Pågående Event
Senaste ämnen
» Hoppsan [Nuksimvalpar]
Igår på 20:24 av Umbriel

» [LKF] Två vilsna själar
tis 26 mar 2024, 15:09 av Maksim

» Ditt hjärta är sant [Astrid]
tis 26 mar 2024, 14:41 av Astrid

» Heartsick [P]
tis 26 mar 2024, 13:07 av Lev

» Ring av eld (P)
fre 22 mar 2024, 22:11 av Filia Ignis

» Jag ska besvara elden
fre 22 mar 2024, 15:11 av Kolzak

» Ingen hemma [P]
fre 22 mar 2024, 14:43 av Nunam

» Ace död
ons 20 mar 2024, 16:37 av Muriel

» Lekmoster [P]
ons 13 mar 2024, 14:51 av Moya

Vem är online
Totalt 9 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 9 gäster.

Inga


Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Bildlänkar, Stränder och Snö! Vårnyheter 2024
Under cover of darkness Dot_cl10 tis 05 mar 2024, 12:23 av Yargol
Redan 2024? Som tiden går. Då är det minsann dags för nyheter! Glad
2023 var ett långsamt år för de flesta, så även för oss i Crew som …

Togos, NPCer på wikin, och mer! Vinternyheter 2023 ❄️
Under cover of darkness Dot_cl10 fre 06 jan 2023, 21:02 av Yargol
Gott Nytt År Numoori! Och god Jul i efterskott Eye sparkle
Här kommer lite blandat som hänt under det senaste halvåret och lite kommande …

 

 Under cover of darkness

Gå ner 
2 posters
FörfattareMeddelande
Lilja
Lilja 
Utvandrad 

Spelas av : Millan| Utvandrad


InläggRubrik: Under cover of darkness    mån 18 jul 2011, 15:55

Hon hade aldrig varit såhär långt ute på reviret förut - åtminstone aldrig utan sällskap, och absolut inte när solen redan var på väg ned för bergen. De sista strålarna stack i skinnet, i ögonen och fick henne att obekvämt blinka. Stegen var inte alls så självsäkra som hon ville att de skulle vara, det var som att benen ville vända hem men att huvudet ville stanna kvar och fortsätta framåt. Eller tvärt om kanske, när hon tänkte efter. Och trots att hon kommit hit för att undersöka var blicken inte alls nyfiken eller sökande, bara fastklistrad på de små tassarna som tveksamt förde henne framåt.
Inuti det lilla bröstet klappade det då och då så pass mycket att hon undrade om det var en kolibri där inne och inte ett hjärta, vid tanken på att bli upptäckt. Pappa brukade låta sträng på rösten när han talade om att de inte fick ge sig iväg utan sällskap och utan lov. Han brukade speciellt tala om öknen.
Mamma förklarade alltid efteråt att det bara för för att han var orolig.
Men Lilja hade aldrig förstått varför, inte förrän pappa en gång kommit hem med någonting plågat i blicken och röd om pälsen, och han hade doftat likadant som ett dött byte fast ändå på ett annorlunda sätt. Efter den dagen hade hennes vän, Morg, aldrig kommit hem.
Vid tanken strök den lilla vapen bak sina vita öron, sänkte ned huvudet och saktade in, funderade både en och två gånger på att vända tillbaka igen. Skulle hon vara en ynkrygg då?
Försiktigt sneglade hon, först åt ena sidan, sedan andra sidan, sedan samma väg som hon kommit ifrån och möttes bara av allt det gröna som var så bekant och tryggt, innan hon försiktigt riktade blicken framåt igen.
Marken kändes inte likadan längre. Den kändes.. stickigare. Dödare.
Lilja suckade förtvivlat, satte sig ned med blicken riktad på sina tassar. Hon kunde sitta så ett tag, tills dess att solen gått ned och hon kunde gå hem igen - då hade hon varit borta men ändå inte på det allt för farliga sättet. Det var bra.

OFF: Eeeh, måste påpeka att det här är det första inlägget med Lilja någonsin, och de var aslänge sedan jag rollade varg! Anyways, privat med Sarabi <3

Sarabi
Sarabi 
Pensionerad 

Spelas av : Embla | Pensionerad


InläggRubrik: Sv: Under cover of darkness    mån 18 jul 2011, 16:53

Den unga valpen - vilken Sarabi ännu inte lagt märke till - hade ingen aning om hur farligt det var att bara sitta dä rhon satt. Att lämna reviret var för en sådan ung hona inte bara dumt utan direkt livsfarligt. Iallafall då Sarabi var ute och strök på gräsmarkerna. Den lilla rävlika honan som knappt nådde över 50 cm i manke rörde sig tyst genom gräset. Hon hade gjort en liten avkrok in på slätten, men hållt sig borta från Qu, och fångat sig en mycket vilsen ripa. Det var synd om fåglar med dåligt lokalsinne, Sarabi hade bara kortt av lidandet. Den eldiga pälsfällen var noga renslickade och man kunde inte längre se blodspåren runt munnen eller ner längs halsen, men doften låg kvar. Kunde den gott få göra, hon älskade den. Det doftade metall och unken död. Fick henne att le. Nu var hon påväg tillbaka, gräset blev kortare och tycktes dö ut desto närmre man kom den djupa ravin vilken skillde Qu och Devils åt. Den sprickan var kanske enda anlendingen till att flocvkarna inte var i ständig strid - för minsta antydan till fred fanns inte ens i de vildaste drömmar. Kanske var det därför som det var förvånande att den unga honan inte anföll valpen direkt då hon såg den. Den var ju sär, prefket utplaserad, litenoch hjälplös - långt bort från all räddning. Och hon var där, erfaren och uttråkad - ond i högsta grad. Hon borde egentligen inte ens ha brytt sig om att kolla om valpen tillhörde Qu eller inte. vad spelade det för roll? Ett snabbt stuphugg skulle tillfredställande avsluta livet, om man ville roa sig skulle en brasa så enkelt kunna antändas i det torra gräset. Bilda en ring vilken växte innåt. Men inte då, istället stannade Sarabi upp för någon sekund och såg på den vita figur som uppenbarats på avstånd. Den var liten och satt blick stilla, Sarabi kunde känna nervositeten i luften. Hon log, ett milt leende, och satte sig själv i röralse emto den andre. Kom närmre - hade slutat smyga nu - inte det minsta rädd för att den endre skulle upptäcka henne. Hon såg inte allt förskräckinjagande där hon gick, möjligen att den giftiga blicken kunde vara en anledning till misstankar. Men den lilla kände väll knapast till den store kyoko - eller föresten, vem visste vilka godnattsagor föräldrar körde med. En gång hade det varit bäckvargen och gudarna, Devils hade sett till att alla valpars värsta mardröm var de beryktade vargarna Tenkai och Kyoko. Sarabi planerade att bli den tredje i skräck-skaran.
Dock gjorde hon inte mycket för att bättre på detta ryckte just nu, det mjuka leendet låg kvar då hon kom närmre. I närheten av den unga märktes också hennes ringa storlek, för valpen var inte så mycket mindre ändå. Trotts den stora åldersskillnaden. Sarabi saktade av, stannade dock inte helt, och gav valpen en blick som inte var helt genomsnäll. En röd hårslinga föll ner i hennes skarpa ansikte då hon nickade hälsande.


[Baah, uselt]
 
Under cover of darkness
Till överst på sidan 
Dina behörigheter i detta forum
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Liknande ämnen
» Darkness cannot drive out darkness [Morgén]
» Alone in the darkness [ÖPPET]
» BloodQueen - Queen of Darkness
» A singers darkness [Zodiac]
» Awaken to darkness on this place we call Earth. (Amanita!)
Hoppa till annat forum: