Den luktade sött. Noel satt och ryckte lite oroligt med nosen. Blicken ilade upp och ner några gånger för stjälken som ännu inte blommade. Det såg kallt ut tyckte hon. Det hade hon tyckt de senaste tjugo minuterna med, men ändå valt att sitta kvar en stund och bara titta på den. Växten stod framför ett träd och en del av de nu vissna grenarna har försökt nå upp längs stammen. Marken var frost klädd och restprodukterna av förra årets blomningar glittrade i morgonljuset. Det var vindstilla mellan träden och djurlivet skulle fortsätta vara tyst tills solen värmt dem.

Det var skönt att sitta där. Och bara titta. Och bara vara. Hon var nöjd med situationen. Hela hennes kropp kunde få slappna av och tankarna blev bara ett töcken. Hon kände inte luften omkring henne eller hur den förskitigt passareade genom hennes kropp. Hon var helt... helt ingenting.

[ Vem som helst lek meed miiig :D ]

Sakta tar jag mig framåt. Skogen känns tätare och tätare för varje sekund. Det börjar bli mörkt ute och jag känner mig mer som hemma. Jag sluter ögonen och bildar ett moln av dimma runt mig så jag inte syns. Kommer jag någonsin hitta ut härifrån.. Det känns som en evig labyrint fylld med röda giftiga rosor.