Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Idag på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 15 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 15 gäster. :: 1 Bot

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Eternal Whispers [Miguel] Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Eternal Whispers [Miguel] Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Eternal Whispers [Miguel]

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Ryuuko
Ryuuko 
 

Spelas av : Bloodshredder


InläggRubrik: Eternal Whispers [Miguel]    sön 03 feb 2013, 21:57

Ryuuko gav till ett grymtande läte där han haltade omkring bland de döda träden som tätt, så tätt snuddade vid varandra. Hans ögon for åt sidorna varje gång han såg något röra sig bland skuggorna. Men varje gång visade sig vara något helt ofarligt.

De två första gångerna var en gammal rutten stubbe och en stenbumling, täckt med ett tjockt lager av björnmossa. Tredje gången han hade trott det var någon, så visade sig det vara en död hjort med buken upp sprätt. Inälvor och allt saknades och lukten hade likt en tunn dimma lagt sig runt det döda djuret.

Ryuuko stannade upp och tittade ner på sin vänstra framtass, inspekterade det djupa såret som läckte mängder av blod. Dock kunde han inget om hur man tog hand om skador eller sår. Men han hade blåst eld över det. Så ont hade det inte gjort, men det färska och råa köttet svedde något så in i norden.

Just nu önskade han att han hade flugit istället för att ha gått omkring bland de vattenkällor i träsket. Han hade varit dum nog och stannat för att titta på sin egen spegelbild i det mörka och sura vattnet.

Men hur i hela friden skulle han ha kunnat veta att det låg en alligator där och sov? Det kunde ju ha stått en skylt eller något liknande med texten "Stör ej alligatorn!" på.

Jaja, nu ska man ju inte vara så pessimistisk, men det här är ju Ryuuko vi snackar om. Den kalla, lätt irriterad och tråkiga Ryuuko. En Drakarg som går och gräver sig ner i det förflutna.

"Helvetes jävla skit!" han svor högt och en lång slinga av klarröd eld for ur hans mun. Moln av rök puffades ut ur hans näsborrar medan han stod och tog djupa andetag. Han tittade bak på sin högra vinge. Hans pupiller smalnade. Åtta stora hål glödde i en grotesk färg av rött och små strimlor av hans vinge hängde löst från armen.

Han var arg på alligatorn, arg på dess tänder och arg på sig själv. Han erkänner att han kan vara en riktig idiot i vissa sammanhang och har lite svårt att släppta vissa saker som inte kunde skyllas på någon annan än hans själv.

Han drog ut på en suck som kämpade sin väg förbi hans tänder och svarta läppar. Han stängde ögonen för en kort sekund. När han väl hade öppnat dem igen tittade han sig omkring och tittade tvekande på den grotta som rötter från en gammal ek hade skapat. Den såg inbjudande ut.

Han kände på lukterna omkring sig. Inget. Bara den där förföljande lukten av den döda hjorten. Ingen björn eller annan varg.

Så snabbt han kunde med en skadad tass, tog han sig över till grottan. Benen vek sig under honom och med en lätt duns låg han ner på den torra kalla marken. Han slappnade av och hans vingar vidgades ut och la sig som ett lager mossa över den mörka jorden.
Miguel
Miguel 
Utvandrad 

Spelas av : Marjo | Utvandrad


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 16:37

Det var en ogästvänlig plats den Långhårige hade sökt sig till. Döda skogen. Namnet talade väl för sig själv. Mörkret hade kvickt slutit sig om skogen och dess kala träd, även den slanke Miguel som illa kvickt blivit tvungen att söka skydd från mörkret och dess faror i en närliggande grotta. Han hade redan färdats långt och det värkte i hans mörka fötter. Belåtet suckade Miguel och lät sitt avlånga huvud vila på hans breda tassar, föll in i en lätt dvala.

Miguels utseende är relativt säreget. Den mörka, slanka, högresta vrenkroppen skyddas av långt, ljusblont tagel som räcker långt nerpå hans ben. De spetsiga öronen fångar lätt in ljud och blicken i sin blågröna skönhet är ofta alerta. Miguel, eller Morgan som är hans givna namn, har utforskat Numoori under sin ungdom tillsammans med sin bäste vän och ledare Tulio, lika underlig och oförstådd som Miguel själv. Anledningen till att den slanke vrenen bytte sitt födelsenamn Morgan till Miguel var av skam - alla, till och med Tulio, bar stolta namn som givits dem av sina förfäder. Morgan hade haft en stolt morfar vid namn Miguel - och så gav han det namnet till sig själv.

Drömmarna hade börjat ta sig och blivit riktigt trevliga när han väcktes ur sin ljuva slummer av ett högljutt svärande och den söta, metalliska doften av färskt blod. Miguel fuktade snabbt sin nos och spetsade öronen, lade märke till hur den store, kraftige drakargen trädde in i hans grotta. En sådan fräckhet, att bara träda in och ta sig friheter, utan att ens se efter om den kanske är ockuperad! Miguel, sitt glada kynne till trots, fnös och sträckte på sin långa hals. Han själv låg djupt inne i grottan och var väl omsluten av mörkret, osynlig för den unge drakargen som själv låg närmare grottans öppning där jord och mossa fortfarande täckte golvet. Antingen hade drakargen dödat något eller blivit skadad, därav blodsdoften. På grund av varelsens tidigare ovårdade språk förmodade Miguel att det sista var närmast rätt. Han fuktade sin nos ännu en gång innan han talade.
"Den här grottan är upptagen."
Egentligen hade han inget emot att dela, men lusten att driva med den förmodat skadade drakargen var för lockande. Förhoppningsvis hade han ett eldigt humör.


Ryuuko
Ryuuko 
 

Spelas av : Bloodshredder


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 17:03

Ryuuko öppnade sitt vänstra öga och tittade surt mot den främmande individen. Han vek in vingarna och fuktade nosen med ett snabbt drag av sin tunga.

"Ser det ut som om jag bryr mig?" svarade han den främmande hannen och blundade igen, la huvudet bort från öppningen. Med nosen tryckt under den friska vingen försökte han somna om.

Snart fattade han ett beslut att det inte skulle komma att vara så enkelt. Det var så tyst och det gjorde att hannens andetag hördes extra tydligt, vilket började ta på hans nerver. Han strök öronen bak mot nacken.

"Har du sprungit maraton?" tonen på hans röst var mörk och ytterst irriterad. Han ville ha det lugnt. Han vände på huvudet så han återigen tittade på hannen, båda ögonen öppna och elden som brinner i dem flammade upp lite till. Om det nu skulle kräva hårda tag för att få bort honom, så får det bli så.

Långsamt, långsamt reste han på sig. Inte förs än nu ser han skillnaderna mellan de två. Ryuuko tornade upp sig över den andre hannen och med ett brett flin tittade han ner i hannens blågröna irisar.

Eld sipprade ut mellan tänderna medan han stod stilla. Hörn tänderna han så stolt hade, växte fram under läpparna och elden fick dem att se riktigt motbjudande ut. Hela han ser riktigt motbjudande ut.

Miguel
Miguel 
Utvandrad 

Spelas av : Marjo | Utvandrad


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 17:18

Miguel smackade lätt med tungan och burrade upp sin extremt långa päls. De blågröna ögonen granskade främlingen med lugn, men lusten att driva denne till vansinne var alltför stark. Om hans misstankar stämde var inte den store drakargen för långt borta ifrån ett utfall på Miguel.
"Tss, tss. Det är nog inte jag som är problemet fuling, utan dina ofantligt stora öron." han log snett, fuktade nosen en tredje gång. Roat lät han sin mörka, yviga svans dunka i det mjuka grottgolvet. Nu lade han även märke till främlingens eldkrafter som tycktes lysa upp grottan. Han lade även märke till rader av groteska tänder. Nåja, sådana hade Miguel också, fast kanske av den trevligare sorten. Utan att resa sig fortsatte han att roa sig själv på främlingens bekostnad. I skenet från drakvargens eld kunde nu Miguel även se hur uppriven hans ena tass var, och även vingarna. Hans flin växte sig bredare. Som han önskade att Tulio hade varit här och sett denna tragiska skapelse, denna sönderrivna drake.
"Nämen, stackars då. Det är farliga tider, förstås. Men en stor grabb som du borde väl egentligen reda sig väl." Hans röst dröp av sarkasm och han blinkade menande med ena ögat. Miguel var kanske inte den smartaste men han visste när det var dags att fly. Beredd på en eventuell attack grävde han mjukt med sina klor i jordgolvet, redo att kasta sig upp från sin liggande position om en flamma skulle riktas emot honom.
Ryuuko
Ryuuko 
 

Spelas av : Bloodshredder


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 19:44

Hans blick smalnade. Ryuuko kunde klart se att hannen var äldre än honom, men såg inte ut att vara byggd för strid. Han tog ett par steg närmare, han sänkte huvudet en aning, tänder blottades.

"Bättre att vara ful än att födas som en svag hona." ett snett flin tog över hans svartkantade läppar medan han cirkulerade runt hannen. Hans horn sköt iväg små bollar av eld. De grässtrån som lyckas överleva fick möta Ryuukos eld. "Du låter som om du inte kommer härifrån? Nordbo kanske?" han blickade över hannen från nos till svans tipp.

Han må säga att den här hannen bär på mycket päls. Ryuuko, fuktade nosen. Hans bernstens orange ögon lämnade inte hannen för en sekund där han gick runt, runt honom.

Han kände på lukterna runt omkring och den där bekanta lukten från norr låg som ett tunt lager snö över hannen. Fjällen i hans ansikte flimrade mellan rött och gult, samma med de flam-formade markeringar på hans ben.
Han flaxade till med vingarna, ignorerade smärtan som uppstod, och tog ett litet steg närmare. Helst så ville han inte slåss, med tanke på hur hans tillstånd är. Men inte ska han visa sig sårbar för några småskråmor. Han har ärr som bevisar att det han har fått nu är inget jämfört med andra gånger.

Han öppnade munnen, eld, likt lava, kanade ner från hans mun till marken. Det fräna ljudet av torra löv som brinner fyllde natt luften och lyste upp där han stod med benen isär, redo för ett påhopp av främlingen. Han ignorerade den pulserande smärtan som for som en pil genom kroppen på honom.

"Du, nordbo. Vad sägs om du lämnar mig ifred så slipper du få ont. Har vi en deal?"

Vanligtvis så är han inte så pratglad, men då och då inser han att slagsmål inte alltid är den bästa lösningen. Men ack, blodlusten rev hans strupe och tänderna kliade efter att ha något och bita och tugga på. Känna smaken av en annan vargs blod igen.

Ryuuko slickade sig runt munnen. Han väntade på svar, och om hannen nu valde att vara trög och ignorera honom, ja, då får den hunger han har få stillas med blodet från hannen.
Miguel
Miguel 
Utvandrad 

Spelas av : Marjo | Utvandrad


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 20:19

Miguel höjde ena ögonbrynet och betraktade hannen med ro.
"Var inte så fördomsfull. Jag är själv övertygad om att det finns honor som enkelt kan besegra dig."
Han drog mer i ena mungipan vilket bidrog till ett snett flin. Ungtuppen sköt iväg små brinnande klot av eld, inte mot honom själv men åt gräset som tagit rot i grottan. Miguel undrade om han försökte visa vad han var kapabel till eller om han helt enkelt ville imponera på den Långhåriga. Han fuktade nosen med tungan, nu var hela han blottad i det skarpa skenet från lågorna.
"Rätt gissat. Jag är född och uppväxt i Bergen, långt norrut." han tippade huvudet en svag aning på sned. Det var svårt att avgöra vartifrån den eldiga ynglingen härstammade. Han kunde lika gärna vara en drakvarg uppväxt i Numoori som utanför dess gränser - någonting som spelade desto mindre roll.

Miguel betraktade lugnt hur något som liknade lava plötsligt vällde ur drakargens käftar, brände sönder det bekväma, prassliga lövunderlaget. När ynglingen åter igen talade, försökte få fram en överenskommelse skrattade Miguel bara hjärtligt. Trots att han själv var väldigt impulsiv och inte speciellt smart visste han att det var ett erbjudande endast en ynkrygg skulle acceptera. Men djupt inrotad i Miguel fanns den medfödda fruktan för elden, tack vare hans ras - Vren. Den impulsiva ådran han hade fick honom att fortsätta käfta med ungtölpen. Hade han sluppit den från början hade han förmodligen tack vare sin skräck för elden skurit av eldvargen från honom med en tjock jordskorpa - men konversationen började urarta sig ganska spännande. Även stoltheten tog över. Han var den store Miguel, han var den djärve äventyraren från norr! Någon dumdristig draktölp skulle inte jaga ut honom från hans grotta.
"Du är inte lite fräck. Flaxa hem till hålan du kom ifrån och slicka dina sår." Han tippade huvudet oskyldigt på sned och leendet tonades ut en aning, men fanns fortfarande där. Varsamt betraktade han de brinnande löven, redo att försvara sig om draken skulle till att anfalla.
Ryuuko
Ryuuko 
 

Spelas av : Bloodshredder


InläggRubrik: Sv: Eternal Whispers [Miguel]    mån 04 feb 2013, 21:16

Ryuuko spottade ur sig en stor boll av eld mot nordbon, men inte så att den skulle träffa, mer för att berätta vart gränsen mellan dem existerade. En liten hög av torra löv och kvistar fattade eld och röken steg upp mot taket i grottan. Ry vände på sig och med en tung duns landade han pladask ner på marken. Hans högra vinge värkte och kändes som om den vägde ton.

Hans tänder sakta, sakta sjönk in igen under hans läppar, elden runt hornen och munnen efterlämnade vit rök likt en brasa som pyrde. Ryuuko slöt ögonen och suckade tungt. Han valde att inte svara hannen.

Med tiden han låg ner, tynade blodtörsten bort efter varje sekund som passerade. Förutom sprakandet från den snart döda elden, så var det knäppt tyst.

Det brännande känslan i tassen avtog med små steg, likadant med den skadade vingen. En liten pulserande känsla pumpade runt omkring såren, vilket medgav ett viss obehag för den unga drakarg hannen.

Han låg och funderade ett tag. Han hade inte märkt hannens doft när han vittrade i luften. Lukter efter en annan individ försvinner inte på en minut. Det tar åtminstone ett par dygn innan den börjar blekna bort från området.

Jag kanske börjar bli sjuk? Ryuuko visste att man lätt kunde få feber och infektioner om man inte tog hand om djupa sår. Men oftast så brukade han inte bli påverkad. Vanligtvis så brukar såren läka efter ett par timmar, men nu hade nästan vandrat omkring med dem ett helt dygn. De var lika färska och blödde precis som om de blev till en minut sedan.

Han skakade på huvudet. Jord och den lilla mängd blod från tassen gneds in i den mörka pälsen över hans kind.

"Fan..." svor han lågt. Försiktigt förde han sin tass upp mot munnen och slickade i sig den röda vätskan. Det smakade bittert. Han grimaserade. Smaken av sitt eget blod var ingen höjdare, men det var viktigt att få rent såret, så mycket hade han lärt sig.

Han tog en försiktig titt bort mot den andre hannen. Elden hade slocknat och nu återstod bara en hög med rykande svart aska efter löven och kvistarna.

Ryuuko tittade mot hannen igen, han öppnade munnen. "Du ser ut som en lama på avstånd."


Senast ändrad av Ryuuko den tis 05 feb 2013, 20:09, ändrad totalt 2 gånger (Orsak för redigering : It just didn't satisfy my dear friend bobcat -.-)
 
Eternal Whispers [Miguel]
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Hoppa till annat forum: