HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

» Kära dagbok... (P)
fre 11 aug 2017, 23:59 av Even

» Fate is inching closer [P]
tor 10 aug 2017, 15:47 av Even

» Kända skepnader i regnet [Jodano]
ons 09 aug 2017, 12:13 av Laali

» Bistick [Tenána]
sön 06 aug 2017, 20:34 av Blair

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 An evil is rising (P)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
Gå till sida : 1, 2  Nästa
FörfattareMeddelande
Achaz




InläggRubrik: An evil is rising (P)   mån 18 jul 2011, 22:13

Det var fortfarande bara tidig morgon då den vitgrå ungvargen redan påbörjat sin vandring, vart han skulle ta vägen visste han inte riktigt, men han visste att han inte tänkte stanna, inte i flocken, och inte i Lövskogen. Han tänkte vandra till dess att han antingen fann någonting, blev stoppad, eller för trött för att fortsätta, ja, det verkade väll logiskt på ett sätt, kanske en aning dumdristigt, men må så vara då. Ärligt talat så brydde han sig inte särskilt mycket om vart han hamnade, han såg fortfarande livet som någonting av ett äventyr, ett som inte borde planeras utan som endast borde komma som det kom, ta dagen som den kommer och leva därefter, det lät rätt klokt i hans öron. Han var inte särskilt orolig för sin mor, hon var en som klarade sig, och hon hade ju Lihai fortfarande, ja, det skulle ordna sig för dem med, det var han övertygad om, och han kunde inte stanna, hans framtid låg inte i denna flocken längre. De orangefärgade tassarna placerades rytmiskt på marken framför honom där han lät stegen styras i riktning mot slätten, han hade som mål att i alla fall ta sig förbi den innan dagens slut, men om livet var som det brukade med honom så verkade saker alltid få honom uppehållen, han hade ju dock ingen tid att passa, bara sin egna. Solen som letade sig ner emellan trädkronorna fick för en kort sekund hanen att stanna upp där vars skenet träffade honom, han hade alltid trivts oerhört bra i solsken och värme, varför visste han fortfarande inte, men han började ana att det kanske kunna ha någonting att göra med en kraft som han ännu inte visste om. Ljudet var den kraft som han visste sig ha, och hans hörsel var bra mycket starkare än en normal vargs, av den enkla anledningen så kunde han utan problem höra de steg som närmade sig på håll, flertalet. Han koncentrerade sig på ljudet ifrån stegen, det var fyra vargar, en vuxen, tre valpar, av steglängden att döma, och såklart så var de påväg åt hans håll, hur hade han kunnat vänta sig annat, men ännu så var de långt borta. För långt för att kunna se honom, även om hans doft troligen nått dem redan, han lät dock stegen föra honom framåt igen, ingen idé att stå och lyssna på det, han hade viktigare saker för sig än att stöta ihop med främlingar, eller, egentligen kanske inte.

| Paxat till Blossom, Kali, Shiva & Usha |
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 19 jul 2011, 15:20

Nu var det tid, den stora honan och hennes mindre armé av barnbarn rörde sig snabbt genom den allt mörkare skogen. Hon njöt av hur solen sjönk på himlen och hur mörkret omfamnade skogen. Skogen som, speciellt under sommaren, var så färgglad sjönk nu in i en grå ton då ljuset slutade förgylla löv, mark och stammar. Detta var deras första desitonation, fann dem inget intressant här skulle dem till Numoorislätten. Där fanns det alltid vargar, men oturligt nog också Qu. Blossom vill inte störa dem just nu, speciellt inte då hon hade dem tre valparna med sig. Men inte gjorde skogen henne besviken, snart virvlade en vargdoft igenom skogen. En ung hane, han hördes inte än men dem närmade sig. Hon slängde en blick mot de små som trofast följde hennes spår, det enda de fått reda på var att de skulle få seriös träning. Ut på jakt, jakt på varg. Hon hummade kort - belåtet - vid tanken och ökade på stegen. Då rörelser kunde skymtas i snåren sacktade hon dock av, stannade upp och lät en vägg av mörker skymma dem. Hon andades tyst, mörkret såg till att deras gestalter försvann in i skuggorna. Nosen sänktes i de smås höjd.
"Detta är er chans, följ mig.."
Sade hon och lät sedan mörkret långsamt rinna undan och därigenom avslöja deras position för den främling som nu var nära nog för att ses. Det var en mycket ung hane, vit till färgen med grå och oranga tecken. Blossom log ett iskallt, helt glädjelöst leende. Rörde sig några steg framåt igenom snåren emot främlingen, stannade så att hon blcokerade hans framfart.
"Goddag."
Sade hon med en ansträngd ton i rösten, så att man tydligt förstod att han inte hade annat val än att samtala med dem - och att dagen kanske inte alls var speciellt god.

[Fafafail från min sida. Aja. Kali, Shiva och usha, svara här :3 Nu skall ni få lära er att döööda 8D]
Till överst på sidan Gå ner
Kali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 19 jul 2011, 16:16

| Bloss, en miss, det är morgon 8D var det iaf när jag skrev med Ach xD |

Den unga honan gjorde inte annat än följde ledarens, mormoderns, order, det var lika självklart för henne som att andas, och då denne sagt att de skulle få sig lite seriös träning så hade hon inte varit sen med att finna tanken väldigt roande, intressant, helt klart. Och där de nu tog sig fram igenom Lövskogen så lät hon inte tankarna vandra för mycket, det gjorde hon sällan då det var någonting som krävde hennes uppmärksamhet, och denna gången, likt så ofta annars, så var det den svarta honan. Hon kunde dock fortfarande inte bortse ifrån sig själv i jämförelse med de båda syskon som hon höll jämna steg med, om denna träning visade sig vara av det fysiska slaget så hade de, som vanligt, en klar fördel. Visserligen så var hon snabb och lätt, smidig kanske också, men knappast stark. Och den kraft hon besatt gjorde ingen nytta på så sätt heller, hjälpte endast andra, som de tre vargarna omkring henne. Hon skulle mycket hellre ha haft någon av deras krafter än att behöva dras med den hon hade, men det fanns ingenting att göra åt saken, det var heller ingen idé att gräva i det, bara att motvilligt finna sig i det. Hon följde uppmärksamt alla Blossoms rörelser och uppmaningar, även om hon fortfarande inte riktigt förstod vad som var påväg att ske, vad som hon hade i åtanke för de tre syskonen, knappt mer än valpar egentligen. Hon stannade upp en dryg meter ifrån Bloss då denne ställde sig i vägen för den främmande hanen, lät den vita, till synes nästan döda, blicken granska dennes gestalt och konstaterade snart att det inte var någonting speciellt märkvärdigt med denne. Hanen såg för ett ögonblick tillbaka på henne innan dennes blick vändes vidare till Bloss.

| PP:ar min egna karris lite, baah, uselt inlägg -.- |
Till överst på sidan Gå ner
Shiva
Kung över Kaiwood
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 19 jul 2011, 22:50

Shiva hade känt av den andres energiflöde långt innan doften hade nått hans nos. Faktum var att han kände av allting mycket tydligare, något han kunde tacka Kail för. Hennes kraft var, för att säga sanningen, ytterst användbar. Dessutom fann han det roande att hon själv inte hade någon större användning för den.
Skadeglädje... Det var underbart.
Och det var med samma sluga flin som han alltid hade på läpparna som han följde Blossom som en lydig undersåte.
Han var exhalterade, nyfiken på vad de skulle göra. När flockens ledare tog med sig ynglingar borde det vara något speciellt på gång. Även om de nu var hennes barnbarn.
Men fortfarande... Det kändes speciellt att få följa med Blossom på någon sorts träning.
Och Shiva var fast besluten om att göra sitt bästa.
Han kände sig nästan lite mallig där han gick, ena sidan vit och andra svart. Varför visste han inte riktigt. Kanske för att han var så säker på att han skulle slå båda sina systrar i denna träning, visa sig vara bäst. Eller så var det helt enkelt för att han fick följa med Blossom på träning.
Oavsett vad det var så kändes det bra.
Och när han väl fick syn på den främmande vargen och hörde Blossoms ord blev leendet brett nog för att tänderna skulle synas.
Detta kunde bli intressant...

[Ehehe, kort D;]
Till överst på sidan Gå ner
Usha
NPC
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   sön 24 jul 2011, 13:40

Hon tassade tyst fram vid sidan utav de tre andra.
Hon hade nästan svårt att dölja glädjen och upphetsningen hon kände av att få följa med ledaren på något ännu okänt.
Blicken vreds mot Blossom och fylldes genast med respekt.

Deras ledare och mormor dyrkades likt en gud utav henne, och förmodligen utav hennes övriga syskon också.
Mormodern hade sagt att dem skulle få seriös träning och hon var inte det minsta sen att lyda ledarens order med största vördnad och respekt.
En lukt nådde hennes nos och hon vädrade in den i ett par stora andetag.
Doften av varg, främmande varg.
Det glimmade som hastigast till i hennes ögon innan dem återgick till uttryckslöst läge.
Hon lyssnade noga till mormoderns ord.
Detta är er chans följ mig. Mormodern hade inte behövt lägga till det sista för hon följde ledaren automatiskt.

Blicken vändes mot det håll där lukten kom ifrån.
Hon såg en vit gestalt med gråa och orangea inslag närma sig dem.
Även om blicken var tom och uttryckslöst krökte ett onaturligt flin hennes läppar.

Då Blossom stannade och blockerade vägen för främlingen stannade även hon.
Hon betraktade främlingen med en tillsynes tom och lätt uttråkad blick.
Flinet stannade kvar och växte sig bredare till ett grin som blottade tänderna hennes.
Hon stod helt stilla, inte en blinkning.
Det enda som rörde sig var buken som höjdes och sänktes i takt med andetagen.
Hon inväntade spänt order eller något liknande från ledaren.


|| Gaaah IT D: ||
Till överst på sidan Gå ner
Achaz




InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   sön 31 jul 2011, 20:31

| Ursäkta det sega svaret, men har varit på semester |

Med en låg suckning så stannade han upp då de fyra vargarna steg ut framför honom, och det var med en aning skeptisk blick som han mötte den vita blicken hos den minsta valpen, faktiskt rätt så betydligt mindre. Han granskade kort teckningarna hos de tre valparna, antog att de var syskon, rätt så uppenbart även om de knappast var lika varandra. Den smaragdgröna blicken vreds sedan emot den vuxna honan som ställt sig framför honom, rätt så mycket större än honom själv trots att han börjat växa till sig rätt så mycket på den senaste tiden. Han hade växt om sin mor i alla fall. Han mötte honans röda blick då denne talade, hälsade, om det nu var vad man kunde kalla det. ''Var hälsad'' oavsett vem det var som han stod inför, vad denne hade i tankarna eller vart denne kom ifrån så förändrade det inte hans sätt att tala, alltid lika, vad man ska säga, artigt och formellt, noggrant. Och detta var inget undantag. Han frågade dock sig själv vad det var som han nu hade lyckats med, om han av någon anledning som han inte var medveten om råkat störa en moder och hennes valpar i gryningen, för det var vad som var den självklara och uppenbara slutsatsen i denna värld om man stötte på en hona med valpar i släptåg, men han var inte den som drog slutsatser, även om det var den nästan självklara. Han ruskade kort på huvudet för att få luggen ur ögonen, den var i en sådan irriterande längd att den precis tog tag i ögonen varje gång han blinkade, inte uppskattat. Han släppte dock inte de fyra med blicken, eller, hörseln var nog mer korrekt, för det var det sinne han använde sig mest av, inte så som de flesta andra gjorde då de höll uppmärksamheten på någon.
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 02 aug 2011, 22:26

[Hoppas det är Ok med lite PP? Han skall ju ändå dö lixx. . . Om det inte är Ok så skriiiik på mig så redigerar jag (L)]

Blossom andades lugnt och djupt in, och ut. Ett leende klättrade fram över hennes läppar allt medan luften lämnade henne. Hon hade ingen brådska, tog god tid på sig att stirra ut den andre medan hon arbetade fram en taktik. Det viktiga var att valparna fick göra det mesta av jobbet. Hanens svarade henne, snabbt, kort, formellt. Hon dröjde med svaret, men såg inte på något sätt tvekande ut. Mer som om hon tyst hånade honom, där hon stod rest högt ovan alla andra, utan att slöppa hanens smaragdögon med blicken.

"Härlig dag, inte sant?"
Sade hon sedan och en srkockning lämnade henne, det var inte tydligt men man fick ändå intrycket av att hon lekte med hanen. Hittills hade hon dock inte visat några tecken på att vara aggressiv. Förutom det ogenstat och helt klart besvärande stirrandet och det ovanliga flinet på de mörka läpparna. Hon började åter röra sig, i långsamma svepande steg. Tog sig inte långt, flyttade sig bara lite åt sidan, påbörjade en cirkling runt hanen men stannade igenom innan hon ens nått fram till hans sida. Stod där ett tag, fryst mitt i ett steg. Blicken släppte för första gången hanen, som helatiden blivit ihärdigt utstirrad, och letade sig iväg emot valparna. Hon insåg plötsligt hur mycket hon saknat detta. Jakten. Leken.
Med ett milt uttryck på det gammla ärrade ansiktet såg hon på var och en av valparna, innan hon slog till. Blicken vreds blixtsnabbt tillbaka emot hanen. Hon började bli till åren, och det märktes på de knakningar som kroppen gav ifrån sig efter varje vila, men hon var fortfarande en vältrimmad mördarmaskin. På en hundradels sekund var hon framme vid hanen, och innan han elelr valparna hunnit blinka så breppade hennes grova käftar om hans skulror. Tänderna borrade sig in över manekn, gråvit päls flög igenom luften då hon kasta med nacken för att lyfta hanen från marken. Hon kunde lyfta vildsvinsgaltar över huvudet om hon fick ett bra tag, och det unga hanen var inegt problem trotts hans tilltagande storlek och muskler. Innan någon hunnit reagera var han uppslängd, hon höll ett faskt grepp om honom och kastade huvudet bakåt tills hon känd ehur det sträckte av påfrestning i nakcen, då slungade hon helt sonika tillbaka honom ner i marken. Utan nåd. Snabbt och häftigt.
Han slog mot marken på sidan då hon släppte taget just innan han var nere. Hon log vanvettigt och det dröp om blod och dreggel från hennes käftar. Och också något annat, något mörkt och ohyggligt.
Hanen hade inte fått i sig mycket, men mörkret skulle vara tillräckligt för att paralysera honom i några sekunder - om inte smärtan räckte för att få honom att ligga still. Hon var säker på att hon kunnat känna nackkotorna med tänder och hade hlt klart åtminstånde sviktat lite på ett av skulderbladen. Smärtan hanen kände måste vara outhärdlig, tanken fick henne att le.
"På honom, medan han är lamslagen."
Vrålade hon sedan åt valparna med ett vansinnigt uttryck på sina mörka läppar.
"Ni har fått god träning av Nisha, använd den, ni vet vart ni skall slå till."
Detta var också ett test, hade valparna varit uppmärksamma på lektionerna?
"Krafter är mer än välkomna men håll det så fysiskt som möjligt."
Ett rått flin låg kvar på hennes läppar.
"Hjälp finns här om ni behöver."
Lämnade henne, för säkerhet skull, sedan överlät hon scenen åt de små.
Till överst på sidan Gå ner
Kali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 02 aug 2011, 23:21

| Helt ok Bloss. Ni alla får PP:a lite om ni känner för det, men helst inga stooora saker ;) och btw, läs gärna Kalis kraftbeskrivning i press-forumet för att undvika missförstånd |

Hon började mer och mer förstå vad det hela handlade om, hon må vara liten och förövrigt svag, men hjärnan var det inget fel på, eller, det gick nog egentligen att diskutera. Hon följde hela tiden Blossom med blicken, granskade hennes varje rörelse samtidigt som hon höll ett öga på ungvargen, med ett flin växande på hennes vita läppar. Då honan sedan högg emot hanen, bet sig fast vid dennes skuldra så kunde hon riktigt se hanens ansikte förvridas i en plågsam grimas, men hon visste inte vad han gjorde sedan, det såg rätt underligt ut. Hon tänkte dock inte så mycket över det utan flinade endast kyligt, skadeglatt kanske, då Blossom slängde iväg hanen och såg honom slå i marken en bit bort. Det klippte till i öronen och den vita blicken vändes emot honan då hon talade, och hennes ord bekräftade endast det hon redan listat ut, denna träningen var inte helt fel, trots det faktum att hon troligen inte gjorde speciellt mycket nytta fysiskt, gav hon upp dock? Absolut inte. De vita ögonen tycktes nästan beklädas av en vagt röd nyans då honan vände den emot hanen, åh detta skulle bli kul. Hon kröp kort ihop emot marken innan hon tog ett par språng emot hanen, sprang förbi honom och slängde sig sedan upp i luften, använde ett av de många träden som språngbräda och slängde sig emot hanen. Hennes lätta och nätta kropp var lättmanövrerad, det enda som egentligen var positivt. Hon riktade in ett hugg emot hanens nacke och bet sig fast så snart som hon kom inom räckhåll. Hon var dock inte dum nog för att hålla sig kvar utan tog sedan ett snabbt språng åt sidan, snodde runt och sänkte huvudet. Den skära tungan svepte om de vita läpparna, och nog kunde hon säga att hon inte hade något alls emot blodsmaken. Allting med ett kyligt flin på läpparna.
Till överst på sidan Gå ner
Shiva
Kung över Kaiwood
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   mån 08 aug 2011, 12:05

[Sooooorry för segt svar, men here it comes.]

Shiva hade följt hela händelseförloppet med blicken, alltjämt med det sluga leendet på läpparna. Och när Blossom väl hade gett dem en uppgift tvekande han inte. Kali sprang iväg mot hanen som låg på marken, säkert så chockad att han inte kunde finna ord för att uttrycka smärtan han måste känna. Ett faktum som fick Shiva att känna sig ännu mer belåten.
Han hade sina aningar om vad Kali skulle sikta in sig på, och nog fanns det ett nöje i att döda. Men han hade alltid tyckt mer om det som skedde innan döden, smärtan som man kunde ge åt andra. Plåga dem tills de inte längre ville leva.
Så nacken eller halsen tänkte han inte ens på.
Visst hade han fått lära sig att det var bästa stället om man ville ta någons liv, nacken och halsen var det man skulle sikta in sig på. Men som sagt, vad fanns det för nöje i att döda om man inte kunde få något roligt ut av det hela? Så han riktade in sig emot ett annat ställe.
Sedan tog han fart, använde sin snabbhet för att nå först till den gråe.
Innan Kali ens hade nått fram till trädet hade Shivas tänder borrat sig in under den andres hud och blodsmaken fyllde hans mun. Han hade fått ett granska bra grepp vid den andres mage, just under revbenen. Och när han bet till kunde han känna hur den andres hud brast en aning.
Ett litet skratt lämnade honom då han släppte greppet, kände hur ett slags rus flödade genom hans kropp. Han ville slita, sarga mer. Plåga den andre. Han kunde tänka sig hur ont det måste göra.
Han älskade känslan.

Han tog ett övernaturligt snabbt skutt undan den andre för undvika eventuella motattacker. Nog för att det skulle vara lönlöst, vad kunde den andre göra mot honom och hans syskon? Ingenting. Och en tanke korsade hans huvud. Kanske han, Usha och Kali skulle utgöra ett bra team tillsammans? Men han slog undan den lika fort. Det var endast en tanke, aldrig skulle det bli verklighet. Han kunde inte ens hålla sams med dem i några minuter och lika bra var det. Han såg ingen anledning till det.
I ögonvrån hade han sett hur Kali hade fått in ett bett vid den andre nacke.
Hon kanske inte var så dålig som han ansåg trots allt.
Till överst på sidan Gå ner
Usha
NPC
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tor 11 aug 2011, 15:59

Blicken följde roat Blossom och den främmande hanen. Flinet blev
inte smalare då det gick upp för henne vad deras träning skulle vara
för något. Hon var inte sen att kasta sig iväg mot den stackars vargen
med sikte mot dennes nacke men hon tvingades ändra sig då systern
hunnit före.

Shiva hade naturligtvis hunnit före dem båda men han hade inte siktat in
sig på varken nacken eller strupen. Men hon ägnade honom ingen större
uppmärksamhet fokusen låg på offret. Hennes offer. De svarta ögonen
smalnade av då hon högg efter dennes hals och strupe men i sista sekund
ombestämde hon sig och högg istället mot dennes huvud och nosrygg.

Sedan backade hon hastigt undan, kanske inte för att det var nödvändigt
då denne fiende verkade försvarslös. Men man kunde aldrig veta. Hon
cirkulerade kring offret medan hon försökte bestämma sig för vilken del på
denne hon skulle attackera där näst. Offrets öra såg väldigt lockande ut.
Tungan löpte över läpparna. Blodsmaken var underbar.
Hon ville ha mer. Ville slita den andre i stycken. Men hon lade band på sig.
Varelsen framför henne skulle ändå dö så det fanns ingen anledning till att
inte ha roligt med denne först.


Senast ändrad av Usha den fre 19 aug 2011, 09:42, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Achaz




InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tor 11 aug 2011, 21:14

Redan då honan yttrade orden så förstod han vad det hela faktiskt var, ljud var någonting av hans specialitet, och även hårfina skillnader i någons röst kunde han uppfatta, och förstod, det gjorde han. Frågan var dock då bara den, varför flydde han inte? Ja, svaret på det var att det ändå inte skulle ha gjort någon skillnad, inte om de var lika angelägna som han fick uppfattningen om, men, dessutom så skedde det hela på endast några sekunder, och det gick väll att säga att han inte hann greppa det hela innan det var försent. Då honans tänder sedan fick ett grepp om hans skuldror så ilade en smärtvåg längs med hela ryggen snarare än endast där hon högg, och det gick inte att beskriva den smärtan som följde, så otroligt olidlig och outhärdlig, nästan så att han var nära på att vråla, men lyckades hålla det hela inne, det skulle hur som helst ändå skada honom själv, någonting som han verkligen inte såg som positivt för tillfället. Inte för att han precis kunde tänka, smärtan var bara överallt, och på ställen som man inte kunde vänta sig, som om det faktiskt strålade ut i hela kroppen, och bara blev än värre för sekunden, men det var även någonting mer, en kylig känsla som på ett sätt fick hans kropp att inte lyda honom, som om han blivit förlamad, för han förlorade inte medvetandet. Det var en minst sagt äcklig känsla, att inte kunna röra sig, eller för en stund inte ens känna sin kropp, och nog svartnade även världen för ett par sekunder då hans kropp helt hänsynslöst slängdes ner i marken. En grymtning var det enda ljud som han gav ifrån sig trots att smärtan var överväldigande, likt ingenting annat som han någonsin känt förut, det riktigt brann, och då inte endast i såret. Det gick att tycka att smärtan var det enda som skulle existera i hans värld för tillfället, men ljuden nådde ändå fram till hans sinne, och förstod dem gjorde han också, troligen endast för att ljudet var hans kraft, en av dem, den enda som han var medveten om. Han låg på sidan och endast några korta sekunder efter orden lagt sig så kunde han känna tänder borras in i magen på honom, denna gången av en av valparna, och han vred på sig så att han låg på frambenen precis innan bettet i nacken kom. Han bet ihop käkarna och slog sedan upp ögonen endast för att se den tredje hugga emot hans ansikte, och troligen så skulle hon ha träffat det ena ögat om han inte huggit tillbaka emot henne i samma stund, om han träffade eller ej var han inte medveten om, smärtan brann fortfarande helt hänsynslöst. Nästan så att han bara ville ge upp, men det tänkte han inte göra, verkligen inte.
Till överst på sidan Gå ner
Tocho
Ledare
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   lör 13 aug 2011, 14:05

(Bara en fråga... Kan Tocho hoppa in här på slutet... Det är ju trotts allt en som har tillhört flocken (Är en son till en i flocken) och så skulle de kunna bli en rolig twist på de hela om han fick veta att det är TBB som dödat Achaz. Bara så man kan få igång Cierzo som flock... Ge Tocho ett mål... Hämnd :twisted:
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   lör 13 aug 2011, 15:22

[Tocho du får gärna hoppa in här men då Blossom och valparna ha givit sig av. Orkar inte med mer strider mm, hahaha. Men han kan ju komma så snart efteråt att han känner lukten och så. JAG LOVAR ATT JAG SKALL SVARA SNART, men har totalt förlorat peppen. Läs på min press varför. Orkar verkligen inte, men redigerar detta inlägg till ett svar ikväll...] [Edit]


Valparna var snabbt framme, Shiva först medan Kali utnyttjade sin trädklättrings-träning och tog satts emot en av de många stammarna. Usha var inte långt efter, men hanen bjöd på motstånd. Detta var lika fascinerande som imponerande, men Blossom visste samtidigt vad adrenalin och överlevnadsinstinkt kunde åstadkomma - även med små valpar.
Ett triumferat leende kunde inte hindras då hon insåg vad Shiva höll på med, han njöt av det. systrarna gick rakt på, siktade för att skada, hanvalpens mål var att orsaka största möjliga smärta. Dem var så lika, hon kände stoltheten växa inom sig. För hur mycket Blossom än ogillade att vara mormor och hur mycket hon än ogillade det opraktiska med valpar och det faktum att hennes dotter knappt var vuxen än så kunde hon inte låta bli att älska dem små.

Med smalnad blick såg hon på medan valparna snabbt aktade sig, en intränad försiktighetsåtgärd som säkert skulle kunna rädda deras liv en dag. Utan att reflektera så mycket över det så kylde hon ner luften runtom sig, samlade in den lilla luftfuktighet som fanns och byggde upp sitt islager - för att blixtsnabbt kunna ge en hjälpande hand vid behov.
Ingen av valparna hade tagit till sina krafter ännu, förutom möjligtvis Shiva som ständigt utnyttjade sin extrema snabbhet. Hon längtade efter att se vad Usha kunde göra med sitt mörker, och hur Kali skulle lyckas nyttja sin kraft - de hade ändå tränat ett flertal gånger nu.
Till överst på sidan Gå ner
Kali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   sön 14 aug 2011, 15:36

| Tycker det låter bra det Bloss sa om ditt förslag Tocho //Achaz |

Efter det att hon aktat sig så hade inte stegen blivit stillastående länge utan hon hade cirkulerat ett halvt varv runt om hanen och stannade endast kort till en bit ifrån hans ena sida. Huvudet sänktes en aning innan hon slängde sig emot honom, riktade in sig på att få in ett hugg över ryggen, men hon nådde inte fram då hanen istället sparkade till med bakbenen emot henne. Sparken träffade vid sidan av huvudet och fick hennes inte allt för tunga kropp att kastas iväg en kort bit till dess att hon slog in i ett träd som inte stod alltför långt ifrån. Hon kunde inte säga att det inte kändes, men hon var inte typen som klagade eller gnällde över saker och ting, det skulle behövas rätt mycket för det. Då hon fäste blicken i gräset där hon halvlåg så var det precis som om marken snurrade under henne, men så lätt tänkte hon inte tillåta sig besegras utan ruskade på huvudet endast för att sekunden senare ta sig upp på tassarna. Det syntes inte alls på henne att hon slagit i huvudet, inga som helst tecken på att yrseln fortfarande var rätt så påtaglig. Enda beviset på det hela var det blod som i ytterst små mängder rann ur hennes nos. Huvudet sänktes återigen och tänderna blottades, å det där skulle han få ångra. Det var med en nu tydligt blekröd blick istället för den vanliga vita som hon för en kort sekund stirrade in i hanens smaragdgröna ögon. Blicken hade en liknande färg med den hennes kraft hade. Energin i hennes kropp flödade som om den bara inte kunde vänta på att få göra sig av med det överskott som alltid fanns, få utlopp för allting. Utan att honan själv märkte det så hade den där nästan lite syrligt stickiga smaken som påminde väldigt mycket om elektricitet tagit plats i hennes mun. Hennes tankar låg på allt annat utom kraften för tillfället. Hon behöll dock samma kyliga lugn som tidigare och kom inte i närheten av vansinne och vrede, vad var det roliga i det? Flinet drog sig ännu en gång på hennes läppar innan hon slängde sig emot hanen igen, siktade in sig på den sida av det ena såkallade låret som var riktat in emot kroppen, och lyckades få ett rätt så stadigt grepp, och att undvika ytterligare sparkar, det tänkte hon förhindra, i alla fall exprimentera med den tanken en aning. Att döda på en gång var långt ifrån lika roligt som att se offret lida, och nog var det än bättre då offret utgjordes av en annan varg snarare än ett bytesdjur. Hon lade upp framtassarna på hanens ben och såg till att ha ett fast grepp med käkarna innan hon sedan sköt iväg med baktassarna och lyckades slå en volt över benet, hela tiden med ett grepp om det. Hon visste att det hade fungerat då hon hörde det klickande ljudet, följt av ett knäckande. Hon släppte taget i god tid innan hon slog i marken för att undvika att skada sig själv. Han skulle inte försöka samma sak igen i alla fall, inte med benet draget ur led, kanske även brutet. Hon fann sig själv för en kort sekund uppskatta sin lätta och nätta kropp, den hade sina fördelar. Nästa hugg riktade hon in emot hanens svans, men bet sig inte fast med avsikt att försökta kapa svansen då hon sedan backade bakåt, utan lät istället tänderna rispa huden för att sedan släppa taget och flytta sig ur vägen.

| Ursäkta om det blev rörigt |
Till överst på sidan Gå ner
Shiva
Kung över Kaiwood
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tis 16 aug 2011, 09:31

[ehe, sorry för pp på Achaz... Men tror det är lugnt. Och sorry för mig seghet, men jobbar hela tiden så har knappt tid med Numoori nå mera.]

Ur ögonvrån hade Shiva lagt märke till det som skedde runt omkring honom. Hur Usha hade attackerat med en nästan patetisk stil och hur Kali hade fått en spark vilket hade lett till att hon slagit in i ett träd. Två saker som fick honom att flina, för han visste att det inte skulle hända honom. Inte idag, inte nu. Han hade fått lära sig, hur man slogs och hur man orsakade smärta. Dessutom gav snabbheten honom ett sådant otroligt övertag då de andra bara kunde röra sig i normal fart.
Det var föga troligt att hanen som nu var hans leksak kunde förutse hans drag.
Medan de andra hade gjort sina drag hade Shiva gjort sina alldeles egna. Hanen hade rullat runt så han låg på mage, vilket gjorde att det inte längre var ett tänkbart ställe att attackera på. Men det fanns fler.
Med smidiga rörelser susade Shiva runt hanen, så att han kom bakom denne, och kastade sig därifrån framåt, bet tag i ett av öronen och slet med nöje lös en stor bit av det. Och när han väl spottade ut den kunde han inte hålla sig utan lät ett litet skratt undslippa honom.
Sedan var han i rörelse igen, hoppade runt hanen och högg lite här och var, precis som en fågel pickar frön från marken. Fortfarande var det inte för att döda, endast för att plåga. Och för varje bett han fick inte visste Shiva att det andra fck uppleva mer smärta, en sak som fick honom att hänge sig ännu mer till sin uppgift.

Men plötsligt kom Kali och verkade nästan ta saken i egna händer. Då hans syster bet tag i den andres ben och utförde en enligt Shiva allt för riskfylld attack så tappade han tålamodet. Benet hade varit hans plats, han hade siktat in sig på det för länge sedan.
Med ett ilsket läte högg han efter sin syster, inte för att träffa men för att varna. Han ville inte ha henne nära.
Visst kanske det var syskon rivalitet som fick honom att göra det, men nog fanns det mer bakom det hela också. Allt medan tiden hade gått hade Shiva kommit att se Kali och Usha mindre som systrar och mer som fiender. Som en utmaning han måste klara av för att visa sig värdig sin plats i flocken.
Till överst på sidan Gå ner
Usha
NPC
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   fre 19 aug 2011, 10:12

|| felåt för seghet men har inte haft ro att svara på roll med usha förräns nu D; ||

Tankarna på mormodern gled sakta iväg och banade plats för annat likt ett bubblande hat mot varelsen nedanför henne samt en längtan efter att se denne lida. Hon hann endast notera att Kali blivit träffad utav en av hanens bakben men brydde sig inte mer om det, hon hade ingen anledning att bry sig om systern. Då något kom i hennes väg för örat som skulle varit hennes utstötte hon en varnande morrning och blottade ilsket tänderna i en mindre trevlig grimas. Men hon skakade ganska snabbt av sig tankarna på brodern. Det var inte värt att ödsla tid och fokus på honom. Han var inte värd det. Morrandet upphörde men inte hennes cirkulerande runt offret fortsatte däremot. Slutligen bestämde hon sig för att hans manke var ett lämpligt mål och kastade sig mot honom och högg innan hon lika hastigt kastade sig undan. Utan att kontrollera att hon hade träffat högg hon igen, mot samma fläck för att försäkra sig om att någon utav huggen skulle träffa. Hon backade även denna gång hastigt innan hon återgick till kretsandet kring hanen.
Till överst på sidan Gå ner
Achaz




InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   fre 19 aug 2011, 14:03

| -.- |

Små irriterande loppor, det var inte mer än vad de var, han hade visserligen lyckats träffa den minsta av dem med en spark, men de två större verkade tro att de levde på osårbarhet av deras sätt att döma, osmart. Hanen, den av de tre som verkade mest självgod, högg upprepade gånger emot honom, men det var knappt någonting som han registrerade, som myggbet i jämförelse med den smärta han redan kände. Då vesslan lyckades få fatt på han ena öra och slet av det så högg han emot honom, med vetskap om att det troligen inte var lönt det. Han hade nästan väntat sig att den minsta honan skulle ge igen för att han sparkat henne, och det genom att dra hans ben ur led, men inte heller denna gången lämnade mycket till ljud honom, inte så att det hördes för någon av de andra vargarna i alla fall. Ljuden som kom ifrån honom själv verkade han alltid kunna dölja, helt omedvetet. Valparna verkade rikta sin ilska emot varandra lika mycket som mot honom, som om ingen av dem kunde nöja sig med att dela med sig, obildade valpspolingar, inget vett och bara otroligt mycket rött seende, för det verkade vara det enda som de var förmögna till att uppleva, och de struntade i om vem eller vad som kom i deras väg. En kort tanke lades på den broder som fortfarande var i livet, en sådan otrolig skillnad, och han visste nog att han troligen inte skulle få träffa honom igen, inte heller modern, som han nu endast var än mer lik, med det avslitna örat. Då den minsta honan och hanen verkade rikta sin ilska emot varandra, och den andra honan endast högg emot hans manke så gav han ifrån sig ett ljudlöst vrålande, ett som upplevdes som en olidligt skriande hög ton hos alla de vargar omkring honom, med avsikt, och ett som han inte lät dö ut.
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   fre 19 aug 2011, 22:30

[HEY, syskonen skall vara vältränade och sammansvettsade soldater. Sånt där beteende accepteras inte. Nu kommer Mormor D:<]


Med en förnöjd mig såg hon på allt medan hanen plågades. Likväl växte en besvikelse inom henne. Valparna hade för lite strategi och för mycket iver, det dem var ute efter var den andres smärta - men de tänkte inte på hur de mest effektivt skulle utföra sitt dåd. Fast, mer kunde hon inte förvänta sig, givetvis fanns där iver inför deras första mord. Hon mindes det själv så väl.
Eller gjorde hon det?
Hon mindes iallafall moderns stolta min, och hennes sekundlånga tveksamhet innan hon accepterade och omfamnade äran av att ha bragt en annan om livet. Den tveksamheten hade hemsökt henne på senare tid, och inte var hon samma varginna, men detta blåste inte bort en livstid av ondska. Hon var fortfarande en ytterst grym individ.

Kali utförde en av de attacker som Ijin och Sari lärt ut, och äntligen tyckte Blossom att något hände. Det där vad var hon hoppats se från början. Men unghonans smarta drag följdes av något som fick det att bubbla inom Blossom. Shivas koncentration bröts och ilskan vändes emot den yngre systern. Med ett dovt morr rök Blossom genast in. På en sekund nappade hon tag om Shivas nackskinn och ryckte till, så att han flög över den skakade ungvargen och rakt in i hennes bog. Sedan började ett olidligt läte att ljuda, ett vrål som skar i öronen. Med en irriterad min släppt Blossom bryskt ner valpen på marken och placerade den ena baktassen lätt på honom. Lagom hårt för att nagla honom mot marken och hindra all sorts rörelse.
Sedan, med ett halvt kliv framåt (utan att släppa trycket mot Shivas skuldror) var all uppmärksamhet vänd emot hanen. Ljudet var sannerligen olidligt. Helst ville hon kura ihop och desperat försöka hålla det ute - men vad skulle det vara för en beskyddande mormor? Istället, med en maras elaka leende på läpparna, skapades på en sekund tunna issköldar runt hanens huvud. Detta stängde in ljudet, fick det att studsa - rakt tillbaka emot hanen.
För visst var det så att man inte kunde skadas av sin egen röst - hur hög den en var - sålänge man hörde den inifrån. Men kom den ut, och studsades emot något, så skar den även i en egna öron.

Hon hade redan förstått att unghanen bar ljudets krafter, men blickade likväl över dennes hals innan hon skallade honom - tvingade honom att blotta stupen med vana grepp - och mättade ett mjukt och inte alls djupt emot stämbanden. Bara för att försvåra hanens kraftattacker, och åtminstånde störa vibbrationerna i hans hals. Även om hon var rädd för att hanen kanske var skicklig nog att skapa ljud utan att använda sina egna stämband.

Innan hon helt drog sig undan och överlät all aktion till valparna igen så skänktes Shiva en hotfull och ytterst varnande blick. Besvikelsen låg som en svart underton i den - jag förväntade mig mer av dig. Innan även han tillät att återgå till anfallet då hon lyfte på tassen. Isköldarna rasserade, bara för att se om hanen lyckats uppehålla det vidriga ljudet - och det bara var hennes egna ögon som slutat uppfatta det pågrund utav tillfällig dövhet eller lock.


[yay, hoppas/antar att lite PP är ok. Vi har ju almighty Blossonm här :DD]
Till överst på sidan Gå ner
Kali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   fre 19 aug 2011, 23:24

| Alltså, ursäkta mina något usla inlägg, men har typ feber och en massa annat skit... |

Hon reflekterade hela tiden vad som skedde runt om henne, men förlorade ändå inte fokus på hanen, och hon tänkte inte ens på det hela utan försökte samtidigt lista ut vart det vore smartast att attackera därefter. Det var dock någonting som fick henne att för en sekund stanna upp, och detta någonting var det hugg som brodern riktade emot henne, ett av den varnande typen, självgoda jävel. Den röda, nu nästan glödande blicken vreds emot honom och ansiktsuttrycket hårdnade en aning, men hon gjorde ingen ansats till att besvara hans varning, med varken hugg, morrande eller så mycket som blottande tänder. Endast en blick lika hård som sten, och med samma döda uttryck som vanligt. Hon höjde kvickt på huvudet i en fnysning, hon tänkte inte sjunka till hans nivå, vett hade hon lite av åtminstone. Då Blossom ryckte åt sig brodern så ägnade hon inte det överdrivet mycket uppmärksamhet, det var väll rätt klart, felaktiga handlingar fick konsekvenser, det hade de fått lära sig i princip innan de kunde gå. Istället så riktade hon blicken emot hanens ryggrad, försökte utröna vart ett hugg skulle ge mest skada, men hon hann inte längre än tänka över saken innan ett olidligt skriande ljud skar igenom hennes huvud och fick det att ringa i öronen, likt inget annat ljud hon någonsin fått uppleva, och det var just det, olidligt. Inte ett ljud lämnade henne dock, och hon tycktes nästan oberörd till det yttre, som vanligt, men det var hon verkligen inte, och en del av henne ville nog helst bara lägga sig ner på marken och bara ge upp, men hon visste att det inte skulle hjälpa. Blossom gjorde någonting som fick ljudet att lätta för ett tag, vilket gav henne nog med tid till att sluta käftarna om hanens ryggrad med ett fast grepp. Hanen kändes betydligt varmare än vad han förut gjort, som om det var någon sorts eld som han hade inom sig, inte nog mycket för att skada henne, men ändå märkbart. Då Bloss issköldar, eller vad det var, rämnade så återgick dock ljudet till samma olidliga ton, och det var nog just det som fick henne att tappa tålamodet till att det skulle fortgå. Hon var inte direkt medveten om det till en början, men det gick tydligt att se att det slog röda gnistor genom hanens päls, och inte förstärkte det ljudet, utan om någonting försvagade. Det var dock inte det enda, utan det som hon så kort lagt märke till förut då hon jagade verkade återigen visa sig, för hanen tycktes känna smärtan av de gnistor som träffade honom, underbart. Ljudet falnade, men dog inte riktigt ut helt, dock till en sådan grad att det var uthärdligt, nog med tid för att någon skulle kunna göra någonting åt saken, för hon var medveten om att energin i hennes kropp förbrukades fort, även om den var starkare än de flesta andra.
Till överst på sidan Gå ner
Shiva
Kung över Kaiwood
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   mån 22 aug 2011, 09:49

[Stackars Shiva D; ... men han förtjänar det ;D]

Det var med ett nöjt leende som han mötte Kalis hårda blick. Att hon inte gjorde något mothugg spelade ingen roll för han kunde se hennes irritation i de döda ögonen, eller åtminstone som han inbillade sig. Och han gav henne ett nöjt, hånande leende innan han åter vände blicken emot hanen på marken.
Det var dags att återgå till arbetet, det var dags att ta den andres liv.
Tankarna rusade genom hans huvud då ruset av njutningen flödade genom hans kropp. Han kunde känna den andras energi mycket tydligt, och han kunde känna att den minskade. Att den inte var lika stark som tidigare. Och det gjorde honom endast ännu mer exhalterad. Han ville slita och riva, plåga den andre till döds. Med hungrande blick i den mörka ögonen såg han på hanen som låg på marken.
Var skulle nästa hugg placeras?

Men han hann aldrig ta språnget emot den andre, hann inte röra ens en muskel innan marken försvann under hans tassar då han lyftes av någon större som gripit tag i honom med ett smärtfullt bett. Han susade genom luften och allting gick väldigt fort. Han fick en glimt av den attackerade hanen under sig då han kastades över honom och i nästa ögonblick slog han i något. En kropp, täckt av svart päls.
Blossoms?
Ett skärande ljud nådde plötsligt hans öron, det fick honom att blunda och slingra sig. Som om han trodde att den som höll honom orsakade ljudet. Eller kanske bara för att han ville bort från stället, bort från ljudet. Men det var inte så det var tänkt.
Han kände hur han slog i marken och en tass placerades på honom, naglade fast honom. Ljudet dämpades och han öppnade ögonen och såg upp. Mycket riktigt, det var Blossom som hade dragit bort honom. Och hon verkade nu koncentrerad på den unga hanen de attackerade. Kanske var det han som lät illa?

Så vreds ledarens huvud emot honom och paret av röda ögon såg in i hans med en skarp blick.
Hon var besviken.
Tankarna rusade. Vad hade han gjort för fel? Vad hade han gjort som fått honom att straffas på detta sätt? Shiva kunde inte förstå det, allting han hade gjort hade ju varit bra, hade det inte det? Han hade inte fått en enda träff av hanen som låg på marken, det måste vara felfritt. Eller?
Och när hon sedan släppte honom dröjde han kvar med sin blick på henne ett par sekunder, kände hur beslutsamheten växte inom honom. Sedan var han åter på benen, rusade emot den andre med en målmedveten blick.
Han skulle nog visa henne att han inte var något att vara besviken över.

Han kastade sig emot hanen, ignorerade ljudet som skar i hans öron. Det var mord som öls i hans ögon, han skulle ta den andres liv och visa Blossom att hon hade anledning att vara stolt också.
Han riktade in ett hugg emot halsen, men vek undan i sista sekund. Istället lät hans sina klor riva den andre. Ifall han träffade nosryggen, halsen eller kanske ögonen var svårt att avgöra. Han landade på andra sidan av den gråa hanen och vände sig hoppfullt om för att se vilken skada han hade åstadkommit.
Till överst på sidan Gå ner
Tocho
Ledare
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   lör 10 sep 2011, 12:27

När kan Tocho hoppa in? Detta roll känns som om de står stilla...
Till överst på sidan Gå ner
Shiva
Kung över Kaiwood
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   mån 26 sep 2011, 00:13

[Håller med Tocho, vad hände med att ta död på Achaz? D;]
Till överst på sidan Gå ner
Usha
NPC
avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   mån 26 sep 2011, 16:54

|| felåååååååååt för seghet felååååååååååååååååååååååååååååååt ||

Ett ljud fyllde luften.
Ett hemskt ljud som inte kunde jämföras med något hon tidigare hade hört i denna värd. Olidlig. Ljudet tycktes kämpa för att få stridslusten att försvinna inom henne.
Det fungerade delvis och hon var tvungen att anstränga sig hårt för att inte ge efter. Det var lockande att helt enkelt lägga sig i en hög på marken gnyendes. Men det skulle inte hjälpa henne och det skulle heller inte få ljudet att försvinna. Hon rörde sig inte med undantag för öronen som förgäves slickade sig mot nacken i ett försök till att hålla ljudet stängt ute. Ljudet upphörde och lättnad spred sig inom henne även om hon tvivlade på att befrielsen från oljudet skulle bli långvarig. Blicken gled bort mot Blossom, det verkade som om det var hon som fick ljudet att upphöra. Hon gav mormodern en tacksam blick innan hon vände sig mot vargen igen. Friheten från det plågande ljudet var tillräckligt för att få kamplusten att blossa upp till fullt igen. Hatet bubblade och det hemska ljudet hade väckt en vilja att ta död på denne så fort som möjligt. Men det spelade egentligen ingen roll hur illa hanen lät. Han skulle ändå dö och detta inom en mycket snar framtid om hon fick bestämma. Han kunde lika gärna ge upp för dennes chanser att lämna denna plats vid liv var så låga dem kunde bli. Han verkade vägra att inse detta faktum. Hennes blick gled över vargens kropp under bråkdelen av en sekund innan blicken stannade vid hanens nacke. Hon hade övergett tankarna om att leka med denne och var nu endast ute efter att få se denne död. Det hemska ljudet kom tillbaka och fick det att krypa i skinnet på henne. Hon höll tillbaka en morrning. Sedan försvagades ljudet åter men hon gav sig inte tid åt att ägna några större tankar över detta. Blicken var beslutsamt fäst vid offrets nacke och hon hukade sig, redo för språng. Sedan kastade hon sig mot varelsen med särade käftar och högg mot dennes nacke.
Till överst på sidan Gå ner
BloodBlossom

avatar


InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tor 10 nov 2011, 08:17

KEEP GOING PPL!
Jag svarar då jag har tid och då det passar sig, men kör på mina små, make me proud :3
Till överst på sidan Gå ner
Achaz




InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   tor 10 nov 2011, 10:35

Blicken fästes för en kort stund på den äldre honan som utan direkt förvarning ryckte in och drog bort hanen ifrån deras lilla lekstund, det var väll så de upplevde nöje i världen, genom att skada. De hade inte sett den andra sidan av världen, uppenbarligen. De var uppfostrade till inget mer än mördarmaskiner, och de var på god väg att lyckas med ett av, vad han antog var, deras mål. Att världen innehöll så pass mycket ondska var bara rent utsagt förjävligt, det var vad han alltid tyckt, men särskilt nu när han själv blev utsatt för det, och inte fanns det något slut inom räckhåll, troligen aldrig. Det sägs ju att där det finns godhet så finns det också ondska, det gick omöjligen att komma bort ifrån. Anledningen till att han fortsatte att kämpa var inte den att han hade tron att överleva detta, för det hade han insett nästan från början att chansen var näst intill obefintlig, men han gjorde det för allt vad som livet var värt. Han tänkte inte ge dem tillfredsställelsen med att ge upp, det fick de nog av som det var, och han tänkte göra allt för att minska den så mycket som möjligt, och om han lyckades skada dem med så vore det ju inte fy skam precis. Han kämpade även för det han trodde på, den godare sidan i världen, för flocken och för familjen. Den vuxna inneslöt hans huvud i vad som liknades vid en boll av is, vilket fick ljuden att dämpas för de andra, men han påverkades inte särskilt mycket själv av att de skulle ha studsat emot isen. för egentligen så använde han inte rösten utan skapade endast ett ljud hos vardera varg, vilket inte krävde stämbanden som honan sedan verkade angelägen att skada. Han hade knappt lagt märke till den värme som tagit plats inom honom, som om det vore lika naturligt som allt annat i livet, vilket det kanske var, trots att han inte var medveten om vad det var för någonting. Han kände en av lopporna bita sig fast vid hans ryggrad, men han lade istället koncentrationen och uppmärksamheten på hanen som hade tillåtits att fortsätta med sitt. Då denne rev emot hans ansikte så besvarade han det genom att hugga efter honom, vilket fick hanen att missa. När han väl öppnade munnen för att hugga emot honom så gick det nu tydligt att se de brännheta, lätt glödande tänderna som siktade in sig på den tass som varit på väg att angripa honom. Loppan som fortfarande hängde sig kvar i greppet om hans ryggrad tycktes nästan suga energin ur honom innan dess att smärtan i form av stötar tog sig ut i hela hans kropp, och han kunde känna att ljudet som de alla upplevde falnade till nästan obefintligt. Den minsta honan hade en väldigt underlig och ovanlig kraft, det insåg han. Huggen fortsatte ifrån den vithövdade honan och han vred om huvudet för att hugga emot henne, men istället så var det en samling ljus i form av ett klot som sköts iväg emot henne. Det hela gjorde honom en aning förvånad, men han tappade intet koncentrationen på de omkring honom, han hade nästan vetat att det var någon form av värmekraft han haft, ljus tydligen.

| Crap, men min rollust och inspiration är lika med 0 nästan |
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: An evil is rising (P)   

Till överst på sidan Gå ner
 
An evil is rising (P)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 2Gå till sida : 1, 2  Nästa

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Lövskogen-
Hoppa till: