HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» How the tables have turned [Corson]
Idag på 18:05 av Corson

» Vindarna av vinter [Exopuss]
Idag på 15:22 av Malphas

» Sammanträffande [Malphas]
Idag på 14:59 av Aurora

» Slemmigt [Tezuka]
Idag på 14:26 av Zaron

» Fågelsång
Idag på 10:42 av Lazuli

» Strimmor av hopp [P]
Idag på 10:30 av Lazuli

» Sökandet efter frid
Idag på 03:46 av Niara

» Längre än för alltid [Niara]
Idag på 03:36 av Niara

» Alla är ju fina, på insidan åtminstone.
Idag på 03:28 av Haru

Vem är online
Totalt 10 användare online :: 7 registrerade, 0 dolda och 3 gäster. :: 2 Botar

Abraxas, Erathor, Even, Hielo, Kogan, Nadie, Niyaha

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Open plains... (forts.)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Open plains... (forts.)   mån 01 aug 2011, 14:31

Den unga silvergrå hanen hade vandrat tillbaka över bergen till denna slätt vid namn Numoorislätten. Han visste inte riktigt, men det var någonting med denna plats som han fanns intressant, och han tyckte om den överhuvudtaget, inte för att han hade mycket att jämföra med, men ändå. Natten hade inte legat över världen särskilt länge, men det var nog för att ge hans måntatueringar deras desto starkare sken åter, de han ärvt av sin far, den ena av dem nästan identisk med den som fadern hade. Det var dock inte det enda han ärvt, utan även den telepatiska förmåga han hade, en kraft som han fann både irriterande såväl som intressant, men han kunde dock inte styra den något vidare. Stegen förde honom över gräset i en maklig takt, han var inte den som jäktade, allt i sinom tid, en stor tänkare, och en som fann mycket onödigt att ödsla sin tid på, så som känslor och lek, överflödiga uttryck och annat. Han vred den mörkblå blicken upp emot himlen där han kunde skymta det lysande vita klotet, på något sätt så hade han alltid känt sig starkare i månljus, inte mycket, men en aning, troligen någonting som berodde på den lilla del månvargsblod han bar på. Det klippte till i hans öron och han lät blicken vändas tillbaka framåt. Hans tankar var fyllda, så som de oftast var. Han visste att flocken Qu hade sitt revir här, den flock som fadern fötts i, men sedan lämnat, och där skulle visst andra släktingar också finnas. Han visste egentligen inte vad han gjorde där, kanske så vandrade han endast med sina tankar, och skulle ha fortsatt att göra, om det inte varit för det främmande sinnet som gjorde sig tillkänna i närheten. Han stannade upp och vände huvudet åt det hållet vargen befann sig, underligt, sinnet var för honom helt okänt, men doften vittnade om någonting bekant. De tre olikfärgade svansarna svepte till bakom honom innan han helt vände sig om åt det hållet, underligt, helt klart.


Den stora, svarta varghanen som gick över gräset i natten hade en
avslappnad hållning. Öronen var spetsade, men svansen hängde slappt
bakom honom. Musklerna syntes under hans skinn när han satte den ena
tassen framför den andra, för att sedan upprepa rörelsen om och om igen.
Det prasslade till i gräset och han riktade genast uppmärksamheten
ditåt. Men det var bara en hare som hastigt försvann i rädsla. Malvado
följde inte efter, han var inte hungrig, även om han visste att han
egentligen borde äta.

När en doft slog emot honom så lyfte han på huvudet och klippte med
öronen. Det var inte harens doft, nej denna doften kom från en varg. Och
den var för honom bekant, och påminde mycket om Meilyrs doft. Han
suckade lite irriterat. Skulle han än en gång på påmind om hur gammal han
var? För han var säker på att detta var ännu en avkomma till Iwaku, med tanke på hur lik doften hade vart Meilyrs.


Han suckade lågt, det tjänade ingenting till att stå och fundera över den bekanta känslan som doften ingav, kanske lika bra att gå vargen till mötes, ta reda på hur det nu låg till. Kort ruskade den unga hanen på huvudet innan stegen sattes i rörelse igen, denna gången i riktning emot hanen. Han kunde inte hjälpa att tankarna vandrade trots att han visste att han inte skulle komma fram till någonting, för inte heller sade den andres sinne honom någonting, inte annat än sin närvaro. Den mörkblå blicken lades endast en kort stund senare på en äldre, och betydligt större, hane, en mörk sådan, och blicken gick den andres till mötes samtidigt som han stannade upp en bit ifrån hanen. Ingenting till det yttre tydde på att han var det minsta skygg eller särskilt försiktig, för det var han inte, och definitivt inte rädd, det var en känsla som han inte var allt för bekant med, likt de allra flesta egentligen. Öronen klippte till på hans huvud, ''Var hälsad, främling'' han kunde vara relativt artig då han kände för det, och detta var nog ett sådant tillfälle, troligen på grund av den bekanta känslan han hade, även om han inte mött vargen i fråga förut.


Malvado stannade upp, vred lite på huvudet, och såg nu rakt på den unga hanen.
Han flinade kort vid hanens ord. Svansen svängde sakta från sida till sida bakom honom. Han lade märke till de tre svansarna bakom hanen och hans flin blev bredare."God kväll," svarade han, och la sedan till; "Bror till Meilyr och son till Iwaku." Han antog att det måste vara så det låg till, med tanke på att doften påminde så mycket om Meilyrs, som han träffat dagen innan, och på grund av de tre svansarna. Men om Mal hade fel så skulle det minst sagt bli pinsamt.
Han rätade lite mer på sig, klippte med öronen och flinet på hans läppar var nu inte lika brett längre.


Han höjde vagt på ögonbrynen, knappt märkbart, så denna hane visste vem han var, eller, snarare visste vem hans bror och far var, och nog hade hanen rätt. ''Det är riktigt, antar att det måste vara Malvado som jag har ståendes framför mig, eller har jag helt fel??'' egentligen inte annat än en ren och skär gissning, men med tanke på det där bekanta, och att denne kände, eller visste om, hans far, så antog han att det var så det låg till, mycket troligt i alla fall. Iwaku hade berättat kort om sina föräldrar, men inte mycket mer än deras namn och de raser de var, och vart hans mor, Mivria, fanns. Just i den flocken som hade sitt revir på denna slätt. ''Iwakus far'' fyllde han i och mötte hanens blick, om det inte var så så skulle nog stämningen bli minst sagt underlig, men han trodde inte att det skulle gå så långt, han var relativt säker på sin sak ändå. Och det faktum att han benämnt hanen som främling först var nog endast för att det var det han var, även om de nu hade blodsband till varandra.


Malvado flinade smått. "Nej, det är alldeles riktigt." svarade han roat. "Ja, hans far." Det tog emot att säga att han var far till Iwaku, eftersom han aldrig sett sig själv som far till de vargarna, och aldrig velat vara far till dem heller.
Och det faktum att hans avkommor i sin tur hade fått avkommor gjorde bara att han kände sig ännu äldre. Men det var när han träffat på Meilyr och funnit att han tydligen numera inte bara var far (ett ord som han alltid hatat och nästan aldrig använt) utan också även var farfar (ännu ett ord som han egentligen bara ville glömma).
Han studerade den unga hanen som han hade framför sig med en mycket lugn blick."Vad är ert namn då?" frågade han sedan. Han kunde inte låta bli att undra över om den här hanen var lik sin broder, om så var fallet så visste inte Mal hur han skulle orka. Meilyr hade varit väldigt frågvis, men Mal hade klarat av det. Men att få ännu en valp på halsen som ställde en massa frågor skulle bara vara irriterande.


Han var vanligtvis inte typen som gick och log över allt och inget som många gjorde, det var väldigt sällan man faktiskt kunde skymta någonting likt ett leende på hans läppar, men nu fanns det där, vagt, men ändå synbart. Han hade i alla fall inte haft fel, och det var en viss lättnad, annars så, nej, det fanns inget annars så, han hade varit säker, okej, nästan säker, men ändå. Han stod med andra ord inför den varg som var hans farfar, inte för att han skulle få för sig att kalla honom för det, men det var väll sanningen. Inte heller kallade han Iwaku för far, men han tvekade en aning angående det, båda kändes liksom fel, så han var helt enkelt, han. ''Mithrile är mitt namn'' ingenting som han hade någonting emot att kallas, han varken älskade eller ogillade sitt namn, det bara var liksom, men det var väll desto vanligare att andra kallade honom Riley, eller Mith, av vilka det förstnämnda var klart föredraget. En ogillande tanke av något slag var vad som rotade sig i hans huvud, men han valde att ignorera det, han kunde inte styra den kraften, och det var endast en obehaglig känsla det hela.


Malvado kunde skymta något på hanens läppar som kunde klassas som ett leende, men det var svagt men han trodde ändå att han sett rätt. Därför så gav han hanen ett litet leende tillbaka.
"Trevligt att träffas, Mithrile." svarade han stillsamt. Den unga hanens lika unga broder hade fått Mal att inte känna förakt inför hans så kallade barnbarn... Just det ordet gav honom kväljningar.
Omedvetet knyckte han på nacken, något som han inte borde gjort. Såret i hans nacke drogs upp en aning och blev blodrött, men det började inte blöda. Mal svalde hårt och ignorerade den plötsliga smärta som uppstått när han fläkte upp såret.
"Säg mig, vad har fört dig hit till Numoorislätten?" Var det verkligen ett sammanträffande att han stötte på två valpar av samma kull, Iwakus kull?


Han nickade i något som kunde liknas vid en hälsning, men nog låg det en viss respekt bakom det hela, någonting som han moder verkligen inte lärt honom, och det verkade ha varit något som hans fader uppskattat, att han visat respekt, kanske därför som han fortsatt att göra det, åtminstone åt dennes fader. Om det var trevligt kunde han dock inte avgöra, inte ännu, men kanske så var det så, ''Detsamma antar jag, än så länge'' det låg nästan en viss mystik över de orden, någonting som man bara inte riktigt kunde få grepp om och förstå. Det som skedde efter det var då minst sagt underligt, och obehagligt, för när Malvado knyckte till med nacken så kände han en smärta sprida sig just där för ett kort ögonblick, någonting som fick honom att ta ett nästan vacklande steg tillbaka. Han ruskade på huvudet och vände sedan upp blicken emot hanen, som om han väntade på någon sorts utskällning av nått slag, eller åtminstone en ogillande blick. Hans egna blick var en aning ursäktande då han mötte hans röda blick, ''Ursäkta mig, men jag kan inte kontrollera min kraft speciellt bra''rösten var även den ursäktande, som om det hela var fel i hans ögon, att han antingen läste tankar eller kände känslor som inte var menade för honom att känna, kanske så var det Iwakus första reaktion på det hela som fått honom att tycka så. Hanen hade inte varit långt ifrån att smälla till honom. Han riktade dock sedan tankarna emot hanens fråga, men svaret visste han inte vad det var, ''Jag vet inte, jag finner denna plats ganska så rogivande och tilltalande på något sätt'' det var nog det bästa svaret han kunde få ur sig på den frågan, för något mål hade han inte med sitt besök på slätten. ''Är du en del av Qu, likt Mivria sägs vara??'' han drog kanske en förhastad slutsats angående att han tillhörde den flocken, men eftersom han befann sig här, och frågade honom vad som fört honom hit så fick det honom att fundera ändå. Han var dock inte säker på om hanen skulle uppskatta en frågvis valp, det verkade inte som det, men han var inte sådan, inte egentligen.


Malvado flinade. Ja, än så länge i alla fall. När Mithrile vacklade till för att sedan kolla upp på Mal med en ursäktande blick så rynkade Mal fundersamt pannan. När han hörde hanens ord så slätades hans panna ut, och han förstod.
"Du behöver inte be om ursäkt. Du kommer att lära dig att behärska den." svarade han. "Men om du inte bara känner smärta utan också kan läsa tankar så ber jag dig att hålla dig ute från mitt sinne. För ditt eget bästa." la han sedan till. Hans röst var mörk och varnande, men inte hotfullt, även om den allra sista meningen lät lite som ett hot. Men Mal hade alltid haft noll tolerans mot vargar som tog sig in i hans sinne eller som försökte göra det. Så det var väl lika bra att varna Mithrile för det ifall han skulle göra eller råka göra det längre fram.
Vid hanens var på vad han gjorde på slätten så lugnade Mal ner sig lite. Han nickar kort åt hanens svar, för att sedan svara på hans fråga. "Ja, det är jag." svarade Mal kort, och vänder blicken mot öknens håll. Tänker på solens hetta och den varma sanden.


Han höjde vagt på ögonbrynen, jaså, behövde inte be om ursäkt, inte riktigt det svar han väntat sig, alla var olika visserligen, men han antog att det inte var särskilt många som uppskattade att ha någon rotandes i deras hjärnor, med vilje eller av en olyckshändelse och slump. Det fick han dock så gott som bekräftat för sig då han hörde Malvados följande ord. Han nickade kort, ''Ibland känner jag känslor, ibland hör jag tankar, inte speciellt ofta, jag kan inte kontrollera det, men jag ska försöka i alla fall'' han talade åtminstone sanning, och det märktes nog på hans ord, han visste inte riktigt vad han tyckte om denna kraft, den verkade vara behändig på ett vis, men för det mesta endast till besvär. ''Du är inte den första att säga det...'' stämman blev en aning avvaktande då han talade, han var inte säker på om han ville förknippas med Iwaku, och det var visserligen inte hans mening med det hela, äsch, han visste inte riktigt vad han tänkte eller menade. Han hoppades då verkligen att han skulle lära sig att kontrollera sin kraft, det skulle göra det hela så mycket enklare, att bara kunna stänga ute någon annans sinne så man slapp få vredglada vargar efter sig bara på grund av en ynka flyktig tanke, eller så. Det var dock inte det enda som han funderade över, det var ju fortfarande det där andra, det som han inte hade någon aning om vad det var, och inte heller hade det varit en vidare trevlig känsla inte, som att faktiskt försvinna, vilket egentligen kanske var sant på ett sätt. Då han besvarade hans fråga så nickade han endast, för att säga att han hört honom, men han tyckte inte att det behövde kommenteras, det skulle endast leda till fler frågor, något som han själv inte var speciellt förtjust i.


Malvado lyssnade på vad hanen sa och nickade kort. "Det är bra att du försöker i alla fall. Jag kommer troligtvis ha överseende om det inte är med flit." sa han lugnt. Troligtvis. Man kunde aldrig riktigt veta med Mal, så det var lika bra att inte lova hanen någonting. Han skulle bli förbannad om han fick veta att hanen sett in i hans huvud, men som sagt, han var ganska säker på att han inte skulle göra så mycket mer än att bli arg.
"Det är en ytterst användbar kraft du har." sa han gillande, och gick nu till en trevlig samtalston. Mal hade under hela sitt liv velat ha någon form av psykisk kraft, speciellt under den tiden som han levde med sin familj. Hans bror hade haft en stark mental kraft, och Mal, som inte hade någon kraft alls på den tiden, hade alltid avundats sin bror för hans kraft.
"Jag förstår att du hört det tidigare." svarade han sedan. "Och så länge du inte kan kontrollera den tillräckligt så bör du vara på din vakt när du möter andra vargar. Vissa är förstående, andra inte..."


Han ryckte vagt på skuldrorna åt det första han sade, ''Man kan inte mer än försöka, och träna, och sedan göra det bästa man kan, men alltid försöka sträva längre'' orden som slapp ur den relativt unga hanens mun lät nästan visa på ett sätt, som om han var betydligt äldre än vad han var, det kanske han var också, själsligen. En av svansarna som låg intill hans sida svepte till genom luften för att sedan lägga sig på sin ursprungliga plats, ''Ja kanske, men den är mest till besvär just nu'' han visste inte riktigt om han föredrog den som den var nu eller som den var förut, då han endast kunde känna andras närvaro. Det fanns väll både för och nackdelar med kraften, som med alla andra, och nog skulle den utvecklas mer också, hur hans tycke skulle arta sig då var omöjligt att veta i förtid. Den mörkblå blicken vreds tillbaka emot den andra hanen då denne talade igen, och han nickade instämmande, det var sant det han sade, vissa hade ingenting emot om en och en annan tanke blev läst, medan andra kunde bli vredglada, han förstod vad han menade med sina ord. ''Ja, jag vet det, det är inte alla som uppskattar det, och man får, som du säger, vara på sin vakt'' svarade han sedan.
Till överst på sidan Gå ner
Malvado
Sad boys club/Moderator
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   mån 01 aug 2011, 14:46

Han nickade åt hanens ord. De lät förvånansvärt kloka för att komma från en sådan ung individ, och Mal som väldigt sällan visar respekt för en yngre varg känner nu att han får någon slags respekt för den unga hanen.
"Som du sa så kan man inte göra mer än att träna och göra sitt bästa. Men jag är säker på att det kommer en tid då den inte längre är till besvär för dig utan blir en gåva, ett vapen och något du kan vara stolt över." svarade han med ett snett leende.

[ kort, men har inte riktigt kommit in i rollandet än xD ]
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   fre 05 aug 2011, 16:07

Han nickade instämmande, för det var vad han gjorde, höll med om hans ord, och han trodde även att det skulle komma en sådan tid, någon gång. Det var dock omöjligt att veta när, men det var ingenting som bekymrade honom egentligen, allt kom i sinom tid, det var så han tog livet, dag för dag och såg vad som hände, vad mer kunde man göra, egentligen. ''Jag kan inte annat än att hålla med om det, och det tror jag med, hur lång tid det tar är en annan sak, men heller inte avgörande, till dess får jag väll helt enkelt stå ut'' svarade han med ännu en nickning och det drog vagt i hans ena mungipa. Att se hanen le överhuvudtaget var det någonting utav en säregen tillfällighet, någonting som han gjorde ytterst sällan, i alla fall då han menade det. Blicken vändes ut över slätten då han funderade över vad han skulle ta och säga, han kände inte precis för att fortsätta ytterligare på ämnet, men inte heller kunde han komma på något bättre, typsikt honom kanske.

| Kort här med, men har inte alls kommit på något att skriva ^^' |
Till överst på sidan Gå ner
Malvado
Sad boys club/Moderator
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   lör 06 aug 2011, 20:41

Malvado såg hur det drog lite i hanens ena mungipa och han klippte med öronen, och lade huvudet lite på sned. Som för att granska hanen lite.
"Säg mig, Mithrile, hur mycket har du egentligen tränat med din kraft? Hur många olika saker har du provat att göra med din kraft?" frågade han hanen med en intresserad ton i rösten som han inte gjorde några försök i att dölja. Det fanns ingen baktanke i frågan, bara rent intresse och nyfikenhet.
"Om du vill så tränar jag gärna lite med dig." Ett litet leende växte fram. "Om jag får säga det själv så är jag en förjäkla bra lärare." tillade han med ett flin. Anledningen till varför han frågade var dels för att han ville hjälpa hanen lite med sin kraft. Mot förmodan så tykte Mal det var synd ifall han råka illa ut endast på grund av att han inte kunde hantera kraften tillräckligt. Men han frågade också på grund av att han saknade de stridsträningarna han brukade ha med Sarabi, då när han levde i Öknen med Devils.

_________________
They should keep in mind,
THERE IS NOTHING I DO BETTER THAN REVENGE
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   tis 09 aug 2011, 14:47

Då han hörde hans frågor så vickade han vagt på huvudet, ''Inte särskilt mycket, kraften är lite svår att träna på egen hand, och då man inte har någon att träna med så blir det, ja, som det blir'' gav han som svar på hane första fråga, lät den andra hänga i luften ett tag innan han tog till orda igen. ''Jag har inga problem med att känna av sinnen, men något mer än det är komplicerat, jag har försökt läsa tankar och minnen några gånger, utan vidare lyckade resultat, det kommer ibland, lite slumpmässigt, och att tala genom sinnet går väll sådär, ibland'' han insåg nog att hans kraft var väldigt otränad, någonting som han vetat om ett bra tag. Det var dock ingenting i jämförelse med den där andra kraften, den som han visste nästan ingenting om, inte ens namnet. Han hade nog inte riktigt förväntat sig att höra det han hörde sedan, något som fick honom att höja vagt på ögonbrynen, inte alltför tydligt, och det var knappast på något negativt sätt, han blev nog endast en aning, förvånad. Han kunde inte riktigt minnas sist han känt den känslan, men det måste ha varit ett bra tag sedan, och ingen känsla som han var allt för bekant med. ''Ehm, visst, det vore uppskattat'' han var kanske inte den som var överdrivet vänlig och visade de känslor han kände hela tiden, men han hade lite vett, i alla fall nog för att inte vara alltför ohyfsad om någon erbjöd honom någonting. Han kunde inte låta bli att flina vagt då han hörde det sista hanen sade, men likt alltid annars så blev det aldrig särskilt långvarit. Istället så drog han en aning fundersamt på munnen och vred ut blicken över slätten, ''Jag har en annan kraft också, en som jag vet i princip ingenting om'' sade han innan han riktade tillbaka uppmärksamheten emot Malvado.
Till överst på sidan Gå ner
Malvado
Sad boys club/Moderator
avatar

Spelas av : Merran

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   lör 03 sep 2011, 13:51

Malvado sade ingenting när han talade, bara nickade och log emenallåt för att visa att han lyssnade på hanen.
Mal kunde inte avgöra om det var förvåning i hanens uttryck när han hört Mals erbjudande, men oavsett vad så kunde inte Mal låta bli att känna sig en smula glad över att Mithrile tackade ja till det.
När den unga hanen sedan berättade att han hade en annan kraft också så spetsades öronen på Mal och han lade huvudet lite på sned.
"Jaså?" sade han nyfiket. "Får man fråga avd det skulle vara då?"

[förlåt att jag inte svarat på så länge, och sorry att det blev så kort, men har inte haft inspiration med Mallis på ett tag :/]

_________________
They should keep in mind,
THERE IS NOTHING I DO BETTER THAN REVENGE
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   lör 08 okt 2011, 18:39

Han suckade lågt, inte på ett sådant sätt att det skulle låta som om han besvärades av hans fråga, utan snarare som att han funderade över hur han skulle förklara det hela, och det var precis det han gjorde. Nog var det kanske inte det lättaste att beskriva någonting man inte kunde särskilt mycket om, även om det på samma gång inte borde vara svårt alls med tanke på vad det hela gällde. ''Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, det hela är rätt underligt vill jag tycka, att bara uppleva världen från ett annat perspektiv än det man hade innan, att vara på en plats en sekund, och på en annan i nästa'' svarade han och det klippte till i de silvergrå öronen, kanske lät det begripligt, kanske inte, han själv tyckte bara att det hela var ett snäpp för ologiskt, men egentligen, vad var egentligen logiskt i denna värld? Han kunde inte heller demonstrera det hela just för att han inte kunde kontrollera det, han hade ju endast upplevt det några fåtal gånger, färre än att få klassas som det egentligen. ''Jag vet inte om jag kan kalla det mycket till kraft då det enda den gör som följd av det är att göra mig svag, men det är ju klart, det kan ju bero på att jag inte kontrollerar den heller'' han ryckte vagt på skuldrorna och de tre olikfärgade svansarna svepte till genom luften innan de slutligen lade sig ner bakom honom på marken.

| Ursäkta det otroligt sega svaret, men har inte haft inspiration alls för Mithrile |
Till överst på sidan Gå ner
Mithrile

avatar

Spelas av : Zara

InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   ons 28 dec 2011, 18:03

Tar och avslutar detta roll nu som vi sa
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Open plains... (forts.)   

Till överst på sidan Gå ner
 
Open plains... (forts.)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten-
Hoppa till: