon annan gjorde totalt åtlöje av sig själv.
"Vad... jag gjort?"
Kaiito hukade sig, ville inte verka stöddig mot sin älskade, för något var fel, det märkte han. Vad kunde han bara inte förstå.
Din dumma loppa, förstår du inte vad hon säger? Förstår du inte vilken idiot du framstår som? Jag förstår inte hur hon fortfarande kan ödsla tid på att stå och prata med dig, för du förstår ju inte ens dig själv, hur ska då någon annan kunna göra det?
Huvudet böjdes mot marken, skammen flög genom hans kropp. Han hade gjort bort sig, och därmed även förargat Henne. Den enda han någonsin hade brytt sig om. Och nu skulle han skämmas, precis som det var menat att han skulle göra. För när Hon kände det, då skulle Hon förlåta honom. Då skulle Hon älska honom igen. Och det var det enda han önskade, att Hon skulle älska honom för evigt.

Från en utomståendes ögon måste det hela se väldigt lustigt ut. Då den magra unghanen utan anledning hukade sig, visade sig underlägsen, talade med sig själv. Men inte heller det var något som Kaiito kunde förstå. Han var så förlorad i den drömvärld han byggt upp under demonens tvång att det inte ens var säkert att han någonsin skulle kunna återvända från den.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Legender [Kaiito]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Legender [Kaiito]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari-
Hoppa till: