HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Vattendroppar (Cerulean)
Igår på 22:47 av Cerulean

» foggy landskape
Igår på 21:47 av Xhiro

» Måne [Amanita]
Igår på 18:48 av Blair

» Förbannelse
Igår på 18:28 av Amanita

» Thinking about it [Ceylon]
Igår på 18:11 av Duva

» Titeländring
Igår på 00:40 av Ronia

» Norrut [öppet]
Igår på 00:06 av Oreliel

» Kyla från norr [Öppet]
sön 15 okt 2017, 22:57 av Arkal

» Mod
sön 15 okt 2017, 22:10 av Tear

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 6 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Don't stop loving me

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Kaiito

avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Don't stop loving me   tor 15 aug 2013, 11:54

[Endast för Kaiito, inga svar tack.]

Han var norrut, långt norrut. Vad som hade fått demonen att ändra sig angående flocken var för Kaiito ett mysterium, men hon hade gjort det klart för honom att han inte hade någon rätt att ifrågasätta henne. Så det gjorde han inte heller. Han följde endast hennes ord och hennes vilja, utan att någonsin tveka på det hon sade. Kanske det var dumt, ja, visst var det dumt av honom att göra så. Innerst inne visste han det. Men han älskade henne, han var beroende av henne, han behövde henne mer än han behövde sitt eget liv. Och därför var hans vilja inte längre viktig, det enda som betydde något var att göra henne nöjd. Endast då kunde han själv finna ro.
Och där befann de sig nu, i bergen långt upp i norr. Vandringen hade varit lång, hon hade knappt tillåtit honom att vila. Han kände sig trött, svag. Den en gång muskulösa hanen var nu inte mycket mer än skinn och ben. Han var mager, något så fruktansvärt, då det inte fanns gott om mat i det bistra klimatet. Och inte heller hade han krafter till att jaga det lilla som fanns. Han överlevde på de råttor som var dumma nog att gå allt för nära honom. Ett patetisk och nedvärderande sätt att överleva, men han hade för länge sedan förlorat sin stolthet. Dessutom tillät Ristaka honom inte att lämna grottan han dväljdes i, även om han då och då längtade efter att få gå ut i dagens ljus igen. Men han vågade inte säga emot henne, ville inte heller för den delen. Han ville göra henne lycklig så mycket att det gjorde honom blind, han kunde inte längre se verkligheten. Han inbillade sig att detta var det liv han ville ha, hon hade övertygat honom om det.

Han som i yngre dagar hade trott att han var menad att göra något större än det här, han som ville förändra världen till det bättre. Men det var inte så enkelt som de sade, han hade försökt. Och nu var de drömmarna endast minnen blott. Inget mer än ett utsuddat förflutet som han inte längre tilläts tänka på. Han hade till och med glömt sina valpar, de små han sett fram emot att få se växa upp.
Men han hade inte glömt Echo, han kunde aldrig glömma henne. Även om han tvingade sig själv att hålla henne borta ur tankarna då bestraffningarna från Ristaka inte var nådiga ifall hon dök upp bland hans minnen. Men han visste om att hon existerade, även om han låtsades ha glömt henne. Han visste att hon hade betytt mycket för honom, alldeles för mycket. Det gjorde hon inte längre, det var inte längre Echo som var hans allt. Det var demonen som fyllde hans inre nu, det var hon som gav honom glädje och en mening i livet. Men det fanns en anledning till att Kaiito föreställde sig demonen som en mörk skepnad med violetta ögon, även om han själv inte visste om den kopplingen.
Kanske han hade lyckats lura sig själv med Ristakas hjälp, men sanningen låg fortfarande djupt inom honom och kämpade för att komma fram. Frågan var om den någonsin skulle lyckas.

Ett plötsligt skri skar genom grottan då demonen var uttråkad och vred om i Kaiitos inre. Smärtan skar genom kroppen på honom, det kändes som att han inte kunde andas. Och när de väl upphörde var han utmattad, låg flåsandes på sida medan han lyssnade till hennes roade skratt.
Han log. Så länge hon var lycklig var allting bra.
Till överst på sidan Gå ner
 
Don't stop loving me
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Bergen-
Hoppa till: