HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» MoonPhanter gör Commissions!
Igår på 23:12 av Dimitrij

» Land of snow and giants (Aurora)
Igår på 20:36 av Xhiro

» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

» Kära dagbok... (P)
fre 11 aug 2017, 23:59 av Even

» Fate is inching closer [P]
tor 10 aug 2017, 15:47 av Even

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   lör 30 jul 2011, 00:31

Vindarna lekte över det soldränkta landskapet. Solen hade nyligen passerat sin högsta punkt och påbörjat den långsamma vandringen mot horisonten. Ännu var det långt till kvällningen och fåglarna sjöng glatt i en dunge björkar. Gräset vajade för vindens framfart, bugade i dess närvaro. Björkarna bjöd vinden att leka i deras kronor och vagga deras blad. Blommor av alla dess slag färgade marken i klara röda, blå och gula nyanser. En skugga lekte bland blommorna. Skuggan av en stor fågel.

Fåglarna i träden bytte sina vackra sånger mot varningsrop och skrik när de såg den stora rovfågeln passera. De varnade varandra och talade med sina klara röster om att hotet blivit upptäckt. En liten talgoxe hoppade fram och tillbaka på den ena grenen. En sparv lämnade en gren för en annan. Men den stora skuggan var inte ute efter dem. Nej, rovfågeln hade ett annat byte i sikte.

Ute på en vid och öppen plats stod ett rådjur med kid och betade. Moderns huvud hade höjts vid varningsropen från fåglarna, och snart såg även kidet upp. Men vad de inte förstod var att hotet inte befann sig på markhöjd. Att det var en fågel de sökte. En rovfågel. En gam. De blickade ut över gräset och träden, men upptäckte inget att oroa sig för. Inget mer än fåglarnas skrin. Så vad kunde det vara?

Långt hade den brune färdats. Nyligen hade han passerat Numooris stora ärr. Det sår som klädde landet. Mardouf. Han hade lämnat öknen bakom sig. Låtit vindarna bära honom västerut. Norrut. Och nu fann han sig här. Med tillstånd av ledaren hade han fått sträcka på vingarna. Med ett tillstånd som gladde honom mer än något på länge. Han behövde sträcka på sig. Och öknen var inte alltid så vacker. Häpnadsväckande, men inte alltid vacker. Svansen rörde sig med stjärtfjädrarna när den store cirklade ett varv i luften. På hög höjd inget annat än en gam. På hög höjd inget annat för en som såg honom underifrån. Men han var mer, så mycket mer, än en gam.

De himmelsblå ögonen fokuserade på rådjuren. De stod nära varandra och innerst inne hoppades han på att lyckas fälla båda. Men han tänkte inte vara dum. Inte ha för höga förhoppningar. Han visste att rådjur var snabba. De vida vingarna fälldes in mot kroppen och han påbörjade jakten. Med nosen före föll han mot marken med hiskelig fart. Björkarna närmade sig i ögonvrån. Gräset kom närmare. Blommorna växte. Och adrenalinet pumpade genom alla musklerna. Fri.

I rätt ögonblick fälldes de stora vingarna ut på nytt och de fyra, breda, tassarna riktades mot marken. Stjärtfjädrarna breddades och luften fyllde vingarna med en kraftig duns. Klorna fälldes ut och vinden rufsade den mörka manen. Rådjuren hann precis reagera innan han slog ner med hela sin tyngd mot dem. Ljudet av brutna ben nådde lejonets öron när han landade på modern, och kidets vilda skri dämpades när den träffades och slogs omkull av hans ena vinge. Lejonet lämnade genast det knäckta rådjuret i ett försök att fånga även kidet innan det hann resa sig. En stor, kloförsedd, tass slog omkull det på nytt när det kommit halvvägs upp. Och med en morrning slöts de korta, kraftiga, käkarna om den lilles nacke. Den var död innan han krossat halskotan. Död av chocken.

Ytterst belåten med sig själv valde Azazel att slappna av. Han lät vingarna fällas in mjukt mot kroppen och tog kidet med sig till modern, vars brutna kropp ännu var vid liv och skrek för allt vad lungorna orkade. Han lät kidet falla till marken. De små öronen lade sig i nacken, dolda av manen. Kräkets röst var otroligt irriterande. Utan större ansträngning tog han således ett steg framåt och bet hårt om det skrikande djurets nacke. Dödade det snabbt. Magen gjorde sig då hörd, kurrade och gnällde. Med ett nöjt flin lade sig gamen tillrätta. Och med ett lika nöjt flin slickade han sig om nosen med den blå tungan, innan han lät sig begrava tänderna i köttet.

[Kreativ titel... förlåt att allt bara blev fel! Men nu har jag fixat problemet XD]
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   lör 30 jul 2011, 19:05

Den natten hadde varit ett jävla helvete..
Att jag var så dum att krossa Murderotics energiklot med endast käkarna, det var ett stort misstag.
Sår i annsiktet, på frambenen, sidorna och skador innuti mitt inre.


Diablo var helt borta där han befann sig just nu, endast tankarna var vid liv hos den lavadränkta bevingade hanen.

mina revben, några av dem är brutna, likaså mitt högra bakben.
Ljusstrålen, den avskvärt bländade ljusstrålen som förblindat mig, den träffade mina revben, mitt bakben..
jag han inte landa på tassar för ens Murder sände ut en tryckvåg, stark som helvetet..
jag kommer ihåg att jag slungades bakot i en avskyvärd fart, jag slog volter, rullade en bit och slog skallen i någonting stenhårt..
jag kommer inte ihåg vad det var..


han kunder inte röra kroppen, den var helt förlamad av hettan, han befann sig i underjorden.. under Eriinari..
Där striden emellan Diablo och murderotic hadde ägt rum, natten hadde varit en regning och blåsig natt, fylld med blixtrar och dunder.

Det endsa sättet att komma undan var att använda mina sista krafter till att öppna underjorden, som var fylld med lava, min lava..
jag hoppas att Murder såg mitt leende, jag hoppas att hon vart rasande..
jag vet inte längre vart jag är.. eller vart lavan har fört..mig..


Diablo förlorade medvetandet.
timmarna gick och lavan hadde grävt sig igenom underjorden och förde Diablo till säkerheten.
hans lungor och inre vad fyllda, men han levde fortfarande.
Men det var knappt.

Ett par svarta fåglar satte i flock och åt insekter ifrån Numoorislättens grönaste platser.
marken började att våldsamt att skaka, de som inte var allt för långt bort kunde känna vibberationerna i marken.
marken särade på sig sakta, Diablo gjorde ingenting, inte det minsta.
han bara låg där, under mark helt medvetslös och våldsamt skadad.
Hur skulle han egentligen klara av detta elände?

En spricka blottdes i marken och fåglarna kraxade till förfäligt skrämt.
snart var sprickan så stor att Diablo skulle kunna komma upp.
lavan trängde upp kroppen ur sprickan när det var dags, detta var vansinnigt.
men han fruktade inte döden, när han själv kände att det var meningslöst att streta imot det var då och endast då han lät sin själ lämna kroppen.

Fåglarna som vettskrämt lämnat platsen flög år alla håll och kanter, de va lyhörda.
Men de försvan efter bara några sekunder.

Diablo låg på det gröna gräset, fylld med lava och blod, han kunde inte röra på sig, bara ligga där och vänta tills allt läkt.
men det skulle ta flera månader.

Det bränner..
Det bränner för första gången i mina ögon, vad är det so händer, är jag död?


Diablo hadde nässtan vaknat upp ifrån det som kändes som en förlamning.

Helvete.. det var bara solen som irriterar mina ögon..
jag kan inte öppna dem, inte röra mig..
inte an...


Längre han hanen inte förns kroppen vaknade till ur trans, han började att våldsamt hosta upp lavan som bara forsade ur honnom, samt blod.
han skrek till av smärta, revbenen låg och nötte på någonting fruktansvärt dåligt.
Benet kändes som helt borta, trebent..
precic den kännslan.

-vart är jag?

Frågade diablo sigsjälv, men det hördes knappt.
hans röst var hesare en någonsin och väldigt, väldigt låg.
han hadde nässtan tappat talförmågan.
hans öron funkade bättre en någonsin förr, likaså hans luktsinne.
Och det svallrade för honnom att det fanns en varg inärheten, en hane.
Han kunde inte öppna sina ögon, han skulle bara bränna dem och riskera blindhet.
eller skulle han det?
diablo testade att öppna ena ögat och det ljusnade, gräser vajjade av vindens susande, himmelen klart blå.
han stängde det igen när allt vart suddigt.
Den ena vingen låg tätt intill hans kropp, det fanns hål i den medans den andra vingen låg utfälld, det fanns hål i den också.

var sjutton är jag..?
om jag får gissa så skulle min gissning bli numoorislätten, jag känner igen den bara på doften..


hans tankar fick honnom att glömma bort smärtan för någora sekunder..
men sedan.. kom den tilbaks.
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   lör 30 jul 2011, 20:49

Käkarna borrade sig in i rådjurets kropp, slet och tärde musklerna, senorna... Hur länge han låg där visste fakargen inte. Hur länge han drog i köttet och hur mycket han egentligen åt. Snart nog fanns det inget mer än huvud, oätliga organ och vita ben kvar av såväl modern som kidet och en typ av mättnadskänsla infann sig i den lejonlikes kropp. Men hungern fanns där. En hunger han hatade så. Men avlägsen som den var gick den att tränga undan, gömma och glömma för stunden. Han var mätt. Och mer behövde inte ätas.

Den ännu aningen utmärglade kroppen hade börjat återfå en del av sin forna glans. Revbenen skymtade inte längre som då, och manen var inte tovig och full av torkade blodkakor. Nej, han mådde faktiskt bättre än på länge, och mycket var tack till Kyoko. Den första han faktiskt ville påstå välkomnade honom. Och det utan ett falskt leende. Det värmde. Gjorde honom nöjd.

Den blå tungan slickade om den breda nosen för att bli av med det som fastnat där medan den långa kroppen reste sig. Den lätta brisen lekte i den bruna manen och han ruskade på huvudet. Men innan han hunnit ta mer än ett par steg från kadavren började marken skaka. Inte mycket, men märkbart. Björkarnas blad rasslade, gräset darrade och fåglarnas sång upphörde då de tog till skyn. Azazels blå ögon såg förvånat ut över området. Hesa fågelskrin ekade över området. Längre bort kunde gamen skymta en skock fåglar som lyfte i en större klunga.

Skakningarna avtog långsamt, och Azazel stod stilla. Vad hade just hänt? Jordbävning? Med nyfikenhet i den himmelsblå blicken sänkte han huvudet och började långsamt trava framåt. Den ständigt skiftande vinden förde med sig oroande dofter. Doften av värme, av eld, och en främmande varg. Av blod. Det ryckte i de långa morrhåren och öronen försvann in i manen, lutade mot nacken. Vad var det som hände?

Han kom över ett krön och fann sig blicka ut över en minst sagt häpnadsväckande syn. En stor yta av svedd eller bränt gräs tog upp större delen av sänkan nedanför honom. Över marken låg ett lager av vad som liknade klumpar av glödande jord. Marken såg sprucken, sliten, ut. Hettan fick luften att dansa och ett lätt dis av rök steg från hela spektaklet. Mitt bland allt detta tyckte sig Azazel uppfatta doften av svedd päls, blod och varg.

De stora tassarna rörde sig på nytt och han tog sig ner för slänten och rörde sig vaksamt och på säkert avstånd i en vid cirkel om den svedda marken. Nästan i mitten fann de blå ögonen snart en hårig tuss att fästa blicken vid. En hårig, och till synes död tuss. Doften av blod var eggande, men Azazel intalade sig att oavsett om vargen var död eller ej, så var han mätt. Han skulle inte ge in för känslan. Inte! Dessutom var det för varmt för att nå. För långt bort.

När den håriga, brända, tussen plötsligt rörde sig stannade Azazel upp. Lejonet stod som fastfruset medan han studerade främlingens rygg. Denne hostade, klöktes och doften av mer värme och mer blod nådde Azazels nos. Ett skrik fick fakargen att rygga ett steg, innan han åter stod stilla. Även när den andre tystnade och verkade lugna ner sig stod Azazel stilla och bevakade denne på tryggt avstånd. Studerade ryggen. Vad som verkade vara vingar klädde den andres kropp. Läderartade sådana med slitna, håliga membran. Denne främling hade han aldrig sett förut. Och allra minst hade han sett en sådan föreställning. En skrämmande sådan. Ovanlig och främmande.

"Vem är du?"
Azazel lät sin stämma bli hörd, talade tydligt för att försäkra sig om att den andre hörde. Nyfiken, men samtidigt skrämd, undrade han vad som hade hänt den andre. Vad kunde göra något sådant mot en varg? Vad kunde bränna en varg så, men samtidigt hålla den vid liv? Kanske kunde han få veta. Om han bara kunde ignorera känslan som gnagde i hans bakhuvud. Vad är du kanske var en mer passande fråga.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   sön 31 jul 2011, 02:21

han öppnade försiktigt sina ögon och kollade ut över de gröna vajjande gräset längre bort.
hans päls var inte bränd, det endast såg ut som så.
Den var hundra procent flamsäker.

Diablo andades tungt när han hostat upp både lava och blodet, luften framför hans ögon dansade retsamt och han blev tvingad att sluta sina ögon igen.
Hanen skulle precic föra marken samman igen när någon talade till honnom.
Han kunde inte se vem det var, men att avgöra på lukten var det en hane, och med tanke på hans röst så antog diablo att han inte precic var så liten, tvärt om med andra ord.
Han vred på sin nacke lite ömt för att kunna se honnom bättre, men det hjälpte tyvärr inte.
-Skulle jag kunna få se hanen jag talar med?
Svarade diablo med en öm och darrig låg ton, men nog hög för att hanen skulle höra den.
han kom på sig själv att han inte hadee vsarat på hanens fråga och svarade nässtan omedelart efter.
-Ursäkta.. Mitt namn är Diablo..och ve..
länngre han Diablo inte förns det bet till inombords, han bet ihop och stönade till av smärta.
Han svalde och var fullt inriktad på att avsluta sin mening -vem är d-du?
Fick han fram, hans andetag hördes väl, de var torra, plågsamma andningar.

han varken rörde så mycket etller yttrade sig efter de han nyss sagt.
Örat klippte till och diablo öppnade sina ögon igen, hans sår syntes tydligare nu, och man kunde se att det var som en liten grop där revbenen skulle sitta.
De var inte försvunna bara brutna på ett konstigt sätt.
Hans kände att hans mage snart skulle kurra till av huger, och precic vad känslan sade så började hans mage att kurra.


(Sorry för kort inlägg IT )
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   sön 31 jul 2011, 21:38

Azazel lyssnade till vad den andre sade, men tvekade för om han skulle visa sig eller ej. Men då den andre tydligt verkade sårad och inte innebar ett direkt hot valde han att göra så ändå. Diablo? Med långsamma, avvaktande, steg och musklerna på spänn fortsatte han den cirkel han hade påbörjat. När han nådde den andres sida stannade han på nytt. Ännu på gott avstånd och ej vare sig framför eller bakom den andre betraktade han den svarte på nytt. Den brända marken skrämde honom, så närmre tänkte han inte gå. Eller, det var egentligen inte den brända marken. Mer det glödande som ännu fanns där och som fick luften att dansa av hettan.

"Azazel" svarade han kort på den andre - Diablos - fråga. Den blå blicken svepte över den mörka kroppen, konstaterade fler och fler tecken på att den andre inte kunde tas som ett hot. Håliga vingar, den klara doften av blod och tecken som sade att den andres kropp var bruten på sina ställen. Revbenen vid främlingens sida verkade bukta inåt. En släng av sympatismärta gick genom Azazel innan han hann hejda den. Men det var oviktigt.

"Vad..?"
Han avslutade aldrig meningen, men gjorde det ändå tydligt att det var den andre han menade på. Vad hade hänt? Varför såg han ut som han gjorde? Den brända, sårade marken och vargen verkade så malplacerad i detta vackra, ljusa, landskap. Någonting måste ha hänt. Och skakningarna? Var hade skakningarna kommit ifrån? Ögonbrynen rynkades när den lejonlike tänkte.

[Det var väl ändå inte kort? XD Blev ju bra!]
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   mån 01 aug 2011, 16:28

Diablo kunde höra och klänna Azazels steg, Hettan ifrån underjorden gjorde det svårt för honnom att öppna sina ögon, ögonen som inte riktigt läkt än.
Diablos 'nya' kropp skulle förändras mycket, förfäligt mycket, hans päls kring halsen hadde redan börjat växt ifrån håret som han hadde på resten av kroppen.
Det såg ut som en början på en lejonman, men det syntes dåligt nu när han var i detta skick, och pälsen som var dränkt av lava låg platt och glansig på hans kropp.

-Azazel..
upprepade han sedan för sig själv, Diablo skjöt upp sitt huvud en aning och öppnade sina ögon svagt, han stängde dem, sedan öppnade han dem halvt.
Nu kunde han se den jättelika, lejonliknande, vargen.
För en sekund där trodde han att Azazel var ett riktigt lejon, med vingar.
men sånna fanns inte, inte i Numoori..
-Vad förde dig hit till mig Azazel?
Frågade han svagt, med en raspande röst, svag.

han lät sina andetag höras, han hadde varken kraft eller ork till att försöka dölja dem.
Den lejonliknande, eller skulle man kalla honnom lejon?
lejonliknande lät så fel, felfelfel.

Diablo kollade på lejonets vackra man, han kom ihåg när han var liten, då han för första gången såg ett lejon på savannen.
hur han hadde granskat dessa varlsers vackra manar, hr dem kollat på honnom med dedär vänliga ögonen..
Då han var liten, var han inte ett sådant monster som du..
När han var liten, var han en snäll, hjälpsam grabb som hatade blod, älskade rosor, hatade att döda...
vad var det som hadde gått så fel i hans liv?
Var det mötet med Duchess som fick honnom att känna hat, eller var det fighten emellan Angelus, Locura och Yoru emot ensamma Diablo?
tre fighter på en endaste natt, och nu var han fullt inställd på att ta vrenens liv.. med dina egna tänder..

Han suckade till, men han älskade hur hans liv var precic nu.
Smärtan, slagen, dödandet och att bli fruktad av de minde och svagare.
Han log en aning åt tanken när det kraftigt högg till i hans inre, Diablo kunde inte låta bli att ge ifrån sig ett smärtsamt läte.
han kände plötsligt en varm känsa innefrån, hadde han börjat att förblöda inefrån..?
Diablo vela inte dö, inte nu, inte för ens han tagit vrenens liv..
men han fruktade inte heller döden, om den vela ha honnom.. så skulle djävulen få vad han vela ha..
men han hadde svurit, att när han dog så skulle han återvända och döda alla de som någonsin förlolämpat honnom, eller bara inte visat respekt.
men messt av allt, om den han stridit emot.. överlevt..

Han svor att en dag skulle alla som stod på de godas sida tvingas att väja deras sida, antingen det eller bli förintade..
Diablo kände att någon slags energi kom till hans kropp, han sneglade på sprickan som han hadde kommit ifrån sedan slöt han sina ögon och bet sina tänder samman.
man kunde känna små vibberationer, blodet ran emellan tänderna även om de var samman slutna.

Diablo klarade inte av det först så han andades ut och kände hur det brände till i halsen.
han blundade hårt, förde tänderna samman åter, och ansträngde sig på nytt.
Denna gång fick han marken att skaka, och den slöts samman sakta.
Detta skulle kräva hans fulla energi, eller den lilla ahn hadde kvar..
sedan skulle han inte längre bli kapabel til att röra sig.

marken slöts samman, och diablo andades ut i strävan efter luft.
men när hanen skulle andas in började han att hosta, blodet hadde följt med ned i lungorna, doc var det inte mycket, men tillräckligt för att få honnom att känna obehagliga smärtor.
han lyfte på sitt huvud en aning och släppte ned det, inte försiktigt utan med en duns.
Andetagen vart mindre, men behagligare för honnom.
Han öppnade åter det ena ögat, haan såg suddigt, men han kunde se att den dansande luften hadde försvunnit, luften dansade fortfarande, men det var svagt.




(jag tyckte att det var kort XD detta är vel lagomt .___. )
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   lör 06 aug 2011, 10:45

[Känner och hör Diablo Azazels steg? Han är inte sååå tung XD ]

Den andre upprepade hans namn snarare än svarade på hans egen fråga. Fakargens blick smalnade aningen på ett tankfullt vis och svansen började slå över stjärtfjädrarna. Han lyssnade på den andres trötta, slitna, stämma.
"Mina tassar bar mig hit." Svarade han kort med sin lena röst. Tyst, men nog så hörbart.

De blå ögonen studerade den mörka, främmande, vargen med skepsis i blicken. Vad var det för en underlig främling? Hur hade han hamnat där? Varför såg han ut som han gjorde? Vad var allt det varma omkring honom? Varför? Varför... Det ryckte lätt i morrhåren när han åter tog upp det ordet. Det var för många 'varför' i hans liv. Alldeles för många.

Främlingen - Diablo - verkade ha svårigheter att andas. Azazel kunde uppfatta andetagen, lyssnade till den andres plågade andning och suckar. När marken åter började vibrera under gamens stora tassar tog denne ett steg tillbaka. Han kunde nästan känna den andres koncentration i luften. Och han kunde känna marken darra. Ytterligare steg tog han baklänges - backade bort mot sänkans ena kant. På nu ännu säkrare avstånd kunde han betrakta skådespelet framför sig. Han såg hur den mörke kämpade, kände än en gång doften av blod som kittlade hans nos. Det stora såret i marken slöts samman. Och främlingen föll ihop i en hostande hög. Sedan var andetagen lugnare, tystare, men även kortare och Azazel kunde se främlingens skadade bröstkorg hävas med lungornas rörelser.

Den värme som nyss fyllt sänkan sinade långsamt och luftens dansande rörelser blev vaga. Såret hade spridit en ohygglig värme över platsen, men för en som just lämnat öknen kändes det inte lika illa som för en från snöslätten. Och fakargen hade spenderat nog med tid i öknen för att inte bry sig allt för mycket om värmen. Även om det var en helt annan typ av värme. Den var brännande, dansande. Inte som öknens påträngande, ihärdiga och uttröttande hetta.

Tankar susade genom den lejonlikes hjärna. Det låg en främling framför honom. En vek, skadad, uttröttad främling vars kropp inte bar. Kanske skulle han aldrig få ett bättre tillfälle. Kanske... men samtidigt var det någonting som hindrade honom från att ta stegen fram till den andre och begrava sina käkar i dennes kött. Samtidigt kände han ett äckel över den andres gestalt. Och ett äckel över vad han själv strävade efter.

Än en gång rörde han sig mot den andre och stannade på nästan samma punkt som tidigare. Vingarna var spända. Redo för flykt. Han ville inte vandra in i något som han inte kunde fly ifrån. Flykt var det han var bäst på och det var han stolt över.

"Vad gör du här." Det var mer ett konstaterande än en fråga, orden till trots, och fakargen fortsatte att vandra i den cirkel han påbörjat tidigare endast för att stanna framför Diablo. I dennes synfält. Inte för att han ville vara vänlig och synas, utan mer för att själv se den andres ansikte bättre.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   fre 12 aug 2011, 02:45

[Jaa, han har brabra känsel och brabra hörsel XD PS, mitt inlägg försvan två fucking gånger T.T''' det är därför som jag har svarat sååå seeeeeegt!! XD]


Diablos andetag vart bättre med tiden som gick, doc kunde han fortfarande känna smärtan i dem för varige gång han andades in.
Hans kropp hadde fått tagit en hel del ifrån fighten, varför skulle han ens ha tänkt tanken att strida emot Murder?
Hur dum kan man få bli egentligen..

När hanen talade kisade han med sina vita blindfärgade ögon emot honnom "Jag förstår"
Diablo tog det lungt, så hans röst var lutad mot mild, fasst endå så fanns dendär hesa kalla tonen där.
Den fanns alltid där, alltid - den går inte att förtränga bort.

Diablo var inte blyg inte alls "jag är här för att jag förlorade en strid emot Murderotic.."
sa han i samma ton som innan, fasst rösten var vell en aning lägre denna gång.

"Azazel.."
Började han alldeles efter han börjat att röra på sin framtass en aning.
"Är du snäll att ge ett sårat misfoster som jag någonting att äta? "
Sade han sedan, att azazel skulle göra detta var osäkert, mycket osäkert.
Men vad förlorade han på att fråga? han var ju inte precis blyg på något sätt.
visst så skulle han vara skyldig Azazel en tjänst som tack, ja om diablo ens vart frisk ifrån detta elände.

hans blick smalnade av och slöts sedan, vinden smekte hans så gott som torra päls väldigt ömt.
Gräset var svalt, mycket skönt, fasst där borta i riktning emot där Fighten hadde ägt rum så kunde han skymta åskmoln och regn.
Mycket intressant att få se Murderotic jusst nu, fasst.. Nässta gång, bara han får tillfället att få vara ensam med henne..
så ska hennes suktande kött bli en middag han sent ska glömma.
bara tanken gjorde så att Diablo faktiskt log en aning, men endå så litet så det knappt märktes.

Denna dag hadde varit så lärorik, Diablo vela endast se vad hon gick för, och det slutade såhär..
Men då var han inte frisk, hans reflexer hadde varit slöa, inte som förr.
men saker och ting kommer att förändras, förändras en hel del..
hans utseende, syn, hörsel, reflexer, snabbhet, styrka och vem vet, kanske hans krafter också förändras..

Själva tanken var bara roande, vad skulle det bli av honnom i slutändan?
ett ennu mer misfostrat monster en vad han redan var?
men vad spelade utseendet för roll egentligen, inget för honnom.

Svansen var kort, avbiten av diablo själv.
varför han gjorde en sån idiotisk sak var för att han själv vela känna hur det kändes med smärtan man gjort med flit.
Men så som många gånger förut så hadde han tränat, gjort illa sig själv för att åter bli starkare.
han kom ihåg den tid då hans kropp var alldeles sargad av öppna och oläkbara sår.
Det var ett helvete, han kunde inte sova.
Så han fick tvingas att dygna, i flera nätter i sträck tills han bara föll ihop någonstans..
men nu, nu när han fått bort förbanelsen så läkte dem nässtan bara på några minuter, viket var oerhört skönt.

Och på sista tiden så har hans krafter inte funkat så som de egentligen borde, var det sant att de skulle försvinna och ersättas?
Eld och lava var hans ursprungliga krafter, det skulle kännas så oerhört bedrövligt med att hantera de nya krafterna.
verkligen, de skulle kunna ta år innan han bemästrat dem, fasst han var ju snabblärd så det skulle ju inte bli något större problem..

Solen den sken fortfarande, rakt i ögonen på honnom, irriterande.
Diablo försökte att lägga sig normalt en gång, men han lyckades inte.
Det var ju bässt att ligga där och tillfriskna innan han började att göra sånna rörelser igen.

Plötsligt kom det ennu mer blod ifrån hans huvud, huvudet bultade och blodet ran ned i ögonen på honnom, nosen och munnen.
han slickade bort det, men doc kunde han inte få bort det ifrån sina ögon, bedrövligt!

allt som fanns kvar att göra, var att vända på den lejonlikes ord.
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   mån 22 aug 2011, 14:31

Azazel lyssnade till främlingens ord och satte sig sedan ner. Ett missfoster kunde han se. En varg som kallade sig själv missfoster. Bruten kropp och sargat ben. Fakargen blinkade och ett tunt, kallt, leende letade sig in i det stora ansiktet.

"Och vad får jag ut av det?" Den lena stämman var ännu tyst, men tydlig. Han gjorde ingen ansats att resa sig. Svansen svepte lätt över gräset. Han hade blivit lurad en gång. En gång för mycket. Aldrig igen skulle han tillåta sig själv att falla i en sådan fälla. Aldrig skulle han ta en sådan utmaning. Men gjort var gjort och borde lämnas i det förflutna. Om han kunnat. "Jag ser inget som du kan ha som jag vill ha." Det smala leendet brednade för ett ögonblick innan det försvann helt.

Vinden lekte i sänkan, mjuk och len, och gräset böjdes för dess smekning. Värmen hade långsamt letat sig upp mot skyn där ovan och dansade inte längre. Men minnet av det glödande, varma, dröjde ännu kvar. Azazel studerade främlingen, Diablo, skeptiskt. Tvekade på om den andre kunde ha någonting att ge. En främling, så sårad, bruten. Utan tecken på ork i kroppen och med ett kroppsspråk som lämnade ut denne som ett lovligt byte. Inget kunde en sådan ge.

Tanken på att ge sig på främlingen lekte för ett ögonblick i fakargens hjärna. Men han beslutade snabbt att inte göra så. Denna främling. Missfoster. Den äcklade honom. Och han ville inte veta vad som kunde finnas innanför pälsen. Han kunde lämna den istället. Han kunde flyga sin väg och lämna missfostret att dö.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   mån 22 aug 2011, 23:46

Diablo lyssnade tills hans ord, vad kunde han ge honnom som gentjänst?
"Jag är skyldig dig en tjänst.." sade han och suckade, han litade inte på vem som hällst.
Azazel hadde någonting som intresserade Diablo mycket, men även så var han en främling..
Och främlingar går inte att lita på, inte de flesta iallafall.
"Du är den första och sista jag kommer att fråga.. Och du har mitt ord på att jag inte kommer att svika.."Sade han med matta ord, men var noga med att allvaret spelade en viktig roll.

Ett löfte är ett löfte, han bryter alldrig ett sådant.
"Och om jag skulle svika dig, så skulle jag förmodligen inte ha en chans ifall du attackerade"sade han ärligt, Ärlig var han alltid.
Diablo lyckades få till allvaren i orden även där,men om hanen skulle välja att strunta i detta, så fick Diablo helt enkelt sväla tills han hittat någontoing ätbart.
han slöt sina ögon för en sekund, hans blod sipprade ut ur hans mungipor då han log ett ansträngande leende, fasst de avtog när det värkte i nosryggen.
han hadde fått två små knölar där, inte breved varandra utan på led.
Han visste vad detta var, horn antagligen..
men varför jusst där?
Diablo hadde huvudvärk, hans ben ömmade och kroppen plågades för varige sekund som han tvingades att ligga med bäcksvart päls i solen.
Jusst nu, så önskade han att allt bara kunde vara över någongång så att han kunde hämnas på Murder..
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   tis 23 aug 2011, 13:58

"En tjänst?" Osäkerheten och skepsisen sken genom den lejonlikes röst. Hur kunde han lita på att den mörke skulle hålla sitt ord? Hur kunde han lita på att få något i gentjänst? Inget vågat inget vunnet. "Jag kan inte säga att jag litar på ert ord. Jag har blivit lurad förut och tänker inte låta det ske igen." Han betonade orden, noggrann med att få fram det han ville. Han hade blivit grundlurad. Och flocken han nu befann sig i var beviset.

En gång Devils alltid Devils. Och den familj han hoppats på hade visat sig vara för hopsvetsad för att släppa in främlingar. Han skulle visa sig värdig dem. Vända förlusten till vinst. Han tänkte inte bli lurad igen.

Vingarna rättades till på ryggen utan större anledning och fakargen satt kvar på sin plats, på säkert avstånd från den mörka, missbildade, brutna, främlingen.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   tis 23 aug 2011, 23:03

[color:7f99=black]"jag ljuger alldrig Azazel.."
Sade Diabo och hostade till en aning, blodet hadde slutat att rinna men hostningen fick honnom att hosta upp en liten del av blodet som befann sig i strupen.
Han suckade, vad skulle han göra för att Lejonet skulle tro honnom?
"Om jag nu skulle svika dig, skicka hela din flock efter mig, döda mig om så är fallet.."Den sargade jättelikes ord var meningsfulla och diablo kollade nu Azazel i ögonen.
"Men om du nu vägrar att hjälpa en döende själ som jag, så ska jag inte heller fortsätta att gnata"Diablo slöt sina ögon en aning, men han höll fortfarande koll på den lejonlike.
hans vingar kändes medvetslösa, helt utan känsel som om de skulle lossna.

(förlåt för kort inlägg, men de vart sent och jag har nada fantasi DX )
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   ons 24 aug 2011, 00:03

Osäkerheten ville inte släppa. Skulle han göra något eller inte. Om han kunde tro på den andres ord så kunde det innebära att han hade en tjänst av denne att använda en gång. När det kunde behövas. Men, skulle den mörke överleva oavsett om Azazel valde att hjälpa honom? Hjälpa. Det var inget han gjorde ofta.

Med ens reste sig den lejonlike upp och svansen piskade hårt bakom den långa kroppen. Huvudet hölls höjt, värdigt på ett vis han inte visat sig på mycket länge. "Om jag kan lita vid ditt ord, Diablo, så kan jag hjälpa dig. Men du kommer stå i skuld till mig för det. Och jag förväntar mig att kunna använda denna gentjänst när den behövs. När vi möts." Samma värdighet lade sig i det lugna tonfallet. Han tänkte inte låta sig luras igen. Men att skicka hela flocken efter ett missfoster som inte kunde jaga själv verkade ett mer än lovligt argument i fakargens öron. Men skepsisen fanns kvar. Han tänkte inte ge sig så lätt. Han tänkte vänta på en bekräftan innan han agerade mer. Han mötte främlingens blick med sina himmelsblå.

[Kort, men duger~]


Senast ändrad av Azazel den fre 26 aug 2011, 17:06, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   fre 26 aug 2011, 16:05

Diablo log ett leende han inte visat på länge, och iallafall inte till någon främling.
"Du har mitt ord!" sade han med sin någorlunda mörka och trevliga ton.
Diablo kanske såg Underlägsen och helt värdelös ut nu, men då hadde inte Azazel sett honnom i strid.
men en sak var säker, svag var han inte och inte heller var han någon som behövde hjälp hela tiden.

Diablo hadde bara bett om hjälp en gång, och denna gången var nu.
Den förstaloch sista gången helt enkelt, men vad gjorde man inte för att överleva även om man inte fruktade döden?
han kollade upp emot Azazel's klarblå blick med sina bindfärgade kristallklara ögon.
Diablo slöt dem igen innan en lätt bris svepte över den halvt döda och läkta kroppen, Köttet skulle ge honnom en aning längre liv.
Men var det säkert? nej det var det inte.
Diablo's omvandling hadde redan påbörjats, huvudvärk och smärtsamma värkningar hadde uppstått.
Värkningarna satt där vingarna satt fast intill kroppen, det kändes som om de höll på att gå av.

(Kort, IT)
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   sön 28 aug 2011, 21:48

Han nickade kort åt Diablos ord. Relativt nöjd med svaret, även om han inte kunde vara helt säker på om han kunde lita på främlingen förrän akten var över. Den långsmala svansen svepte lätt om hans stjärtfjädrar innan den lejonlike valde att vända blicken från främlingen. De blå såg ut över sänkan för ett kort ögonblick innan han, utan att vända blicken mot den svarte, började vandra bortåt. "Jag återkommer."

Han brydde sig inte om att hasta iväg, hade ingen egentlig anledning till det. Så i sakta mak vandrade han upp ur sänkan. På dess krön lät han det vida vingspannet spridas ut åt sidorna. Han lät vingarna slå ett par slag innan han hukade mot marken och kastade sig framåt, upp i skyn. Bort från Diablo. Som alltid var det tyngre att flyga när han just ätit. Maten tyngde i hans buk. Men det hindrade honom inte från att ta till väders och lyfta en god bit ovan mark. Sänkan lämnade han bakom sig.

Blicken sökte sig runtom i landskapet och allt som kunde leda honom tillbaks samma väg memorerade han. Det var ett löfte. Och även om han kanske inte ansåg sig vara en av de goda, så var han ingen svikare. Aldrig skulle han svika någon han gett sitt ord. Inte ens om denne svek honom. Han avskydde svikare mer än något annat.

Efter att ha seglat på en varmare bris en längre stund fångade någonting hans blå blick. En hare satt obekymrad och betade i gräset i skuggan av en dunge med träd. I utkanten av dungen verkade den inte bry sig så mycket om att det var dag, eller att en stor gam seglade i skyn ovan dess huvud. Ovetande satt den kvar med ryggen mot fakargen när denne dök ur skyn med hiskelig fart. De fyra, stora, tassarna hölls ut framför den lejonlikes kropp och klorna fälldes ut. När han kommit nära nog lät han vingarna på nytt fyllas med luft. Den klara dunsen när luften fick honom att sakta in gjorde det klart för haren att den borde fly, men vid det laget var det redan för sent. Azazels klor slöt sig om den lilla kroppen och han slog hårt med vingarna för att inte flyga in i träden. Fjädrarna slog lätt mot stammarna och gräset böjdes mot marken av vinddraget. Fakargens baktassar tog för ett ögonblick mark innan han lyckades vända och ta till skyn på nytt.

Harens förfärade skrik tystades av Azazels käkar när dessa pressades om den mindre varelsens huvud. Han orkade inte lyssna på den. Med den sedan livlösa kroppen hängande mellan framtassarna och blicken på nytt siktad framåt följde han sin väg åter mot sänkan. En hare var kanske inte så mycket. Men det var mer än inget. Det fick duga.

När han nådde sänkan landade han försiktigt. Först på baktassarna, för att kunna ta haren mellan käkarna innan han satte ner framtassarna. Vingarna veks mjukt mot hans fjäderbeklädda rygg och sedan bar stegen ner för slänten, mot Diablo. Haren släpptes en bit ifrån den mörke, inte allt för nära då han själv var osäker på hur nära han ville gå främlingen, innan den lejonlike såg upp mot den mörkes ansikte. Inte ett ord yttrade han. Och inte en muskel rörde sig då han väntade. Väntade på vad som än skulle sägas eller ske.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   fre 02 sep 2011, 12:57

Diablo nickade som svar.
Den väldige hanen's blindfärgade ögon granskade Azazel som flög iväg, iväg för föda.
han lade huvudet till sidan och kollade uttråkande på de vajande gräset som slickades bak av den svala vinden.
Diablos kropp var kall, kallare en vad den någonsin har varit.
Krafterna som vanligtvis brukade reagera vid jusst ett sånthär tillfälle var som bortblåsta, döda.
han slöt sina ögon med en suck, den tiden som den lejonlkiknande var borta så ägnade diablo den tiden för att tänka.

Solen sken rakt på honnom och den blodtorkade kroppen såg rent av hämsk ut.
Diablo öppnade ögonen och kisade emot några ensamma lövbeklädda träd.
Vinden slet i de träd som stod där och om bra några sekunder skulle vinden vara rakt påväg emot Diablo.
Han slöt ögonen igen och inväntade vindens dragande känsla, vilket kändes som en evighet innan den tillslut kom.

Solen täcktes tillslut av en skugga, sedan kunde diablo höra en duns.
hanen slog upp ögonen och kollade vad det var, Azazel.
Han sa ingenting så Diablo antog att den tysta stunden var enad för att diablo skulle tacka honnom, eller nått.
"jag är tacksam för det du gjort, Tack azazel"
Sa Diablo och rätade lite på sig, det kanske inte var mycket emn det var iallafall någonting.
hanen sträckte ut sin tass, greppade bytet med sina klor och dorg den till sig.

Käkarna slöts om haren, den lilla krabatens blod ran in i diablos mun, vilket var härligt.
Sedan började han att öppna den, försiktigt slita ur de ätbara bitarna ´för att sedan äta dem.
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   fre 02 sep 2011, 16:09

Fakargen backade ett steg, någorlunda nöjd med svaret. Det var ytterst sällan han gjorde en så kallad "god" bedrift. Hjälpte en främling. Men han hoppades att denne främling skulle hålla det han sagt. En tjänst att använda sig av kunde komma till mycket nytta.

De blå ögonen fokuserade en stund på främlingen, där denne förtärde den hare han fått. Hjälp. Nej, det här var ett av de undantag som bekräftade regeln. Hjälpsamhet fick sparas till flocken och dess medlemmar. Han borde fortsätta sin färd. Lämna den mörka här. Han hade givit denna föda att klara sig för ett kort tag. Kanske inte nog, men föda inte desto mindre. Han hade hjälpt, och fått främlingens ord på att han nu hade en tjänst av denne. Han borde fortsätta.

[Jättekort, men jag kom inte på något XD Funderar på om det kanske ska avslutas snart~]
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   fre 02 sep 2011, 23:33

Diablo åt på den lilla krabaten, han hetsåt inte, utan tog det lungt.
Att Murderotic fanns så fasansfullt nära bedrövade honnom, han vart nässtan lite arg.
Men när hans kropp och krafter läkt så skulle hon få ångra en hel del.

Diablo kollade då och då på Azazel en aning, undrade varför han kollade så.
men han höll tillbaks frågan, det var ju trottsallt otrevligt at kolla på när någon annan åt.
Fasst pinsamt för den andre när man själv frågade varför?

hanens tuggor var mycket stora, han hadde ju trottsallt ingen liten käft.
haren var mättande, men det krävdes minst en älghane för att mätta hans hunger någorlunda.
Björnar var inte heller fel, tystnaden som uppstod emellan dem fylldes av köttets läte då han njutningsfullt åt utav de.


(Jo sant, vi kanske borde avsluta snart ;) )
Till överst på sidan Gå ner
Azazel
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   lör 03 sep 2011, 00:09

Blicken vändes bort när Azazel stått och sett på den ätande främlingen. Osäker på vad han skulle tycka om såväl den andre som sitt eget beteende. Nej, han borde ge sig av. Återvända till öknen. Det var där han hörde hemma. Bland Devils.

"Då jag inte längre är nödgad här tänker jag ge mig av." Ett tyst konstaterande, mest avsett för hans egna öron än för främlingen. "Jag väntar mig att kunna nå din tjänst när jag en dag behöver denna." Blicken återvände till Diablo när orden riktades mot denne. "Men för nu får det vara." Han backade ett par steg, mycket för att få mer plats själv då det vida vingspannet breddes ut på nytt. Med en mjuk rörelse gjorde han sig beredd att lyfta.

[Koohrt~
Om Diablo vill säga något innan Az lyfter, eller har en anledning till att han inte ska lyfta, så säger vi att han väntar, annars lyfter han och flyger sin kos nu.
Och om han flyger: avslutar vi?]
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   ons 07 sep 2011, 16:27

AVSLUTAT


(yeees :3
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Fågelsång och Rådjursskrin [Diablo]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten-
Hoppa till: