Jorden öppnar sig som ett jättelikt gap som hotar sluka allt runt omkring. Sluka hela världen. Och går man för nära kan man dras med ner i intigheten. Det är i alla fall en känsla som kommer krypande längst med Wami's kropp när hon på avstånd ser på den gigantiska klyftan. Hon ryser av obehag. Det är nog bäst att hon håller sig på avstånd. Så hon inte drabbas av yrsel eller något och råkar falla ner. Hemska tanke. Hon ruskar lätt på huvudet för att skingra de hemska tankarna. Nej, usch.

Vibrationerna i marken talar om att någon annan är på väg. För höjs hennes förhoppningar till skyarna. Är det Lihai som kommer redan? Nej, så snabbt kan det inte ha tagit för honom att ta sig tillbaka till Lövskogen och tala med sin familj och sen ta sig hit. Öronen tippar ut åt sidorna på tikens huvud men hon ser sig omkring. Misstänksam på vem som kan komma mot henne. Bara inte denne är elak. Tänk om en främling puttar ner henne i Mardouf's mörker. Nej Nej Nej!. Inte tänka så. Hon sätter sig ner och kniper ihop ögonen en stund. Sedan öppnar hon dem igen. I skymningsljuset ser Mardouf ännu läskigare ut. Den mjukt glödande blå blicken sveper över platsen. Stirrar sedan åt det håll en främling verkar vara på väg ifrån.

[PAX TILL THERON]

Den stora silvergråsvarta hanen hade sökt sig ifrån stranden, genom skogen och in längst emd denna ravins kant. Han vandrade som alltid och just nu kände han ännu mer för att vadnra. Att vara stilla var inte hans melodi och denna ravin hade fångat hans intresse. Han undrade hur stor den var och hur långt den klöv landskapet.

Han hade gått en bra stund då han uppfattade doften av en främmande varg. De udda ögonen sökte längst med ravinens kant och han antog att vad de än var för varg skulle han få syn på den så småning om. Det steg en bris upp från klippan och den rufsade om hans långa gråsvarta lite silverglänsade lugg. De långa huggtänderna och de röda teckena gav honom ett ganska hårt utseende och många hade misstagit honom för ond och dragit förhastade slutsater som hur han var som.

Hon satt stilla. Men var inte avslappnad. Även om hon såg ut att vara det. Hon var på sin vakt för vem främlingen kan tänkas vara. Men denne verkar inte vara någon hon mött tidigare. Jorden viskar till henne. Öronen klipper till på hennes huvud och snart faller de blå blicken på en mörk hane som kommer gående. Wami studerar honom under tystnad. Hon nickar lätt åt honom som hälsning.
"Goddag". Säger hon sedan. Släpper inte hanen med blicken. Hon är alltid misstänksam mot främlingar. Även om nyfikenheten är stark även dem. Hon är både på sin vakt och vill ta reda på vem främlingen kan tänkas vara.