HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
Vem är online
Totalt 10 användare online :: 6 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Haru, Hielo, Malphas, Niara, Tezuka, Yina

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Platsuppdateringar! Uppdaterad karta
tor 14 sep 2017, 02:15 av Mivria
Hej go nissar!  :rawr:

Kartan har fått en uppdatering. Om ni går in på kartsidan kommer ni märka att det nu finns två kartor för att underlätta, då en enda karta med allt började bli för plottrigt. Den ena visar de vanliga geografiska områden, och den andra visar mer specifika platser och knytpunkter, samt vandringsleder som binder samman dessa. 

Ni kan se de uppdaterade kartorna HÄR!

Detta är bara ett påbörjat …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Under cover of darkness

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Lilja

avatar

Spelas av : Millan

InläggRubrik: Under cover of darkness   mån 18 jul 2011, 15:55

Hon hade aldrig varit såhär långt ute på reviret förut - åtminstone aldrig utan sällskap, och absolut inte när solen redan var på väg ned för bergen. De sista strålarna stack i skinnet, i ögonen och fick henne att obekvämt blinka. Stegen var inte alls så självsäkra som hon ville att de skulle vara, det var som att benen ville vända hem men att huvudet ville stanna kvar och fortsätta framåt. Eller tvärt om kanske, när hon tänkte efter. Och trots att hon kommit hit för att undersöka var blicken inte alls nyfiken eller sökande, bara fastklistrad på de små tassarna som tveksamt förde henne framåt.
Inuti det lilla bröstet klappade det då och då så pass mycket att hon undrade om det var en kolibri där inne och inte ett hjärta, vid tanken på att bli upptäckt. Pappa brukade låta sträng på rösten när han talade om att de inte fick ge sig iväg utan sällskap och utan lov. Han brukade speciellt tala om öknen.
Mamma förklarade alltid efteråt att det bara för för att han var orolig.
Men Lilja hade aldrig förstått varför, inte förrän pappa en gång kommit hem med någonting plågat i blicken och röd om pälsen, och han hade doftat likadant som ett dött byte fast ändå på ett annorlunda sätt. Efter den dagen hade hennes vän, Morg, aldrig kommit hem.
Vid tanken strök den lilla vapen bak sina vita öron, sänkte ned huvudet och saktade in, funderade både en och två gånger på att vända tillbaka igen. Skulle hon vara en ynkrygg då?
Försiktigt sneglade hon, först åt ena sidan, sedan andra sidan, sedan samma väg som hon kommit ifrån och möttes bara av allt det gröna som var så bekant och tryggt, innan hon försiktigt riktade blicken framåt igen.
Marken kändes inte likadan längre. Den kändes.. stickigare. Dödare.
Lilja suckade förtvivlat, satte sig ned med blicken riktad på sina tassar. Hon kunde sitta så ett tag, tills dess att solen gått ned och hon kunde gå hem igen - då hade hon varit borta men ändå inte på det allt för farliga sättet. Det var bra.

OFF: Eeeh, måste påpeka att det här är det första inlägget med Lilja någonsin, och de var aslänge sedan jag rollade varg! Anyways, privat med Sarabi <3

Till överst på sidan Gå ner
Sarabi

avatar

Spelas av : Embla

InläggRubrik: Sv: Under cover of darkness   mån 18 jul 2011, 16:53

Den unga valpen - vilken Sarabi ännu inte lagt märke till - hade ingen aning om hur farligt det var att bara sitta dä rhon satt. Att lämna reviret var för en sådan ung hona inte bara dumt utan direkt livsfarligt. Iallafall då Sarabi var ute och strök på gräsmarkerna. Den lilla rävlika honan som knappt nådde över 50 cm i manke rörde sig tyst genom gräset. Hon hade gjort en liten avkrok in på slätten, men hållt sig borta från Qu, och fångat sig en mycket vilsen ripa. Det var synd om fåglar med dåligt lokalsinne, Sarabi hade bara kortt av lidandet. Den eldiga pälsfällen var noga renslickade och man kunde inte längre se blodspåren runt munnen eller ner längs halsen, men doften låg kvar. Kunde den gott få göra, hon älskade den. Det doftade metall och unken död. Fick henne att le. Nu var hon påväg tillbaka, gräset blev kortare och tycktes dö ut desto närmre man kom den djupa ravin vilken skillde Qu och Devils åt. Den sprickan var kanske enda anlendingen till att flocvkarna inte var i ständig strid - för minsta antydan till fred fanns inte ens i de vildaste drömmar. Kanske var det därför som det var förvånande att den unga honan inte anföll valpen direkt då hon såg den. Den var ju sär, prefket utplaserad, litenoch hjälplös - långt bort från all räddning. Och hon var där, erfaren och uttråkad - ond i högsta grad. Hon borde egentligen inte ens ha brytt sig om att kolla om valpen tillhörde Qu eller inte. vad spelade det för roll? Ett snabbt stuphugg skulle tillfredställande avsluta livet, om man ville roa sig skulle en brasa så enkelt kunna antändas i det torra gräset. Bilda en ring vilken växte innåt. Men inte då, istället stannade Sarabi upp för någon sekund och såg på den vita figur som uppenbarats på avstånd. Den var liten och satt blick stilla, Sarabi kunde känna nervositeten i luften. Hon log, ett milt leende, och satte sig själv i röralse emto den andre. Kom närmre - hade slutat smyga nu - inte det minsta rädd för att den endre skulle upptäcka henne. Hon såg inte allt förskräckinjagande där hon gick, möjligen att den giftiga blicken kunde vara en anledning till misstankar. Men den lilla kände väll knapast till den store kyoko - eller föresten, vem visste vilka godnattsagor föräldrar körde med. En gång hade det varit bäckvargen och gudarna, Devils hade sett till att alla valpars värsta mardröm var de beryktade vargarna Tenkai och Kyoko. Sarabi planerade att bli den tredje i skräck-skaran.
Dock gjorde hon inte mycket för att bättre på detta ryckte just nu, det mjuka leendet låg kvar då hon kom närmre. I närheten av den unga märktes också hennes ringa storlek, för valpen var inte så mycket mindre ändå. Trotts den stora åldersskillnaden. Sarabi saktade av, stannade dock inte helt, och gav valpen en blick som inte var helt genomsnäll. En röd hårslinga föll ner i hennes skarpa ansikte då hon nickade hälsande.


[Baah, uselt]
Till överst på sidan Gå ner
 
Under cover of darkness
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten-
Hoppa till: