HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Search [Unnown]
Igår på 19:11 av Xerxes

» Meaning [Xerxes]
Igår på 17:46 av Xerxes

» Airi © MoonPhanter
sön 23 jul 2017, 19:46 av Airi

» Den hemligaste tråden..
sön 23 jul 2017, 13:07 av Selva

» Tillståndsfråga om ängel
lör 22 jul 2017, 12:29 av Orkidé

» Chatt AU I guess
tor 20 jul 2017, 12:46 av Arno

» Sorgens budbärare (Erakan)
ons 19 jul 2017, 19:50 av Tezuka

» Månblommor [Ezekiel]
ons 19 jul 2017, 10:52 av Ezekiel

» Ljusslingor [Erathor af Séragon]
ons 19 jul 2017, 03:34 av Erathor

Vem är online
Totalt 3 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 3 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Min egna väg.. [ÖPPET]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
Gå till sida : Föregående  1, 2, 3  Nästa
FörfattareMeddelande
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 15:31

Hugg, så klassiskt. Synd bara att det är en sådant vanligt försvar att nog självaste valpen redan lärt sig försvara en sig själv vid en sådan attack.
Den vita tiken vek sig, ner på marken, sänkte kroppen och hennes egna käftar öppnades, men hon högg inte. Istället bildades en energiboll precis framför hennes mun. Energi utav det renaste solljuset, solljus som fick området att lysa upp för en sekund innan den for rakt mot Diablo, mot hans egna vid öppnade käftar.
Detta var något hon hade gjort förr, mot en annan hanne, hon hade lyckats bränna hela hans käka. Trots att vargen framför henne bemästrade elden och lavan va solens energi inget att jämföra med. En sådan brännande smärta, och förblindade ljus var det inte många som kunde mäta sig med.

I all hastighet vände hon bak blicken igen, såg det andra i bakgrunden. Varför stod dom alla bara där?
Fortfarande va hon enormt förvirrad. Visste inte vad hon skulle tycka och tänka om någon av dom, skulle hon kanske börja attackera dom också? Bara för testa..
Nej, det kunde vara ett enormt misstag.
Elektriciteten for nu genom hela hennes kropp igen och små gnistor uppenbarade sig över hennes vita kropp.
Hon var fullt laddad. Hade vart utan strid en längre tid, energin låg på lagar.
Hon kunde ge mer än någonsin. Aldrig ge upp.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Azul




InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 15:54

Ingen av vargarna värkade ta någon större notis om oss utomstående. Az förstog inte varför de bråkade, om det inte vore för att någon av vargarna tagigt död på en vän eller familjemedlem
så förstog hon inte poängen. Slagen, betten och krafterna som de slängde mot varan kunde få konsikvenser i framtiden eller så kunde det ske att den ena tog död på den andre.
Hon klarade inte av att bara se på, hon kände sig bara som ett fån. Ja självförsvar kunde ju det också vara en anledning, vem visste? Az skruvade smått besvärat på sig,
hon ville ingripa men det skulle ju låta för patetiskt om hon bara sa, stopp det där är farligt. Hon flinade svagt åt tanken och höjde sen huvudet och tittade på dem.
"Varför slåss? Är ni på riktigt dumma i huvudet eller?" sa hon med en vass hög ton, men sen tystnade hon en stund.
Det skulle vara bättre om de kunde läsa hennes tankar så hon inte behövde stå här som ett fån. Hon fnös och skakade på huvudet. Hon ville säga det ordet bara för att få dem att lyssna.
Om de inte redan gjorde det. Varför var det meningen att ta död på varan, man får ju bara 1 liv..
Az tog ett steg frammåt och stannade där medan hon tittade på dem.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 16:08

Diablo ignorerade den ynkliga och irriterande rösten som någon ägde, varför inte gå med i striden istället för att tala så uppkäftigt?

Murder, Mycket klyftigt, synd bara att den attacken inte hadde någon effekt på honnom, det var de Diablo trodde.
Detta kanske var helt idiotiskt, men han fruktade inte döden, inte alls.
Diablo fångade klotet emellan sina käftar och bed ihop, klotet sprängdes och gedde ifrån sig en tryckvåg som gjorde att Diablo och alla i dess närhet kastades drygt 8 meter ifrån.
han stuttade i marken och slog volt, han gled, han låg nu på sidan, det såg ut som om klotet hadde dödat honnom.
Men nej, hans alldeles skadade kropp reste sig upp med de lilla krafterna han hadde kvar.
Med skakande ben stod han stadigt underligt nog, Diablo hadde haft tur, mungiporna blödde, lixom hans inre.
han hadde fått djupa skråmor i annsiktet, på bröstet, frambenen och vissa delar av kroppens sidor.
Risken han tog kunde ha dödat honnom, men nej, han levde.

Diablo vände sig om och riktade sin sargade kropp emot Murder "Farschinerande" sade han och skrattade gillande.
Diablo älskade smärta, faror, plågsamma smärtor.
Det var de som fick hans kropp att tåla nässtan vilka skador som hällst.

Men en sak, om inte kraftfältet skyddat honnom till max nu, så hadde käken rykt, och skallen kanske hadde gjort det också.
Det värkte i huvudet och det kändes som om underkäken bultade en aning.

"Murderotic! vad väntar du på? döda mig om du kan!" Röt han och otroligt nog gick han steg för steg fram emot henne, Bloder ran i från hans mun.
Alldrig hadde vell någon trott att han skulle göra någonting sådant idiotiskt och riskabelt?

När murderotic hadde avfyrat klotet så hadde diablo explosig gas ifrån den frätande lavan som han tänkte steka henne med.
men tydligen fick de båda krafterna kontakt och skadade honnom allvarligt.
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 16:26

Den vita tiken kunde inte låta bli att flina något snett då han slog igen käftarna, och med klotet rakt i käften. Men hon hann inte säga något, bara tänka att han var dum. Extremt dum.
Sen kom explosionen, kraftig. Det var som en luftvåg slog till rakt mot henne och hon for genom luften, snabbt och det tog bara ett fåtal sekunder innan hon drogs längst den blöta marken och återigen låg helt stilla.
Hon hade laddat sin kraft till fullo, men även Diablo verkade ha laddat på något i smyg. Kanske var det därför en sådan explosion utförts?
Ögonen slogs upp, stirrade mot den mörka himlen och dessa vackra blixtrar. Regnet slog mot hennes blick och vinden viskade åt henne, viskade att hon skulle resa sig.
Ögonen slöts, kroppen vred sig så att hon hamnade på mage istället och tassarna placerades på marken. Hon hade reste sig igen. Stod upp, nu vänd mot alla övriga vargar som fanns i närheten, även denne som gav ifrån sig en kommentar tidigare. En gul tik. Likt vad hon själv vart en gång i tiden, tack vare solens krafter. Inget annat.
Bena darrade smått till innan hon återigen stod stadigt.
- Vakta din tunga tik.
Sade hon slutligen och blicken smalnade hastigt då hon vred bak huvudet och stirrade på den större vargen. Han hade tagit en stor skada. Hon såg blodet som sipprade ut ifrån hans käftar, liksom hans kropp. Hon själv hade inte drabbats av explosionen som honom, för nog ha hon inte dum att ta emot en ren energi rakt i sina käftar.. Men trots det hade energivågen fått henne att flyga flera meter och landa med en kraftig smäll. Och det kändes, det kunde hon inte förneka.
Ett vampyrlikt leende la sig snett över hennes vita ansikte. Han bad om mer, och ja. Hon skulle simpelt kunna döda honom här och nu. Och hon skulle gilla det något enormt.
Så graciöst hon bara kunde började hon återigen att gå mot honom, möta upp honom å vägen. Svansen höjdes och hela hennes ställning blev liksom stolt. Hon var flockledare, och hade Gudarna med sig. I alla fall vad hon ständigt trodde. Inget skulle kunna skada henne.
- Du ber inte om allt för mycket Diablo. I nästa liv är det bäst du tänker en extra gång vem du anfaller. För min flock, rör ingen..
Inte skulle man klara sig oskadd efter det i alla fall. Fick hon ingen ursäkt eller respekt skulle hon döda. Utan tvekan.


_________________

Till överst på sidan Gå ner
Azul




InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 17:00

Blixtar, regn, vind ett jäkligt oväder. Men den svarte värkade inte ta någon notis om henne och hon såg på då han flög i väg och Az strök ogillande bak öronen.
Men så gjorde också den vite, men reste sig snabbt och vände sig mot denna skara av vargar som hade bildats och för att åskåda detta.
Hennes ord fick Az att morra lågt, en röst nådde hennes öron och hon tittade mot röstens ägare. Hanen, hanen kallade den vite till Murderotic.
Az visste knappt vad hon skulle göra, Murderotic skulle troligen ta död på den svarte om hon var så dum som det lät på henne, i Az's ögon fick det inte ske.
Snabba kvicka språng for hon frammåt, Murderotic värkade ha all fokos på den svarte eftersom hennes blick var helt riktad mot honom.
Några språng så var hon framme, hon ställde sig inte framför den svarte utan på sidan om med blicken riktad mot Murderotic så de var som en triangel.
Pannluggen var ur vägen och hennes blick riktades in i honans borrade in sig för att sen börja tala.
Är du så låg att du tar hans liv, vad har han gjort dig? Skämms du inte Murderotic? väste hon och försökte få rösten att fyllas av skämmarröst och ordet, skämms så¨fick hon en annan betoning.
Hon var igentligen inte på nåns av dessas sidor, men hon ville inte att hanen skulle dö, om det var Murderotic som var döende så skulle hon stå mot Diablo som Murderotic kallade honom.
Hon skulle si in i Murderotics sinne och se tillbaka på Az, se in i skämmarögonen och tvinga in varje liten skam i hennes sinne.

[Ville bara säga lite om hennes ögon. Hon har skamögon, så då hon ser in i andras ögon med vilje så ser Az allt genom offrets ögon och lockar fram skam, typ!;3]
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 17:27

diablo log loch fortsatte att ta steg frammot, en sak var säker, han var inte av den svaga typen.
Att ha krossat klotet emellan sina käftar kanske inte var en bra ide, men han hadde iallafall förstärkt kroppen.
Kraftfältet blev bara kraftigare och kraftigare ju mer smällar och slag han fick, snart så skulle han vara OÖVERVINNERLIG!
han log brett för sig själv när Murder hjälpt Diablo att finna den irriterande rösten, han behövde inte locka dit henne.
den främmande honans ord fick diablo att le iskallt, den lilla honan nässtan försvarade honnom, han skrattade hånande emot henne, han riktade huvudet upp lite och en djup skråma syntes vid halsen.
Sedan riktade han ned sitt annsikte och såg något allvarligare ut "Ur vägen flicka om livet är dig kärt" han slickade sig runt munnen och fuktade sina svarta läppat, sin nos.
hans kristallklara röda blick fästes på den främmande honan, varför lade hon sig i? hon såg så liten och ömtålig ut..
hennes ben skulle bli lätt att knäcka "vad är ditt namn hona? vad gör du här och varför i hela helvetet lade du dig i?" hans röst var allvarlig, blodet ran och det kala marken där han stod fylldes med den röda färgen, hans blod vinrött, om inte svart.

Svansen piskade till bakom honnom och hans ben skakade åter.
blicken riktades till Murder igen, blodet ifrpn hans panna sipprade ned över hans annsikte, han slickade bort det över munnen och hans pupiller vart små, någonting innuti honnom väcktes.
Lusten av att döda, lusten att få slita ur sina fienders inälvor och långsamt plåga dem till döds.
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 17:33

Tiken la sig i, den dära gula...
En svag morrning lämnade den vite och ett hest skratt lämnade henne.
- Främling, han har gett sig på MIN flock! Skadat min medlem, och nog har han skadat fler än så. Försök inte stå i min väg eller få oss att tro att du är en hjälte. Såna som du är orsaken till att landet ser ut som det gör, såna som ni skapar obalans.
Irritationen steg. Visst fanns det många som bara ville hjälpa, men Murder själv såg det som förräderi. Hon valde en sida, den mörkas. Och hon skulle få betala för det, även om det kanske inte var just hon själv som skulle se till att det blev så. För hon var inte den som skada för nöjets skull, inte heller mörda. Endast när någon förnekade Gudarna eller gick emot hennes flock.
Då kom den mörka sidan hos henne fram.
Den gyllene blicken slog sig samman med den gule vargens ögon och helt plötsligt stod allt stilla. Det var som om något hände, något man inte kunde se med blotta ögat.
En helt ny och obeskrivlig känsla spred sig inom henne och riktigt vred om i hennes tankar.
Det här var inte bekant, och hon kände sig snarare mer deprimerad än skamsen. För skam var inget ord hon var van vid, hon kände aldrig skam. Bara stolthet, likt en vren. Det enda som tycktes locka fram en gnutta utav skam var denna kraft, det kom liksom aldrig naturligt.
- Fegt spel, tik. Magi för att vrida våra tankar och ändra våra känslor.. DET ÄR DU SOM BORDE KÄNNA DENNA SKAM!
Hennes psyke var starkt, tillräckligt för att för stunden slå undan andra tankar. Hon tänkte inte tillåta det här, känna skam för en mördare och.. och en sån där!? Stäppvarg, eller blandras.. Något sådant. Hon va en skam för hela rasen. Om dom nu ens tillhörde samma släkte. Hon visste inte säkert.
Men en sak var hon säker på, och det var att hon inte gillade den gule. Hon lade sig i för snabbt, hon visste inte vad striden gällde. Det visste nog ingen. Bara dom själva. Och nog skulle hon inte ha något större emot någon som försökte stoppa dom båda, men att sen ställa sig vid den enes sida.. Det var fegt. Fult spelat.
Bena darrade smått till igen, hela kroppen tycktes skaka och käftarna pressades hårt samman innan hon återigen slog upp dom och lämnade ifrån sig ett rejält ryt. Ja, även vargar kunde dom ryta, om det så behövdes.
Elektriciteten spelade sitt vackra spel över hennes kropp och återigen avlastade hon sin energi genom att släppa iväg denna elektricitet rakt mot den gula tiken. Inte dödlig, och inte heller allt för skadlig, knappt att det räckte till några yttre skador. Bara en simpel elchock. Hon ville bara bli av med henne, och bort med hennes.. magi. Hon ville bara skjuta undan henne. Bara för stunden.
- Häxa, försvinn!
Röt hon igen, upprörd. Andetagen blev snabbare och kroppen fortsatte att skaka. Hon var arg, rasande.
Frustrationen steg likt med ilskan och den gyllene blicken fästes återigen på Diablo.
Trodde han verkligen att han skulle komma undan? Inte en chans. Aldrig. Han skulle för evigt vara jagad, inte bara utav henne. Utan av hela Treontha. Hon skulle även tillbe Gudarna och hoppas att dom skulle ge henne styrkan för att klara denna nya uppgift hon just roffat åt sig.
Uppgiften var att bli av med Diablo, skicka honom till Chaibos där han hörde hemma.
- Efter i natt, kommer du aldrig mer att gå säker Diablo. Aldrig!


_________________

Till överst på sidan Gå ner
Ume

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 18:01

Intensiteten växte sig starkare. Ume hann precis sätta upp sin sköld, dock slungades han ändå bakåt ett par meter - magnetskölden var inte så kraftfull ännu. Den nyanlända honan lade sig i, hindrade striden - vilket var modigt, mycket, men kanske inte det klokaste valet. Hennes insats gav istället motsatt effekt - fler skulle bli skadade. Och om det nu helt plötsligt skulle bli två mot en... han rynkade pannan. Det skulle vara underligt att bara lägga sig i, men ifall den situationen ändå kom skulle han ändå bli tvungen att betala priset. Friden han sökt när han anlänt till denna plats hade nu ruinerats. Det var ännu han och den andra, vita tiken som avvaktade. Det kändes konstigt, men han föredrog fred framför krig. Och han tvivlade på att saker skulle bli bättre av att delta. Men det förstås - vilken skillnad gjorde han genom att se på? Han kunde inte gå heller, lämna dem åt sitt öde.

Vilket dilemma.

Dock såg det ut som om den svarte hannen led mest utav skador för stunden. Men Ume hade en känsla av att vinden skulle kunna vända.
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 18:24

"HAHAHAHA!!~" han skrattade högt och djävulskt, han hadde totalt glömt bort den gule honan och fäste blicken på Murder.
Samtidigt som han skrattade slog en blixt ned, det såg nässtan lite dramatiskt ut.
"Men käranån~, Murder, hehehe~" sade han utdraget och med ett litet skratt "Du måsste inse att du alldrig kan få död på mig~, du är för svag~, för vek kära du.." sade han hånande, ironiskt och nässtan lite milt.
"Så skör..såå sårbar..~" hans röst var väsande, väsande och extremt förolämpande, han drog ut på vissa ord (~).

Han började att gå i en cirkel kring Murder, han strundade i den gula tiken.
"Du vill döda mig inte sant Murder? kom och ta mig.. jag väntar på dig.."
Diablos energi kom tillbaks, han var fulladdad.
hans hår började att brinna som en man, sedan spred det sig graciöst över hela kroppen, han jämrade sig, skrek till lite då och då.
Han överansträngde sin kropp, och det gjorde fruktansvärt ont när elden omfamnade hans blodiga sår, elden var blodröd, inte gul som den brukade vara.

Nu när Diablo stod helt i lågor var regnet en svaghet, men hans eld kan inte slockna.
Endast när han själv bestämde det, eller när hans liv var över, då skulle elden bränna upp hans kropp tills det bara var aska kvar, sen skulle hans aska sprida sig, den skulle sprida sig över hela numoori och hans ande skulle hemsöka alla de som någonsin hadde fått de hans blod!
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 18:46

- Svag, vek...
Upprepade hon för sig själv så att det nästan ekade i hennes huvud.
- Styrkan ligger inte i musklerna, inte i storleken heller.
Fortfarande andfådd var hon, men bena började bli stadigare. Hon ruskade på sig, så att vattnet lämnade hennes päls, men det dröjde inte många sekunder först hon återigen va lika blöt som innan.
- En sann styrka är så mycket annat, men med din nivå kommer du aldrig att nå dit Diablo. Hur många du än dödar, når du inte dit.
Hon blickade upp mot den mörka himlen igen.
Log lugnt för sig själv då hon stängde av verkligheten. Hon kopplade bort sig själv från platsen, bara för stunden.
Han var en dum varg, en mycket dum sådan.
- Klart jag kan få död på dig. Enklare än vad du tror. Må jag vara mindre, men jag är en stäppvarg. Jag kan röra mig med vindens fart, jag kan få vinden att gå emot dig. Jag kan kväva dig, kväva din låga. Stormen, dessa vackra blixtrar, elektricitet. I all hast, kommer du inte undan. Du kommer aldrig kunna fly, Diablo. Men den roligaste delen i det hela...
Hon drog ut på ordet, hela meningen, för istället för att bara stå stilla och låta honom cirkulera henne tog hon steget ut i cirkeln, korsade hans väg igen.
Hela hennes kropp vände sig mot honom, ansikte mot ansikte.
- Är att du inte förstår att jag tröttar ut dig. Dina patetiska försök till att försvara dig förbrukar din kraft, mina små stickande el chockar drar inte mycket. Förstår du nu, Diablo?
Ögonbryna rynkades och hon försökte ge ifrån sig ett sorgligt uttryck för en sekund, mest för att få håna honom såklart.
- Vem är du när lågan släkts? Jag kan kväva den, jag kan kväva dig.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 19:17

"Tror du att jag blir uttröttad? elden försvarar mig. den kommer av sig själv." sade han och slickade sina svarta läppar "INGEN kan kväva min låga, den slockar bara när jag själv bestämmer det!" Diablo log "Murder, du kan ta hjälp av dina patetiska gudar, be dem om hjälp, om styrka! det lär du behöva~" han gick några fram fram emot henne och högg snabbt till, det var inte menat att träffa.
bara att retas lite.
istället för blod började att lava droppa istället, "och om mina krafter tar slut, så kommer jag fortfarande att kämpa!.. kämpa till döden skiljen oss åt!"
Diablo gick förbi murder, ganska nära.
hans hetta var obeskrivlig, "om du biter i mig! kommer du att bränna sönder sig.. inte ens regnet kommer att hjälpa dig då.."
han log åt sig själv, sedan vände han sig hastigt om och anföll Murder.
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 19:45

- Utan luft lever du inte länge, utan luft brinner ej din låga. Gissa vilken andra kraft det är jag behärskar.
Hon sade det med ett stort grin.
Hon hade varnat vargen flera gånger, gjort allt för att han skulle fatta att det var över. Även om han skulle klara sig ur denna strid betydde det inte att framtiden skulle vara lätt.
Hon skulle se till att han fick ett rent helvete.
Då han högg stod hon kvar, lät det inträffa, lät det hända. Tänderna borrade sig ner i hennes skinn kring nacken och elektriciteten flödade genom hennes kropp, samlades med vattnet. Dumma varg, hon var dyngsur och laddad med elektricitet.
Istället för vanligt blod som sipprade ur hennes nya sår kom något ännu tjockare, ngot som nästan liknade guld i flytande form. Hennes blod. Blodsband till solen själv.
Energi. Fanns det någon bättre kraft? Läkande själ.
Hon började återigen att lysa upp i mörkret, pälsen blev svagt gul och med all sin kraft slet hon sig loss, trots att skinnet splittrades, trots att det guldliknande blodet flödde. Hon slet sig loss trots smärtan.
Smärtan skulle bara finnas i ett fåtal sekunder, sen skulle det ersättas utav ilska. Så varför va så försiktig?
Istället för en energi liknande boll öppnade hon käftarna och en stark stråle utav solens ljus strömma snabbt ur henne i en farlig fart mot Diablo. Hon orkade inte mer. Kunde han bara inte dö! DÖ DÖ DÖ! Falla till marken, böna och be, ge upp. Eller dö.
Murder höjde framtassen, slog den hårt i marken. Ingenting hördes, men man kunde se luften som spred sig från hennes kropp och över slätten. En enorm luftvåg. Allt som fanns i dess närhet skulle känna av denna press luften gav ifrån sig, luften som var menad till att knuffa undan alla, inte minst Diablo.
Regnet upphörde även det under ett fåtal sekunder då hon utlöst en utav det starkaste attacker hon kunde inom just vinden och luftens makt. En attack som hon så sällan använde för att den tog för mycket kraft och ork.. En attack och kraft hon ännu lärde sig om.
Det var jobbigt. Mycket jobbigt.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 21:24

"Tro vad du vill~" sade han och granskade henne med en vaksam blick.
Regnet piskade emot backen, man kunde tydligen höra dess lugnande ljud.
Diablo undrar vad han egentligen höll på med för en kort sekund, han kollade på murderotic som avfyrade en ljusstråle emot honnom.
han parerade så gott som det fick men det var inte nog.
Strålen träffade honnom på högra sidan kroppen, och ena bakbenet, och ett hämskt knakande ljud hördes.

Diablo skrek till när han träffades.
och elden försämrade bara det hela så Diablo han knappt kalla tillbaks elden innan en tryckväg ifrån murderotic träffade honnom.
han flög många meter bak, han kastades först bak våldsamt, han träffade mark och han slog runt, sedan gled han ytterligare några meter bak.
hans eld var borta, den hadde han kallat tillbaks.

Diablo låg bortvänd från Murderotics håll och bara kände hur smärtan pinade och plågade hans inre.
hans ögon var slutna, han andades inte längre, han såg faktiskt helt död ut nu.
Åskan slog ned inte långt ifrån Diablo, var han död? eller..?
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 21:35

Andetagen var tunga, och hon slutade att andas för en sekund, och återigen tog hon upp andningen.
Huvudet sänktes, liksom halsen och hela kroppen verkade sjunka ihop. Den långa svansen svepte inte längre genom luften utan låg livlöst på marken, och likt en slöja släpade den efter henne då hon började röra på sig igen.
Hon var inte klar, inte än. Och det skulle hon inte bli ikväll heller för den delen.
Blodet rann fortfarande ner längst hennes päls. Hela hennes strupe var täckt utav blod, men inte rött.
Öronen drogs bak mot nacken då hon närmade sig hannen som låg på marken, och hon stannade. Hon gav dom övriga vargar en kort blick innan uppmärksamheten föll på den varg som låg ner.
Det skulle vara fegt att hugga nu, fegt att ge sig på någon som redan hade slagit sitt sista slag. Även om han fortfarande var vid liv. Men Murder var erfaren, han hade förbrukat sin kraft i ilska, liksom hon förbrukat sin kraft till att få slut på det hela. Slaget var hennes, hon vann den här ronden. Och det var hennes hämnd, hämnd för Angelus.
Nosryggen rynkades då läpparna drogs upp och svagt blottade tänderna.
- Det här va för Angelus.
Väste hon trött fram och höjde sen återigen halsen.
- Om du någonsin kommer nära en av mina medlemmar slutar det värre än så här. Diablo.
Även om hon var trött kunde man inte skymta det speciellt mycket.
Ett snett flin lade sig över hennes läppar och den vita tiken backade undan, tippade fram öronen och höjde kort på svansen.
- Så ge dig av härifrån nu, och våga aldrig närma dig mina marker..

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 21:51

han lyckades att öppna ögonen vagt, och andningen kom tillbaks "vänta.." sade han, det märktes att han inte hadde mycket liv kvar.
"Du van denhär gången... men det betyder inte att jag låter Angelus vara.." han började att hosta, hosta upp blodklumpar som var ytterst stora.
han vred på hela sin kropp med sina sista krafter för att kunna se honan han talade med "Murder.. jag kommer tillbaka.. lita på det.. " han slöt sina ögon och lät regnet spola av hans kropp.
hans röst var rent mild när han sa detdär, man skulle nässtan kunnat tro att han egentligen var en godhjärtad varg.
Jusst nu såg han inge aggresiv farlig eller blodtörstig ut, faktiskt väldigt vänlig.

han öppnade sina vänliga isblå ögon och sade med sina sista krafter "Utan dig Murder... så hadde jag alldrig fått uppblevt äkta..." han bet ihop, blodet ran emellan hans kritvita tänder.
Den meningen vart osagd, han hadde inte krafter nog till att yttra ett enda ord till.
Hans ögon granskade henne för en sista gång innan ögonen slöt sig.

skadorna syntes tydligt, blodet ran fortfarande men det ran ned i sprickorna i marken som skapats under striden.
Om Diablo inte vart i sådant dåligt skick innan så hadde han nog stått upp nu.
Allt vart svart och det kändes som om han dog på riktigt denhär gången.
Hjärtat slog svagt, han andades ennu tyngre, och blodet fortsatte att flöda.


Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   tis 26 jul 2011, 22:07

Stegen tog stopp, och hon stod helt stilla.
Den gyllene blicken slet sig mot Diablo igen. Han talade till henne.
Det randiga öronen la sig snabbt mot den gråa nacken och hon kisade med ögonen, lyssnade till hans ord.
- En gång för mycket, Diablo.
Viskade hon trött fram och sänkte sen halsen igen.
Skulle den här vargen närma sig en medlem igen så skulle hon gå direkt till anfall. Hon skulle skippa små pratet mellan raderna, bara ha en sak i fokus. Hon hade nu varnat honom, samt bevisat att storlek inte hade någon betydelse. De större va oftast klumpigare, dummare.
Den vita tiken skakade bara på huvudet åt alltihopa. Speciellt hans sista, och inte fullt sagda mening. Vad han hade att säga henne väckte en slags nyfiken sida, men ändå ville hon inte veta.
Hon ville inte höra mer nu.
Den vita tiken fortsatte sen att backa från den svarta vargen, med det glödande ögonen ständigt vilande på honom.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Azul




InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 11:03

[Gääh hrä helt borta! Dx]

Hennes blick var fast i Murderotics, utan att blinka. Hon ville bara känna henne skämmas, men hennes sinne var starkt och hon kunde inte riktigt få in de riktiga skammkänslorna.
Om mor hade varit där så skulle det varit annat, då skulle hon bönat och bett om nåd. Men så hörde hon hennes ord och hon riktade sin blick mot Diablo, ett misstag av henne då blicken bröts.
Hon hade inte valt sida, hon ville bara få stopp. Inga flera liv borde tas, allt mer blev mördade. Sen kom ordet häxa ut ur hennes mun, och Az ryckte till och tankarna färdades tillbaka då hanen hade attackerat mor,
de hade kallat dem för häxor, hon ryckte till dö en elstöt for i henne. Men den var mest bara härlig, den fyllde henne. Ja en sak hade hon och Murderotic gemensamnt.. elecrisitet. Hennes elstötar skulle inte skada henne,
bara stärka henne. Hennes pälsfärg fick en sorts gyllende färg ett tag inan de började strida igen.
"Jag står inte på någon av ers sida, ni båda borde känna skam" väste hon, men hon han inte göra så mycket innan hanen tog in eld men snart hade Murderotic skadat diablo mycket och han
verkade inte ha så mycket krafter kvar, var han död? Hans ögon slöts. "Du borde känna skam.." sa hon nu med en låg röst och försökte fånga Murderotics blick.
"Gudarna kommer skämmas över dig" viskade hon sen och sänkte blicken utan att veta om hon mött hennes blick inan hennes tassar förde henne mjukt frammåt mot den svarta kroppen.

[Blev helt värdelöst!x3]
Till överst på sidan Gå ner
Emon

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 12:45

[Hoppas de e ok att emon hoppar in här också! xD]

Ett par blodröda klor grävde ner sig i den torra marken, de bar upp en bastant mörkgrön hane med tjock pälsklädnad som för stunden stod stilla och såg ut över landskapet.
En svag vind föste hans tjocka blodröda lugg åt sidan, de stålgrå ögonen kikade fram där bakom och utforskade platsen han kommit till.
Från båda sidorna av nosryggen löpte blodrött färgade tecken i blixtformat bakåt under ögat och mot sidorna av halsen där de slutade.
Samma färgs tecken fanns på båda sidorna av hans kropp, ovanför frambenet, sen också i avlångt format på övresidan av svansen.
Den annars mörkgrön svansen svepte till bakom honom innan han återigen började gå mot en igenkänd doft.
Vargar och blod.
Nu för en gångs skull hade han känt lukten av djuren innan han sett dem, tack vare sitt rätt dåliga luktsinne fick han många ggr överraskas av figurer lång borta som han inte känt lukterna av.
Efter en liten stunds vandring nådde han platsen där vargarna höll till. De var ett flertal, två stycken skadade, det var deras rinnande blod han känt lukten av.
Den mörkaste blödde ur munnen, Emon hörde på avstånd hur han väste fram något och hur sen en ljusare varg besvarade honom. En gul tik, med vit man och lugg stod emellan och yttrade ohörbara ord även hon.
Dock var inte hon skadad så som de två andra.
Ett slagsmål måste ha ägt plats här, mellan den vitklädda och den svarta.
Den mörke såg underlägsen ut, nästan döende.
Emon visste inte vad som orsakat detta, han kom ju nyss.
När han kommit så långt som ca. 10 meter därifrån stannade han upp och betraktade uppståndelsen.
Han visste inte riktigt hur han skulle reagera på detta, endel kunde han bara gå därifrån, ignorera hela alltihopa.
Eller så kunde han rycka in.
Hans val blev att stå kvar, det för att få höra vad som orsakat detta, om det var något som krävde en inryckning.
[eheheee! xD här kommer stora björnen som polismanneeeeen xD]
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 14:29

Trots att hon för stunden hade trott att allt var över, så hade den gula tiken börjat tala igen.
Snabbt slet hon blicken mot dennes håll, men lika snabbt valde hon att se bort igen. Hon tänkte inte vara dum, inte två gånger. Hon visste precis att denna häxa tänkte förhäxa henne. Lycka till.
- Det är du som borde känna en skam! Gudarna kommer inte att skämmas över mig, inte det minsta! Jag försvarar deras heder, jag försvarar dom på alla möjliga sätt. Du känner inte mig, du har ingen aning.
Hennes röst var fylld utav irritation, och det kunde man höra på långa vägar.
Denna gula varg visste ingenting om något. Inte om det här i alla fall, hur Murders relation till Gudarna faktiskt såg ut, eller hur många vargar Treontha hade offrat.
Ganska brutalt men nödvändigt i deras värld.
Öronen klippte till på huvudet då ännu en doft hade slagit till, en nyanlände hane.
Öronen drogs bak emot nacken och ögonen smalnade av.
Likt alltid visste hon inte vad den andra vargen hade att komma med. Om han skulle bli fiende eller bekant.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
León
Ranglös
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 14:57

Azuls huvud var höjt då hon gick närmare Diablo's kropp, stannade av och vände sen huvudet mot Murderotic.
"Skam över vad? Jag har inte gjort er något, bara yttrat mina ord. Om gudarna vill ta bort någon, rentvätta deras heder så fixar de det på egen hand, inte hjälp av en mänsklig varg.
Jag har inget i mot dig Murderotic, jag bara säger det jag vill säga, så som du också gör"
sa hon tillslut, denna gång inte med lika vass ton utan bara med en lugn ton.
Hon ville tillägga, Se på mig, men gjorde det inte. Blicken hade vilat på henne då Az talat men nu sänkte hon den och vände huvudet upp mot den nya doften som hade mött
hennes nos. En ny varg, en hane, ingen hon kände och troligen ingen hon borde känna.
Vad skulle hon göra nu? Dra i väg för att finna Hina eller stanna ett tag till?
Hon stannade och väntade.

[Fel karaktär! ^^']
Till överst på sidan Gå ner
Diablo

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 15:47

Diablo låg helt stilla, det kändes som om varenda revben hadde brytits, men det var egentligen bara två.
Detta gjorde det svårt för Diablo att andas, och ahn hadde nässtan nyaa vaknat till utav deras lilla gräl.
Bakbenet var brutet, han skulle inte kunna förflytta sig ifrån platsen i första taget.
han skulle troligen svältas i ett par dagar, han kunde ju slicka upp vatten från gräset, inte speocellt fräscht men vad gjorde man inte för att överleva?
Även om man inte kunde tro det så var han kräsen med mat, det hadde han varit hela livet.
om inte vargarna dög som han hadde sprättat upp lämnade han dem till andra rovdjur, helt uppsprättade.

Diablos ögon var fortfarande slutna, allt han kunde göra var att lyssna på dems eviga tjaffs.
Kuna dem inte bara lämna honnom där för att dö eller nånting?
inte en chans att han skulle överleva detta, tänkte han och öppnade sina ljusblå ögon en aning.
han såg en tik, vilken färg såg han inte, allt var så rött, blodet hadde dränkt hans ögon och han kisade ytterst lite.

Han antog att det var den gula som han sätt tidigare som hadde sagt att murder borde känna skam.. över vadå egentligen?
Att hon nässtan mördat diablo?
Det är ingenting att känna skam över egentligen, att man dödar varandra ingår i en vargs sinne, antog han.
kanske inte allas sinne men de flesta, det är samma sak att döda en hjort, gazell, leopard som en varg, ansåg han.
Alla fyra var ju trottsallt levande varalser.

Men om man dödade en varg kallades man mördare, om man dödade något annat djur kallades det jakt.
Om man åt utav en utav sin egen sort kallades man för kannibal, om man åt utav något annat djur kallades man för jägare.
Det var helt idiotiskt egentligen, enligt Diablo.
han struntade i om han blev kallad för kannibal, Vargkött är gott, saftigt, blodigt..
han kunde ju inte hjälpa det.

Regnet fortsatte att ösa ned på den halvt döda kroppen.
Han fortsatte att kisa vagt för att se vad som egentligen hände.
lungorna svek honnom och tillsist fick han inge luft, han låg där i kanske 1 minut till utan syre.
han märkte att marken kring honnom hettades upp, lava var påväg upp ur sprickorna igen, det kunde han känna på doften.
Sprickorna kring diablo särades allt mer och mer men det gick sin lilla stund.

Detta var det enda sättet för honnom att få kunna vila i frid, han orkade ju trottsallt inge mer.
men sen var ju frågan, skulle lavan tillåta hans död?
troligen inte.
Sprickorna särade på sig ytterligare och snart var de tillräckligt stora för att diablos kropp skulle kunna få plats där i mellan.

Tillsist då hans kropp inte orkade tvinga fram mer energi till att sära marken så gled hans kropp ned, ned i den skållheta lavan.
kroppen försvan sakta, men innan han försvan, hadde han ett brett flin på sina svarta, blodiga läppar~

Det skakade ytterliga en gång i marken och sprickorna som hadde uppenbarat sig var påväg att slutas samman med varandra igen.
Diablos kropp var borta och han skulle antagligen alldrig mer komma tillbaks ifrån underjorden... eller?..
Till överst på sidan Gå ner
Emon

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 15:50

Den vita vargen, vars namn verkade vara Muderotic med tanke på den gulas seanre ord, verkade irriterad över att den gules tidigare ord.
Den mörka hanen gjorde ännu ingenting, låg ännu stilla. Var han död?
Emon tog ett steg fram, de stålgrå ögonen var placerade på Murderotic och den gula tiken.
'Har denne förtjänat detta?'
sa han med mörk och hård röst. Hans huvud nickade mot den mörka hanen som låg bllodig.
Sen lät han återigen ögonen ligga på tikarna, vandrande däremellan, väntande på ett svar.
För här krävdes ett svar, ett rätt bra också.
Hanen som låg där kunde vara en brutal person, men också en helt oskyldig som råkat ut för en annans vrede.
Så som det ofta gick i hans första flock. Där han föddes.
Emons öron klippte irriterat på huvudet, som om flugor jagade runt dem.
Tankarna från barndomen jagade honom ständigt, han måste hitta ett sätt att bli väck dem.
Han såg ner på den svarta vargen igen, sen såg han mot Muderotic, sen på den gula tiken.

När sprickor plötsligt uoppstod i marken åkte hanens öron bak. Vad var nu detta?
En hetta strömmade upp därifrån och slöt sig runt dem. emon hade niga problem med det. Han var ju Inferno.
Emon insåg att sprickorna bredde sig större och att till sist skulle en vargs kropp rymmas däremellan.
Den svarta hanen föll ner, handlöst men inte förvånat.
Helt lugnt bara.
Emon såg ner, lava bubblade därnere och den omslöt välkomnande hanens kropp.
Direkt efter började sprickorna återigen slutas. Emon gissade att något sådan t inte hänt av sig själv, det kunde mycket möjligt ha haft något med hanens kraft att göra.
Annat kom inte Emon på som kunde ha varit orsaken.
Emon lämnade med blicken mot marken där sprickan som hanen fallit ner i, varit.
Hanen gjorde det till sin egen gravplats, mycket enkelt.


Senast ändrad av Emon den ons 27 jul 2011, 16:00, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 15:57

- Du har gjort mer än bara yttrat dina ord, tik. Du korsade min väg.
Nej, den där vargen hade verkligen ingen koll på vad hon snackade om. Fel, fel, fel. Världen var inte så god som hon trodde. Synd.
Nog skulle hon lära den gule en läxa.
Med en tung suck stirrade hon snart tillbaka bort mot henne. Den andra vargen, som ännu inte sagt sitt namn. Men heller tänkte Murder inte fråga. För det intresserade henne inte det minsta.
- Jag vet inte hur länge du existerat i denna värld, men nog föddes du inte igår.
Började hon nästan hatiskt, förolämpande mot den andra tiken. Men på sätt och vis hade den andra förolämpat även henne med sina okunniga ord.
- Kaoset som ägde rum inte alls för länge sen var en påminnelse från dom allsmäktiga, Gudarna, för att dom just inte skall bli glömda. Dessutom tror jag att dom inte skulle uppskatta att bli förnekade på ett sådant vis. Dom skapade det här landet, det är deras. Liksom alla vi som befinner oss här.
Hon var irriterad över hela situationen. Varför tala med trångsynta vargar i alla fall? Det kvittade vad dom tyckte och tänkte. Men, rätt skulle vara rätt.
- Under kaoset så dog syndare, liksom det trogna. Det kvittar Gudarna. De starka, smarta, håller sig vid liv, de andra hamnar hos Chaibos. Så vad får dig att tro, att Gudarna inte skulle kunna sätta en troende varg i livets test, likaså som dom skulle kunna sätta någon som förnekar i samma test? Gudarna vill bara inte bli bortglömda. Och så länge jag gör dom påminda har jag inget att oroa mig för.
Det blev ett långt tal, och kanske att hon skulle lyckas få någon slags vett i skallen på den andra.
Men troligen inte. Fast det spelade ingen roll ändå, hon hade sagt det hon ville ha sagt nu.
- Så säg aldrig något annat. För som du säkert insåg själv nu, är du inte speciellt kunnig.
Uppmärksamheten lämnade den gula tiken, hon avslutade sitt egna tal nu. För tillfället. Skulle sen den andra försöka lirka och lista ut något annat kvickt att säga fick väll Murder hugga till med ord igen. För när det väl kom till dessa Gudar, som hon avgudade, tände en gnista till inom henne, och det skulle vara svårt att få henne att hålla igen.
Markens vibrationer fick henne att snabbt se mot Diablos håll. Hon morrade kort, ilsket och öronen ströks bak igen.
Men istället för att något hände henne, så var det Diablo som försvann under den spruckna marken. Han försvann med lavan.
Murder tystnade, men stod fortfarande med rest ragg och bakåt strukna öron. Så lätt kunde det väll inte ha vart ändå?
Flinet.. Han flinade. Hon visste nästan säkert att hon skulle få återse denna best..
Hon såg kort mot den gules håll igen innan hon såg bort, mot den hanne som precis kommit till platsen.
- Vad för hjältedåd hade du nu tänkt genomföra?
Frågan var ställd till den gule, trots att hon såg bort mot ett helt annat håll.
Dessutom verkade den andra vargen tala igen och Murderotic höjde blicken och såg honom rakt i ögonen.
- Det beror på hur man ser det.
Sade hon kort, snabbt.

- Inte förtjänar han frid och vila i alla fall, och det kommer han inte att få heller. Men jag förtjänade det, jag förtjänar frid i mitt sinne. Man går inte till anfall mot min flock utan straff, man förnekar heller inte dem som skapat detta land. Så ja, han förtjänar det.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Emon

avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 16:08

Émon höjde huvudet och lyssnade till Muderotic's tal, hon verkade tycka den andre var ovetande omnågot viktigt.
Emon lyssnade även han til hennes tal om Gudar.
De var inget han själv troget tydde sig till i nöd och lust.
De var något som fanns och som egentligen inte nådde honom.
De levde sitt med sina trogna vargar och han sitt. Varför bry sig?

Emon vände huvudet mot marken igen, sen mot tikarna.
'Min fråga kräver fortfarande ett svar, Vad fick hanen att förtjäna blodbadet?'
hans ord var nu ännu högre, som för att höras bättre.
Ändå visste han att tikarna int é kunnat undgå att höra honom,
endel hade de inte velat svara eller så hade hanens bortgång fått dem att glömma hans ord.
Till överst på sidan Gå ner
Murderotic
Ledarinna - TREONTHA
avatar


InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   ons 27 jul 2011, 16:13

- Du kräver svar, men varför?
Den vita tiken vände sig om igen, började långsamt gå mot hannen som talade.
Hennes steg var fortfarande ostadiga, svaga. Hela hennes hållning hade sänkts mot marken. Men hon föll inte, hon skulle inte falla.
- Som jag sa, främling... Man går inte oskadd efter att man attackerat min flock, eller skadat någon från den. Man skadar inte min familj ostraffat.
Hon stannade upp, endast ett fåtal meter från hannen som talade.
En varg hon inte kände, men en varg hon redan började lägga över sin irritation på. Vad angick det honom vad som hände? Vem var han att döma vad som var rätt och fel?
Vem hade egentligen den makten?
Hon följde endast sin egna väg, gjorde allt i sin makt att försvara sin heder och familj. Hennes flock.
Diablo hade gjort sitt misstag då han attackerade Angelus, försökt döda honom. För i slutet, var det ändå han som föll. Inte Treontha.

_________________

Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Min egna väg.. [ÖPPET]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Min egna väg.. [ÖPPET]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 2 av 3Gå till sida : Föregående  1, 2, 3  Nästa
 Liknande ämnen
-
» Isolation [Öppet]
» Eldens färger [ÖPPET]

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Eriinari-
Hoppa till: