HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Continue [Shiva]
Igår på 18:00 av Levanea

» The tides are ever changing
Igår på 17:42 av Levanea

» Meaning [Xerxes]
Igår på 17:29 av Xerxes

» Akuma x Shiva valpar
Igår på 17:28 av Mirai

» Blodspår [JÄGARNA]
Igår på 15:33 av Zayev

» Längre än för alltid [Niara]
Igår på 01:11 av Hector

» Vad tänker svampar? [Frenja]
lör 21 okt 2017, 21:20 av Chandraraj

» Plask-plask [Vera]
lör 21 okt 2017, 16:21 av Oreliel

» Spöken från förr [Jägarna]
lör 21 okt 2017, 13:39 av Oreliel

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Ett sista andetag

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Avalon

avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: Ett sista andetag   lör 26 maj 2012, 11:47

[Avalons dödsroll, så egentligen endast för honom. Ja, ni fattar.]

Han hade legat och sovit, en ung hane med hela livet framför sig. Och det var den stickande lukten som hade väckt honom. Ögonen hade slagits upp i den lilla hålan han krupit in i och med ens hade han märkt hur rökfyllt det varit i den. Så han hade krupit ut och mötts av en syn som etsade sig fast på näthinna. En vägg av eld stod hög rakt framför honom, sträckte sig framåt på vardera sida om den unga hanen. Och först hade han inte kunna röra sig, förstenad av rädsla för naturens vilda kraft som härjade rakt framför honom. Lågorna sträckte sig mot skyn, askan föll som snö från träden som redan hade blivit konsumerade av det massiva eldhavet. Himlen färgades orange från hettan. Det var magiskt vackert och fängslande, samtidigt som paniken kröp över honom. Och när den väl tagit över hade han börjat springa.
Och det var där han befanns sig nu, springades genom skogen, med elden knastrande på båda sidorna om sig. Men han såg en öppning längre fram, han visste att om han bara kunde ta sig dit så kunde han undkomma. Han ville undkomma, han var rädd. Elden var farlig, mor hade varnat honom. Elden kunde ta liv och för tillfället var det hans liv som stod på spel.
Den fick inte ta hans liv.
Så de små benen rusade vidare i en vild hastighet och det var med flämtande andetag som han försökte få nog med luft till lungorna. De giftiga ångorna låg tunga i luften runt honom, och även om större delen av röken steg uppåt tvingades fortfarande en del att stanna kvar på marken, stack och tårade hans ögon. Det var svårt att se, det var tungt att andas. Men han sprang för sitt liv, som den lilla kämpen han var. Han sprang för att överleva.
Och Avalon närmade sig uppningen, hans väg ut ur detta brinnande helvete. Han kunde se glipan mellan de två eldväggarna och han försökte ökapå stegen. Ifall han lyckades eller inte visste han inte. Men han försökte och han kände hur han kom närmare. Ett leende började ta form på hans läppar.
Men så grep ödet in och de klumpiga valpbenen såg inte roten som var dold under mossan. Med ett tjut snavade den unge hanen, föll pladask på mage och kände genast hur smärtan strålade upp genom ena frambenet. Han kved, vred sig. Visste att han måste skynda. Och han såg upp, mot den plats där öppningen hade varit. Men där fanns inget annat än eldens hungrande lågor. Han hade varit för långsam, hans enda flyktväg var försvunnen.
Och då slog det honom.
Han skulle dö.
Det var som om hela kroppen domnade av. Han rullade runt, lade sig på rygg. Det skadade benet hängde åt sidan, men det gjorde inte ont längre. Det spelade ingen roll, han skulle ändå dö. Huvudet fylldes med tankar på modern, systrarna, flocken. Vad skulle de tänka? När man brann upp fanns ingen kropp att hämta. Kanske några få benrester. Han skulle förvandlas till aska precis som träden, och flyga mot skyn för att sedan regna ner över skog. Skulle de tro att han vandrat iväg, att han hade övergett dem? Det skulle han aldrig göra, han älskade dem. Han skulle ha stannat i Lövskogen resten av sitt liv. Och på sätt vis skulle det ju bli så, då hans aska inte skulle dra vidare. Han skulle dö på samma ställe som han fötts.
En tår rann sakta nedför hans kind medan lågorna närmade sig allt mer.
Och mor, bara hon visste hur mycket han älskade henne. Och systrarna, bara de visste hur mycket han älskade dem. Det var underligt, men nu när han tänkte på det var han inte säker på om han någonsin hade berättat det åt dem. Och det oroade honom, han ville att de skulle veta att han älskade dem lika mycket som de älskade honom. För det gjorde de, de älskade honom. De var hans familj, hans underbara familj som han aldrig skulle få se igen.
Ännu en tår gled nedför kinden.
Och där låg han, gråtandes under tystnad medan han gick igenom det korta liv han hade. Inom minuter skulle det vara slut, och det sista han tänkte på innan lågorna nådde fram tills hans unga kropp var modern. Han höll bilden av henne i sitt huvud in i det sista.
Sedan fylldes skogen av plågosamma skrik, smärtsamma vrål, som dog ut endast sekunder senare. Men de ekade bland träden i en evighet.
Till överst på sidan Gå ner
 
Ett sista andetag
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Lövskogen-
Hoppa till: